Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd

1. Bakgrund om tillståndet

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ha kunskap om psykos, schizofreni och liknande tillstånd.

Innehåll, kortfattat

  • Psykos innebär en förändrad och uppenbart avvikande tolkning av omvärlden. Individen som drabbas  kan ha svårt att sortera bland olika sinnesintryck (syn, hörsel, känsel). Ofta upplevs omvärlden skrämmande och hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar är vanliga. Vid en psykos påverkas även individens kognitiva funktioner som leder till oförmåga att koncentrera sig och fördela uppmärksamhet.
  • Psykotiska symtom eller psykotiska tillstånd kan även förekomma vid missbruk, mani, djup depression, läkemedelsbiverkan eller hjärnskada. Alla som drabbas av psykos har alltså inte schizofreni.
  • Ca 1500-2000 personer insjuknar varje år i psykotiska tillstånd i Sverige. 
  • Det finns olika flera olika psykossjukdomar där schizofreni är den vanligaste av dem. Knappt en halv procent av befolkningen har en schizofrenidiagnos (ca 0,45).  
  • Schizofreni kännetecknas av att individen både har så kallade negativa och positiva symtom.  Negativa symtom  innebär en förlust av funktion och förmågor. Vid schizofreni handlar det ofta om att  känslolivet påverkas genom att man känner likgiltighet, att man blir passiv, att man brister i förmåga att ta initiativ och fatta beslut och att man drar sig undan relationer. Positiva symtom, något som tillkommer,  är vid schizofreni ofta hallucinationer, tankestörningar och vanföreställningar.
  • Vid schizofreni drabbas individen även i olika grader av problem att bearbeta och/eller planera händelser och intryck.  Detta visar sig ofta i svårigheter att ta initiativ, tidsuppfattning, planera, organisera, skapa struktur i vardagen, motivera sig själv, bearbeta information, fördela och behålla uppmärksamhet. Minnesproblem och svårigheter att ta till sig och bearbeta information är också vanligt.
  • Schizofreni innebär ofta att individen behöver stöd för att klara sitt dagliga liv Sjukdomen påverkar dessutom ofta relationer till närstående/anhöriga och möjligheter att få och behålla ett arbete.
  • Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år men det finns anledning att tro att många har tidiga symtom innan insjuknandet varför man bör vara uppmärksam även tidigare. Enstaka tydliga insjuknanden förekommer hos yngre tonåringar. Kvinnor insjuknar oftast något senare i livet.
  • Personer med schizofreni har en ökad dödlighet i kroppsliga sjukdomar och kortare livslängd jämfört med befolkningen i övrigt. Även frekvensen av självmord är förhöjd.
  • Vi vet idag inte orsaken till schizofreni, men man anser att det är en kombination av en inre sårbarhet, som sannolikt är ärftlig, och yttre påfrestningar.

Målet med behandlingen för schizofreni/schizofreniliknande tillstånd är symtomlindring, förhindra återinsjuknanden i psykos,  förbättrad funktion och delaktighet samt möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt.

Innehåll, fördjupat

Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Vård och insatsprogrammet inkluderar följande psykossjukdomar schizofreni, schizofreniform psykos, schizoaffektivt syndrom, kroniska vanföreställningssyndrom, korta och övergående psykotiska syndrom, ospecificerad icke-organisk psykos.

  • Schizofreni. Är den vanligaste och allvarligaste av psykossjukdomarna. Individen har förutom upprepade insjuknanden i psykos också psykisk funktionsnedsättning. Sjukdomen drabbar individer olika. Med behandling och stöd återhämtar sig en del helt från sjukdomen medan de flesta har kvarstående problem och behöver stöd och behandling hela livet.
  • Schizofreniformt syndrom. Tiden som måste gå för att få diagnosen schizofreni varierar mellan olika diagnossystem.Om individen har symtom på schizofreni men dessa inte har varat tillräckligt länge för att ställa diagnosen brukar man kalla det för schizofreniformt syndrom.
  • Schizoaffektivt sjukdom: När individer som utöver schizofreni också har återkommande depressioner och manier benämns deras sjukdom som Schizoaffektiv.
  • Vanföreställningssyndrom: Individen  har en eller flera vanföreställningar men har inte någon funktionsnedsättning utöver det som har med själva vanföreställningarna att göra.  
  • Korta övergående och ospecificerade psykoser: Psykoser kan förekomma vid djup depression, maniska tillstånd,  beroendetillstånd och hjärnskada. Även olika droger kan utlösa psykoser. Omvälvande och svåra händelser kan också göra att en individ drabbas av en enstaka mer kortvarig psykos.

Hallucinationer är när  sinnesintryck (hörsel, syn eller känsel) uppkommer utan stimuli från den yttre verkligheten. Sinnesintrycken är verkliga för hen som upplever dem men där personer runt omkring hen inte uppfattar dessa.  

Vanföreställningar innebär att tolka verkligheten på ett sätt som är uppenbart felaktig för andra, som inte kan förstås mot bakgrund av personens kultur eller begåvning och som inte går att korrigera. Det kan till exempel vara att man är förföljd, att tecken och symboler i omgivningen  innehåller personliga riktade budskap.

Tankestörningar innebär att tankeförloppet är splittrat, antingen brist eller överflöd av tankar. Tankarna kan upplevas komma in i huvudet utifrån. Tankarna kan också upplevas vara möjliga att överföras till andra. Då nya tankar dyker upp, avbryter pågående tankar och distraherar gör det ofta att individen har svårt att tala sammanhängande.

Behandling vid långvarig psykossjukdom
Många som drabbas av långvarig psykossjukdom med psykisk funktionsnedsättning såsom schizofreni och schizoaffektiv sjukdom behöver omfattande insatser, från både socialtjänst och hälso- och sjukvård, periodvis eller kontinuerligt under livet. En kombination av läkemedel och psykosociala insatser, som löpande utvärderas tillsammans med den drabbade och närstående, är avgörande för att undvika återinsjuknande i psykos, minska symtom och möjliggöra återhämtning.Stöd till att klara sitt dagliga liv med boende, arbete och sociala relationer tillsammans med kontroll av riskfaktorer i kombination med stöd till livsstilsförändringar är ofta en viktig del av behandlingen.

Behandling av korta, övergående psykoser
Har individen inte sovit på länge så kan hjälp att sova vara en första insats som hjälper tillfrisknandet från psykos. Många antipsykotiska läkemedel har god effekt på vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar. Efter att individen har tillfrisknat från psykosen kan ofta läkemedel trappas ner med noga uppföljning och stöd.

Länkar

Information om schizofreni och schizofreniliknande tillstånd
Om schizofreni (Kunskapsguiden)
Filmade föreläsningar tema schizofreni (Kunskapsguiden)
Tema:schizofreni (karolinska institutet)
Fakta och råd om schizofreni (1177 Vårdguiden) 
Fakta och råd om psykos (1177 Vårdguiden) 
Kliniska riktlinjer om schizofreni (Svenska Psykiatriska Föreningen
PsykE Bas grundkurs för kommun och landstingspersonal
Kunskapsskrift om psykosåterfall (Schizofreniförbundet)
Det finns hjälp mot psykos, information till individ, närstående och personal (Psykos-R, Nationellt kvalitetsregister för psykosvård)

Kunskapssidor från Läkemedelsbolag
Leva med schizofreni, tips och råd till dig som lever med eller är anhörig/närstående (Janssen-Cilag AB)
Nyheter, råd och kunskap om psykossjukdomar (Otsuka Pharma Scandinavia AB)
Schizofreniskolan (Otsuka Pharma Scandinavia AB)

Brukar- och närstående föreningar
Schizofreniförbundet 
RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa
NSPH Nationell samverkan för psykisk hälsa

 

Inget innehåll matchar dina valda filter.

2. Kommunikation och delaktighet

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Ett gott bemötande innebär att visa respekt för individen, dennes situation, upplevelse och integritet.

Syfte

Att stödja återhämtning genom att skapa trygghet, goda relationer, tillit och ett gott samarbete. Att säkerställa att individens kompetens kring sin egen situation tillvaratas.

Indikation (målgrupp, situation)

Ett gott och respektfullt bemötande är viktigt för alla. Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd kan uppvisa ett avvikande beteende, vilket ställer särskilda krav på ett gott bemötande. En psykos är också ofta skrämmande och traumatiskt för individen. Personalens förhållningssätt och bemötande kan ha en avgörande betydelse för individens möjligheten till delaktighet och återhämtning.

Innehåll, kortfattat

Att arbeta aktivt för goda relationer med patienter/brukare genom att:

  • bemöta individen och närstående med respekt, empati och lyhördhet
  • ge individen adekvat information, anpassad efter individens förutsättningar och behov
  • förmedla hopp
  • säkerställa att individens egen kompetens tas till vara.

Innehåll, fördjupat

Vad som upplevs som ett gott bemötande kan variera från individ till individ, men grundläggande för goda relationer är att visa respekt och intresse för personens situation. Att lyssna utan att döma och att hellre ställa frågor än att leverera egna färdiga svar. Respektera alltid individens kroppsgränser och behov av integritet men visa gärna värme. En del  tycker att det är obehagligt med fysisk beröring medan andra kan uppleva att det ger trygghet. Var lyhörd och fråga om du är osäker.

  • Lyssna aktivt utan att ifrågasätta
  • Bekräfta individens upplevelse
  • Uppträd lugnt och stå kvar
  • Förmedla att du finns där för att lyssna och att du vill förstå
  • Se individen bakom tillståndet
  • Respektera individens integritet
  • Uttryck dig sakligt och tydligt
  • Förmedla hopp
  • Visa empati - förståelse för individens situation
  • Respektera vad individen upplever och ifrågasätt inte. Försök t ex inte övertyga om vad som är rätt eller fel, verkligt eller inte

Bemötande vid psykos eller psykosnära tillstånd

Att uppleva en psykos är för många ett väldigt skrämmande tillstånd. Försök stanna kvar och lyssna, utan att ifrågasätta individen.

  • Negligera eller motsäg inte individens upplevelse
  • Lyssna och bekräfta att individen har det svårt
  • Försök försiktigt återinföra individen till företeelser i verkligheten
  • Prova att prata om det du ser här och nu
  • Du kan säga att du inte ser det individen ser men gå inte in i diskussioner om vad som är sant och inte
  • Våga stå kvar och förmedla trygghet

Det finns flera modeller och arbetssätt att använda som stöd i att bemöta människor med allvarlig psykisk sjukdom. Ett par exempel är Case management, för vård- och stödsamordning, metoden Delat beslutsfattande och Interaktivt bemötande.

Att tänka på

Attityder

  • Acceptera personen precis som hen är och gör ingen moralisk värdering av situationen
  • Visa medkänsla

Verbala förhållningssätt

  • Lyssna utan att avbryta
  • Det är OK att ha långa pauser – ha tålamod
  • Försök att återkommande sammanfatta vad personen har sagt så att det blir tydligt att du har förstått
  • Sammanfatta fakta och känslor

Kroppsspråk

  • Var uppmärksam på vad som sägs och hur det sägs
  • Håll en bekväm ögonkontakt
  • Sitt vid sidan om personen med en öppen kroppshållning
  • Ge reaktion på det personen säger, t.ex. genom att nicka eller upprepa det sista personen sa
  • Tänk på hur du står (t ex inga armar i kors) alt. sitt stilla

För de flesta som drabbas av psykossjukdom finns det goda möjligheter att leva ett gott liv. Att förmedla hopp till individen om att tillvaron kan förändras till det bättre är en viktig faktor för återhämtning.

Länkar

Tema Bemötande i hälso- och sjukvård, information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer, Kunskapsguiden (Socialstyrelsen)
Att mötas i hälso- och sjukvård, ett utbildningsmaterial för reflektion om bemötande och jämlika villkor (Socialstyrelsen)
Psykoser: Bemötande och stöd i återhämtningsprocessen, kunskapsblad (PsykE bas)
Att synliggöra normer i Socialtjänsten- med ett hbtq perspektiv - webbutbildning (Socialstyrelsen).
Talking with Acutely Psychotic People: Communication Skills for Nurses and Others Spending Time with People Who Are Very Mentally Ill - Sammanställning av kunskap kring hur bemöta patienter med psykos  (City University)

Brukarföreningar: 
Bättre bemötande, utbildning för personal (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH)
Brukarrevision för bättre bemötande, (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ge information till individen och närstående/anhöriga om det aktuella tillståndet, behandlingsalternativ och samhällsstöd, anpassad efter deras förutsättningar och behov.

Syfte

Att öka individens kunskap och inflytande över beslut rörande sin behandling och stödinsatser och därigenom främja återhämtning. Att säkerställa individens lagstadgade rätt till delaktighet, självbestämmande och integritet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till samtliga individer som är i behov av insatser från hälso- och  sjukvård och/eller socialtjänst.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Se insatsen Psykopedagogisk utbildning som enligt  enligt socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) bör erbjudas till personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och deras anhöriga. Prio 2

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Att ge individen och dess närstående/anhöriga information, utifrån deras språkliga, känslomässiga och kognitiva förutsättningar.

  • Ta fram en strategi för hur individ och anhöriga/närstående ska informeras
  • Säkerställa att informationen ges på ett sätt som innebär att mottagarna kan ta den till sig, gärna både muntligt och skriftligt.
  • Ge individ och närstående information de har rätt till gällande tillstånd och insatser (av kurator) 
  • Följa upp informationsbehovet kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Informationen som ges ska förse individen med den kunskap som behövs för att kunna ta ställning, vara delaktig och ta tillvara sina intressen. Delaktigheten rör såväl val av behandling och insatser som delaktighet i genomförandet av behandling och insatser. Individen har, oberoende tillstånd, funktionsnedsättning eller språksvårighet laglig rätt att få information och att få den anpassad efter sina individuella förutsättningar. Rättigheten styrks i lagstiftning och uttrycks i såväl Hälso- och sjukvårdslag, Socialtjänstlag och Patientlagen.

Individen har rätt att få kunskap om:

  • Sitt hälsotillstånd
  • Vilka behandlingar, hjälpmedel och stödinsatser som finns
  • Vad som praktisk kommer att göras, när det ska göras och vad individen kan förvänta sig av vem?
  • Vad insatsen ska leda till för individen?
  • Vad som förväntas av individen själv under tiden som insatsen ges?
  • Möjliga effekter av insatsen, både negativa och positiva

Anpassa informationen efter individens förutsättningar och behov

Individens tillstånd kan innebära att hens förmåga att ta till sig, komma ihåg och bearbeta information är begränsad. Svårigheterna kan vara olika stora i olika perioder, och kan variera från ett möte till ett annat. Som stöd kan den här checklistan användas: 

  • Fråga vad individen/anhöriga vet innan du ger information
  • Ge information lite information i taget och komplettera gärna med bilder
  • Sammanfatta ofta och repetera
  • Ge gärna skriftlig information och/eller hänvisa till webbsidor, böcker, filmer
  • Sortera bort onödig information och uttala det underförstådda
  • Undvik ”småprat” och håll fokus på det som informationen gäller
  • Ge informationen på enkel svenska eller på annat språk för de som inte har svenska som sitt förstaspråk. Skriftlig information ska helst vara i Klartext eller Lättläst
  • Var uppmärksam på hur informationen tas emot och förstås. Ställ gärna frågor efter mötet och vid nästkommande möte
  • Följ upp och ge vid behov ytterligare information eller samma information igen

Informera på flera sätt

Individer med nedsatt kognitiv funktion kan ha en god verbal förmåga men ändå ha bekymmer med att tolka och komma ihåg information. För att öka förutsättningarna för förståelse kan den muntliga informationen behöva kompletteras med:  

  • Kognitivt stöd
    • Sammanfattande skriftlig information
    • Information med bilder
    • Påminnelser, t.ex. via sms eller larm i mobilen, inför möten mm

  • Psykopedagogisk utbildning

När syftet med informationen att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter, så krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats. Psykopedagogisk utbildning ger b.la. kunskap om sjukdomen och hur den påverkar den enskildes livssituation och relationerna inom familjen. Läs mer om Psykopedagogiska behandlingsprogram.

  • Språkligt stöd

För individer som inte har svenska som hemspråk krävs ofta extra förberedelse inför möten.  Informationen kan behöva:

  • Översättas
  • Skrivas om till lättläst svenska
    Förmedlas med hjälp av tolk  
  • Informationsbroschyrer och webbsidor

Informationsbroschyrer och hänvisning till webbsidor ger individen och närstående möjlighet att hämta in ytterligare information i sin egen takt.  

Länkar

Psykisk hälsa - ett gemensamt ansvar, rappport (Vårdanalys)
Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig, handbok för vårdgivare, chefer och personal (Socialstyrelsen)

Brukar- och närståendeföreningar:
Schizofreniförbundet
RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa
NSPH, Nationell samverkan för psykisk hälsa

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ge information till och involvera närstående/anhöriga under den tid individen är i behov av vård och stöd.

Syfte

Att främja individens återhämtning genom att tillvarata det stöd som närstående/anhöriga kan utgöra. Att förmedla kunskap och stöd till anhöriga/närstående för ett förbättrat känsloklimat kring individen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer vars tillstånd även påverkar närstående/anhöriga. Exempelvis då en individ riskerar att förlora kontakten med sina nära på grund av hög påfrestning, eller när individen kan påverkas negativt av närstående/anhörigas oro (ett högt känslotryck).

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer men flera rekommendationer tydliggör att vård och omsorg bör samarbeta med närstående/anhöriga. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. 

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda manualbaserad familjepsykoedukation till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och deras närstående. Prio 2 

Enligt 5 kap. 10 § socialtjänstlagen ska socialnämnden erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Lag (2009:549).

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivares bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Att utforma en strategi för, och genomföra samarbetet med närstående/anhöriga genom att:  

  • Göra en nätverkskarta tillsammans med individen för att identifiera vilka personer som är viktiga och som kan vara lämpliga att bjuda in
  • Involvera närstående/anhöriga i beslut och planering av vård och insatser
  • Inhämta samtycke att kunna lämna information till närstående/anhöriga från patienten och skriva detta i journalen.
  • Erbjuda information och psykopedagogiska insatser till individ och närstående tillsammans. (Om detta inte är möjligt erbjuda detta som en insats till närstående individuellt.)

Innehåll, fördjupat

Utöver att även anhöriga ofta påverkas av individens tillstånd har de en viktig roll i brukarens/patientens liv och kan bidra med kunskap till personalen. Ett gott stöd för anhöriga kan bland annat innebära att:

- Få vetskap om att den närstående får den hjälp och det stöd han eller hon behöver
Få information eller utbildning om den närståendes tillstånd, symtom, behandlingsmetoder och prognos
- Få hjälp med att förhålla sig till situationen och bli trygga i hur de kan hjälpa och stödja

Samarbetet med närstående/anhöriga kan genomföras av alla verksamheter och arbetet innebär att personalen:  

- Ser närstående/anhöriga som en resurs, att de kan vara ett viktigt stöd och bidra med information om individens behov.
- Förklarar för individen att det är betydelsefullt att samarbeta med de personer som är viktiga för dem. Börja med att fråga: Vilka vill du att vi ska kontakta?
- Gör en nätverkskarta tillsammans med individen för att identifiera vilka personer som är viktiga och kan vara lämpliga att bjuda in.
- Berättar för individen att ett samarbete mellan vård- och omsorg och närstående/anhöriga har visat sig ge goda resultat.
- Inhämtar samtycke att kunna lämna information till närstående/anhöriga från patienten och skriver in detta i journalen.

Samarbete och stöd

En förutsättning för att involvera närstående/anhöriga i beslut och planering av vård och insatser är att alla inblandade har tillräckliga kunskaper om tillståndet. Ibland kan det finnas problem inom familjen som försvårar individens återhämtning. Det kan t. ex. handla om skuldkänslor, olösta konflikter eller direkt våld. I sådana situationer är det särskilt angeläget att erbjuda anhöriga/familjen stöd. Se Familjeinsatser- utbildning och stöd. Särskilt viktigt är det att uppmärksamma ev. barns behov av stöd och insatser, se Stöd till barn som anhöriga.

  • Information och kunskap

- Erbjud information till individ och närstående tillsammans. Om detta inte är möjligt kan närstående informeras för sig

Tänk på att Individer med nedsatt kognitiv funktion kan ha en god verbal förmåga men ändå ha svårigheter med att tolka och komma ihåg information. För att öka förutsättningarna för förståelse kan den muntliga informationen behöva kompletteras med skriftlig information och upprepas vid flera kontakttillfällen. Informationsbroschyrer och hänvisningar till webbsidor ger individen och närstående en möjlighet att hämta in ytterligare information i sin egen takt.  

När syftet med informationen är att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats. Psykopedagogisk utbildning ger b.la. kunskap om sjukdomen och hur den påverkar individens livssituation och relationerna inom familjen. Målet med psykopedagogisk utbildning är att individen och närstående/anhöriga ska få bättre förutsättningar att vara delaktiga i planering och beslut rörande behandlingen och stödet. Målet är också att den ökade kunskapen ska leda till att sjukdomen bli mer begriplig och hanterbar och därigenom förhoppningsvis öka personens känsla av egenmakt och framtidshopp.

  • Involvera närstående/anhöriga

Anhöriga/närstående kan ha mycket kunskap om individens behov av stöd. De kan också bidra med information om hur individen har mått och reagerat på händelser tidigare i livet. Till exempel vad som har triggat försämring eller återfall. Om möjligt bör de därför också involveras i arbetet med att upprätta en ev krisplan. Se insatsen: Återfallsprevention och upprättande av krisplan tillsammans med individ och närstående/anhöriga.

  • Samtalsstöd

Anhöriga kan ha behov av hjälp med hur de ska bemöta och stödja sin närstående. Många tillstånd innebär även en stor påfrestning på omgivningen. Risken finns att individen drar sig undan och blir isolerad eller att anhöriga tar på sig ett för stort ansvar. Ett högt känslotryck, dvs att individen kan påverkas negativt av anhörigas oro, är mycket vanligt bland familjer/närstående till individer med psykisk ohälsa och kan bland annat yttra sig i följande förhållningssätt gentemot individen:

- Kritik/fientlighet - att visa ogillande för något som individen gör
- Känslomässigt överengagemang - att överbeskydda och ge uttryck för att individen har liten förmåga att klara sig själv.
- Överidentifikation - anse sig känna sin närståendes känslor och önskningar
- Extrem självuppoffring - försummar sig själv och sina egna behov

Att känna sig kritiserad eller fientligt bemött kan leda till ökad stress hos individen och bidra till försämring och återinsjuknande. Psykopedagogisk utbildning till närstående/anhöriga minskar risken för ett högt känslotryck. Att som anhörig få träffa andra med liknande erfarenheter och prata om sin situation kan också vara ett stöd. Anhöriga kan exempelvis erbjudas att delta i föräldragrupper eller att medverka i behandlingsprogram vid missbruksproblem. Patient- och anhörigföreningar erbjuder också ofta stöd till anhöriga i olika form. Läs mer under Material

Sekretess
För att kunna lämna ut sekretessbelagda uppgifter till närstående/anhöriga krävs samtycke från individen. Samtycket ska inhämtas av den som ansvarar för vården och dokumenteras i journalen. Sekretessen gäller även sådant som individ och närstående/anhöriga har berättat för personalen. Sekretess är inte ett hinder för att ändå samarbeta med närstående/anhöriga. Vård- och omsorg kan alltid träffa närstående/anhöriga och ge allmän information och individuellt stöd utan att lämna ut uppgifter om individen om hen inte lämnat samtycke.

Vad gäller minderåriga finns ingen bestämd åldersgräns när föräldrarnas möjligheter att råda över sekretesskyddade uppgifter minskar utan hänsyn måste tas till det enskilda barnets ålder, mognad och utveckling i övrigt.

Länkar

Handbok för anhörigkonsulenter (Nationellt kompetenscentrum för anhöriga, NKA)
Anhörigprojektet (Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH) 
Vem hjälper den som hjälper- film om att se anhöriga som en resurs inom vården. (Anhörigprojektet, NSPH)  
Stöd till anhöriga– vägledning till kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (Socialstyrelsen) 

Brukar- och närstående föreningar:
RSMH-Riksförbundet för social och mental hälsa
NSPH- Nationell samverkan för psykisk hälsa
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (NKA)
RSMH anhörigstöd 

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att alltid arbeta aktivt för att tillgodose individens rätt till information delaktighet, självbestämmande och inflytande över insatser i vård och omsorg.

Syfte

Att främja återhämtning och självständighet genom att säkerställa att alla insatser utgår från individens förutsättningar och behov och att individens kompetens kring det egna tillståndet tas till vara.

Indikation (målgrupp, situation)

​Insatsen riktar sig till individer som får insatser från socialtjänsten och/eller hälso- och sjukvården. Begreppen delaktighet och medbestämmande innebär både tillgång till information och möjlighet till delaktighet i beslut som rör den egna insatsen.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån individens förutsättningar och behov:

  • Informera om vilka alternativa insatser som ev finns
  • Diskutera insatsernas utformning, ta upp för- och nackdelar
  • Tillsammans fatta ett beslut
  • Utforma och genomföra insatserna efter individens behov och önskemål
  • Följa upp att delaktigheten består

Innehåll, fördjupat

Varje individ är expert på sina egna resurser och svårigheter. Därför är det nödvändigt att involvera honom eller henne både i utredningsskedet och vid beslutsfattandet. För att tillgodose individens rätt till delaktighet är det en stor fördel att ha kännedom om den enskildes kognitiva funktion (minne, exekutiv funktion mm). Information kan till exempel behöva upprepas vid flera kontakttillfällen och anpassas språkmässigt, både muntligt och skriftligt.

Vid psykossjukdom finns särskilda utmaningar för individens möjlighet till delaktighet.

  • Traditionellt förhållningssätt bland personal där man ser sig som “experten” och individen som passiv mottagare av information och insatser
  • Självstigma vilket inkluderar låg tilltro till sin förmåga att fatta beslut
  • Kognitiva nedsättningar som försvårar möjligheten att ta till sig och bearbeta information samt agera utifrån denna.

Dessa utmaningar behöver vi som personal ta hänsyn till genom att alltid:

  • Ödmjukt efterfråga vad som är viktigt för just denna individ
  • Ta oss tid att ställa frågor och försöka förstå
  • Värna individens rätt till självbestämmande gentemot anhöriga/närstående, annan personal, myndigheter och verksamheter.
  • Låta beslut ta tid, vara kreativa och hitta individuellt anpassade lösningar.

Systematiskt arbete för delaktighet

Ett väl fungerande arbete för ökad delaktighet bidrar till ökad vilja och förmåga att delta i beslutsfattande. Känslan av sammanhang, förkortat KASAM, är av stor betydelse för hälsotillståndet och bygger på:

  • Meningsfullhet - att vilja och en känsla av att det är värt ansträngningen.  
  • Begriplighet - att förstå och kunna skapa struktur och regelbundenhet
  • Hanterbarhet - att kunna och uppleva att man har resurser - inte behöva känna sig hjälplös.

Ett systematiskt kvalitets- och utvecklingsarbete för ökad delaktighet innebär att socialtjänsten och hälso- och sjukvården på flera sätt stärker förutsättningarna för den enskildes engagemang i livssituationer. För minderåriga är det även mycket viktigt att stödja familjens delaktighet. Det handlar om att:

  • Utgå från individens tillfälle, förmåga och vilja till delaktighet
  • Arbeta med en helhetssyn
  • Använda kunskap om individens funktionstillstånd och stödbehov
  • Utforma stödet med och för den enskildes delaktighet
  • Ta reda på vilka aktiviteter som är viktiga för individen
  • Ge arbetsfrämjande stöd på flera nivåer som kan göra det möjligt för den enskilde att få och behålla ett förvärvsarbete och för ungdomar motsvarande vad det gäller skolgång.
  • Välja och använda metoder och arbetssätt med insikt om det osäkra kunskapsläget inom området.

Stöd i arbetet med delaktighet

Som stöd för arbetet med delaktighet finns det flera olika metoder och modeller att använda, några exempel är:  

  • Delat beslutsfattande (Shared Decision Making, SDM).
    Delat beslutsfattande innehåller olika verktyg för att underlätta individens deltagande i beslut som rör det egna tillståndet. Verktygen är utformade för att hjälpa den enskilde att förstå olika alternativ och kunna väga fördelar och nackdelar mot varandra. Läs mer under insatsen Delat beslutsfattande.
  • SIP, Samordnad individuell plan
    Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av samordning. Planen formuleras av berörda verksamheter och individ tillsammans och i de fall individen inte motsätter sig det, även i samråd med anhöriga. Planen bidrar också till att integrera insatser, och tydliggöra ansvarsfördelningen. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.
  • Personligt ombud
    Ett personligt ombud arbetar på uppdrag av en individ med långvarig och omfattande psykisk funktionsnedsättning. Ombudet ska ta till vara individens intressen, stärka den enskildes förmåga till inflytande och självständighet i vardagen.

Länkar

Om vård och omsorgstagares delaktighet (Socialstyrelsen)
Vägar till ökad delaktighet, kunskapsstöd för socialtjänsten i arbete med stöd och service enligt LSS (Socialstyrelsen)
Att ge ordet och lämna plats, vägledning om brukarinflytande (Socialstyrelsen). 
Brukarkraft, resurscentrum för brukarinflytande- webbplats

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att arbeta aktivt för att göra individen delaktig i val och beslut som rör behandling och stöd, enligt en specifik modell för delat beslutsfattande.

Syfte

Att hjälpa individen att ta en aktiv roll i beslut som rör behandling och stöd och därigenom säkerställa individens rätt till delaktighet. Att främja en god relation mellan individ och personal och minska risken för att individen avbryter vårdkontakterna och därmed riskerar att försämras i sitt tillstånd.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med insatser från socialtjänst och/eller hälso- och sjukvården som är i behov av stöd för att kunna fatta beslut i fall då det finns flera olika former av behandlingar eller stödinsatser att välja mellan. Hänsyn kan behöva tas till nedsatt kognitiv funktion och till individens egen uppfattning om sitt behov av insatser.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda delat beslutsfattande till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (prio2).

Insatsens effekt:
Se Socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittets ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Delat beslutsfattande är en metod för att tillsammans med individen arbeta mot målet att alla beslut i vård och omsorg som rör individen, ska vara gemensamma beslut dvs. att individen, de professionella samt ev. övriga i nätverket är överens. I metoden ingår att:

  • Förmedla information om alternativ
  • Tydliggöra individens egna önskemål
  • Fatta gemensamma beslut om behandling eller stödinsatser
  • Lägga upp en genomförandeplan, enligt modellen delat beslutsfattande

Se även insatsen Arbetssätt för delat beslutsfattande

Innehåll, fördjupat

En förutsättning för att individen ska kunna göra egna val och vara delaktig i beslut om behandlingar och stöd är att individen får - och kan ta till sig - nödvändig information. Vilka alternativ som finns och vilka fördelar och risker som är förenade med dem. Hänsyn kan behöva tas till individens kognitiva funktion (minne, förmåga att fatta beslut mm) och informationen kan behöva ges vid flera tillfällen, både skriftligt och muntligt. Se insatsen Information till individer och närstående/anhöriga. Metoden för delat beslutsfattande (shared decision making) verkar för att:

  • Förbättra individens kunskap om sin egen situation
  • Minska risken för att personen avbryter vårdkontakter och därmed risken att återfalla i sjukdom
  • Ge en ökad delaktighet och ökad användning av vissa psykosociala åtgärder jämfört med enbart sedvanlig behandling
  • Minska risken för tvångsvård

Rollen som behandlare eller stödjare

Delat beslutsfattande innebär att personalen stödjer individens egen återhämtning. I den stödjande rollen ingår att:  I de fall individen har en case manager/vård och stödsamordnare är detta en av dennes centrala arbetsuppgifter

  • Bidra med den information som patienten/brukaren behöver för att kunna fatta ett beslut. Det kan behövas klargöras hur ett beslut eventuellt kan kunna påverka andra delar i vård och stöd processen
  • Värdera patienten/brukarens kunskap lika högt som sin egen
  • Stödja individen genom hela processen
  • Involvera individens nätverk

Processen för delat beslutsfattande
Inför ett beslut om insatser, utformas stödet tillsammans med individen. Beslutsgången kan se ut så här:

  • Uppmärksamma att ett beslut behöver fattas
  • Beskriv och tydliggör de deltagande personernas roller och ansvar
  • Presentera de alternativ som finns för behandlingar och stöd
  • Informera om nytta och risker med de olika alternativen
  • Undersök individens förståelse, värderingar och förväntningar
  • Undersök om du som personal uppfattat individens information och preferenser korrekt
  • Identifiera de deltagande personernas preferenser
  • För en dialog
  • Fatta beslut som alla samtycker till
  • Planera uppföljning

Insatsen kräver vanligtvis någon form av beslutsstöd. Beslutsstöd kan vara skriftlig information om olika insatser och/eller att få träffa en person som kan berätta om en verksamhet eller visa olika hjälpmedel. Se även Information till individ och närstående/anhöriga.

Psykopedagogiska program (som t ex IMR) eller modeller för vård- och stödsamordning (Case Management, Resursgrupps ACT, Flexible- ACT), samspelar väl med arbetet för delat beslutsfattande.

SIP, Samordnad individuell plan

Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av samordning. Planen formuleras av berörda verksamheter och individ tillsammans och i de fall individen inte motsätter sig det, även i samråd med anhöriga. Planen bidrar också till att integrera insatser, och tydliggöra ansvarsfördelningen. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Länkar

Att ge ordet och lämna plats, vägledning om brukarinflytande inom socialtjänst, psykiatri, missbruks- och beroendevård (Socialstyrelsen).
Shared decision making, en introduktion till delat beslutsfattande inom psykiatrisk vård (Socialstyrelsen)
Delat beslutsfattande -information till brukare, närstående och vård-/omsorgspersonal om psykossjukdomar (projektet Bättre psykosvård 2011–2014)
Att implementera delat beslutsfattande, information till chefer och politiskt ansvariga i kommun och landsting (projektet Bättre psykosvård 2011–2014)
Film- delat beslutsfattande (Uppdrag Psykisk Hälsa och PsykosR)
I-Share " Interactive Shared decisions in recovery- webbplats med instrument för att arbeta med delat beslutsfattande 
Brukarkraft, resurscentrum för brukarinflytande- webbplats

Socialtjänst

Kort beskrivning

Att upprätta en genomförandeplan för hur beviljade insatser ska verkställas, utifrån individens önskemål och behov.

Syfte

Att skapa en tydlig struktur för det praktiska genomförandet av en beslutad insats. Att säkerställa att insatserna utformas utifrån individens behov och önskemål samt att insatserna följs upp och utvärderas.

Indikation (målgrupp, situation)

En genomförandeplan upprättas för samtliga individer som är beviljade insatser från socialtjänsten, och beskriver hur insatserna ska genomföras.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänstlag (2001:453)
Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2014:5

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att, utifrån biståndsbeslutet, i samråd med individen:

  • Upprätta en plan för hur insatsen ska genomföras
  • Dokumentera planerade aktiviteter
  • Lista uppsatta mål och delmål
  • Följa upp och utvärdera insatserna

Innehåll, fördjupat

Genomförandeplanen beskriver hur en insats ska genomföras i praktiken. Utifrån nämndens beslut om den/de insatser som individen har beviljats, utformas stödet tillsammans med individen. Hur vill hen ha det? Vad är viktigast att få hjälp med? Vilka aktiviteter ger glädje och återhämtning. Är det möjligt att få in mer av dem i vardagen? När planen utgår från individens önskemål och behov ökar förutsättningarna för att besluten blir gemensamma och att individen fortsätter utöva inflytande över sitt stöd. Genomförandeplaneringen blir inte bara en karta utan också ett hjälpmedel för att på bästa sätt stödja individens rätt till självbestämmande och integritet. Se även insatsen Delaktighet och medbestämmande.

Genomförandeplanens innehåll

En genomförandeplan är en skriftlig överenskommelse mellan brukaren och socialtjänsten om vad som ska göras och hur. Den som har eller just ska få en genomförandeplan ska kunna påverka innehållet i planen. För att tydliggöra delaktigheten är det bra att skriva ned och särskilja vad som är den enskildes perspektiv, önskemål och behov - och vad som har framförts av andra, till exempel personal, god man eller närstående. Om individen inte själv har uttryckt sina önskemål bör det framgå hur personalen har gått tillväga för att fånga upp personens intressen och mål.

Genomförandeplanen bör innehålla uppgifter om:

  • Individens behov och önskemål
  • Hur en insats som beslutats om ska genomföras i praktiken
  • Hur utföraren ska samverka med nämnden, andra utförare eller andra huvudmän, t.ex. hälso- och sjukvården, skolan eller Arbetsförmedlingen
  • Vem som är ansvarig för att genomföra aktiviteter
  • Vilket eller vilka mål som gäller, enligt nämndens beslut
  • När planen har fastställts
  • När insatsen ska följas upp
  • Namn och yrkesroll på personalen

Planen bör formuleras på ett sätt som gör att den enskilde känner igen den som sin egen. Mål och delmål ska vara av värde för individen, kännas motiverande och gärna också utmanande i en positiv bemärkelse. En fråga att ta upp i samband med att genomförandeplanen upprättas är vilka personer som ska få ta del av planen. Vad tycker individen? Frågan handlar om att respektera den enskildes integritet och bör återkomma varje gång planen följs upp.

Individen informeras

Informationen om innehållet i genomförandeplanen anpassas efter individens förutsättningar och behov. Det är viktigt att alla är överens om innehållet och att eventuella missförstånd reds ut. Ofta är det en fördel att informera både muntligt och skriftligt. Det finns också alternativa sätt att presentera informationen på, till exempel översatt till lättläst svenska, i punktskrift eller inspelad på teckenspråk

Om individen inte vill ha en genomförandeplan

Det händer att individer som har fått insatser inte vill ha en genomförandeplan. Börja i så fall med att förklara varför planen görs och ge konkreta exempel på hur den kan göra nytta. Om individen fortfarande motsätter sig planen behöver uppgifterna ändå dokumenteras enligt föreskrifterna. Oavsett skälet till att en person eller hens legala företrädare tackar nej till en genomförandeplan är det viktigt att som personal försöka förstå varför. När det står klart blir det ofta lättare att återkomma till frågan och på nytt förklara syftet med genomförandeplanen.

Uppföljning

Genomförandeplanen hålls aktuell och revideras, årligen och vid förändrade behov, i samråd med den enskilde. Om individens behov av stöd har ökat eller minskat ska det återkopplas till handläggaren. Tillägg och ändringar inom ramen för nämndens beslut kan göras direkt i dokumentet förutsatt att det tydligt framgår vad som gäller.

Exempel på frågor att ställa vid uppföljning.

  • Har det gått som vi planerat?
  • Har individen kommit närmare eller nått sina mål eller delmål?
  • Har vi som personal respekterat den enskildes önskemål om hur hen vill ha stödet utfört?
  • Har samtliga inblandade tagit sitt ansvar och genomfört överenskomna åtgärder?
  • Har något förändrats i den enskildes situation

SIP, Samordnad individuell plan

Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Andra krav på dokumentation

I vissa situationer finns ytterligare krav på dokumentation, exempelvis vid beslut, överklaganden och avslut av insats. Det finns också särskilda krav på dokumentation av handläggning, genomförande och uppföljning av insatser som rör barn och unga.

Länkar

Delaktighet och inflytande i arbetet med genomförandeplaner (Socialstyrelsen)
Personakt inom socialtjänsten (Socialstyrelsen)
Journal inom socialtjänsten (Socialstyrelsen)
Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, handbok (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att i samråd med patienten upprätta en vårdplan som ger en samlad bild av patientens behov, mål och de insatser som planeras

Syfte

Att tydliggöra patientens behov, mål och de insatser som planeras samt att säkerställa patientens delaktighet i planeringen och genomförandet av vården. Att tydliggöra behov av samverkan mellan olika aktörer och ansvarsfördelningen mellan dessa.

Indikation (målgrupp, situation)

En vårdplan upprättas för samtliga patienter som har behov av ytterligare kontakt utöver engångsinsats.

Kunskapsläge

Lagstadgad enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen).  
Avsnittet ska kompletteras

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att tillsammans med individen, samt för barn och ungdom, vårdnadshavare, upprätta en vårdplan innehållande:

  • Diagnoser
  • Målsättning
  • Resurser
  • Hinder och möjliga risker
  • Åtgärder/ordinationer/insatser
  • Omvårdnadsplan
  • Fast vårdkontakt
  • Uppföljning

Tillämpa metoden Delat beslutsfattande för att öka möjligheten till aktivt deltagande.

Innehåll, fördjupat

Vårdplaner kan se olika ut men deras gemensamma syfte är att alla som är involverade i patientens vård tillsammans med patienten ska arbeta mot samma mål och gemensamt genomföra de åtgärder som beslutats.

Vårdplanens upprättande

Vårdplanen ska upprättas snarast efter att patienten ankommit till en vårdinrättning.Detta sker  inom timmar efter ankomst till vårdavdelning inom akutsjukvård, inom ett dygn eller två efter ankomst till sjukhem. Vid hembesök eller annat polikliniskt besök som ej är av ingångsinsats, upprättas vårdplanen direkt i samråd med patienten.  Vårdplanen är tvärprofessionell och prospektiv, vilket innebär att alla journalföringspliktiga yrkesgrupper tillför och ansvarar för sin del i den gemensamma vårdplanen.

Vårdplanens innehåll

Vårdplanen fokuserar på och utgår från patientens behov och utformas tillsammans med patienten så långt det är möjligt. Detta med respekt för rätten till delaktighet och medbestämmande. Avsikten är att stärka informationen till patienter och närstående  samt tydliggöra för alla inblandade vad som ska göras, när och av vem.
Exempel på vad en vårdplan kan innehålla:

  • Kontaktuppgifter till läkare,  fast vårdkontakt samt andra viktiga personer.
  • Tider för återbesök samt vilka undersökningar och behandlingar som ska ske.
  • Stöd, råd och åtgärder under behandling och rehabilitering
  • Patientens eget ansvar
  • Uppföljning av vårdplan

Vårdplanen måste innehålla:

  • Diagnoser 
    • Diagnos enligt :  ICD-10
    • Omvårdnadsdiagnoser
  • Aktuella problem
    • Beskrivning av funktion och begränsningar och hälsa
  • Mål

Målen ska formuleras som ett förväntat resultat, det vill säga hur patientens status ska se ut när målet är nått. Mål ska formuleras så att de går att utvärdera, det vill säga vara:

  • Realistiska
  • Mätbara
  • Tidsangivna

  • Åtgärder/ordinationer

Med ordination menas en sakkunnig instruktion om viss behandling eller åtgärd.

  • Ordinationen ska dokumenteras och signeras så att utförande person exakt förstår vad som ska göras samt hur
  • Den som har utfört en åtgärd ska dokumentera att det är gjort
  • Läkare ordinerar medicinska åtgärder
  • Sjuksköterska ordinerar omvårdnadsåtgärder
  • Arbetsterapeut ordinerar arbetsterapi
  • Sjukgymnast ordinerar sjukgymnastik

Omvårdnadsplan

I vårdplanen ingår att skriva en omvårdnadsplan vilket oftast utförs av den fasta vårdkontakten. (lagstadgad vid LPT och LRV vård). Vårdplan och omvårdnadsplan bör vara skriven inom en vecka och patienten, behandlare/kontaktperson eller andra viktiga personer i nära relation till patienten bör delta i utformningen av planen. Patienten   får själv berätta om sin situation och vad hen vill ha hjälp med. Vad är viktigt för patienten och vad har fungerat tidigare? Vilket stöd skulle hen behöva för att klara att uppnå sina mål? (Se även Delaktighet/medbestämmande)

  • Mål och delmål fastställs, med tidsaspekt och rimlighet
  • Vilken eller vilka insatser som ska genomföras och vem som  ansvarar för dem
  • Tidpunkt när insatsen ska följas upp

Uppföljning/utvärdering

Resultatet av åtgärderna i vårdplanen utvärderas vid nya bedömningar och dokumenteras. . En kontinuerlig utvärdering görs genom att jämföra patientens status med de avsedda målen.  Vårdplanen följs upp, kompletteras vid behov och utvärderas kontinuerligt under vårdtiden. Vid vårdtidens slut görs en utvärdering och sammanfattning av hela vårdtiden som dokumenteras i en omvårdnadsepikris.

SIP, Samordnad individuell plan

Om   patienten får insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård (samt ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Länkar

Avsnittet ska kompletteras.

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Samordnad individuell planering för individer med behov av insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Syfte

Att med individens behov i centrum fördela och klargöra ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården när en person behöver insatser från båda - och därigenom säkerställa att individens behov tillgodoses.

Indikation (målgrupp, situation)

Riktar sig till individer som behöver insatser från både socialtjänst och hälso-och sjukvård i de fall planen behövs för att individens behov ska bli tillgodosedda. Individen måste samtycka till att planen upprättas.  

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

  

Innehåll, kortfattat

Att samordna insatser och gemensamt ansvara för processen och uppföljningen av individens samordnade individuella plan, SIP:

  • gemensamt kartlägga vilka insatser individen är i behov av
  • klargöra vilka insatser kommunen respektive landstinget ska ansvara för och fördela ansvaret för dessa
  • klargöra vilka åtgärder som eventuellt ska vidtas av annan än landstinget eller kommunen
  • fastställa om det är kommunen eller landstinget som ska ha det övergripande ansvaret för planen
  • gemensamt ansvara för att planen följs upp

 

Innehåll, fördjupat

Individer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd är oftast i behov av en vård- och stödsamordnare/Casemanager. En Samordnad Individuell Plan (SIP) gör det tydligt för personen själv, för närstående och för personalen vem som ansvarar för vad. SIP ger också möjlighet för personen att bli mer aktiv i vården av den egna hälsan och att medverka i planeringsarbetet. Planen upprättas tillsammans med individen, närstående ges också möjlighet att delta när det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Skulle individen inte vilja ha en samordnad individuell plan så  börja med att förklara varför den görs och ge konkreta exempel på hur den kan vara till nytta. Fråga också vad den enskilde skulle vilja förändra för att tacka ja till en plan. Motsätter sig individen ändå en SIP är det viktigt att som personal försöka förstå varför. När det står klart blir det ofta lättare att återkomma till frågan och på nytt förklara syftet med planen.

Ansvaret för att bjuda in till ett första möte om SIP är delat

Kommun och landsting ska ta initiativ till att upprätta en samordnad individuell plan om de bedömer att en sådan plan behövs för att en person ska få sina behov tillgodosedda. Andra aktörer kan också föreslå att en SIP upprättas och bjudas in att delta i arbetet med planen, även om de inte är skyldiga att göra det enligt lag. Det kan till exempel vara skolan, Försäkringskassan och anhöriga/närstående. Vissa kommuner och landsting har egna rutiner lokalt, som anger vilka som ska ta initiativ till en samordnad individuell plan.

Att upprätta en samordnad individuell plan

Individens delaktighet är central i allt arbete med samordnad individuell plan. Tillsammans lägger man upp en strategi för mötet, till både form och innehåll. Vad är viktigt för individen? Hur vill den enskilde ha mötet? Individens behov och önskemål är utgångspunkt för planeringen.

Mötesdeltagare

Tillsammans med den enskilde inventerar man gemensamt vilka som ska kallas, respektive bjudas in. Anhöriga ska ges möjlighet att delta både i planering och vid SIP-möte om inte individen motsätter sig det. Lagstiftarens intentioner med SIP innebär att om en huvudman bedömer att den andre huvudmannen behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda så ska den andre huvudmannen delta. Företrädare för hälso-och sjukvård och kommunens socialtjänst har alltså en skyldighet att delta vid upprättandet av den individuella planen. Även aktörer som inte omfattas av lagstiftningen, till exempel försäkringskassa, arbetsförmedling, skola och frivilligorganisationer kan bjudas in.

Förmöte

Innan man samlas för att upprätta en samordnad individuell plan (SIP-mötet) kan förmöten ske om indivdien ger sitt tillstånd. Förmötet kan ske i form av informationsmöten, rådgivning/konsultation, nätverksmöten som kan behövas för att kontakt med berörda verksamheter ska etableras. Finns det redan forum för konsultation/rådgivning eller samverkansmöten kring individen kan samordningen och ansvarsfördelningen dokumenteras i en SIP vid något av dessa möten. 

Kallelse

En skriftlig kallelse till mötet ska skickas till berörda verksamheter samt förmedlas till den enskilde, närstående eller legal företrädare. Kallelse kan också göras muntligt. I kallelsen anges tid och plats för samordnad individuell planering, SIP Syftet med samordningsmötet ska vara så tydligt utformat att den som tar emot kallelsen kan förstå vad som förväntas. De som kallas till SIP-möte ska återkoppla sitt deltagande på mötet. Personal som ska medverka på mötet ska vara förberedda och ha mandat från sin verksamhet att fatta beslut som behövs så långt möjligt.

Innehållet i SIP

I den samordnade individuella planen ska det framgå:

  • vilka insatser som behövs
  • vilka insatser som kommunen ska svara för
  • vilka insatser som landstinget ska svara för
  • vilka insatser individen ska svara för
  • vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen
  • om det är kommunen eller landstinget som ska ha det övergripande ansvaret för planen
  • när planen ska följas upp

Planen ska följas upp så länge individens behov kvarstår. Huvudmännens skyldighet att delta gäller även under uppföljningen, att delta i möten osv.

Dokumentation

  • Dokumentera överenskomna insatser så att de är tillgängliga för alla berörda
  • Upprätta en plan för hur och när insatsen ska genomföras.
  • Informera individen om  sammanställning och plan och försäkra dig om att informationen är anpassad så att individen kan ta den till sig.
  • Dokumentera när planen ska följas upp.

När det gäller barn behöver ofta vårdnadshavare ges möjlighet att delta planering och möten. Barnet kan också delta beroende på ålder och mognad.

Länkar

SIP, Samordnad individuell plan, utbildningar, filmer, fallbeskrivningar, broschyrer mm, (Sveriges Kommuner och Landsting, SKL)
Webbutbildning, SIP för vuxna (Kunskapsguiden)

Uppföljning

SIP-kollen (Uppdrag Psykisk Hälsa, SKL)

Inget innehåll matchar dina valda filter.

3. Förebyggande arbete för personer med förhöjd risk

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Stödjande och förebyggande insatser till individer med förhöjd risk att drabbas av psykos.

Innehåll, kortfattat

  • Identifiera individer som har förhöjd risk att drabbas av psykos
    • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar
    • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
    • Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana)
    • Social utsatthet
  • Ge förebyggande och stödjande insatser som utgår ifrån bakgrunden till den förhöjda risken hos individen. 

Innehåll, fördjupat

Psykossjukdom har en relativt stark ärftlig komponent men emotionella och sociala faktorer i omgivningen påverkar även risken att drabbas av sjukdomen. Ett samhälle med bra hälsofrämjande och förebyggande insatser till hela befolkningen minskar risken att drabbas även av psykossjukdom men här beskrivs specifika insatser till identifierade individer med ökad risk. Barn som har föräldrar med psykossjukdom har en ökad social utsatthet men också en ökad risk att drabbas av genetiska skäl. 

Att stödja en stabil och trygg uppväxt
Har man upplevt svår stress och/eller trauma under uppväxten (t.ex. mobbing) har man en förhöjd risk att drabbas av psykossjukdom. En trygg och stabil uppväxt kan dessutom utgöra ett ”skydd” mot riskfaktorer. Därför är samhällets alla insatser för att ge skydd och stöd till barn och unga som lever i utsatta situationer viktigt för att minska insjuknande i psykossjukdom. Insatser av särskild vikt är:

  • Vård- och stödinsatser för att bearbeta eventuella trauman/svår stress
  • Att skola och elevhälsa arbetar med att förebygga kränkningar, trakasserier och diskriminering.  
  • Insatser för att stärka föräldraskapet t.ex. föräldrastödsprogram som kan ha en förebyggande effekt i sammanhanget. Se till exempel insatserna Beardslees familjeintervention och Stöd i föräldraskap
  • Stöd och hjälp till barn och unga med föräldrar som har en psykisk sjukdom, se insatsen Stöd till barn som anhöriga

Att förebygga bruk av droger
Bruk av droger framförallt THC (cannabis, hasch, marijuana) har lyfts i forskning som en faktor som ökar risken för psykos. Att förebygga, tidigt upptäcka och behandla skadligt bruk och beroende av droger är därför ett viktigt förebyggande arbete. Se vård- och insatsprogram Missbruk och beroende

Att ge vård och stöd efter behov
Individer med psykisk och/eller intellektuell funktionsnedsättning behöver få den vård och det stöd de behöver för att minimera risken att drabbas av psykossjukdom. Likaså riskerar, individer med psykisk ohälsa som inte får adekvat vård och stöd, att försämras och drabbas av allvarligare psykiska sjukdomar såsom psykossjukdom. Att vård och stöd ges i tid för olika former av psykisk ohälsa är därför viktigt.

Samverkan melllan olika verksamheter
Personal i skola, elevhälsa, fritids och förskola har en viktig roll i att stödja barn som har en förälder med psykisk ohälsa. Ofta är samverkan mellan den vuxnes kontakter inom vård och stöd och de verksamheter som möter barnet/den unga vara viktigt för att säkra stödet. Det är även ofta viktigt för att minska risken för missförstånd och fördomar gentemot den vuxne anhöriga som har psykisk sjukdom. 

Länkar

Kliniska riktlinjer om schizofreni (Svenska Psykiatriska Föreningen)
Psykisk hälsa – ett gemensamt ansvar, rapport (Vårdanalys 2015)
Att ha schizofreni och vara utrikesfödd – insjuknande, vård och levnadsförhållanden hos invandrare jämfört med personer födda i Sverige, rapport (Socialstyrelsen 2013)

Inget innehåll matchar dina valda filter.

4. Tidiga tecken

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tidigt upptäcka tecken på psykos eller psykosutveckling i socialtjänsten.

Syfte

Att förebygga och förhindra allvarligare former av psykos och/eller psykossjukdom. Att snabbt se till att individer med tecken på psykos får bedömning av en specialist för att få vård- och stödinsatser efter behov.

Innehåll, kortfattat

Uppmärksamma:

Tidiga tecken på psykosutveckling
Individen eller närstående/anhöriga upplever:

  • Förändringar i stämningsläget: misstänksamhet, depression, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation
  • Förändringar i tänkande, lärande och bearbetning av information: underliga idéer, ambivalens, koncentrations och minnessvårigheter
  • Förändringar i hur individen uppfattar sig själv, omgivningen och andra
  • Förändringar i sömn och aptit
  • Brist på motivation och energi

Observera att:

  • Närstående/anhöriga ofta upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Individen själv kan lida av symtomen men kan ha svårt att prata om dem.
  • Var även observant på om individen med tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling lever tillsammans med barn  

Uppmärksamma att följande tecken bör tas på större allvar
Om individen ger uttryck för:

  • Brist på motivation eller energi
  • Känsla av att omgivningen har förändrats
  • Känsla av att tankarna går fortare eller långsammare
  • Plötsligt presterar sämre i skolan
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Utvecklar bisarra uppfattningar eller idéer.

Tidiga tecken på psykos
Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Tidiga tecken på psykos är ofta liknande symtomen ovan (innan psykosutveckling) och kan vara när individen:

  • Plötsligt försämras i  funktion, t ex prestation i skolan, arbete
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Uteblir från inbokade möten
  • Plötsligt får svårt med sociala relationer vilket individen inte haft tidigare
  • Inte har hand om sig själv såsom att inte tvätta sig, ha rena kläder osv.
  • Är förändrad i sin person
  • Ger uttryck för att ha krafter som ingen annan har eller att personer är "ute" efter hen
  • Sover dåligt och vänder på dygnet

Efter en tid kan vissa symtom försvåras och påverka en stor del av individens livsföring och sociala situation vilket då kan tyda på utveckling av psykos. Oftast upplever då individen eller omgivningen att individen

  • Är förändrad i sin person
  • I tal eller beteende ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning

Ge tidiga insater
Se Tidiga insatser vid tecken på psykosutveckling eller psykos i socialtjänsten 

Innehåll, fördjupat

Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många har tidiga symtom. Tidiga tecken på psykos är ofta diffusa och hos barn/unga kan det av utvecklingsrelaterade skäl vara ännu svårare att urskilja. Individer som drabbas av beteendeförändringar, hallucinationer eller vanföreställningar blir ofta oroliga och förvirrade. Många har svårt att förstå vad som är fel. Socialtjänsten  har en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på psykos och skapa kontakt med specialistpsykiatrin. Om stöd och hjälp inte når individen tidigt finns risk att tillståndet försämras, sjukdomen blir mer allvarlig. Forskning tyder på att en förkortad tid av obehandlad psykos innebär ett lindrigare sjukdomsförlopp och bättre prognos.

Förhöjd risk för psykossjukdom
För att kunna bedöma om symptomen kan vara en början till psykosutveckling kan det vara viktigt att känna till vilka individer som har en ökad risk att drabbas av psykos

  • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana)
  • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar

Se även Bakgrund om tillståndet.

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tidigt upptäcka tecken på psykos eller psykosutveckling i primärvården.

Syfte

Att förebygga och förhindra allvarligare former av psykos och/eller psykossjukdom. Att snabbt se till att individer med tecken på psykos får bedömning av en specialist för att få vård- och stödinsatser efter behov.

Innehåll, kortfattat

Uppmärksamma:

Tidiga tecken på psykosutveckling
Individen eller närstående/anhöriga upplever:

  • Förändringar i stämningsläget: misstänksamhet, depression, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation
  • Förändringar i tänkande, lärande och bearbetning av information: underliga idéer, ambivalens, koncentrations och minnessvårigheter
  • Förändringar i hur individen uppfattar sig själv, omgivningen och andra
  • Förändringar i sömn och aptit
  • Brist på motivation och energi

Observera att:

  • Närstående/anhöriga ofta upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Individen själv kan lida av symtomen men kan ha svårt att prata om dem.
  • Var även observant på om individen med tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling lever tillsammans med barn  

Uppmärksamma att följande tecken bör tas på större allvar 
Om individen ger uttryck för:

  • Brist på motivation eller energi
  • Känsla av att omgivningen har förändrats
  • Känsla av att tankarna går fortare eller långsammare
  • Plötsligt presterar sämre i skolan
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Utvecklar bisarra uppfattningar eller idéer.

Tidiga tecken på psykos
Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Tidiga tecken på psykos är ofta liknande symtomen ovan (innan psykosutveckling) och kan vara när individen:

  • Plötsligt försämras i  funktion, t ex prestation i skolan, arbete
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Uteblir från inbokade möten
  • Plötsligt får svårt med sociala relationer vilket individen inte haft tidigare
  • Tar inte hand om sig själv såsom att inte tvätta sig, ha rena kläder osv.
  • Är förändrad i sin person
  • Ger uttryck för att ha krafter som ingen annan har eller att personer är "ute" efter hen
  • Sover dåligt och vänder på dygnet

Efter en tid kan vissa symtom försvåras och påverka en stor del av individens livsföring och sociala situation vilket då kan tyda på utveckling av psykos. Oftast upplever då individen eller omgivningen att individen

  • Är förändrad i sin person
  • I tal eller beteende ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning

Ge tidiga insater
Se Tidiga insatser vid tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling i primärvård

Innehåll, fördjupat

Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många har tidiga symtom. Tidiga tecken på psykos är ofta diffusa  och hos barn/unga kan det av utvecklingsrelaterade skäl vara ännu svårare att urskilja. Individer som drabbas av beteendeförändringar, hallucinationer eller vanföreställningar blir ofta oroliga och förvirrade. Många har svårt att förstå vad som är fel och söker ofta i första hand primärvården för andra problem. Primärvården har en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på psykos och skapa kontakt med specialistpsykiatrin. Om stöd och hjälp inte når individen tidigt finns risk att tillståndet försämras och sjukdomen blir mer allvarlig. Forskning tyder på att en förkortad tid av obehandlad psykos innebär ett lindrigare sjukdomsförlopp och bättre prognos.

Förhöjd risk för psykossjukdom

För att kunna bedöma om symptomen kan vara en början till psykosutveckling kan det vara viktigt att känna till vilka individer som har en ökad risk att drabbas av psykos

  • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana)
  • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar

Se även Bakgrund om tillståndet

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 

Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tidigt upptäcka tecken på psykos eller psykosutveckling i somatisk akutsjukvård.

Syfte

Att förebygga och förhindra allvarligare former av psykos och/eller psykossjukdom. Att snabbt se till att individer med tecken på psykos får bedömning av en specialist för att få vård- och stödinsatser efter behov.

Innehåll, kortfattat

Uppmärksamma:

Tidiga tecken på psykosutveckling
Individen eller närstående/anhöriga upplever:

  • Förändringar i stämningsläget: misstänksamhet, depression, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation
  • Förändringar i tänkande, lärande och bearbetning av information: underliga idéer, ambivalens, koncentrations och minnessvårigheter
  • Förändringar i hur individen uppfattar sig själv, omgivningen och andra
  • Förändringar i sömn och aptit
  • Brist på motivation och energi

Observera att:

  • Närstående/anhöriga ofta upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Individen själv kan lida av symtomen men kan ha svårt att prata om dem.
  • Var även observant på om individen med tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling lever tillsammans med barn  

Uppmärksamma att följande tecken bör tas på större allvar 
Om individen ger uttryck för:

  • Brist på motivation eller energi
  • Känsla av att omgivningen har förändrats
  • Känsla av att tankarna går fortare eller långsammare
  • Plötsligt presterar sämre i skolan
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Utvecklar bisarra uppfattningar eller idéer.

Tidiga tecken på psykos
Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Tidiga tecken på psykos är ofta liknande symptomen ovan (innan psykosutveckling) och kan vara när individen:

  • Plötsligt försämras i  funktion, t ex prestation i skolan, arbete
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Uteblir från inbokade möten
  • Plötsligt får svårt med sociala relationer vilket individen inte haft tidigare
  • Inte tar hand om sig själv såsom att inte tvätta sig, ha rena kläder osv.
  • Är förändrad i sin person
  • Ger uttryck för att ha krafter som ingen annan har eller att personer är "ute" efter hen
  • Sover dåligt och vänder på dygnet

Efter en tid kan vissa symtom försvåras och påverka en stor del av individens livsföring och sociala situation vilket då kan tyda på utveckling av psykos. Oftast upplever då individen eller omgivningen att individen

  • Är förändrad i sin person
  • I tal eller beteende ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning

Ge tidiga insater
Se Tidiga insatser vid tecken på psykoutveckling eller psykos i somatisk akutsjukvård

Innehåll, fördjupat

Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många har tidiga symtom. Tidiga tecken på psykos är ofta diffusa  och hos barn/unga kan det av utvecklingsrelaterade skäl vara ännu svårare att urskilja

Individer som drabbas av beteendeförändringar, hallucinationer eller vanföreställningar blir ofta oroliga och förvirrade. Många har svårt att förstå vad som är fel, uppger ofta diffusa kroppsliga symptom och kan därför tänkas söka akut sjukvård. Somatiska akutsjukvården har en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på psykos och skapa kontakt med specialistpsykiatrin. Om stöd och hjälp inte når individen tidigt finns risk att tillståndet försämras, sjukdomen blir mer allvarlig. Forskning tyder på att en förkortad tid av obehandlad psykos innebär ett lindrigare sjukdomsförlopp och bättre prognos.

Förhöjd risk för psykossjukdom
För att kunna bedöma om symptomen kan vara en början till psykosutveckling kan det vara viktigt att känna till vilka individer som har en ökad risk att drabbas av psykos

  • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana)
  • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar

Se även Bakgrund om tillståndet.

 

Länkar

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
OPUS - Information om Danmarks behandling för unga som nyinsjuknar i psykos

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tidigt upptäcka tecken på psykos eller psykosutveckling skola/elevhälsa.

Syfte

Att tidigt upptäcka tecken på psykosutveckling eller psykos i skola/elevhälsa. Att förebygga och förhindra allvarligare former av psykos och/eller psykossjukdom. Att snabbt se till att individer med tecken på psykos får bedömning av en specialist för att få vård- och stödinsatser efter behov.

Innehåll, kortfattat

Uppmärksamma:

Tidiga tecken på psykosutveckling
Individen eller närstående/anhöriga upplever:  

  • Förändringar i stämningsläget: misstänksamhet, depression, ångest, snabba humörsvängningar, spänningskänsla, irritation
  • Förändringar i tänkande, lärande och bearbetning av information: underliga idéer, ambivalens, koncentrations och minnessvårigheter
  • Förändringar i hur individen uppfattar sig själv, omgivningen och andra
  • Förändringar i sömn och aptit
  • Brist på motivation och energi

Observera att

  • Närstående/anhöriga ofta upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Individen själv kan lida av symtomen men kan ha svårt att prata om dem.  

Tecken som man bör ta på större allvar
Om individen ger uttryck för:

  • Brist på motivation eller energi
  • Känsla av att omgivningen har förändrats
  • Känsla av att tankarna går fortare eller långsammare
  • Plötsligt presterar sämre i skolan (förändringen kan också komma smygande)
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Utvecklar bisarra uppfattningar eller idéer.

Tecken på psykos
Övergången till ett så kallat psykotiskt tänkande sker ofta gradvis. Tidiga tecken på psykos är ofta liknande symtomen ovan (innan psykosutveckling) och kan vara när eleven:

  • Plötsligt presterar sämre i skolan
  • Uteblir från undervisningen
  • Drar sig undan umgänge och vill vara mer och mer för sig själv
  • Plötsligt får svårt med sociala relationer vilket eleven inte haft tidigare (förändringen kan också komma smygande)
  • Inte tar hand om sig själv såsom personlig hygien (tvättar sig inte, har smutsiga kläder)
  • Är förändrad i sin person
  • Ger uttryck för att ha krafter som ingen annan har eller att personer är "ute" efter hen
  • Sover dåligt och vänder på dygnet

Efter en tid kan vissa symtom försvåras och påverka en stor del av individens livsföring och sociala situation vilket då kan tyda på utveckling av psykos. Oftast upplever då individen eller omgivningen att individen

  • Är förändrad i sin person
  • I tal eller beteende ger uttryck för en förändrad, ovanlig eller bisarr verklighetsuppfattning

Ge tidiga insater
Se Tidiga insatser vid tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling i skola/elevhälsa och ungdomsmottagning

Innehåll, fördjupat

Vanligaste ålder för insjuknande i schizofreni är 18- 30 år. Enstaka insjuknanden sker även hos yngre tonåringar. Forskning tyder på att vissa symtom förekommer innan en psykosutveckling. Det finns därför anledning att tro att många har tidiga symtom i skolåldern. Tidiga tecken på psykos är ofta diffusa och hos barn/unga kan det av utvecklingsrelaterade skäl vara ännu svårare att urskilja. Individer som drabbas av beteendeförändringar, hallucinationer eller vanföreställningar blir ofta oroliga och förvirrade. Många har svårt att förstå vad som är fel och söker ofta hjälp för andra problem. Skolan och elevhälsan har en viktig roll i att upptäcka tidiga tecken på psykos och skapa kontakt med specialistpsykiatrin. Om stöd och hjälp inte når individen tidigt finns risk att tillståndet försämras, sjukdomen blir mer allvarlig. Forskning tyder på att en förkortad tid av obehandlad psykos innebär ett lindrigare sjukdomsförlopp och bättre prognos.

Förhöjd risk för psykossjukdom

För att kunna bedöma om symptomen kan vara en början till psykosutveckling kan det vara viktigt att känna till vilka individer som har en ökad risk att drabbas av psykos

  • Schizofreni/schizofreniliknande tillstånd hos förälder
  • Sociala problem, erfarenhet av trauma och/eller otrygg barndom
  • Bruk av THC (cannabis, hasch, marijuana)
  • Psykiska och intellektuella  funktionsnedsättningar

Se även Bakgrund om tillståndet.

Länkar

Vägledning för elevhälsan (Socialstyrelsen)
IMHFA Först hjälpen till psykisk hälsa (Karolinska institutet)
Barn och unga (Uppdrag Psykisk Hälsa, Sveriges Kommuner och Landsting)
Digitalt metodstöd för elevhälsan (Uppdrag Psykisk Hälsa, Sveriges Kommuner och Landsting)
SIP för barn och unga (Uppdrag Psykisk Hälsa, Sveriges Kommuner och Landsting)
OPUS - Information om Danmarks behandling för unga som nyinsjuknar i psykos
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Se även material under Bakgrund om tillståndet

Inget innehåll matchar dina valda filter.

5. Kartläggning och utredning

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att påbörja en utredning vid akuta tillstånd innan mer fördjupad utredning görs.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen ges till individer med akut allvarlig psykisk sjukdom, som visar tecken på psykos och där en mer omfattande utredning därför inte bedöms möjlig att genomföra. Individen kan ha remitterats till specialistpsykiatrin från alla olika verksamheter men även kommit via egen anmälan eller telefonsamtal av närstående.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Innehåll, kortfattat

  • Erbjud en snabb första bedömning
  • Bemöt individ och närstående med respekt, empati och lyhördhet
  • Var flexibel och ta hänsyn till vad individen önskar av vården. Vad har individ och närstående för behov just nu?
  • Beakta att det är mycket viktigt att etablera en god kontakt med individ och närstående
  • Fråga om sömnen de senaste dygnen och om individen utsatts för något trauma  
  • Fråga om minderåriga och/eller djur finns hemma. 

Se även insatser under huvudrubrik Kommunikation och delaktighet.

Innehåll, fördjupat

Att drabbas av en psykos första gången är ofta en skrämmande och omvälvande upplevelse både för individen och närstående. Det är av stor vikt för återhämtningen att individen får ett samordnat omhändertagande och tillgång till ett intensivt stöd med hög tillgänglighet. Med samordnade insatser kan olika stödformer kombineras och anpassas efter individens behov och livssituation. Se insatsen Samordnade insatser för förstagångsinsjuknad i psykos.

Gör följande

Länkar

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Psykiatriska föreningen)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)

Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att göra en utredning när individen första gången insjuknar i psykos.

Syfte

Att bidra till att ställa rätt diagnos samt utesluta andra orsaker till symtom. Att utgöra en grund för väl individanpassade behandlingsinsatser. Att göra en noggrann första bedömning för att sedan kunna se förändringar över tid och utvärdera stöd och behandlingsinsatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som insjuknar i psykos för första gången. Utredningen påbörjas så fort som möjligt även om individen vårdas i slutenvården.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Innehåll, kortfattat

Följande utreds/kartläggs:

Se även insatsen Samordnade insatser vid förstagångsinsjuknande. 

Innehåll, fördjupat

Anamnes från individ och närstående

- hereditet
- uppväxt
- skolgång
- social situation
- aktuella eller tidigare sjukdomar
- mediciner
- missbruk
- tid med obehandlad psykos (DUP)
- aktuella och tidigare svåra livshändelser/ trauman

Kroppslig undersökning

Mätvärden: Blodtryck puls, vikt, längd (BMI), midjemått

Blodprov:

  • Sköldkörtelprov 
  • Elektrolytstatus
  • Infektionsprov
  • Blodfetter
  • Drogscreening 
  • Fasteblodsocker (ev Hba1c )
  • Lever och njurfunktionsprover 

Medicinska undersökningar:

  • Somatiskt status: lungor, buk, allmäntillstånd, hjärta (EKG) + midjemått + blodtryck, längd och vikt
  • Neurologiskt status.
  • Elektrofysiologi: EEG-undersökning för att utesluta epilepsi
  • Hjärnavbildning- för att utesluta fysisk bakgrund till symptom; CT/DT eller MR (magnet resosans undersökning). 
  • Eventuellt lumbalpunktion vid misstanke om hjärn- eller hjärnhinneinfektion/inflammation (feber, förvirring och varierande medvetandesänkning).  

Fördjupade utredningar efter bedömning

Länkar

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)
Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen).
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Skattningsskalor 

 

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att en bedömning av psykisk status görs.

Syfte

Att göra en bedömning av patientens aktuella psykiska status vilket är en viktig del av diagnostik och underlag för vidare útredning och behandling.  Att se förändringar över tid och utvärdera stöd och behandlingsinsatser. Psykiskt status ska oftast kompletteras med somatiskt status.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer under hela sjukdomsförloppet.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

För att göra en bedömning av psykisk status hålls ett strukturerat samtal med patienten då man också observerar patientens beteende. Gör en första samlad bild av individens symtom och dess svårighetsgrad.

Under samtalet bildar man sig en uppfattning om;

  • Allmäntillstånd, motorik - inklusive ansiktsmimik och uppträdande
  • Medvetandegrad, uppmärksamhet och orientering.
  • Förmåga till kontakt
  • Stämningsläge, tankeförlopp och tankeinnehåll, eventuell aggressivitet

Innehåll, fördjupat

Vilka faktorer som särskilt observeras vid psykiskt status varierar något beroende på patient och situation. Bedömningen börjar så snart du möter patienten. Skapa dig en samlad bild av individens symtom och dess svårighetsgrad.

Följande aspekter bör beaktas

  • Allmäntillstånd - medvetandegrad, drogpåverkan, välvårdad
  • Motorik, kroppshållning, ansiktsmimik, stereotypier osv
  • Kognitiva funktioner - orienteringsgrad, minne, uppmärksamhet osv
  • Kontakt, emotionell respons och adekvata affekter
  • Kommunikation, För barn/ungdomar, hur kommunicerar individen med vårdnadshavare?
  • Tal, tempo, röstläge, sluddrigt, språk, torftigt, omständligt osv
  • Stämningsläge och ångestpåverkan
  • Tankeförlopp och tankeinnehåll -notera associationsstörningar, blockeringar och latens, hänsyftningsidéer.
  • Vilka tecken på psykos har individen?
  • Hallucinationer vilket kan drabba alla sinnen men vanligast är rösthallucinationer. Var observant om rösterna är imperativa (uppmanar individen att göra något), kommenterande eller nedlåtande.
  • Vanföreställningar kretsar ofta kring förföljelse men kan också vara bisarra, paranoida persekutoriska, nihilistiska, depressivt färgade, megalomana,
  • Upplever individen själv att hen är sjuk och i så fall hur sjuk? Ofta finns sjukdomskänsla även fast full insikt saknas.
  • Vill individen ha hjälp av vården för sina problem? Här kan tidigare dåliga erfarenheter inverka negativt på viljan att ta emot hjälp.

I en akut fas av sjukdom kan en utförlig intervju vara svårt att genomföra. Då kan en skattningsskala till exempel PANSS (Positive and Negative Syndrome Scale) användas som en checklista för observationer. Skattningar kan göras både i början på utredningen för att få ett utgångsläge och vid uppföljning.

Länkar

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)  

 

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa

Kort beskrivning

Insatsen innebär att utreda och kartlägga individens livssituation.

Syfte

Att identifiera individens olika resurser och behov av stöd inom flera livsområden för att leva det liv hen önskar, samt att erbjuda rätt stöd och behandlingsinsatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till alla individer som drabbas av psykossjukdom.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. För en kvalificerad analys och bedömning på det psykosociala områdetär en kurators specialistkompetens önskavärd. 

Innehåll, kortfattat

Genom samtal med individen själv och med anhöriga/närstående utreda/kartlägga:

  • Besvär/problem idag och tidigare
  • Uppväxtförhållanden och nuvarande familjeförhållanden, se Familjeinsatser- utbildning och stöd
  • Socialt nätverk (relationer familj, vänner, barn, anhöriga)
  • Resurser och behov (boende, hygien, strategier för att hantera symtom, självbild)
  • Levnadsvanor (tobak, alkohol, fysisk hälsa och aktivitet, matvanor och sömn), se Utredning och bedömning av levnadsvanor 
  • Sysselsättning, försörjning, nuvarande och tidigare (arbete och skola)
  • Intressen och fritid
  • Viktiga livshändelser
  • Socioekonomiska förhållanden
  • Ev observation i aktivitet (utförs av arbetsterapeut)

Innehåll, fördjupat

En kartläggning av en individs livssituation är  omfattande och bör göras omsorgsfullt. Det är viktigt att få samtala i lugn och ro, samt att man kan återkomma till och stämma av de olika delarna i kartläggningen. Under kartläggningen är det också väsentligt att individen får möjlighet att beskriva hur nöjd hen är med sin livssituation inom de olika områdena. Ställ öppna frågor för att individen själv får beskriva hur ohälsan påverkar viktiga livsområden som relationer till andra, bostad, sysselsättning, och möjligheter att hantera svårigheter i vardagslivet. 

Kuratorn som har fördjupad kompetens inom psykosocialt arbete har en viktig roll i att göra en kvalificerad utredning av sociala och psykosociala faktorer som ligger till grund för ohälsan. Kuratorns utredning, analys och bedömning utgör en viktig del vid diagnosticering, som underlag för behandlingsinsatser och intyg. 

Olika skattningar kan även användas som stöd för kartläggningen/utredningen.

Länkar

Material för arbete med utredning finns bl a i följande manualer:
Ett självständigt liv (ESL), manualer och arbetsblad
Flexibel ACT, arbetsbok och manual (Centrum för Evidensbaserade Psykosociala Insatser)
Resursgrupps-ACT, manual (Det Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller)
Case management och resursgruppsarbete, manual (Nisse Berglund, Per Borell)
Svensk kuratorsförening 

Socialtjänst, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att med standardiserade instrument bedöma individens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter och delaktighet inom områden som: personlig vård, boende, fritid, arbete/utbildning/sysselsättning, kommunikation och interaktion.

Syfte

Att kartlägga individens resurser och behov i vardag och arbetsliv. Att bedöma behovet av insatser för att individen ska uppnå en så hög självständighet, delaktighet och funktion som möjligt i vardag och arbetsliv.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer där behov finns av en utökad funktionsutredning.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivarens bedömning. Legitimerad arbetsterapeut.

Innehåll, kortfattat

Genom intervjuer, skattningar, observationer och test kartlägga individens funktion och aktivitetsförmåga avseende

- Att sköta sitt hushåll och sin personliga hygien
- Arbetsförmåga/förmåga att klara skolan
- Sociala förmåga
- Kognitiva förmåga
- Aktivitetsförmåga (observation)

Innehåll, fördjupat

Utredningen och bedömningens innehåll anpassas efter individens förutsättningar och behov. Instrument som kan inkluderas är:

  • ADL-taxonomin: instrument som beskriver personens aktivitetsförmåga inom till exempel områdena personlig vård, boende och kommunikation.
  • Assessment of Motor and Process Skills (AMPS): instrument för att bedöma och mäta patientens motoriska färdigheter och processfärdigheter
  • DOA- för dialog om arbetsförmåga
  • WRI, WEISS, AWP, AWC - instrument för bedömning av arbetsförmåga
  • PRPP- instrument som  inriktar sig på patientaktivitet. Ett alternativ till traditionell bedömning av perception, minne, rörelseplanering och problemlösning. Instrumentet ger en förståelse för sambandet mellan kognitiv informationsbearbetning och utförandet av vardagsaktiviteter.
  • Min Mening - för bedömning av kompetens och värderingar genom självskattning (OSA-S)
  • OCAIRS - för bedömning av delaktighet i aktivitet (OCAIRS)
  • The Assessment of Communication and Interaction Skills (ACIS) - för bedömning av socialförmåga. 
  • Canadian Occupational Performance Measure (COPM)- individualiserad bedömning indivdiens egen uppfattning av problem som denne stöter på vid utförandet av en aktivitet
  • Delar av metoden ESL - ett självständigt liv

Länkar

Arbetsterapeutförbundets hemsida
Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)
ADL- taxonomin - särskild manual för psykiska funktionsnedsättningar (Sveriges arbetsterapeuter, 2016)

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att en utredning och bedömning av kroppsliga symptom, kroppsuppfattning och funktionsbedömning görs av en fysiopterapeut.

Syfte

Att identifiera individens behov av stöd för att förbättra sin fysik. Att bidra till att underlätta fysisk aktivitet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer där misstanke finns om behov av insatser relaterat till fysisk funktion.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndwt.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

En utredning och bedömning av fysisk funktion består av:

  • en undersökning av individens fysik
  • en bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter

Om fördjupad utredning avseende psykomotorik och rörelse bedöms behövas, se insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut.

Innehåll, fördjupat

Undersökning av individens fysik innebär att se till följande aspekter

  • Hållning
  • Ledrörlighet i extremiteter och/eller ryggraden
  • Muskelfunktion vad gäller styrka, längd och spänningar
  • Nervstatus som reflexer och känsel
  • Balans och koordination

Bedömning av individens fysiska förmåga i olika vardagliga aktiviteter till exempel

  • Hur individen går
  • Hur individen går i trappor
  • Hur individen bär när hen går samtidigt
  • Individens handstyrka
  • Hur är individens finmotorik

Se även insatsen Utredning av psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet hos fysioterapeut

Länkar

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär en utökad utredning avseende psykomotorisk funktion och rörelsekvalitet med hjälp av olika standardiserade bedömningsinstrument.

Syfte

Att få en detaljerad uppfattning om individens fysiska hälsoläge och beredskap för att påbörja en rörelsebehandling (till exempel basal kroppskännedom och fysisk träning). Att kartlägga individens resurser och eventuella svårigheter. Att utifrån kartläggningen kunna ge individen de grundläggande förutsättningar som krävs för ett fysiskt aktivt liv över tid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med olika former av psykomotoriska svårigheter och/eller rörelserädsla. Individer vars fysiska funktion är påtagligt försämrad och vars komplexa problematik antas påverka möjligheten att ta del av rörelsebehandling. Till exempel individer med kroppslig samsjuklighet, svåra och omfattande psykiska symtom och funktionsnedsättningar.  

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Leg fysioterapeut.

Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Genom standardiserade och evidensbaserade bedömningsinstrument kartlägga och bedöma följande funktioner:

  • Led och muskelfunktion
  • Kondition
  • Balans
  • Rörelseavvikelser till följd av neurologiska tecken
  • Rörelsekvalitet
  • Kroppsupplevelse
  • Copingstrategier och tilltro till den egna förmågan (self-efficacy)
  • Olika former av trötthet (MFI-20)

Observationer av mjuka neurologiska tecken.

Innehåll, fördjupat

Undersökning av led- och muskelfunktion

Standardiserad led- och muskelfunktionstester ingår i fysioterapiutbildningen och är ett sätt att systematiskt undersöka led- och muskelfunktion.  Påtagliga avvikelser påverkar patientens förmåga att vara fysiskt aktiv utan att det medför stor risk för skada och fel/överbelastning.

Att mäta kondition

Konditionstester i from av:
Åstrands submaximala cykelergometertest samt dess vidarutveckling, EKBLOM-BAK test. 
Six minutes walking test, 6MWT

Bedömning av kroppsupplevelse och förutsättningar för rörelse

Body Awareness Scale-Mowement Quality and Experience - BAS MQ-E är ett bedömningsinstrument av kroppsjagsfunktionerna; stabilitet i funktion, koordination och andning samt relaterande och närvaro. Testet består av tre delar, ett rörelsetest med 21 moment, ett självskattningsformulär över kroppen och kroppsupplevelse samt en kvalitativ intervju över patientens egen upplevelse av rörelser. BAS MQ-E bygger på ICF (International classification of functioning och mäter därmed struktur/funktion, aktivitet och delaktighet). Testet ger en god överblick av patientens förutsättningar för att delta i fysisk aktivitet och träning.

Att mäta trötthet

Multidimensional Fatigue Scale, MFI-20 är ett självskattningsinstrument som ger en överblick över 5 olika trötthetsformer; generell trötthet, fysisk trötthet, mental trötthet, minskad motivation och minskad aktivitet.

Bedömning av motorik

Mjuka neurologiska tecken, NES-13, är ett neurologiskt test av subtila neurologiska avvikelser som mäter motorisk kontroll, motorisk sekvensering, sensorisk integration, ögonrörelse samt förekomst av tidiga reflexer.

Att mäta tilltro till den egna förmågan

Tilltro till egen förmåga (Self-Efficacy) är ett självskattningsformulär som mäter patientens tilltro till att själv klara av en handling i en särskild situation. Det finns några olika former men ASES är en vanligt använd skala som använts i studier om psykisk ohälsa. GSE-10 är en annan skala som används. 

Samtliga bedömningsinstrument är psykometriskt testade vad gäller reliabilitet samt validitet. BAS MQ-E, MFI-20 och NES 13 är vetenskapligt testade på patienter med schizofreni och har visat på en högre grad av patologi.

Länkar

GSE-10, självskattningsformulär
NES-13
Multidimensional Fatigue Scale,MFI-20
EKBLOM-BAK test
Six minutes walking test, 6MWT
Body Awareness Scale-Mowement Quality and Experience - BAS MQ-E 

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att individens kognitiva funktion utreds genom standardiserade och normerade neuropsykologiska tester.

Syfte

Att beskriva och tydliggöra patientens begränsningar och resurser. Att bedöma i vilken grad och på vilka sätt individens kognitiva funktion påverkats av sjukdomen. Att identifiera individer med risk för sämre prognos så att anpassad behandling och stöd kan initieras i ett tidigt skede. Att bidra till att rätt resurser kan ges utifrån individens förutsättningar. Upprepad bedömning med neuropsykologiska tester kan även användas för att utvärdera hur den kognitiva funktionen påverkas av olika insatser och över tid.

Indikation (målgrupp, situation)

Individer med psykossjukdom vars kognitiva funktion behöver utredas och bedömas. Insatsen utförs företrädesvis tidigt i sjukdomsförloppet, men inte under akut fas av sjukdom. Insatsen kan även genomföras vid tydlig förändring i kognitiv funktionsnivå hos en patient som har diagnosen sedan tidigare.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Legitimerad psykolog

Innehåll, kortfattat

  • Samla information inför och förbered utredningen
  • Inled en alliansbyggande kontakt
  • Ge information till individ om vad utredningen innebär
  • Ta hänsyn till
    • var i sjukdomsförloppet individen bedöms vara
    • funktionsnivå innan insjuknandet
    • eventuell påverkan av positiva symtom
    • eventuellt missbruk
  • Anamnestagande, alt komplettering av befintlig anamnes
  • Genomför den senaste versionen av WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale), för unga under 17 år: WISC (Wechsler Intelligence Scale for Children  som bas för utredningen (test av.allmänbegåvning, verbala och visuospatiala funktioner, arbetsminne samt processhastighet)
  • Bedöm om andra neuropsykologiska tester ska utföras:
    • Exekutiva funktioner
    • Inlärning och minne
    • Personlighetstest
  • Skriftligt psykologutlåtande
  • Återkoppla utredningens resultat till individen
    • Föreslå strategier/åtgärder/stödinsatser för att hantera och kompensera för de nedsättningar som framkommit samt redogör för individens resurser.

Innehåll, fördjupat

Patienter med schizofreni har ofta funktionsnedsättningar i såväl basala som mer komplexa kognitiva funktioner. Dessa funktionsnedsättningar utgör centrala fenomen vid sjukdomens uppkomst och har dessutom en betydande inverkan på individens framtida prognos. De kognitiva funktionsnedsättningarna är mycket vanligt förekommande, men variationen inom patientgruppen är stor. I vilken utsträckning och på vilka sätt den kognitiva förmågan försämras av sjukdomen, samt i vilken grad kognitiv funktion kan återhämtas, är mycket varierande. Därför är det angeläget att varje person utreds individuellt. Följande kognitiva funktioner påverkas ofta i samband med insjuknande i psykossjukdom:

  • Uppmärksamhet
  • Arbetsminne
  • Processhastighet
  • Inlärning och minne
  • Exekutiva funktioner, t.ex.
    • initiering
    • flexibilitet i tänkandet
    • förmåga till planering och problemlösning
    • social kognition

De exekutiva funktionsnedsättningarna är i hög grad kopplade till de mer svårbehandlade negativa symtomen och för många individer är det försämringen av kognitiv funktion som hindrar ett självständigt liv med studier, arbete, sociala relationer och en välfungerande boendesituation. Det är därför viktigt att individen tidigt i sjukdomsförloppet får rätt insatser för att kompensera för och/eller träna påverkade funktioner. Ökad kunskap om individens kognitiva funktionsnivå och kan vägleda individ och nätverk i att ställa passande krav samt formulera rimliga livsmål. En, till individen väl genomförd återkoppling av utredningsresultatet har i studier visat sig ha en terapeutisk effekt och kan bidra till bättre sjukdomsinsikt och ökad följsamhet i föreslagna behandlingsåtgärder.

Länkar

Kliniska riktlinjer vid schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd (Stockholms läns landsting, SLO)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ställa en så korrekt diagnos som möjligt genom bland annat en semistrukturerad manualstyrd diagnostisk intervju.

Syfte

Att individen får tillgång till rätt vård- och stödinsatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som uppvisat psykotiska symptom och misstänks ha schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd

Insatsen bedöms vara förenlig med och nödvändig för god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Läkare är ansvarig för diagnosticering. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Innehåll, kortfattat

  • Vid diagnostiska samtal med patienter som har psykotiska symtom är det helt nödvändigt att etablera ett tillitsfullt samtalsklimat.
  • Initialt är det viktigt att konstatera om patienten har psykotiska symtom över huvud taget och i ett något lugnare skede göra den mer detaljerade diagnostiken.
  • Genomför då en semistrukturerad manualstyrd diagnostisk intervju 
  • Utgå ifrån diagnossystem ICD- 10 eller DSM-5. Enligt båda systemen krävs minst två typer av symtom från någon eller några av kategorierna positiva, negativa eller kognitiva symtom. Skillnaderna är
    • Kravet på hur lång tid symtomen ska ha förekommit skiljer sig åt mellan systemen; en månad enligt ICD-10 och sex månader enligt DSM 5
    • Vid ICD- 10 skattas symtomens svårighetsgrad (även av mani och depression) istället för att använda sig av undergrupperingar såsom i DSM- 5
    • DSM-5 har ett kriterium för funktionsnedsättning vilket inte ICD-10 har.

För att ställa diagnos krävs även olika utredningar som utförs av olika professioner (kurator, arbetsterapeut, psykolog) i teamet. Se till exempel Utredning vid förstagångsinsjuknade i psykos

Innehåll, fördjupat

Att ställa diagnos:

Enligt ICD 10
Förloppskriterier (används bara om symtomen pågått i mer än ett år)

Specificera:

  • Första episod, pågående, i partiell eller fullständig remission
  • Multipla episoder, pågående, i partiell eller fullständig remission
  • Varaktig (symtomen ständigt närvarande)

Specificera:

  •       Med katatoni (tilläggskod)

Specificera:

  •       Svårighetsgrad (även alla nedanstående diagnoser kan specificeras utifrån svårighetsgrad; DSM-5)

Skatta (senaste 7 dagarna) symtomen hallucinationer, vanföreställningar, desorganiserat tal, onormal motorik, negativa symtom, depression och mani med hjälp av remissionsskalan RS-S.  Diagnosen kan ställas utan att svårighetsgraden skattas.

Enligt DSM-5
Minst två av följande symtom, varav ett symtom är bland de tre första:

  1. Hallucinationer
  2. Vanföreställningar
  3. Desorganiserat tal
  4. Påtagligt desorganiserat eller katatont beteende
  5. Negativa symtom

Ovan angivna symtom bör ha en varaktighet på minst en månad eller kortare om de lindrats med antipsykotisk läkemedelsbehandling. Dessutom krävs att personen skall ha en funktionsnedsättning som drabbar social funktion och arbets-/studieförmåga med en varaktighet på minst sex månader (DSM 5).

Schizofreniform psykos

Enligt DSM-5 bör diagnosen ställas för de patienter som fyller kriterierna för schizofreni men där symtomen bara haft en varaktighet mellan en till sex månader.

Enligt ICD-systemet behövs dock endast en varaktighet av en månad för att ställa diagnosen schizofreni och därför ställs inte diagnosen schizofreniform psykos.

Schizo-affektivt syndrom

Denna diagnos gäller patienter som fyller kriterierna för schizofreni men dessutom har haft minst en period av behandlingskrävande mani eller depression. En förutsättning för diagnosen är att varaktigheten av psykossymtom är längre än varaktigheten av mani eller depression vilket innebär att psykos-symtomen finns även när patienten har ett normalt stämningsläge(ICD 10 och DSM-5).

Vanföreställningssyndrom

Diagnosen ställs när en person har ihållande okorrigerbara föreställningar som saknar rimlig grund. Andra samtidiga psykossymtom som hallucinationer eller tankestörningar utesluter diagnosen. Vanföreställningssyndromen indelas i erotomani, grandios, persekutorisk, svartsjuke och somatisk vanföreställning beroende på det dominerande temat.(ICD 10 och DSM-5). I DSM-5 inkluderas delat eller inducerat vanföreställningssyndrom (Folie á deux) i diagnosen.

Akuta och övergående psykotiska syndrom (kortvarig psykos)

Akut debut av psykotiska symtom (mindre än 2 veckor) som inte kan förklaras av annan sjukdom eller substans (t.ex. läkemedel eller drog). Enligt DSM-5 ska symtom i form av hallucinationer, vanföreställningar och/eller desorganiserat tal vara i minst ett dygn, men inte mer än en månad. Det kan vara kopplat till en påtaglig stressfaktor, graviditet eller postpartum. Katatoni kan vara en del av symtomen.

Ospecificerad icke-organisk psykos

Diagnosen kan ställas om det ännu är oklart vilken psykossjukdom som patienten har. Det kan exempelvis vara svårt att ställa diagnosen schizo-affektiv psykos innan förloppet studerats. Diagnosen bör dock omvandlas till en mer specifik diagnos när diagnoskriterier för en sådan har uppnåtts (ICD 10).

Länkar

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)  

 

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att individens kroppsliga hälsa följs upp, utreds och bedöms, bland annat genom regelbundna kontroller av metabola riskfaktorer och fysisk undersökning.

Syfte

Att upptäcka riskfaktorer gällande kroppslig ohälsa. Att dokumentera utgångsläge med möjlighet att följa förändringar över tid samt utvärdera stöd och behandlingsinsatser. Att kunna erbjuda individanpassade stöd- och behandlingsinsatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med psykisk sjukdom som har risk att utveckla kroppslig ohälsa och därför kan behöva utredas/bedömas vidare.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda regelbundna kontroller av metabola riskfaktorer med blodprov och fysisk undersökning till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Prio 1.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Innehåll, kortfattat

Följande genomförs:  

  • Hälsosamtal - se Årligt hälsosamtal-utredning av levnadsvanor
  • Blodprov: Blodstatus; Leverstatus; Blodfetter; NA, K, Ca, Krea; f-glukos, HbA1c; TSH
  • Kroppslig undersökning: EKG; Midjemått; Längd och vikt, (BMI); Blodtryck och puls; Neurologiskt status
  • Frågor ställs för att identifiera tecken på kroppsliga sjukdomar: Diabetes; Hjärt- och kärlsjukdom (kärlkramp, förmaksflimmer, hjärtsvikt; Andningsvägar (KOL och astma)
  • Frågor ställs för att fånga upp riskfaktorer för cancer

Innehåll, fördjupat

Målvärden och åtgärder

Blodtryck-målvärde: vanligen <140/90. Vid diabetes <140/85 eller njursjukdom <130/80

Midjemått (mäts i navelplanet efter normal utandning)- referensvärden:

  • kvinnor >80 cm ökad risk, >88 cm kraftigt ökad risk
  • män >94 cm ökad risk, >102 cm kraftigt ökad risk (Sacks 2004)

Åtgärder vid viktuppgång eller försämrade blodfetter

  • Tätare provtagning  faste P-glukos + vikt och midjemått 1g/mån + blodfetter 1g/3 mån
  • Intensifiera råd om livsstilsförändring och viktreduktion (kost, fysisk aktivitet, rökning), se
  • Överväg byte av antipsykotisk medicinering,
  • Överväg i samråd med primärvårdsläkare/internmedicinare/barnläkare insättande av medicinering mot viktuppgång eller försämrade blodfetter och remittering

Åtgärder vid försämrade blodsockervärden
Om faste P-glukos 6,1-6,9 mmol/L, ickefasta P-glukos 7,8-11);

Om diabetes

  • samråd medprimärvårdsläkare/internmedicinare angående remittering för insättande av farmakologisk behandling.
  • se till att kontakt och uppföljning verkligen blir av! 

Frågor för att identifiera tecken på kroppsliga sjukdomar:

Diabetes :Upplever du emellanåt att:

  • Du blir trött och kraftlös?
  • Du blir mer törstig?
  • Du kissar oftare och större mängder?  
  • Du får försämrad syn och ser dimmigt?
  • Du kan få ​klåda i underlivet​?

Hjärt-/kärlsjukdom: Upplever du emellanåt (​kärlkramp​):

  • Ett tryck mitt över bröstet, ofta vid ansträngning?
  • Andfåddhet som kommer i samband med ansträngning?
  • En känsla av att det är trångt i bröstet?
  • Smärta i bröstet som ibland strålar ut i en arm, mot halsen, ryggen eller underkäken?
  • Kan en sådan känsla komma när du anstränger dig fysiskt eller vid starka känsloyttringar eller upprördhet?
  • Har du vaknat nattetid av ovanstående känslor?
  • Har du upplevt sådana känslor i kall väderlek, blåst och/eller stress?

Upplever du emellanåt (​förmaksflimmer​):

  • Oregelbunden och snabb puls emellanåt?
  • Känner du igen ett eller flera av dessa symtom:
    • Försämrad fysisk ork, Yrsel, Svårt att andas, Trötthet och svaghet, ont i bröstet?
    • Svimning?

Upplever du emellanåt (hjärtsvikt):

  • Trötthet och mindre ork?
  • Lätt blir andfådd?
  • Har svullna anklar och ben?
  • Har ont i magen och kanske svårt att äta?
  • Har hjärtklappning?
  • Har svårt att sova plant?
  • Ofta behöver gå upp och kissa på natten?

Mät blodtryck och puls.

Andningsvägar (KOL och Astma):Upplever du emellanåt att (​KOL​):  

  • Du blir andfådd när du anstränger dig?  
  • Känner du dig hindrad i rörelser i vardagen (t ex bära kassar/gå upp för backar)
  • Du känner dig trött och orkar mindre?
  • Du behöver allt oftare hosta upp slem?  
  • Du har väsande, rosslande eller pipande andning, särskilt vid ansträngning?
  • Du får ofta infektioner i luftvägarna?
  • Du går ner i vikt och får svullna fötter?

​Upplever du emellanåt att du (​Astma​):

  • Får attacker av andnöd, det vill säga att det är tungt att andas? ​
  • Andas med ett pipande och väsande ljud? ​
  • Blir andfådd vid förkylning eller vid kallt väderomslag eller vid pollensäsong?
  • Har långvarig hosta, ofta på natten, som du inte kan hitta någon förklaring till? ​
  • Får andnöd och hostar när du anstränger dig fysiskt, till exempel när du motionerar?

Cancerscreening

  • Gör det ont eller känns konstigt/går trögt när du äter?
  • Har du blivit hes/fått hosta?
  • Har du återkommande kräkningar?
  • Har du gått ner i vikt?
  • Har du känt någon knöl någonstans på kroppen?
  • Har du någon hudförändring med avvikande utseende eller sår som inte läker?
  • Har du känt dig onormalt trött senaste tiden?
  • Har du ont någonstans där du inte har haft ont förut?
  • Har du svårt att kissa eller gör det ont när du kissar
  • Har du haft någon avvikande färg på avföring eller urin?

Till kvinnor

  • Har du känt någon knöl/förhårdnad i brösten?
  • Har du varit på mammografi?
  • Har du varit och tagit gynekologiskt cellprov?

Till män som fyllt 65

  • Har du varit på ultraljudssscreening av aorta?

Länkar

Riktlinjer om metabol risk (Svenska psykiatriska föreningen)
Årligt hälsosamtal och somatisk kontroll av patienter med långvarig psykisk ohälsa (Västra Götalandsregionen). 
Metabol screening och uppföljning (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)

Utökad information om kroppsliga sjukdomar
Hyperlipidemi- stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Hypertoni -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Prediabetes -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Diabetes -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm) 
Hjärtsvikt -stöd i beslut vid handläggning av patienter i primärvården i region Stockholm(VISS, Region Stockholm)
Om Diabetes (1177- vårdguiden)
Om Kärlkramp (1177- vårdguiden)
Om Förmaksflimmer (1177- vårdguiden)
Om Högt blodtryck(1177- vårdguiden)
Om Hjärtsvikt(1177- vårdguiden)
Om KOL(1177- vårdguiden)
Om Astma(1177- vårdguiden)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa

Kort beskrivning

Insatsen innebär att årligen genomföra ett hälsosamtal och därmed kartlägga individens levnadsvanor.

Syfte

Att uppmärksamma levnadsvanors betydelse för hälsa. Att identifiera områden där individen behöver och önskar stöd till hälsofrämjande insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen vänder sig till individer som drabbas av psykisk sjukdom.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillstånd

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån sammanvägning av flera kunskapskällor som flertalet studier samt rapporter från Socialstyrelsen vilka påvisar att patienter med schizofrenisjukdom  betydande somatisk överdödlighet och översjuklighet hos patienter med allvarlig psykisk sjukdom, liksom en betydande medicinsk underbehandling av dessa sjukdomstillstånd

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Fråga patienten årligen om

  • fysisk aktivitet
  • kost
  • tobak
  • alkohol/bruk av droger
  • sömn
  • munhälsa/tandstatus.

 

Innehåll, fördjupat

Individer med allvarlig psykisk sjukdom såsom schizofreni och liknande tillstånd har oftare än andra ohälsosamma levnadsvanor med kraftigt ökad risk för metabola sjukdomar som följd. Ett första steg mot att stödja individen till hälsosamma levnadsvanor är att kartlägga situationen för tillfället. Följande frågor är socialstyrelsens indikatorfrågor gällande fysisk aktivitet, kost, tobak samt alkohol som bör ingå i att kartlägga individens levnadsvanor.

Fysisk aktivitet

  • Frågor gällande aktivitetsminuter per vecka fördelade på pulshöjande aktivitet samt vardagsmotion enligt fasta svarsalternativ enligt socialstyrelsens indikatorfrågor.
  • Tillägg:
    • Vistas du utomhus dagligen?
    • Ligger du och vilar dagtid? Omfattning?
    • Typ av aktivitet?

Kostvanor

  • Frågor enligt kostindex med poäng, angående grönsaker & rotfrukter, frukt & bär, fisk & skaldjur, kakor, choklad, godis, mm samt fråga om frukost
  • Tillägg:
    • När på dagen äter du första målet och vad?                                                                        
    • Om du har morgonmedicin, vilken tid tar du den?                                                                         
    • Äter du på natten? Hur ofta och vad?

Tobaksvanor

  • Frågor enligt fasta alternativ
  • Tillägg:                                                                                                                             
    • slutade röka/snusa för mer än 6 månader sedan. När?
    • slutade röka/snusa för mindre än 6 månader sedan. När?        
    • röker/snusar, men inte varje dag. Hur ofta?
    • När började du röka/snusa?

Alkoholvanor

  • Frågor enligt fasta alternativ samt specifikt gällande mängd för kvinnor respektive män                                               
  • Tillägg:
    • Har det funnits någon tidigare period i ditt liv när du druckit för mycket alkohol?                            
    • Vid behov: gå vidare med AUDIT C/DUDIT

Sömn och vila

  • Hur många timmars sömn uppskattar du att du får per natt?
  • Hur många gånger vaknar du upp under natten?
  • När lägger du dig resp. går upp?    
  • Använder du något slags sömnmedel?      
  • Sover du något under dagtid? Omfattning?

Munhälsa/Tandstatus

  • Bra
  • Dåligt
  • Daglig tandborstning
  • muntorrhet/dålig salivation
  • Regelbundna tandläkarbesök/hygienist
  • Sista tandläkarbesöket   

Länkar

Guldkorn- folder med fakta och råd om levnadsvanor till patienter med psykisk ohälsa (Svenska läkaresällskapet)
Nationella riktlinjer om metabol risk (Psykiatriska föreningen)
Psykiatrisk hälsopedagogik (Västra Götalands regionen)
Vetenskaplig vägledning till en sundare livsstil (Karolinska institutet)
1177, kortfattat stöd i mötet med patienten (Vårdguiden)
Fortbildningsmaterial om levnadsvanor för arbetsterapeuter (Sveriges arbetsterapeuter)

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att utreda om det går att hitta bidragande orsaker till och/eller utlösande faktorer bakom individens återinsjuknande. Insatsen innebär även att utreda behov av framtida ytterligare insatser.

Syfte

Att individen och de närståendes behov av vård och stöd tillgodoses. Att förebygga framtida återinsjuknanden. Att optimera individens delaktighet i vård- och omsorg.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som försämras i sin sjukdom och/eller återinsjuknar i psykos.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Läkare är ansvarig för utredningen. Andra professioner i teamet kan bidra i utredningsarbetet såsom kurator, arbetsterapeut, fysiopterapeut, sjuksköterska och skötare.

Innehåll, kortfattat

  • Försök ta reda på orsaken bakom återinsjuknande genom att ställa frågor och be individ och närstående beskriva situationen och vägen till återinsjuknande. försök att skapa förtroende och tillit
    • Har patienten haft avbrott i läkemedelsbehandlingen?
    • Finns tecken på somatisk ohälsa som kunnat bidra till återinsjuknandet?
    • Är levnadsvanorna förändrade?
    • Finns pågående missbruk?
    • Finns tecken på psykosocial stress? Se insatsen Utredning och kartläggning av livssituation (psykocoscial utredning) 
    • Är det vardagsstrukturen som har rasat?
  • Erbjud insatser utifrån orsaken till återinsjuknandet
    • Slutat med läkemedel - Återinsätt läkemedel om inget annat talar emot det
    • Börjat med några läkemedel bedöm om de kan interagera negativt med ordinerad antipsykotika
    • Psykosocial stress - utred situationen och erbjud insatser efter behov och önskemål, 
    • Skadligt bruk/missbruk av alkohol/droger - utred och vid behov samordna insatser med beroendevården. Observera risk för abstinens om långvarigt bruk.
    • Kroppslig ohälsa- blodtryck, b-glukos och andra labprover, även näringsstatus vid behov konsultera somatisk specialistvård
    • Stöd för att återbygga vardagsstruktur- se Stöd att skapa struktur i vardagen 
  • Ge tillfällig behandling beroende på aktuell situation till exempel, sömnbrist, ångest och psykotiska symtom
  • Ta ställning till om kompletterande utredningar bör göras
  • Utvärdera och uppdatera individens vårdplan och krisplan, se insatsen Återfallsprevention och upprättande av krisplan

Innehåll, fördjupat

En kraftig försämring och psykotisk episod är svår för alla inblandade. En noggrann utredning kring vad som kan ha triggat återfallet och kring behov av ytterligare insatser är därför viktigt.

Att beakta vid ett återinsjuknande

  • Samsjukligheten med depression kan misstas för att vara en del av den negativa symtombilden.
  • Hos kvinnor i fertil ålder kan psykotiska symtom förvärras pre och perimenstruellt. Man kan då i samråd med gynekolog överväga lämplig behandling.
  • Biverkan av antipsykotisk läkemedel kan ibland förväxlas med ökande negativa symtom, dvs sekundära negativa symtom tolkas som primära negativa symtom. Risken blir då att biverkningar förbises trots att dossänkning skulle avhjälpa problemet.
  • Ökade psykotiska symtom kan bero på utsättningssymtom av läkemedel av exempelvis klozapin. Se Uppmärksamma och hantera biverkningar av antipsykotiska läkemedel

Vanliga problem som leder till  återinsjuknande och vad man kan göra åt dem

Sömnsvårigheter
Erbjud

Se insatsen Stöd vid sömnsvårigheter

Bruk av alkohol och/eller droger ex cannabis

  • vid behov samarbete med beroendevården, samordnade insatser se Integrerade åtgärder för skadligt bruk och/eller beroende och för den psykiska sjukdomen

Läkemedelsrelaterade faktorer  (biverkningar, otillräcklig effekt, behandlingsavslut)

Psykosociala faktorer som ensamhet, relationsproblem, stress

Hög nivå av expressed emotions (känslouttryck) i familjen

Länkar

I följande manualer finns stöd för arbete med återfallsprevention 
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT
 manual och arbetsblad(Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)

ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Om återfall och krisintervention
Projektet Bättre psykosvård (2011–2014) kunskapsblad krisintervention
Kunskapsskrift om psykosåterfall från Schizofreniförbundet

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att genomföra en strukturerad bedömning av suicidrisk.

Syfte

Att förhindra och förebygga suicid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer under hela sjukdomsförloppet då individer med psykossjukdom har en hög suicidrisk. Bedömningen är särskilt viktig vid förstagångsinsjuknande (högre risk för unga) eller återinsjuknande samt vid ut/in-skrivning från psykiatrisk slutenvård då risken för suicid då är än högre.

Kunskapsläge

Prioritering och rekommendation enligt Socialstyrelsen nationella riktlinjer

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av självmordsrisk till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och misstänkt ökad självmordsrisk. Prio 1. 

Enligt beprövad erfarenhet ger en strukturerad bedömning goda förutsättningar för fortsatt handläggning. Suicid går att förhindra.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras. 

Innehåll, kortfattat

Att genomföra en strukturerad bedömning av risk för att individen ska utföra en suicidhandling genom att

  • systematisk inhämta  relevant information kring individens livssituation och bakgrund
  • bedöma individens psykiska status och symtom, se Utredning och bedömning av psykisk status
  • värdera risken för suicidhandling utifrån
    • inhämtade uppgifter
    • psykisk status och symtom
    • kända risk- och skyddsfaktorer
  • dokumentera värdering av risken.

Innehåll, fördjupat

Suicidrisken hos en person varierar över tid och påverkas av faktorer som vården ofta saknar inflytande över. Tankar på och planering för suicid kan ha funnits länge, men själva suicidhandlingen är ofta impulsstyrd. Det gör att också en välgjord och omfattande bedömning av suicidrisk kan slå fel.

En noggrann suicidriskbedömning inkluderande bedömning av symtom, psykologiska faktorer och livssituation ökar möjligheten att stödja individen under de perioder då suicidrisken är hög. Det är viktigt att skapa en god kontakt med patient och närstående under samtalet.  Det finns flera statistiska riskfaktorer för suicid som är nödvändiga att känna till och sedan värdera tillsammans med övrig information i situationen.

Riskfaktorer

  • Tidigare suicidförsök
  • Psykisk ohälsa med förhöjd risk; Depression, bipolär sjukdom, psykossjukdom, skadligt bruk/beroende, neuropsykiatriska tillstånd, långvarig ätstörning, personlighetsstörning
  • Erfarenheter av suicidalt beteende hos familjemedlemmar och hos andra i släkten
  • Kroppslig sjukdom
  • Ålder - äldre
  • Manligt kön
  • HBTQ– personer
  • Kriminalvård
  • Förluster av olika slag ökar suicidrisken, ex ensamhet och bristande socialt nätverk, separationer, förlust av arbete, förlust av funktioner i sb med sjukdom och åldrande
  • Traumatiska händelser som sexuella övergrepp och mobbing
  • Våldserfarenhet från familj, social situation eller egen benägenhet att använda våld
  • Reaktionssätt som lättkränkthet
  • Tillgång till vapen, läkemedel och andra medel som kan användas vid suicid

Skyddande faktorer

  • Ett gott stöd i  nära relationer, familjen eller hos andra närstående. Fungerande sociala nätverk ex föreningsliv, arbetsplats.
  • God förmåga till problemlösning
  • Förmåga att skapa och vidmakthålla nära relationer
  • Personliga värderingar eller religiös tro som motstånd mot suicidhandling
  • Rädsla för kroppslig skada vid suicidhandling
  • Förmåga att uthärda psykisk smärta
  • Omsorg om barn, familjemedlemmar eller andra

I kontakt med personer som kan ha en ökad suicidrisk är det betydelsefullt att samtala i lugn och ro. Fråga patienten om hen har tankar på att ta sitt liv men även vad som avhåller henne/honom från att ta sitt liv. Ibland är det lämpligt att förstärka skyddande faktorer, exempelvis genom att fråga en person om vad det skulle innebära för närstående om han/hon tog sitt liv. Informera om att det är vanligt med tankar på suicid i samband med ex depression men att det kommer att ändra sig igen. Motivera till att involvera närstående när så är möjligt.

Exempel på frågor att ställa

  1. Har du tänkt att det skulle vara bättre om du var död?
  2. Har du tänkt att du skulle skada dig på något sätt?
  3. Har du övervägt att ta ditt liv?
  4. Har du funderat på hur du skulle gå till väga för att ta ditt liv?
  5. Har du gjort aktiva förberedelser för att ta ditt liv?
  6. Har du någon gång gjort ett självmordsförsök? Hur gjorde du då?

Skattningsskalor

Skattningsskalor kan vara hjälpmedel vid  bedömning av suicidrisk. Skattningsskalorna är i första hand utarbetade för vuxna personer med ångest och depressionsproblematik. Vid suicidriskbedömning vid annan problematik ex psykotiska patienter kan skalorna användas som checklista för att säkerställa att inga viktiga frågeställningar missas. Även om resultaten av en skattningsskala ges i siffror är det inte ett linjärt samband mellan suicidrisken och siffran.   

Se även Stöd vid sucidtankar-hälso- och sjukvård

Länkar

Sucidstegen- ett sätt att identifiera sucidrisk 

Skattningsskalor 

Exempel på telefonlinjer att hänvisa till:

Informationsmaterial för individen själv och närstående/anhöriga:

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär skattning av risk för hot och våld i psykiatrisk vård.

Syfte

Att förhindra eventuella hot och våldshandlingar.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som kan reagera med aggressivitet och våldsamhet, exempelvis individer som i en akut fas av psykisk ohälsa kan lida av en förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt och stark ångest. Insatsen används i situationer där hot och våld kan förväntas, t.ex. risk för tvångsingripande.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittets ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

  • Beakta faktorer som talar för ökad risk som kan vara:
    • Pågående missbruk
    • Pågående akut skov av psykos
    • Antisociala personlighetsdrag, för minderåriga uppförandestörning
    • Paranoida symtom
    • Dåligt samarbete med vården i allmänhet och beträffande medicinering i synnerhet
    • Tidigare våld
  • Beakta tillgång till vapen särskilt för riskpatienter, vapeninnehav bör anmälas i enlighet med vapenlagen.
  • Skatta risk med hjälp av skattningsinstrument.
  • Om risk för våld skattas högt kan behandling med antipsykotiskt läkemedel i depåform vara ett alternativ att beakta.

Se även insatsen Att förebygga och hantera hot och våld.

Innehåll, fördjupat

Individer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd kan i akut fas av sjukdom lida av en förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt och stark ångest vilket kan öka risken för att reagera med aggression och våldsamhet. Hot och våld kan drabba närstående/anhöriga och personal. Inom psykiatrisk slutenvård kan andra patienter drabbas. Det är därför viktigt att på ett tidigt stadium identifiera individer med ett riskfyllt beteende, för att möjliggöra förebyggande insatser och stöd.

Riskbedömningar

Följande brukar vara  tecken på en ökad risk för hot och våld, personen är

  • förvirrad
  • retlig
  • bullrig och högröstad
  • gör hotfulla gester
  • är hotfull verbalt
  • attackerar föremål
  • är påverkad av alkohol eller droger.

Riskbedömningarna kan göras på flera sätt och idag använder man sig alltmer av en kombination av särskilda skattningsinstrument och strukturerade intervjuer.

  • The Bröset Violence Checklist (BVC) är en checklista som innehåller 6 delar. Checklistan kan användas av all personal som arbetar i psykiatrisk vård- och omsorg för att snabbt bedöma risk för våldsamt beteende inom 24 timmar. Checklistan kan vara ett viktigt verktyg i arbetet att förhindra våldsamt beteende och är utvärderat i svensk kontext.
  • Våldsriskscreening - 10. Ett instrument för att skatta risk för aggressivt beteende, hot och våld.

Länkar

Våldsriskscreening – 10 (V-RISK-10)
Arbetsblad för Historical-Clinical-Risk Management, Version 3 (HCR-V3)
Bröset Violence Checklist, checklista och utbildningar om risksituationer 
Hantering av hot och våld inom psykiatri - skattning av risk för våld och aggressivitet (Statens beredning för social och medicinsk utvärdering, SBU)
Psyk-E, webbaserad utbildning

Uppföljning

Avsnittets ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att genomföra en strukturerad bedömning av depression gärna med stöd av skattningsskala.

Syfte

Att identifiera individer med psykossjukdom och samtidig depression för att kunna erbjuda dem rätt behandling och stöd.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med schizofreni/schizofreniliknande tillstånd med misstänkt depression. Förekomst av depression är vanligt och riskerar att tolkas som en del av psykossjukdomen och därför missas.

Kunskapsläge

Prioritering och rekommendation enligt Socialstyrelsen nationella riktlinjer

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda strukturerad bedömning av depressionssymtom till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och misstänkt depression. Prio 2 

Insatsens effekt: Strukturerad bedömning av depressionssymtom, med stöd av skattningsinstrument, ger goda förutsättningar för korrekt fortsatt handläggning av patienter med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som har symtom som tyder på depression (konsensus).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Vid misstanke om depression:

  • Gör en klinisk bedömning och anamnes
  • Överväg skattning av depressionssymtom med stöd av skattningsskala. Observera att flera av de vanligast förekommande skattningsskalorna för ångest/depression inte är avsedda för personer med schizofreni. 
  • Var uppmärksam på att det hos personer med schizofreni kan vara svårt att skilja på vad som är negativa symtom, symtom på depression eller biverkningar av läkemedel. 
  • Gör en bedömning om individen har en depression
  • Dokumentera den strukturerade bedömningen.

Se även Vård- och insatsprogram Ångest och depression- kartläggning och utredning i hälso- och sjukvården (publiceras under 2019).

Innehåll, fördjupat

Skattning av depressionssymtom hos individer med psykossjukdom

Det finns ett skattningsinstrument som är utvecklat specifikt för att skatta depressionsymptom hos individer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd såsom Calgary Depression Scale for Schizophrenia (skalan finns under material). Skattningsinstrumentet kan fungera som stöd för den samlade kliniska bedömningen och består av en strukturerad intervju. Frågorna och svarsalternativen handlar om hur svårt individen har det gällande till exempel nedstämdhet, sömn och koncentration och hjälper till att bedöma svårighetsgraden av depression hos individer med schizofreni. Skattningsinstrumentet hjälper också  till att särskilja symtom på depression från negativa psykossymtom och biverkningar av läkemedelsbehandling (extrapyramidala).

Länkar

Om depression (Vårdguiden)
Skattningsskalan Calgary Depression Scale for Schizophrenia

Socialtjänst

Kort beskrivning

Att inför ev biståndsbeslut utreda och bedöma individens behov av stöd för att kunna hantera vardagslivet i bostaden och ute i samhället.

Syfte

Att få kännedom om individens behov av stöd i vardagen inför biståndsbeslut. Att utreda individens resurser och svårigheter och därigenom skapa förutsättningar för utföraren att utforma stödet efter individens behov.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av stöd för att få vardagslivet att fungera. Utredningen ligger till grund för biståndsbeslut och vilket stöd individen bör erbjudas.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att med individens behov i centrum:

  • Utreda individens behov av stöd för att få vardagen att fungera
  • Ta fram ett underlag för biståndsbeslut
  • Informera utföraren om individens förutsättningar och behov
  • Följa upp beviljade insatser med utföraren
  • Följa upp beviljade insatser gentemot socialnämnden

Innehåll, fördjupat

Utredningen av behovet av insatser görs tillsammans med individen som själv får berätta om sina styrkor och svagheter. Vad behöver hen hjälp med? Vad kan göras för att stärka de egna resurserna? Aktiviteter som ger styrka och glädje för individen och kan gynna återhämtningen? Individen informeras alltid om orsakerna till utredningen och rätten till medbestämmande. Information kan behöva anpassas efter den enskildes kognitiva nivå, både muntligt och skriftligt - och upprepas vid flera olika kontakttillfällen.

Utredningen

Att utreda enligt Socialtjänstlagen (SoL) innebär att samla in den information som behövs för att få fram ett beslutsunderlag för att kunna bevilja eller avslå en ansökan eller besluta om andra åtgärder. När en person ansöker om stöd, vård eller behandling ska socialtjänsten inleda en utredning utan dröjsmål. Det gäller också när någon anmäler missförhållanden. En utredning får inte göras mot en myndig persons vilja, förutom om det föreligger fara för den enskildes liv eller om barn far illa.

Olika kommuner har olika rutiner för hur de arbetar och vilka mallar och rubriker som används. Här är ett exempel på hur en mall för utredning kan vara utformad:

Identifiera områden där individen behöver stöd

Redovisa vilka uppgifter som lämnas av individen själv och vilka som lämnas av annan, t ex anhöriga, sjukvårdspersonal och andra professioner. Finns hjälpmedel? Hjälp av annan? Stöd individen att själv formulera sina behov och hur hen vill att det ska fungera. Uppgifterna kan sedan ligga som grund när målen för insatserna ska formuleras.

  • Hur ser situationen ut idag?
    Uppgifter om civilstånd, familj och relationer till andra betydelsefulla personer i individens liv. Förändringar av betydelse (flytt, dödsfall osv.) Uppgifter om personens ursprung, etnicitet mm.
  • Bostad/hushåll
    Uppgifter om bostaden: trivsel, standard (disk- och/eller tvättmaskin, trappor, hiss, bro, utrymme, ev bostadsanpassning). Hur ser situationen ut kring dagliga hushållssysslor? Städning, tvätt, underhåll, byte av glödlampor mm?
  • Närmiljö/omgivning
    Bor individen i city/glesbygd/samhälle? Framkomlighet i närmiljön. Kommunikationer. Tillgänglighet till vårdcentral, restaurang, apotek, aktiviteter, affärer, grannar, kulturliv?
  • Matsituationen
    Uppgifter om aptit, matvanor, planering och inköp, ta hand om maten när man kommer hem, laga mat och duka fram/ställa i ordning samt duka av och diska. Nutrition, att inta måltiden, sällskap, hjälp av annan, specialkost, mat som hobby?
  • Ekonomi/administration
    Att sköta sin ekonomi och sin administration i den dagliga livsföringen. Räkningar, post, myndighetskontakter, tidsbeställningar, ärenden som apotek, bank osv.
  • Hälsa/funktionsnedsättning (fysisk, psykisk och kognitiv)
    Den fysiska hälsan: Diagnos, syn och hörsel, kontinens, hjärta och kärl, rörelseapparaten (leder och muskler), neurologiska hinder m. fl. Den psykiska hälsan: Diagnos, omdöme, riskbeteenden, orienteringsförmåga, nedstämdhet, hallucinationer, initiativlöshet m. fl.
  • Kognitiva området
    Diagnos, funktioner som exempelvis perception, minne och uppmärksamhet, begåvningsnivå, kommunikationsförmåga osv. Den kognitiva processen omfattar planering, problemlösning, beslutsförmåga, genomförande och utvärdering. Dokumentera uppgifter om vilka hjälpmedel individen har (t ex. rullator, hörapparat, synhjälpmedel, larm, kognitiva hjälpmedel, timer osv).
  • Egenvård
    Träning, smörjning, medicinering, stödstrumpor och annat som EJ är delegerat via sjukvården. Att vårda sig mentalt. Medicinering, avslappning, taktil stimulering osv. Kontakter med hälso- och sjukvården – ringa, besöka, ta emot och ge information
  • Upplevd livskvalitet
    Hur känns livet att leva? Vilka situationer skänker glädje? Finns det aktiviteter som skulle kunna stärka återhämtningen?
  • Rörelse/förflyttning
    Uppgifter om kroppens läge, förflyttning inomhus och utomhus, ta sig från plats till plats, planera sin förflyttning (ringa färdtjänst/sjukresa). Behov över dag och över årstider.
  • Kommunikation
    Här kan framgå fysisk och psykisk förmåga att ta in/tolka och sända ett budskap. Hur (på vilken nivå) kommunicerar personen, tal, skrift, tecken, kroppsspråk, naturliga reaktioner m.m. Utöver kontakter med personal även TV, radio, böcker, telefon osv.
  • Personlig hygien/klädsel
    Det som rör kroppens omvårdnad som t ex tänder, hud, naglar och hår. Toalettbesök, att klä på och av sig,  den personliga stilen, handla och prova kläder. 
  • Aktiviteter/Intressen/Livsstil
    Uppgifter som kan framgå är dagliga aktiviteter, hemma och borta. Ärenden i den dagliga livsföringen som (frisör, apotek, optiker osv.). Intressen, nu och tidigare. Arbetsliv, utevistelse, hjälpmedel. Vad den sökande tycker om respektive inte tycker om. I denna del kan även ingå religiösa, kulturella, politiska och existentiella behov.
  • Trygghet/Säkerhet
    Är individen trygg i att vardagen fungerar? Uppgifter som kan framgå är dygnsrytm, sovvanor, daglig kontakt med annan, oro, ängslan, ensamhet, omgivningens oro. Bostadens läge och utformning. Hjälp och stöd som fås/förväntas av annan och att den enskilde faktiskt får den. Föreligger fara för den enskilde eller dennes omgivning/sammanboende? Hur är orienteringsförmågan, att hitta inne och ute? Omdömesförmågan? Fysiska förutsättningar, att ta vara på sig när något händer. Riskbeteenden, agerar personen så att säkerheten för sig själv eller andra riskeras?
  • Tidigare händelser av betydelse
    Uppgifter som hänt tidigare i livet ex dödsfall, sjukdom eller andra händelser som fortfarande påverkar individen idag tas upp.

Bedömning av behov och livssituation

Handläggaren gör en bedömning av behoven och hur de bäst ska tillgodoses.

En kort sammanfattning görs av det viktigaste som framkommit i kartläggningen. Vilka hjälpbehov har individen? Vad klarar hen själv eller med stöd av andra? Konsekvenserna för den dagliga livsföringen/möjligheten att leva ett självständigt liv.  Här kan man även ta upp behov som inte ryms inom ramen för skälig levnadsnivå.

Behov som behöver tillgodoses av socialtjänsten för att uppnå skälig levnadsnivå

Här ska de behov som den sökande har rätt till enligt SoL och enligt riktlinjerna listas och konkreta mål för varje insats formuleras. Tänk på att målen ska kunna följas upp och vara ett stöd för den personal som ska utföra insatserna.

Överlämning till utföraren och uppföljning

I överlämningen till utföraren ska det framgå vilket stöd individen är i behov av och vad målen med insatserna är. Tillsammans med individen tar utföraren fram en genomförandeplan som beskriver hur insatsen ska genomföras i praktiken. Genomförandeplanen ska följas upp med utföraren årligen och när det uppstår förändringar av individens behov.

Sammanställningen är gjord utifrån en mall för utredningar framtagen av FoU Västernorrland. Hela mallen finns att ladda ner här: https://www.fouvasternorrland.se/Filer/Rapporter/SoLgrundutredning%2028%20april%2008.pdf

Länkar

Socialstyrelsens bok handlägga och dokumentera
Ett självständigt liv (ESL), en socialpedagogisk behandlingsmodell för personer med psykisk funktionsnedsättning
Resursgrupp-ACT (RACT), manual och arbetsblad
Case management, resursgrupp- och familjestöd
Det är mitt hem, Socialstyrelsens vägledning om boende och boendestöd för personer med psykisk funktionsnedsättning

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Inget innehåll matchar dina valda filter.

6. Behandling och stöd

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att göra en första bedömning, ge ett gott bemötande, följa upp och vid behov hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Syfte

Att individen får  ett gott bemötande och omhändertagande och därav ges rätt vård och stöd. Att ge förutsättningar för vård och stöd på rätt nivå vid psykos och psykossjukdom, dvs i specialistpsykiatri.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som söker primärvården med symptom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos.

Innehåll, kortfattat

Se även insatsen Tidig upptäckt av personer med psykossymtom i primärvård

  • Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning
  • Utifrån individens aktuella behov erbjud möjliga insatser
  • Följ upp

Innehåll, fördjupat

Bemötande:

  • Ta personen som söker vård på allvar. Lyssna och visa empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende.
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt, ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, det kan skapa misstro.
  • Försök att inte vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning.

Se insatsen Utredning och bedömning av psykisk status för stöd/hjälp i bedömningen

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande:

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Ha fortsatt kontakt med individen för att följa upp om symptomen förvärras eller avklingar.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt om symtomen är bestående att hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos:

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning inom 24 timmar.
  • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan omhändertagande enligt tvång bli nödvändigt, se LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri) 
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att göra en första bedömning, ge ett gott bemötande och hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Syfte

Att individen får ett gott bemötande och omhändertagande och därav ges rätt vård och stöd. Att ge förutsättningar för vård och stöd på rätt nivå vid psykos och psykossjukdom, dvs i specialistpsykiatri.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos som söker akut somatisk vård.

Kunskapsläge

Insatsen ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Se insatsen Tidig upptäckt av personer med psykossymtom i somatisk sjukvård 

  • Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning

Innehåll, fördjupat

Bemötande:

  • Ta personen som söker vård på allvar. Lyssna och visa respekt och empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Försök att inte  vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Se insatsen Utredning och bedömning av psykisk status för stöd/hjälp i bedömningen

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symptomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning inom 24 timmar.
  • Om psykossymtom är så allvarlig att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan omhändertagande enligt tvång bli nödvändigt, se LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att göra en första bedömning situationen, ge ett gott bemötande, följa upp och vid behov hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Syfte

Att individen får  ett gott bemötande och omhändertagande och därav ges rätt vård och stöd. Att ge förutsättningar för vård och stöd på rätt nivå vid psykos och psykossjukdom, dvs i specialistpsykiatri.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos.

Innehåll, kortfattat

Se insatsen Tidig upptäckt av elever med psykossymtom i skola/elevhälsa. Vid upptäckt av misstänkta tecken på psykos eller psykosutveckling gör följande: 

Bedöm situationen

  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Prata med närstående/anhöriga. Ofta har de upplevt förändringar hos individen utan att kunna förklara riktigt hur.
  • Undersök om symptomen kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Vid behov ta kontakt med primärvård för hjälp kring bedömning.
  • Om symptomen är bestående, förvärras eller situationen är svår att ta hand om i elevhälsan, hjälp individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Lyssna öppet

  • Visa respekt för integritet och ge individen utrymme
  • Uppträd lugnt, empatiskt och lyhört
  • Var ärlig och uppriktig
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende
  • Var medveten om att individen själv kan lida av symptomen men ha svårt att prata om dem.
  • Arbeta för en god relation med individen. Se insatsen Bemötande

Erbjud stöd och information

  • Ha fortsatt kontakt med den unga för att följa om symptomen förvärras eller  avklingar.
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Samarbeta med och ge stöd åt närstående/anhöriga

Uppmuntra att söka hjälp

  • Ge stöd till individ och närstående i kontakter med vård och stöd
  • Följ upp och ha kontakt med specialistvården
  • Samarbeta med specialistvården och stöd individen att vidmakthålla/återgå till studier

Vid tydliga tecken på psykos

    • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning så snart som möjligt (gärna inom 24 timmar)
    • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Stöd individen att ta hjälp av omgivningen/hjälpresurser

  • Stöd individen att ta hjälp av vänner och närstående för att undvika stress och få stöd.

Observera att:

  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symtomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Innehåll, fördjupat

Dessa 5 steg kan vara viktiga i mötet med en individ när man upptäckt/uppmärksammat tidiga tecken på psykos/psykosutveckling

Steg 1: Bedöm situationen

Bemöt individen med omtänksamhet och utan negativa värderingar. Hitta en plats där du kan tala öppet utan att bli störd. Försöka att anpassa ditt eget uppförande till hur den drabbade bemöter dig. Om individen är misstänksam och undviker ögonkontakt, var uppmärksam och ge hen det utrymme hen behöver så att situationen känns mer avspänd. Undvik att beröra utan tillåtelse. Det är viktigt att individen får berätta  fritt om sina känslor och upplevelser. Om ungdomen inte vill tala med dig, tvinga inte fram ett samtal. Tala då om att du alltid är tillgänglig om hen skulle vilja träffa dig och samtala vid ett senare tillfälle.

Steg 2: Öppet lyssna

Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor. Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om personens föreställningar, upplevelser och beteende. Undvik krav på ungdomen som absolut inte är nödvändiga. Konfrontera inte, kom inte med kritik. Försök att inte heller vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd för hur mycket stöd som mottas.

Steg 3: Erbjud stöd och information

Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen. Respektera hens rätt att själv bestämma. Respektera integritet och bygg upp ett förtroende. Erbjud medkänsla och en trygg plats. Visa hopp om tillfrisknande och försäkra ungdomen om att det finns hjälp att få. Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu genom att fråga vad som skulle kunna göra att hen kan känna sig lugn och trygg och må bättre. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.

Steg 4: Uppmuntra att söka hjälp

Hjälp individen att söka kontakt med specialiserad vård när du tror att det rör sig om tidiga tecken på psykos eller psykosutveckling. Konsultera specialistpsykiatrin som kan ge dig råd om hur du skall bära dig åt för att ungdomen att söka hjälp. Se också till att förälder/vårdnadshavare får praktisk och känslomässigt stöd att söka hjälp. Om ungdomen inte vill ha hjälp så försök uppmuntra till att tala med någon som hen har förtroende för. Om psykossymtom är så allvarliga och hen löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård). Intagning för psykiatrisk tvångsvård kräver undersökning och fastställande av två legitimerade läkare varav en specialist i barn och ungdomspsykiatri. Vanligen är det jourhavande distriktsläkare som gör första undersökningen.

Steg 5: Stöd till att söka andra hjälpresurser

Försök ta reda på om individen har ett socialt nätverk som kan stödja och om ett sådant finns uppmuntra hen att använda sig av dessa stödpersoner. Övrig familjekrets och vuxennätverk är viktiga resurser som stödpersoner. Försök att se till att den drabbades liv blir så fritt från stress som möjligt. Arbeta för att den unge ska få vård- och stöd efter behov. Var uppmärksam på om ungdomen uttrycker sucidtankar och agera, se insatsen Stöd vid suicidtankar. Skaffa fördjupade kunskaper om sjukdomen, Se Bakgrund om tillståndet.

Vårdnadshavare

Vid psykisk ohälsa hos unga är vårdnadshavare en huvudresurs. Om föräldrarna inte orkar eller klarar sin uppgift måste vårdnadsskapet och det primära nätverket runt den unge stärkas. För detta har kommunen enligt lag (SOL;2003:406) genom socialtjänsten ett ansvar att träda in och bistå då den unge far illa pga sitt eget beteende eller omsorgsvikt.

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att göra en första bedömning, ge ett gott bemötande, följa upp och vid behov hänvisa till specialistpsykiatrin för bedömning.

Syfte

Att individen får  ett gott bemötande och omhändertagande och därav ges rätt vård och stöd.. Att ge förutsättningar för vård och stöd på rätt nivå vid psykos och psykossjukdom, dvs i specialistpsykiatri.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med symtom som kan tyda på tidiga tecken på psykosutveckling eller psykos.

Innehåll, kortfattat

Se insatsen Tidig upptäckt av personer med psykossymtom i socialtjänsten

  • Bemöt individen med respekt, lyssna, ifrågasätt inte och ta individens problem på allvar
  • Bedöm situationen och konsultera eller remittera till specialistpsykiatrin för en bedömning
  • Utifrån individens aktuella behov erbjud stöd och möjliga insatser
  • Följ upp

Innehåll, fördjupat

Bemötande:

  • Lyssna och visa respekt och empati.
  • Om närstående/anhöriga är med kan det vara bra att prata med dem enskilt. Prata alltid i så fall först med individen själv.
  • Uppträd empatiskt, lyhört och med respekt.
  • Visa medkänsla och fråga hur individen känner inför sina upplevelser och känslor.
  • Var ärlig och uppriktig när du samtalar med individen.
  • Försök inte argumentera, ifrågasätta eller yttra negativa värderingar om individens  föreställningar, upplevelser och beteende
  • Försök att finna ut vilken slags hjälp som individen behöver just nu. Om det är möjligt ge exempel på olika alternativ som du kan hjälpa till med. Ge inga löften som du inte kan hålla, eftersom det kan skapa misstro.
  • Försök att inte  vara för påträngande utan ge individen utrymme och var lyhörd.
  • Kontakta alltid specialistpsykiatrin för stöd i fortsatt bedömning

Vid tidiga tecken på psykosutveckling gör följande

  • Ta dessa tidiga tecken på allvar
  • Undersök om de kan ha andra orsaker såsom problem i familjen eller bruk av droger.
  • Trots att många symptom inte behöver leda till en psykosutveckling är det viktigt att om symptomen är bestående hjälpa individen att få kontakt med specialistpsykiatrin för en första bedömning.

Vid tydliga tecken på psykos

  • Kontakta specialistpsykiatrin för en första bedömning inom 24 timmar.
  • Om psykossymtom är så allvarliga att du bedömer att individen  löper risk att skada sig själv eller andra kan tvångsomhändertagande bli nödvändigt (LPT lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Länkar

Riktlinjer för tidigt omhändertagande vid psykos (TOP-projektet, Nationell psykiatrisamordning 2007)
Psykos - tidig upptäckt och omhändertagande (regional medicinsk riktlinje, Västra götalandsregionen). 
Specialiserad insats för unga med psykos, information om behandling i Danmark för unga som som nyinsjuknar i psykos (OPUS)

Informationssidor anpassade för unga
Om psykos, hur man kan få hjälp och vad hjälp/behandling består av (BUP, Stockholms läns landsting, sida om barn- och ungdomspsykiatri)
Tips och råd om sjukdomar, att söka hjälp, att förbereda sig för möten mm (BUP, Stockholms läns landstings sida om barn- och ungdomspsykiatri)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär en fysioterapeutisk behandlingsmetod med fokus på kroppskännedom.

Syfte

Att öka individens kroppsmedvetande och därigenom bidra till återhämtning och förbättrad fysisk hälsa. Att minska symptom, öka rörelseförmåga underlätta fysisk aktivitet för ökad livskvalitet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med nedsatt förmåga att uppfatta kroppens signaler, rörelsesvårigheter och/eller problematik med spänningar, stress, oro och ångest.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården kan erbjuda behandling med basal kroppskännedom till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och fragmentering av kroppsupplevandet, spännings- eller stressproblematik, rörelsesvårigheter eller ångest och oro. Prio 5.

Insatsens effekt
Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd, fragmentering av kroppsupplevelse, rörelsesvårigheter, spännings- eller stressproblematik eller ångest och oro leder basal kroppskännedom till minskade psykossymtom, ökad rörelseförmåga, ökad livskvalitet (konsensus).

Kompetenskrav

Avsnittet ska kompletteras. 

Innehåll, kortfattat

Att träna grundläggande rörelsefunktioner för ökad kroppskännedom.

  • Erbjuda individen fysioterapi, enligt behandlingsmetoden Basal kroppskännedom
  • Genomföra terapin, utifrån individens behov

Innehåll, fördjupat

En del tillstånd leder till att individens förmåga att uppfatta kroppssignaler påverkas. Signalen kan bli överdriven, alltför avgränsad eller nedsatt så att naturliga behov inte uppfattas. En svag kroppsuppfattning kan också vara en biverkning till vissa läkemedel. Basal Kroppskännedom (BK) är en individanpassad fysioterapeutisk/sjukgymnastisk behandlingsmetod för att stärka kroppsuppfattningen. Metoden utgår från enkla rörelser och syftet är att upptäcka, förstå och stärka rörelsefunktioner och egna inneboende resurser.

Basal kroppskännedom i praktiken

Basal Kroppskännedom kan både genomföras som individuell behandling och utföras i grupp. Vid gruppbehandling övar var och en utifrån de egna förutsättningarna samtidigt som man får möjlighet till gemenskap med andra gruppdeltagare. Metoden fokuserar både på fysiska och själsliga aspekter och innehåller:  

  • Träning av grundläggande rörelsefunktioner
  • Övning av mental närvaro (att vara här och nu)
  • Reflektion och övning i att sätt ord på upplevelsen av övningarna
  • Massage och beröring kan ingå

Fysioteraputens/sjukgymnastens roll

Fysioterapeutens främsta uppgift är att stimulera intresse och vara en guide för individen. Vägledningen sker genom att fysioterapeuten visar rörelserna och beskriver dem verbalt. Sker övningarna i grupp ger fysioterapeuten utrymme att dela erfarenheter och upplevelser av övningarna med övriga deltagare.

Länkar

Institutet för basal kroppskännedom
Fysioterapeuterna, hemsida

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att en utbildad bildterapeut hjälper individen att uttrycka sig och kommunicera genom bildskapande.

Syfte

Att förbättra negativa och positiva symtom. Att öka funktionsnivå genom att individen uttrycker sig genom bild. Att underlätta för individen att sätta ord på sina uttryck och utveckla symboliseringsförmågan.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med psykossjukdom som har svårt att uttrycka sig verbalt och önskar hitta ett alternativt sätt att uttrycka sig och kommunicera.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör endast inom ramen för forskning och utveckling erbjuda bildterapi till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kvarstående psykossymtom. 

Insatsens effekt
Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av bildterapi på symtom, funktionsnivå och välmående hos personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd.

Kompetenskrav

Utbildning i bildterapi krävs. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Bildterapi ges individuellt eller i grupp och som komplement till sedvanlig behandling.
Bildterapi innebär att bildterapeuten:

  • uppmuntrar personen att använda bildskapande som ett sätt att uttrycka sig
  • för ett reflekterande samtal utifrån den bild som individen skapat. Det är dock individen själv som avgör hur mycket hen vill berätta. 
  • låter individen själv bestämma hur mycket hen vill berätta.

Innehåll, fördjupat

Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd kan påverka personens förmåga att kommunicera. Bildterapi kan ge individen ett alternativt sätt att uttrycka sig och kommunicera vilket också kan motverkar isolering.

Bildterapin har sin grund i övertygelsen att bildskapande i en terapeutisk relation främjar hälsa och kan hjälpa individen:

  • att lösa problem och konflikter
  • utveckla interpersonella färdigheter
  • reducera stress
  • stärka självkänslan
  • komma till insikt

Länkar

Svenska riksförbundet för bildterapeuter
Film Bild som terapi (YouTube)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda boendeinsatser med anpassat stöd i form av “bostad först” till individer som saknar egen bostad.

Syfte

Att åstadkomma ett stabilt boende och ökad delaktighet i samhället. Att skapa livskvalitet och minska risken för ensamhet och försämring.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till hemlösa individer som är i behov av stöd för att kunna bo i egen bostad.

Kunskapsläge

Prioritering och rekommendation enligt Socialstyrelsen nationella riktlinjer:

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att: Socialtjänsten bör erbjuda boendeinsatser i form av bostad först till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som saknar egen bostad. Prio 2

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av boendestöd:

  • Genom uppsökande arbete erbjuda en långsiktig bostadslösning
  • Erbjuda hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning
  • Erbjuda behandling och stöd

Innehåll, fördjupat

Bostad först-modellen syftar till att avhjälpa hemlöshet och innebär att hemlösa personer med psykisk ohälsa erbjuds en långsiktig boendelösning. I tillägg erbjuds behandling och stöd. Erbjudandet om bostad ges utan några krav på att personen först har genomgått en psykiatrisk behandling eller uppvisat nykterhet eller drogfrihet. Insatsen riktar sig även till  individer som under många år har haft tillfälliga boendelösningar, beslut om korttidsboende etc. och innebär att individen:

  • Erbjuds behandling och stöd
  • Erbjuds möjlighet att välja i vilket område de vill bo utifrån de lägenheter som finns tillgängliga
  • Erbjuds hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning

Även om boendeerbjudandet hör samman med en integrerad behandling, kan personen tacka ja till lägenheten, men tacka nej till behandling. Tryggheten i boendet hålls strikt isär från alla former av behandling. Motivationsarbete är dock en mycket viktig del i det behovsanpassade integrerade sociala stöd som ska omgärda personen. I praktiken varierar program som kallas Bostad först, till exempel när det gäller vilka grupper av individer som får programmet, hur boendelösningarna ser ut och hur vård och stöd organiseras. Bostad först är snarare ett namn på en modell baserad på en filosofi än en manual.

Länkar

Om Bostad först (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån biståndsbeslut, erbjuda anpassad bostad med särskild service till individer som har stora svårigheter att klara ett självständigt hemliv.

Syfte

Att skapa trygghet och stabilitet och stärka individens förmåga att hantera vardagen. Att främja återhämtning och minska risken för försämring och isolering.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som har svårt att klara ett självständigt hemliv i egen bostad. Svårigheterna kan exempelvis bero på nedsatt kognitiv funktion (försämrat arbetsminne, exekutiv funktion mm).

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Socialtjänsten bör erbjuda anpassad bostad med särskild service till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som har stora svårigheter att självständigt klara hemliv. Prio 3.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån biståndsbeslutet:

  • Erbjuda boende och stödinsatser, utifrån individens bedömda behov
  • Tillhandahålla boende med särskild service i gruppbostad eller servicebostad

Bostad med särskild service har, utöver boendet, samma karaktär och innehåll som vid boendestöd i egen bostad.

Innehåll, fördjupat

Bostad med särskild service riktar sig till individer som har stora problem att klara ett eget boende. Stödet syftar, precis som vid boendestödjande insatser i hemmet, till att öka motivationen för och förmågan att ta ett större ansvar för sin situation, skapa och behålla vardagsrutiner, motverka social isolering och främja delaktighet i aktiviteter utanför hemmet. Skillnaden ligger i bostadens inramning och att boendet har en fast personalbemanning. Boende med särskild service kan vara livslångt men om individen kan, vill och hälsan tillåter, kan stöd till andra boendeformer erbjudas i framtiden.

Bostad med särskild service

En bostad med särskild service kan vara utformad som en gruppbostad eller en servicebostad. För båda boendeformerna finns tre viktiga kriterier:

  • Bostaden ska vara fullvärdig
  • Bostaden är den enskildes permanenta hem
  • Bostaden ska inte ha en institutionell prägel

  • Gruppboende

En gruppbostad består av ett mindre antal lägenheter med tillgång till gemensamma utrymmen. Syftet med insatsen är att den som har ett omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov dygnet runt ska ha tillgång till närvaro av personal, utifrån sina individuella behov.  

  • Servicebostad

Servicebostad innebär ett antal lägenheter som har tillgång till service och stöd av fast anställd personal. Servicebostad kan beviljas när den enskilde är i behov av tillgång till personal dygnet runt och närhet till gemensamhetslokal, men kontinuerlig närvaro av personal inte är nödvändig.

Individuellt utformat stöd i vardagen

Ett beslut om bostad med särskild service innebär att personen erbjuds hjälp inom flera olika livsområden utifrån bedömda behov av stöd. Exempel på stödområden är:

  • praktiska sysslor kopplade till hemlivet
  • att genomföra utbildning
  • stöd att bibehålla eller skaffa arbete
  • att bevara eller utforska nya intressen
  • att utveckla sociala färdigheter, upprätthålla och utveckla sociala relationer
  • stöd att hantera stress
  • bli fri från missbruk
  • utveckla problemlösningsförmåga

Se även insatserna under Boendestöd, översikt

Självbestämmanderätt och integritet

Den enskilde ska ges största möjliga medbestämmande över det stöd som ges och insatserna och arbetssättet skall alltid utgå från personens individuella behov och egna värderingar. Omgivningen måste göra sitt bästa för att förstå och respektera den enskildes vilja i alla situationer. Personens integritet respekteras i alla situationer och vid alla tillfällen, oberoende av den enskildes förmåga och hjälpbehov.

Delaktighet

När individer bor inom ramen för särskilt boende finns risk minskad självständighet.  Personal på boenden har en mycket viktig roll i att främja de boendes möjligheter till ett aktivt liv och deltagande i samhället i stort. Såsom att skapa eller upprätthålla ett socialt liv utanför familjen, delta i föreningsliv, utöva intressen, umgås med andra, kunna utöva sin religion osv.

Kontinuitet

Individen ska kunna känna trygghet i att stödet varar så länge behovet finns. Stödet ska inte upphöra eller förändras om inte den enskilde själv deltagit i ett sådant beslut.

Länkar

Bostad med särskild service (Kunskapsguiden)
Min syn på psykiatrisk vård, stöd och omsorg, vägledning för brukarundersökningar (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Boendestöd innefattar flera stödjande insatser som fokuserar på att stärka individen, praktiskt och socialt, så att den enskilde kan leva ett mer självständigt liv, i bostaden och ute i samhället.

Syfte

Att öka individens förmåga att självständigt hantera vardagslivet. Att bidra till återhämtning, ökad delaktighet och eget ansvar. Att motverka social isolering och minska risken för försämring.

Indikation (målgrupp, situation)

Boendestödjande insatser riktar sig till individer som på grund av stark stress, nedsatt kognitiv funktion eller andra orsaker kopplade till psykisk ohälsa, är i behov av stöd för att kunna hantera vardagslivet. Under samlingsbegreppet boendestöd ingår bland annat stöd att minska stress, kognitivt stöd i vardagen, motivationshöjande stöd och färdighetsträning. En kartläggning av individens förutsättningar och behov är nödvändig för att kunna anpassa stödet och rikta det dit det gör som mest nytta.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att: Socialtjänsten bör erbjuda boendestöd i egen bostad till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som har svårigheter att självständigt klara hemliv. Prio 2.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

De boendestödjande insatserna ska alltid inledas med en kartläggning och bedömning av individens behov av boendestöd. En arbetsterapeut kan göra en bedömning i aktivtiet för att bidra till underlaget. Därefter utformas en strategi för stödet, tillsammans med individen. Vid behov samordnas stödet med andra insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Innehåll, fördjupat

Boendestöd innefattar vitt skilda insatser som att stödja individen att hantera och minska stress, praktisk träning av vardagliga hushållssysslor, minnesstöd,  motiverande samtal och hjälp att skapa struktur och rutiner. För att ta reda på vilka boendestödjande insatser individen behöver inleds insatsen med en:

  • Kartläggning av individens behov av boendestöd

Kartläggningen görs tillsammans med individen, som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag på lösningar. Fokus ligger på grundläggande funktioner i vardagen, som att gå upp i tid, betala räkningar, komma ihåg att ta mediciner och kunna interagera med andra.

  • Utforma förslag till boendestödjande insatser

Utifrån kartläggningen utformas en strategi för stödet och de eventuella anpassningar som behöver göras. Hänsyn kan till exempel behöva tas till individens kognitiva funktionsnivå (minne, koncentrationsförmåga, exekutiva funktion mm).

Läs mer om insatserna som ingår i boendestöd här:

Länkar

Ett självständigt liv (ESL), psykopedagogisk behandlingsmodell
ESL manual "Steg för steg"
Resursgrupp-ACT, manual och arbetsblad (Nationellt råd för resursgrupps-ACT)
Case management, resursgrupp- och familjestöd (Nisse Berglund, Per Borell) 
Om frågeformulär SCL 90, för självskattning (Socialstyrelsen)

Mer material finns under respektive insats.

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån biståndsbeslutet, tillsammans med individen träna grundläggande färdigheter för att åstadkomma en självständig vardag.

Syfte

Att stärka individens förmåga att hantera sin vardag och därigenom åstadkomma större självständighet. Att motverka försämring, passivitet och isolering.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som på grund av stark stress, bristande kunskap eller andra orsaker kopplade till psykisk ohälsa, behöver träna sig i att hantera grundläggande färdigheter i vardagen för att uppnå självständighet.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av färdighetsträning, tillsammans med den enskilde:

  • Planera för och utforma stödet
  • Träna färdigheter praktiskt
  • Successivt fasa ut stödet och övergå till att individen tränar på egen hand.
  • Gemensamt följa upp strategierna och åtgärderna kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan exempelvis behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (försämrat minne, koncentrationsförmåga, exekutiv funktion mm), stark stress och bristande praktiska kunskaper. Utifrån kartläggningen utformas stödet tillsammans med individen, som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag på lösningar. Har individen all nödvändig kunskap som krävs för att hantera vardagssysslor? Vad skulle kunna förändras för att individen ska känna sig trygg nog att göra ett försök att utföra en aktivitet som framkallar stress?  Fokusera på färdigheter som är nödvändiga för att få vardagen att fungera, som att:

  • Handskas med mediciner
  • Sköta hushållssysslor och ekonomi
  • Samspela socialt med andra
  • Ha en meningsfull fritid
  • Ha kontakt med myndighetspersoner och ta del av samhällsservice

Färdighetsträning

  • Utbildning/kurser

I de fall svårigheterna i vardagen beror på att individen saknar nödvändig praktisk kunskap kan insatsen till exempel innebära att erbjuda en kurs i matlagning eller att visa hur bokningssystemet i tvättstugan fungerar.

  • Personligt stöd

Är orsakerna av psykologisk karaktär kan successiv och långsiktig träning leda till en mer självständig vardag. I de fall besvären hindrar grundläggande behov, som att handla mat, åka kommunalt eller att gå till tandläkaren kan ett personligt stöd i den initiala fasen göra att individen vågar utsätta sig för momentet. Stödet kan till exempel bestå av att:

  • Följa med på aktiviteter (gå till affären, åka buss ihop osv)
  • Hjälpa till att etablera kontakt
  • Vara med som stöd i inledningen av möten och aktiviteter

Stöd att skapa struktur och rutiner

Att gemensamt gå igenom hur man skapar struktur och rutiner kan ge individen redskap att själv träna upp sin förmåga att hantera vardagen. Det kan till exempel innebära att tillsammans:

  • Göra checklistor för tvätt och städning, matinköp, post och ekonomi
  • Dags- och veckoplanera
  • Schemalägga och aktivera påminnelser i form av larm- och textmeddelanden i mobil eller dator

Läs mer om Boendestöd, kognitivt stöd i vardagen.

Motiverande stöd

Att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring.

- Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
- Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
- Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Mer om metoden Motiverande samtal.

Mål och delmål

Träningen sker tillsammans initialt och stödet fasas ut successivt. Var tydlig med att målet med insatsen är att momenten ska utföras så självständigt som möjligt i framtiden. För att undvika ett onödigt beroende och falska förhoppningar är det bra att redan från början komma överens om mål och delmål och lägga upp en plan för när individen själv ska börja ta ansvar för olika moment. Färdighetsträning kan ta lång tid och kräva repetition och ny-start till följd av sjukdomsepisoder eller kraftfullt undvikande, det är därför också bra att gå igenom svårighetsgraden och ha realistiska förväntningar. Varje träningstillfälle bör följas upp med att att den enskilde får skatta upplevelsen av momentet.

Att tänka på

Som medmänniska vill man gärna hjälpa en individ som har svårt att genomföra en uppgift men undvik att “ta över”. Låt individen ta sig an aktiviteten självständigt, enligt överenskommelse. Stöd men gör inte ”åt”. Ett sätt att minska stödet gradvis är till exempel att enbart följa med till aktiviteten och sedan gå därifrån. När den enskilde hanterar momentet näst intill självständigt, kan fokus flyttas över till ett mer motiverande stöd.

Länkar

R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)
Om frågeformulär SCL 90, för självskattning (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att stödja individen att ta en mer aktiv roll i samhället.

Syfte

Att stärka individens förmåga att delta i samhället och utöva sina demokratiska fri- och rättigheter. Att motverka exkludering och stigmatisering.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av stöd för att kunna delta aktivt i samhället, utnyttja samhällsservice och vara i kontakt med samhällsaktörer.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av samhällsinkluderande stöd, tillsammans med den enskilde:

  • Planera för och utforma stödet
  • Genomföra överenskomna förändringar för större delaktighet
  • Målet är att individen självständigt ska kunna hantera sociala situationer, sysselsättning och andra samhällsinkluderande aktiviteter
  • Gemensamt följa upp strategierna och åtgärderna kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan till exempel behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (minne, koncentrationsförmåga, exekutiv funktion mm), ökad känslighet för stress och bristande praktiska kunskaper. Utifrån kartläggningen utformas stödet tillsammans med individen, som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med idéer och förslag på lösningar. Har hen de kunskaper som krävs för att kunna söka information om samhällsservice? Vad skulle behöva förändras i en situation för att hen skulle bli trygg nog att göra ett försök att bli mer delaktig? Vilka aktiviteter får individen att känna sig stark och må bra?

Exempel på områden där individen kan vara i behov av samhällsinkluderande stöd:

  • I kontakter med arbetsförmedling, skola, daglig verksamhet mm
  • I kontakter med myndigheter
  • För att kunna delta i föreningsliv och fritidsaktiviteter

Samhällsinkluderande stödinsatser

  • Praktiskt stöd

Det praktiska stödet kan t ex innebära att tillsammans med individen:

  • Utforska utbudet av aktiviteter som finns på orten
  • Lära individen hur hen själv kan söka information om samhällsservice och aktiviteter
  • Initiera kontakt med verksamheter och myndighetspersoner

  • Motiverande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Läs mer om Motiverande samtal.

  • Färdighetsträning

Om individen har omfattande besvär som t ex förhindrar nödvändiga kontakter med myndigheter, kan färdighetsträning med personligt stöd, hjälpa individen att ta sig an aktiviteten. Stödet fasas ut successivt och målsättningen är att individen i framtiden ska kunna utföra momentet självständigt (se Boendestöd för färdighetsträning).

Länkar

R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)
Om frågeformulär SCL 90, för självskattning (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att stödja och stärka individens egen drivkraft att genomföra aktiviteter och ta ett större ansvar för sin situation.

Syfte

Att stödja individen till förändring och därigenom åstadkomma en mer aktiv och självständig vardag.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som på grund av bristande motivation har svårigheter att hantera sin grundläggande vardag, till exempel att sköta hushållssysslor, följa läkemedelsbehandling och upprätthålla sociala kontakter.  

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av motivationshöjande stöd, tillsammans med den enskilde:

  • Planera för och utforma stödet
  • Genomföra åtgärder för att öka motivation och åstadkomma förändring
  • Gemensamt följa upp strategierna och åtgärderna kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan exempelvis behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (försämrat minne, koncentrationsförmåga, exekutiv funktion mm), stress/oro och bristande praktiska kunskaper. Stödet utformas tillsammans med individen, som själv får komma med idéer och förslag på lösningar. Vad tror hen skulle göra det lättare att ta sig an uppgiften? Vilka aktiviteter har individen lätt att motivera sig till? Kan stöd i form av struktur och påminnelser vara en hjälp? Fokusera på områden som rör den grundläggande vardagen, såsom:

  • Hushållssysslor och privatekonomi
  • Personlig hygien
  • Kontakter med vård och myndigheter
  • Fritidsaktiviteter
  • Socialt samspel med andra  

Exempel på stödinsatser för ökad motivation

  • Motiverande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Läs mer om Motiverande samtal.

  • Färdighetsträning

Om den enskildes svårigheter har sin grund i andra orsaker än bristande motivation, t ex stress/oro, kan ett personligt stöd i den initiala fasen göra att individen klarar att utsätta sig för momentet och kan motivera sig till det i framtiden. Det kan till exempel handla om att ha kontakt med vården, gå och handla eller att samspela socialt med andra. Det personliga stödet fasas ut gradvis. Se även insatsen Boendestöd för färdighetsträning.

Länkar

R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)
Om frågeformulär SCL 90, för självskattning (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att vara uppmärksam och vidta åtgärder vid försämrat tillstånd och se till så att individen erhåller adekvat vård och stöd.

Syfte

Att säkerställa att individen får adekvat vård vid försämrat tillstånd/återfall i sjukdom. Att minska risken för tvångsvård när insatser sätts in tidigt samt, om tvångsvård ändå är nödvändig, så långt det är möjligt, utföra den enligt individens önskemål.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som riskerar återfall/försämring i sitt tillstånd och är i behov av stöd för att erhålla nödvändig vård. Exempelvis individer som när försämringen väl har inträtt inte har förmåga att själv känna igen tecknen och söka vård.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

  • Att vara uppmärksam på individens mående vid misstanke om försämring
  • Att ta reda på om det finns en krisplan upprättad av hälso- och sjukvården och ha kunskap om innehållet i den
  • Att i genomförandeplanen beskriva vad som ska göras och av vem vid försämrat tillstånd
  • Att vid försämrat tillstånd agera och se till så att individen får vård

Innehåll, fördjupat

Försämring i psykisk hälsa kan gå fort eller ske gradvis över lång tid. Med en överenskommen plan för hur personalen ska agera vid tecken på försämring ökar chansen att ge rätt vård i tid och förhindra återfall.

Tre grundregler

  • Om du tror att någon är suicidnära, fråga!
  • Om personen svarar ja, lämna inte personen ensam!
  • Se till att personen får professionell hjälp!

Att fråga om suicidtankar och samtala om suicidtankar är en viktig insats och ger inte en ökad risk för suicid.

Var uppmärksam

Alla individer är känsliga för olika saker, något som kan trigga försämring eller återfall för en individ behöver inte göra det för en annan. Därför är det viktigt att individen själv har fått  identifiera just sina "triggers". Vid sjukdomar som depression, psykoser, ätstörningar, missbruk, allvarlig kroppslig sjukdom eller kronisk smärta finns en ökad risk för suicid. Även när någon är med om en kritisk livshändelse, som förlust av en närstående, en relation, av arbete, status eller pengar. Samt vid större besvikelser som misslyckanden, utebliven befordran, mobbning och kränkning.

Vid möten och hembesök är det viktigt att stämma av med individen hur hen mår, även om personen själv väljer att dra sig undan, eftersom det i sig kan vara ett tecken på försämrat tillstånd.

Tecken på att någon kan vara suicidnära

  • Talar om att skada sig själv eller att ta livet av sig
  • Undersöker olika sätt att ta livet av sig, hur man får tag i läkemedel, vapen, rep eller annat
  • Talar eller skriver om död, att dö eller om suicid
  • Tycker allt är hopplöst
  • Visar ursinne, vrede, hämndlystnad
  • Har ett våghalsigt och hänsynslöst beteende, utsätter sig för fara
  • Visar en dramatisk förändring i sinnesstämning
  • Skriver avskedsbrev, testamente, ordnar upp bland sina tillhörigheter, ger bort saker
  • Får ett märkbart ökat substansbruk av alkohol eller narkotiska läkemedel
  • Kan inte se någon utväg ur en smärtsam livssituation
  • Talar om att livet är meningslöst
  • Drar sig undan familj, vänner och sina vanliga kontakter och aktiviteter
  • Stark ångest, upprörd oro, sömnsvårigheter
  • Plötslig svängning i sinnestillståndet, från starkt nedstämd till glad  

Säkerhetsåtgärder

  • Utsätt inte dig själv för fara
  • Om personen har ett vapen eller visar tecken på våldsamhet, ring 112
  • Är personen påverkad? Alkohol och narkotika kan förstärka suicidsrisken
  • Lämna inte personen ensam
  • Om individen är suicidnära och du själv inte kan stanna hos personen, be någon annan pålitlig person att stanna
  • Skaffa omedelbar hjälp, till exempel:
    • Ring 112
    • Hjälp personen till en akutmottagning
  • Försäkra dig om att personen kommer i trygga händer

Krisplan/handlingsplan

Ta reda på om det finns en krisplan/handlingsplan upprättad. Den bör innehålla individens identifierade tidiga tecken och egna önskemål om vem som ska göra vad vid försämring/återfall. Finns ingen plan bör samma uppgifter beskrivas i genomförandeplanen. Informationen är ett viktigt stöd för att kunna avgöra vad som är ett “normalt” avvikande beteende - vi är ju alla t ex mer stressade i perioder - och vad som är tecken på försämring/återfall i sjukdom. Följ så långt det är möjligt instruktionerna i krisplanen/handlingsplanen. I de fall försämringen inte är akut kan det till exempel stå att man ska kontakta en anhörig eller någon speciell kontaktperson inom hälso- och sjukvården.  Planen ska finnas tillgänglig för alla som kan komma i kontakt med individen i sin yrkesutövning. Se insatsen Återfallsprevention, upprättande av krisplan/handlingsplan.

Länkar

Exempel på telefonlinjer att hänvisa till eller ringa till om råd och stöd:
Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60 (1177 Vårdguiden)
Bris, Barnens rätt i samhället på telefon 116 111
Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80 (Ideell förening)
Jourhavande präst Nås via 112 (Svenska kyrkan)
Mind Självmordslinjen chatt via mind.se eller på telefon 90101 (Mind förening för psykisk hälsa) 

I följande manualer finns stödmaterial för att arbeta med tidiga tecken och krisplaner:
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att stödja individen i sitt föräldraskap i vardagen, genom praktisk problemlösning, samtal och/eller färdighetsträning.

Syfte

Att stötta individen i sin föräldraroll och öka förmågan att vara förälder/vårdnadshavare. Att stärka relationen mellan förälder och barn och därigenom främja den psykiska hälsan.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med barn i syfte att stärka föräldraskapet och tillgodose barnets behov.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anpassat föräldrastöd till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som är vårdnadshavare och har sviktande föräldraförmåga. (prio 2) 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att tillsammans med individen:

  • utforma en strategi för hur föräldern ska stärkas i sin föräldraroll
  • erbjuda avlastning, vid behov
  • träna färdigheter i att möta barnets behov
  • arbeta med målsättningen att individen i framtiden ska kunna hantera sitt föräldraskap självständigt
  • följa upp insatsen och behovet av stöd kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Ett anpassat föräldrastöd har både till syfte att stötta föräldern i att möta barnets behov och att säkerställa en säker och trygg miljö för barnet. Stödet utformas tillsammans med föräldern som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag på lösningar. Hur ser barnets livssituation ut? Vilka personer är viktiga för barnet? Hur fungerar kontakterna med förskola, skola? Kompisrelationer?

Fokusera på familjens grundläggande behov i vardagen. Har barnet tillgång till känslomässigt närvarande vuxna? Hur fungerar den praktiska omvårdnaden? Får barnet sina grundläggande behov tillfredsställda, mat kläder, personlig hygien mm? Har föräldern förmåga att:

  • skapa struktur, regelbundna måltider, sömn och så vidare
  • ge emotionellt stöd till sitt barn
  • ha kontakt med personer runt barnet, skola, tandvård, fritidsaktiviteter med mera

Det kan finnas många skäl till att en förälder är i behov av stöd. Behovet kan variera över tid och till exempel handla om:

  • att det är mycket bråk hemma
  • att föräldern är orolig över sitt mående hur det påverkar barnet
  • barn som känner sig utanför
  • barn som utsätts för våld, hot, trakasserier eller kränkningar
  • barn som begår brott, missbrukar alkohol eller narkotika
  • barn som lever i familjer där någon missbrukar alkohol eller droger

Exempel på föräldraskapsstödjande insatser:

  • Praktiskt stöd

Ett praktiskt stöd i vardagen kan till exempel innebära:

  • Stödjande insatser i hemmet för att underlätta förälderns vardag
  • Att lära ut praktiska färdigheter, t ex hur man loggar in på skolwebben
  • Vara en extra vuxen gentemot barnet
  • Erbjuda möjlighet till avlastning vid behov

  • Skapa struktur och rutiner

Att skapa struktur i vardagen kan innebära en avlastning för föräldern samtidigt som det tillgodoser den unges behov av förutsägbarhet och trygghet. Åtgärden kan till exempel innebära att:

  • Införa regelbundna mat- och sovtider
  • Göra veckomatsedel
  • Planera och schemalägga aktiviteter
  • Lägga in minnesstöd i form av larm- eller textpåminnelser i mobiltelefon eller dator

Läs mer under insatsen Boendestöd, kognitivt stöd i vardagen.

  • Stödjande samtal

"Föra barnen på tal" (FbT) är en manualbaserad diskussions- och undesrökningsguide som har sin grund i förståelsen av hur den psykiska ohälsan kan påverka föräldraskapet och barnen, samt kunskap om hur man stödjer barnets och tonåringens utveckling. Se Föra barnen på tal.

Metoden Motiverande samtal kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Samtal kan också ske enskilt eller i grupp i slutna eller öppna vårdformer. Se även Psykopedagogisk utbildning med eller utan anhöriga.

  • Färdighetsträning

Om förälderns svårigheter innebär ett hinder exempelvis i kontakterna med barnomsorg, skola och kompisar, kan färdighetsträning vara ett sätt  att åstadkomma förändring. En individ som till exempel inte klarar av att leka utomhus med sitt barn i tillräcklig utsträckning, på grund av att kontakten med andra föräldrar utlöser stress, kan med en annan vuxen som stöd bli trygg nog att utsätta sig för momentet. Det personliga stödet utfasas successivt, målsättningen är att individen ska kunna hantera situationen på egen hand i framtiden (se Boendestöd för färdighetsträning).

Föräldraträffar

Det ser olika ut i olika delar av landet men många kommuner och landsting anordnar föräldraträffar, dels för föräldrar i allmänhet, dels för föräldrar med specifika behov. Att delta i föräldraträffar ger en möjlighet att utbyta erfarenheter med andra.  

Föräldragrupper

I föräldragrupper träffas man kring olika teman för att diskutera föräldraskap med andra föräldrar. Det kan till exempel handla om att det är mycket konflikter hemma eller hur man ska hantera en separation. Föräldragrupper kan också vara inriktade på barns behov i olika åldrar.   

Stöd till föräldrar som har placerade barn

Föräldrar och socialtjänst är oftast överens om vilken hjälp barnet och familjen behöver. I första hand ska det stöd som socialtjänsten erbjuder ges tillsammans med föräldrarna och med deras samtycke. Om vårdnadshavarna inte är överens med socialnämnden om vilket stöd barnet är i behov av kan socialtjänsten behöva genomföra insatser mot deras vilja. När ett barn placeras utanför familjen har föräldrarna rätt att få stöd av socialtjänsten för att hantera det som händer. Man kanske behöver stödsamtal för att hantera krisen i familjen eller stöd för att kunna utvecklas i sitt föräldraskap. Man kan också få hjälp med att ha en bra kontakt med sitt barn. Målet är att det ska bli så bra som möjligt för barnet och att barnet ska kunna återvända hem med bra stöd.

Att tänka på

Individers behov av föräldrastöd kan variera över tid. Under en del perioder kanske stödet kan trappas ned för att under andra perioder behöva bli mer intensivt. Var uppmärksam på hur föräldern och barnet mår och stötta föräldern i att ta kontakt med exempelvis hälso- och sjukvården eller BUP om du ser att det finns ett behov av det. Ställ frågor om du misstänker att föräldern eller barnet är utsatt för någon form av hot och/eller våld.

Anmälningsskyldighet gäller för all personal inom socialtjänstens område vilket innebär att en boendestödjare som i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa är skyldig att genast anmäla det till socialnämnden.

Länkar

Kunskapsblad (Projektet Bättre psykosvård 2011–2014)
Tema; Barn som anhöriga, socialtjänsten (Kunskapsguiden, Socialstyrelsen)
Tema; Barns som anhöriga,  hälso- och sjukvården - (Kunskapsguiden, Socialstyrelsen)
Tema; Barns som anhöriga, förskola och skola (Kunskapsguiden, Socialstyrelsen)
Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka)

Stöd som riktar sig till föräldrar:
Handbok för föräldrar med psykiska problem (Föreningen för mental hälsa i Finland)

Stöd som riktar sig till barn:
Kuling, mötesplats för barn till en förälder med psykisk sjukdom (Region Örebro)
Tecknad film för barn om att ha en förälder med psykisk sjukdom (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka)
När Kalles mamma fick en psykos, kort illustrativ broschyr till barn (Infoteket)
När en förälder mår dåligt, webbplats för ungdomar mellan 13 och 25 år (UMO)
Koll på Soc- information om socialtjänsten för barn och unga (Barnombudsmannen och Socialstyrelsen)
Våga berätta- en sajt för barn (Vårdguiden, 1177)
Tema barn och föräldrar-När en vuxen i familjen inte mår bra (Vårdguiden, 1177)
Källan barn/unga (Schizofreniförbundet)

 

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda kognitivt stöd i vardagen, anpassat efter individens behov.

Syfte

Att underlätta individens vardag och därigenom åstadkomma ökad självständighet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som på grund av nedsatt kognition är i behov av stöd för att få vardagen att fungera. Exempelvis minnesstöd, hjälp att skapa struktur och rutiner och stöd att minska stress.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av kognitivt stöd, tillsammans med den enskilde:

  • Planera för och utforma det kognitiva stödet
  • Genomföra överenskomna stödåtgärder för en mer självständig vardag
  • Gemensamt följa upp insatsen kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens kognitiva funktion. Utifrån en kartläggning av individens förutsättningar och behov, utformas stödet tillsammans med individen, som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag på lösningar. Vilka moment i vardagen skulle kunna underlättas? Vilken form av minnesstöd skulle fungera bäst? Om personen själv inte kan uttrycka eller ser behoven är det personalens ansvar att erbjuda lösningar. I många fall behöver personen själv prova för att se vinsten. Kognitiva hjälpmedel kan kompensera för svårigheter och vara ett stort stöd i vardagen.

Exempel på stödinsatser 
Många som är i behov av kognitivt stöd behöver insatser från flera håll. En arbetsterapeut eller sjuksköterska bedömer behoven och provar ut hjälpmedel, medan socialtjänstens personal stöttar individen under processen. Hjälper till att skapa struktur och rutiner och ser till så att hjälpmedlet fyller sin funktion i individens vardag.  

  • Dygnsreglerande stöd
    • Väckning
    • Påminnelser
    • Fasta lunch- och middagstider
    • Dags- och veckoplanering med schemalagda aktiviteter

Ett mer långsiktigt stöd kan vara att schemalägga larm- och textpåminnelser i mobiltelefon eller dator, för väckning, måltider, tvätt, räkningar osv. Det finns även väckarklockor med vibration och starkt ljus. En del som har svårt att sova blir hjälpta av att använda ett kedjetäcke eller ett bolltäcke.

  • Minnesstöd
    • Dags- och veckoplanering
    • Att-göra-listor
    • Ljud- eller textpåminnelser
    • Medicindoserare med alarm

Veckoplanering kan göras t.ex. göras på whiteboard eller i mobiltelefon/dator, med text- eller ljudpåminnelser. På mobilen kan även röstinspelning användas för kom-ihåg-listor. En timer kopplad till spis, kaffebryggare, strykjärn och andra elektriska apparater kan skapa trygghet för individer som ibland glömmer bort att stänga av dem.

  • Stöd i att skapa struktur och rutiner
    • Matsedel
    • Checklistor för räkningar, matinköp, tvätt osv.
    • Var sak på sin plats

Veckomatsedlar och checklistor kan skapa struktur och minska stress i vardagen. En del individer blir också stressade av att ha det rörigt omkring sig hemma. Ett stöd kan vara att med text eller bild märka upp var, i vilka rum och skåp, saker ska förvaras. Initialt kan individen också behöva praktisk hjälp med att organisera, sortera och slänga.

  • Färdighetsträning

Om individen upplever stark stress som står i vägen för att tillgodose grundläggande behov, som att sköta läkemedelsbehandling eller komma ihåg att betala räkningar, kan ett personligt stöd initialt göra att individen klarar att utsätta sig för momentet. Att träna tillsammans kan leda till att stressnivån gradvis minskar och att individen successivt kan utföra aktiviteten mer självständigt. Målet är att individen i framtiden ska klara momentet på egen hand.   

Förskrivning av hjälpmedel
För förskrivning av hjälpmedel krävs att legitimerad arbetsterapeut eller sjuksköterska gör en bedömning och provar ut hjälpmedlet innan individen får tillgång till det. Ta kontakt med arbetsterapeut med problemställningen innan förslag till specifikt hjälpmedel ges till personen. Det är olika förutsättningar över landet kring vilka hjälpmedel man kostnadsfritt kan få tillgång till. I de fall det finns ordinerade hjälpmedel bör det undersökas hur de kan integreras och användas i boendestödet.

Länkar

Hjälpmedel för kognitivt stöd och kommunikation (1177 Vårdguiden) 
Appar som stöd - appar som ger bra stöd vid kognitiva och kommunikativa svårigheter (Myndigheten För Delaktighet, MFD) 
Tema hjälpmedel (1177, vårdguiden)

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån biståndsbeslut, ge individen stöd att följa ordinerad läkemedelsbehandling i hemmet. I de fall individen har insatser både från socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård bör stödet samordnas.

Syfte

Att skapa rutiner som medför att individen självständigt sköter sin läkemedelsbehandling.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av stöd för att följa ordinerad läkemedelsbehandling. Försämrat minne och motstånd mot att ta mediciner kan ingå i symtombilden för psykisk ohälsa.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att, utifrån biståndsbeslutet, tillsammans med den enskilde:

  • Planera för och utforma stödet att följa läkemedelsbehandling (innebär dock ej läkemedelshantering, vilket kräver ordination från sjuksköterska)
  • Genomföra åtgärder och skapa rutiner som medför att individen självständigt sköter sin läkemedelsbehandling
  • Gemensamt följa upp strategierna och åtgärderna kontinuerligt för att säkerställa att läkemedelsbehandlingen fungerar

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan till exempel behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (minne, förmåga att skapa struktur, genomföra aktiviteter mm). Målet med insatsen är att skapa hållbara rutiner så att individen ska kunna sköta sin läkemedelsbehandling självständigt.Stödet utformas tillsammans med individen, som själv får komma med idéer och förslag på lösningar. Vad skulle behöva förändras för att hen ska komma ihåg/bli motiverad att ta sina mediciner och sköta behandlingen? Finns det hjälpmedel som kan kompensera för svårigheter och fungera som ett stöd i vardagen? Om individen har kontakt med kommunal hälso- och sjukvård bör stödet planeras gemensamt. Läkemedelshantering/administrering får endast göras efter beslut från läkare.

Exempel på stödinsatser för att följa läkemedelsbehandling

  • Minnesstöd
    • Larm- och textpåminnelser
    • Telefonsamtal eller, vid behov, personliga besök

Att schemalägga återkommande larm- och textpåminnelser i mobiltelefon eller dator kan fungera som ett långsiktigt minnesstöd. Som hjälpmedel finns också medicinlådor med inbyggt larm. Läs mer under boendes

  • Stöd i att skapa struktur och rutiner
    • Checklistor över mediciner och behandlingar
    • Var sak på sin plats

Dagsscheman och checklistor kan skapa struktur. Ett stöd kan också vara att med text eller bild märka upp när och hur olika mediciner ska tas.

  • Motiverande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Se även Motiverande samtal.

Mål och delmål

Var tydlig med att målet med insatsen är att momenten ska utföras självständigt i framtiden. För att undvika ett onödigt beroende och falska förhoppningar är det bra att redan från början komma överens om mål och delmål och lägga upp en plan för när individen själv ska börja ta ansvar för olika moment.

Ordinerade hjälpmedel

Om det finns andra ordinerade kognitiva hjälpmedel, bör det undersökas hur sådana hjälpmedel på bästa sätt kan integreras och användas i stödet.

Psykopedagogiska behandlingsprogram

Flera psykopedagogiska program såsom Illness Management and recovery (IMR), ESL- Ett självständigt liv och även Case management vård- och stödsamordning innehåller delar som hjälper individen att självständigt använda läkemedel på bästa sätt.

Länkar

R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)
Case management, resursgrupp- och familjestöd (Nisse Berglund, Per Borell)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån biståndsbeslut, ge individen stöd och redskap att minska stress.

Syfte

Att stärka individens egen förmåga att hantera stress och därigenom förhindra försämring. Att skapa ökad trygghet och en större självständighet i vardagen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som, på grund av stark stress, är i behov av stöd för att kunna hantera sin grundläggande vardag. Till exempel för att kunna sköta hushåll, ekonomi, läkemedelsbehandling och samspela socialt med andra.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att, utifrån biståndsbeslut, tillsammans med den enskilde:

  • Planera och utforma stödet
  • Genomföra överenskomna åtgärder för minskad stress och ökad självständighet
  • Gemensamt följa upp strategierna och åtgärderna kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan exempelvis behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (försämrat minne, koncentrationsförmåga, exekutiv funktion mm). Stödet tillsammans med individen, som själv får komma med idéer och förslag på lösningar. Vilka situationer och personer utlöser stress? Vilka aktiviteter skänker avkoppling och glädje? Kan vissa sysslor i vardagen underlättas för minskad stress? Vilka förändringar behöver göras för att minska den generella stressnivån?

Stödinsatser för att minska stress

I detta ingår att minska skadligt bruk av alkohol och droger samt att öka förmågan att följa överenskommelse kring behandling och stöd (inklusive läkemedelsbehandling). Även insatser som syftar till att minska stressen i omgivningen och öka det sociala stödet ingår. Skyddande faktorer är olika för olika individer men kan tex vara nära relationer, meningsfull sysselsättning, vård- och stöd. Det är även viktigt att tala om att stressfaktorer kan öka risken att drabbas av sjukdom/ohälsa.

  • Praktiskt stöd och hjälp i vardagen

Praktiskt stöd kan innebära hjälp med att skapa ordning och struktur men även innefatta snabb och effektiv krishantering, som när pengar tagit slut, konflikter i relationer eller då det ”kört ihop sig” på något sätt i vardagslivet.

  • Stödjande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Läs mer om Motiverande samtal.

  • Skapa struktur och rutiner
    • Dags- och veckoschema
    • Matsedel
    • Checklistor för tvätt och städning, post och ekonomi
    • Planering av aktiviteter som ger glädje och avkoppling

En del upplever stark stress av att inte ha tydliga rutiner. Att schemalägga vardagliga moment kan hjälpa till att skapa struktur. I planeringen kan också ingå att se till så att det finns utrymme för aktiviteter som ger glädje och återhämtning. Ett sätt att tydliggöra rutinerna kan vara att använda en Whiteboardtavla eller liknande. (Se även Boendestöd, kognitivt stöd i vardagen).

  • Dygnsreglerande stöd
    • Väckning
    • Fasta lunch- och middagstider
    • Veckoplanering där moment läggs in vid fasta tidpunkter

Vardagliga hjälpmedel som klockor och mobiltelefoner kan vara till hjälp. I mobilen kan man även schemalägga larm för väckning, måltider, tvätt osv.

  • Sömn

Sömnen har stor inverkan på vår känslighet för stress. Underskatta inte hur allvarligt det är att inte kunna sova och vilka problem det skapar. Allmänna tips vid sömnproblem är, förutom att skapa rutiner kring sömnen, att försöka:

  • Öka motionen och få mer frisk luft
  • Undvika att äta tung mat sent på kvällen
  • Undvika alkohol (försämrar sömnen)

En del som har svårt att sova kan bli hjälpta av att använda ett kedjetäcke eller ett bolltäcke. Om problemen är allvarliga kan det bli aktuellt med medicinering och eventuellt någon form av läkarhjälp. Se insatsen Stöd vid sömnsvårigheter.

  • Kommunikationsträning

Kommunikationsträning kan innehålla att lära sig uttrycka sina behov och bekymmer på ett direkt och tydligt sätt.

  • Träna på att kommunicera på ett konstruktivt sätt, t ex en aktuell problemsituation
  • Träna på att lyssna aktivt
  • Träna på att uppmärksamma varandras tillmötesgående och ansträngningar
  • Träna på att visa uppskattning
  • Be om något på ett positivt sätt
  • Träna att uttrycka negativa känslor på bra sätt
  • Träna på att se värdet av och att kunna göra kompromisser

  • Psykopedagogisk utbildning med viktiga närstående

Psykopedagogisk utbildning syftar till att ge hopp och en bättre relation och att  minska känslomässig spänning genom ökad förståelse och kunskap.

Utbildningen innefattar att:

  • Lära sig identifiera tidiga varningstecken på återfall och formulera en krisplan.
  • Identifiera skyddande faktorer vilket är olika för olika individer men kan tex vara nära relationer, meningsfull sysselsättning, vård- och stöd.
  • Tala om att stressfaktorer kan öka risken att drabbas av sjukdom/ohälsa, såsom skadligt bruk av droger/alkohol och konflikter i nära relationer.
  • Kommunikationsträning

Se insatserna Psykopedagogisk utbildning till individ och närstående samt Psykopedagogiska behandlingsprogram med social färdighetsträning.

  • Färdighetsträning

Om individen har omfattande besvär som står i vägen för grundläggande behov, som att gå och handla eller åka kommunalt, kan ett personligt stöd göra att individen klarar att utsätta sig för momentet. Att träna tillsammans kan leda till att stressnivån gradvis minskar och att individen successivt kan utföra aktiviteten mer självständigt. Målet är att individen i framtiden ska kunna genomföra momentet på egen hand (se Boendestöd för färdighetsträning).

Länkar

Stödmaterial för att arbeta med stress och ångest finns i följande manualer
ESL-
 manualer att ladda ner 
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller)  
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)
Illness Management Recovery (IMR)
Om frågeformulär SCL 90 för självskattning (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa

Kort beskrivning

Insatsen innebär insatser för att främja fysisk aktivitet.

Syfte

Att individen ska öka sin fysiska aktivitet till den rekommenderade nivån och därmed minska psykiska symtom och risken för kroppslig ohälsa. Att främja återhämtning, motverka biverkningar av läkemedel och förbättra individens livskvalité.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av att öka sin fysiska aktivitet för att nå de rekommenderade målen. Exempelvis individer som på grund av sitt tillstånd kan vara passiva och ha svårt att ta initiativ och individer som ligger i riskzonen för att utveckla metabolt syndrom, diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Många personer med psykossjukdom är dock i behov av ytterligare stöd för att öka sin fysiska funktion. Se även insatsen Främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor.

Kunskapsläge

Observera att kunskapsläget är baserat på individer utan psykossjukdom. Personer som drabbats av psykossjukdom är ofta motiverade men saknar initiativförmåga och kan ha svårt att skapa struktur (nedsatta exekutiva funktioner). De kan då inte tillgodogöra sig FaR utan behöver initialt erbjudas organiserade fysiska aktivitetstillfällen.

Prioritering och rekommendation enligt Socialstyrelsen nationella riktlinjer:
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda rådgivande samtal med skriftlig ordination av fysisk aktivitet till vuxna med särskild risk som är otillräckligt fysiskt aktiva (prio 2). 

Insatsens effekt:
Se socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

Kompetenskrav

De som har tillräcklig kompetens kan ta upp en diskussion om fysisk aktivitetsnivå och all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal kan ordinera FaR för tillstånd de har god kännedom om. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att i samråd med individen och utifrån individens behov:

  • Genomföra ett personcentrerat samtal/möte om betydelsen av fysisk aktivitet och betona att detta ingår i vården
  • Vid behov rekommendera fysisk aktivitet, utifrån individens tidigare erfarenheter, nuvarande motivation och förutsättningar
  • Om individen har nedsatt initiativförmåga erbjuda organiserad fysisk aktivitet som en del av vården
  • Följa upp rekommendationer genom uppföljande samtal, mer frekvent initialt och efter en längre tid med en utvärdering

Innehåll, fördjupat

Insatsen genomförs tillsammans med individen, som själv får berätta om sina tidigare erfarenheter, styrkor och svårigheter. Åtgärden innebär att hälso- och sjukvårdspersonal för en personcentrerad dialog med patienten och anpassar samtalet till den specifika individens ålder, hälsa, risknivåer, kognitiva funktion med mera. Samtalet bör ta hänsyn till att psykiska symtom ofta åtföljs av kognitiva symtom som påverkar initiativförmågan och att detta kan ha gett ett förändrat beteende.

Organiserad fysisk aktivitet

Vården bör erbjuda möjligheter till organiserad fysisk aktivitet när detta bedöms behövas.  Individer som tidigare varit fysiskt aktiva passiviseras ofta när de drabbas av psykiska symtom. De organiserade aktiviteterna  kan ske i samverkan med socialtjänst eller andra verksamheter. Se insatsen Främja fysisk aktivitet - gemensamt. Studier har visat att även om organiserade aktiviteter erbjuds så är deltagandet lågt. För att uppnå högt deltagande så bör stöd ges i form av påminnelser, detta kan ske i form av SMS. Stöd kan även ges genom att individen får kontakt med patienter som deltar i aktiviteterna.  Aktiviteterna bör ske i en skyddad miljö med speciell hänsyn till hur de psykiska symtomen kan påverka möjligheterna att utföra fysisk träning. Träningen behöver individanpassas utifrån varje individs förutsättningar. Gruppverksamheten kan till exempel bestå av raska promenader, gruppträningspass, simträning utifrån de möjligheter verksamheten har. Vid behov kan träningstillfällen dokumenteras som besök och åtföljas av ett kort samtal om hur det gick och planering av nästa tillfälle.

Fysisk aktivitet på recept(FaR)

När individen bedöms ha initiativförmåga och förmåga att skapa struktur kan FaR förskrivas. Som stöd använder hälso- och sjukvården handboken Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) och samverkar med lokala friskvårdsorganisationer.

Fysisk aktivitet på recept (FaR) omfattar följande moment:

  • Personcentrerat samtal

Under samtalet karttläggs individens nuvarande aktivitetsnivå, beredskap och motivation till förändring samt behov av stöd.  I samråd med individen formuleras en konkret målsättning som är möjlig att uppnå och en överenskommelse görs om aktiviteter som är lämpliga för att uppnå målet. Samtalet kan inkludera motiverande strategier och kan kompletteras med olika verktyg och hjälpmedel. Åtgärden kan också följas upp med ytterligare rådgivning (återbesök, telefonsamtal, brev eller mejl) vid ett eller flera tillfällen.

  • Ordination/recept i samråd med individen

Samtalet kan kompletteras med FaR (Fysisk Aktivitet på Recept). Ordinationen sker i samråd med individen och ska vara individuellt anpassad när det gäller typ av aktivitet, aktivitetens intensitet och frekvens men med målsättning att nå rekommenderad dos i FYSS. Dock kan det för många patienter vara svårt eller omöjligt att nå måldosen och FaR ska aldrig skrivas på högre dos än patienten har förmåga att lyckas med.utifrån mål och förutsättningar. 

  • Fysisk aktivitet

Den fysiska aktiviteten kan utföras på egen hand eller som en organiserad aktivitet.

Individen har eget ansvar för att aktiviteterna utförs i enlighet med vad som förskrivits och betalar eventuella kostnader själv. Notera att individer med nedsatt initiativförmåga inte kan ges eget ansvar förrän tillståndet förbättras.

  • Uppföljning

Liksom alla ordinationer som ges inom vården följs FaR upp. Uppföljningen är en viktig del för att kunna justera ordinationen, erbjuda ytterligare motivationsstöd samt utvärdera effekten av behandlingen.

Länkar

Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS)
Fysisk aktivitet vid schizofreni (FYSS)
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS)
Fysisk aktivitet vid metabolt syndrom (FYSS)
Fysisk aktivitet vid övervikt och fetma (FYSS)
Information om FaR till personal och patienter (Stockholms FaR-ledarnätverk)
Information om FaR och friskvårdslotsning för patienter att hitta rätt aktivitet (Gymnastik och idrottshögskolan, GIH)
Folder med fakta och råd om levnadsvanor till individer med psykisk ohälsa (Svenska läkaresällskapet)

Uppföljning

Om fysisk träning har rekommenderats behövs en tät uppföljning. Hur detta ska se ut beror på individens egna önskemål. Hjälpmedel kan vara stegräknare, aktivitetsarmband eller pulsklockor. Det finns flertal appar där individen kan följa sin egen aktivitetsnivå och därigenom få egen feedback.

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst, Förskola/skola/elevhälsa

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda insatser för att främja fysisk aktivitet och goda kostvanor till individer som är i behov av stöd för att åstadkomma en hälsosam livsstil.

Syfte

Att bidra till ökad funktionsförmåga och livskvalitet samt minska den ökade risk för fysiska sjukdomar (fetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom) och förtida död som personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd har. Kan även bidra till att öka de sociala kontakterna, minska stresskänsligheten och öka den kognitiva funktionsförmågan.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av stöd för att bryta ohälsosamma levnadsvanor. I de flesta fall behövs organiserade fysiska aktiviteter men i de fall individen bedöms klara av fysisk aktivitet på recept, FaR, behövs stöd att följa och upprätthålla förskrivna aktiviteter.

Kunskapsläge

Utifrån den kraftigt ökade risken för metabola sjukdomar hos personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd är åtgärden mycket angelägen. Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda beteendepåverkande insatser för att främja fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd med otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma kostvanor (prio 2).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Stödjande insatser för fysisk aktivitet och hälsosamma kostvanor kan ges individuellt eller i grupp. Insatsen innebär att:

  • Ta upp levnadsvanor som en del av vården och ge information
  • Erbjuda strukturerade insatser för fysisk aktivitet och/eller hälsosamma kostvanor
  • Genomföra insatserna
  • Stödja de individer som bedöms klara av FaR (fysisk aktivitet på recept) att följa förskrivningen

Innehåll, fördjupat

Förhållningssätt
Psykossjukdom åtföljs inte sällan av försämrade levnadsvanor. Var noga med att diskussionen om levnadsvanor är en del av behandlingen och genomförs med alla. Erbjud gruppträningstillfällen som en naturlig del av vården. Om individen redan är aktiv och det fungerar uppmuntra då till en fortsättning. När det gäller matvanor diskutera stöd i form av gruppverksamhet.

  • Samtalet om levnadsvanor bör vara en naturlig del av vården vid psykisk ohälsa
  • Erbjud någon form av organiserad träning
  • Väck intresse och erbjud information, be till exempel individer som redan deltar dela med sig av sina erfarenheter
  • Stöd personen i att delta och följ upp regelbundet
  • Om individen så önskar kontakta anhöriga som kan stödja

Ge information
Information om att goda levnadsvanor är en del av tillfrisknandet vid psykisk ohälsa och bör genomföras med alla individer. Här bör även rökning, alkohol och droger ingå. Samtalet bör dokumenteras och tas upp vid vårdplaneringsmöten. Om individen saknar grundläggande kunskaper måste råden ges successivt under en längre tid. Koppla dem gärna till tillfrisknandeprocessen.

Främja fysisk aktivtiet
I de flesta fall behövs organiserad aktivitet och individen behöver dessutom stöd för att delta. Stödet ges enskilt i form av samtal och som påminnelse före aktiviteter. Individen bör också kontaktas om hen inte kommer på avsedda tider. I vissa fall behöver individen följas till aktiviteten. Stöd ges även under de organiserade aktiviteterna. Aktiviteterna kan till exempel bestå av gruppträningsklasser, promenadgrupper, simgrupper. De kan ordnas av intresserad personal eller utbildade patienter (se Fitforlifemodellen). Vid allvarlig psykisk ohälsa förekommer ofta en nedsättning av de exekutiva funktionerna och en känsla av utanförskap på grund av upplevd stigma. Det gör att aktiviteterna behöver ske i en skyddad miljö till att börja med. FaR förutsätter motivation, personer med psykisk ohälsa är ofta motiverade, men kan ha nedsatt initiativförmåga. När tillståndet förbättras kan individerna slussas ut till egen fysisk aktivitet med hjälp av Fysisk aktivitet på recept, FaR. Vid vissa tillstånd förekommer motoriska störningar som kan försvåra deltagande i vissa idrottsverksamheter vilket gör den skyddade miljön ännu viktigare för dessa individer.

Främja hälsosamma matvanor
Initialt bör vården ge organiserad struktur och fasta rutiner till kring hälsosamma kostvanor. Till exempel genom att tillsammans med individen göra veckomatsedel, planera inköp av mat och schemalägga måltider. Läs mer om att skapa struktur och rutiner under Stöd att skapa struktur i vardagen. Andra exempel på stöd kan vara

  • Praktisk hjälp på plats hemma (laga mat osv)
  • Stöd från anhöriga (äta tillsammans)
  • Motiverande insatser, se tex motiverande samtal
  • Tillsammans undersöka vad som är lagom/rimligt när det gäller matvanor 
  • Exempel på enkla, ekonomiska  och hälsoasmma måltider

 

Länkar

Tema hälsa (1177 Vårdguiden)
Om levnadsvanor, fysisk aktivitet och matvanor (Folkhälsomyndigheten) 
Råd om bra mat (Livsmedelsverket)
Samtal och råd om bra matvanor (Kunskapsguiden)
Vetenskaplig vägledning till en sundare livsstil (Karolinska Institutet)
Kortfattat stöd i mötet med patienten vid samtal om levnadsvanor (1177 Vårdguiden)
MI-sticka som stöd för motivernade samtal (Folkhälsomyndigheten)
Folder med fakta och råd om levnadsvanor (Svenska läkaresällskapet)

Uppföljning

Varje enskilt organiserat träningstillfälle dokumenteras i journalsystemet. Eftersom levnadsvanor bör vara en integrerad del av vården av personer med allvarlig psykisk ohälsa bör man ge individen tillfälle att diskutera dem vid besök på mottagningen och vårdplaneringsmöten. Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär utöver psykopedagogisk utbildning även stöd till familjen att kommunicera och lösa problem.

Syfte

Att ge individ och familj ökad kunskap och förståelse. Att minska familjens/närståendes stress, oro och otrygghet och därmed minska risken för återfall hos individen. Att ge familjen/närstående färdigheter att hantera vardagliga svårigheter och relationsproblem relaterade till sjukdomens symtom.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med familj/närstående som drabbats av psykossjukdom och är särskilt angelägen då en individ insjuknar första gången.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda manualbaserad familjepsykoedukation till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och deras närstående. Prio 2. 

Insatsens effekt
Effekten av familjepsykoedukation är måttlig och varaktig på kort och medellång sikt. Effekt på följsamhet till behandling, på kunskap om sjukdom och behandling, på behandlingsavbrott och på återfall/inläggning på sjukhus (liten). Se länk ovan.

Kompetenskrav

Inga formella kompetenskrav finns. För att önskad kvalité i utförandet ska uppnås rekommenderas att behandlaren genomgår någon av de specifika utbildningar som finns för psykopedagogiska familjeinterventioner. Förutom utbildning bör behandlaren ha erfarenhet av att möta personer med svår psykisk sjukdom och deras närstående, samt ha vana att leda samtal i grupp.   

Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Börja med att uppskatta behovet av insatser för att minska stress/förbättra känsloklimatet i familjen. Du kan vid behov ta hjälp av formulär avsedda som hjälp för att uppskatta en familjs känsloklimat.

Erbjud utifrån behov:

Insatsen kan ges utan att individen själv medverkar om individen inte vill eller av andra skäl inte kan medverka. Se även Samarbete med närstående/anhöriga

Innehåll, fördjupat

Familjeutbildning

Familjeutbildning kan genomföras på olika sätt och behöver anpassas efter den enskilda familjens/gruppens behov. Ibland genomförs familjeutbildning i form av regelbundna träffar med den enskilda familjen under en längre tid, ofta i deras hemmiljö. Ibland sker den i form av en föreläsningsserie tillsammans med andra familjer. I det sistnämnda fallet åtföljs föreläsningarna av  gruppdiskussioner där deltagarna får möjlighet att utbyta erfarenheter med varandra. För familjer/grupper med stora behov av stöd kan det bli aktuellt att delta både i en föreläsningsserie och att få enskilt familjestöd.

Stress hos närstående/anhöriga

När en person insjuknar i en svår psykisk sjukdom påverkas livet både för individen som drabbats och för de närstående. Relationerna förändras och man ställs inför situationer som både kan vara obegripliga och svåra att hantera. Stress hos anhöriga/närstående, som kommer till uttryck i form av en hög grad av kritik, överengagemang, självuppoffring och/eller överidentifikation bidrar till negativ stress hos individen och kan medföra risk för återfall. Stressen kan till exempel ta sig i uttryck som: 

  • Kritik/fientlighet; att visa tydligt ogillande för något som individen gör eller säger
  • Känslomässigt överengagemang; att överbeskydda och ge uttryck för att individen har väldigt liten förmåga att klara sig själv
  • Överidentifikation; att anse sig själv känna och förstå individens känslor och önskningar, ibland bättre än individen själv
  • Extrem självuppoffring; den närstående försummar sig själv och egna behov

Om det finns många inslag av ovanstående punkter brukar man benämna det som att familjen/gruppen har ett "högt känsloklimat. För dessa familjer/grupper är familjeinsatser i form av utbildning och stöd extra viktigt.

Länkar

Praktisk guide för familjeintervention (Sahlgrenska Universitetssjukhuset)
Handbok för anhörigkonsulenter (Nationellt kompetenscentrum för anhöriga, NKA) 
Stöd till anhöriga– vägledning till kommunerna för tillämpning av 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (Socialstyrelsen) 
Familjeinterventioner och Beardslees familjeintervention (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka)
Stöd till anhöriga (Socialstyrelsen)
Anhörigprojektet (Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH) 
Vem hjälper den som hjälper- film om att se anhöriga som en resurs inom vården. (Anhörigprojektet, NSPH) 
Filmade föreläsningar (Kunskapsguiden)

Familjeinterventioner ingår och finns inom följande program:
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
Case management, resursgrupp- och familjestöd (Nisse Berglund, Per Borell)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Uppföljning

PsykosR, familjeinterventioner senaste 12 månaderna. Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att informera och stödja familjer enligt en manualbaserad metod när en förälder är drabbad av psykisk sjukdom.

Syfte

Att stödja familjen och att uppmärksamma och möta barnens behov. Att minska risken för att barnen drabbas av psykisk ohälsa.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till familjer med barn 8-15 år där en förälder är drabbad av psykisk ohälsa och barnen inte hunnit utveckla egna symtom. Insatsen ska inte ges vid akuta kriser, vid familjevåld eller vid pågående obehandlat missbruk. Metoden förutsätter insikt om att sjukdomen kan påverka barnet samt orkar fokusera på barnet och föräldraskapet.

Kunskapsläge

Beardslees familjeintervention ingår i SBU:s systematiska översikt Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn från 2010. Där bedöms det vetenskapliga underlaget som otillräckligt för att man ska kunna göra en bedömning av metodens effekter.

Beardslee är en form av anpassat föräldrastöd. Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger attHälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anpassat föräldrastöd till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som är vårdnadshavare och har sviktande föräldraförmåga. (prio 2) 

Kompetenskrav

Utbildning i Beardslee krävs för att kunna utföra metoden. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Insatsen innehåller psykopedagogiska inslag och innebär att:

  • Informera familjen om tillståndet och om risk- och skyddsfaktorer
  • Stödja de vuxna att prata med barnen om den vuxnes ohälsa
  • Stödja de vuxna att se barnens behov
  • I dialog med familjen komma fram till strategier för en bättre fungerande vardag

Se även insatserna Stöd i föräldraskap och Boendestöd, föräldraskapsstöd

Innehåll, fördjupat

Insatsen bygger från början på studier av hur familjer med psykisk sjukdom fungerar och betonar vikten av att allas röster blir hörda. Information och samtal anpassas efter individens förutsättningar, behov och frågor och kan behöva upprepas vid flera olika kontakttillfällen. Försäkra dig om att alla har förstått och att alla får komma till tals.

Andra viktiga beståndsdelar är att ha fokus på styrkor och lösningar och att vara framtidsinriktad. Det övergripande syftet med insatsen är att få familjen att förstå varandra och öppna upp kommunikationen samt att uppmärksamma barnens behov för att minska risken att de drabbas av psykisk ohälsa. De kortsiktiga målen är att hjälpa föräldrarna att börja prata om den vuxnes ohälsa.med barnen och att öka deras medvetenhet om andra skyddsfaktorer i barns utveckling. Andra mål är att förbättra barnens förståelse för förälderns tillstånd och minska deras oro och känslor av skuld.

Beardslees familjeintervention - en manualbaserad metod

Insatsen omfattar vanligtvis sex samtal med en eller två veckors mellanrum samt uppföljande samtal efter sex månader. Nätverksträffar och ytterligare samtal läggs till vid behov.

  • Under två inledande träffar med föräldrarna går man igenom historien med psykisk ohälsa och dess betydelse. Barnens situation diskuteras, liksom teman som föräldrarna vill att man ska ta upp. Stor vikt läggs vid föräldrarnas åsikter och önskemål, då de känner sina barn bäst.
  • Varje barn intervjuas enskilt, oftast hemma om familjen vill. Man utgår från föräldrarnas funderingar och frågor. Barnens uppfattning om föräldrarnas psykiska ohälsa, barnens oro och frågor tas upp.
  • Familjeträffen planeras tillsammans med föräldrarna utifrån föräldrarnas teman och vad som kommit fram i intervjuerna med barnen. Man planerar vad man ska berätta för barnen, vem som ska berätta etc.
  • Under familjeträffen diskuteras planerade teman, frågor som dyker upp och information ges. I möjligaste mån är det föräldrarna själva som berättar för barnen.
  • Uppföljande träff med föräldrarna med summering, eventuella frågor, diskussion om målsättningarna blev uppnådda. Finns det saker som som måste diskuteras vidare?
  • Uppföljande träff med familjen efter sex månader. Utvärdering. Finns det saker som måste diskuteras vidare? Eventuellt andra insatser.

Länkar

Beardslees familjeintervention (Socialstyrelsen)
Forskning om Beardslee (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, NKA) 
Familjeinterventioner och Beardslees familjeintervention (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka)
Svenska familjers erfarenheter av Beardslees familjeintervention, doktorsavhandling (Umeå universitet)
Föra barnen på tal (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, NKA)

Stöd till anhöriga (Socialstyrelsen)

Stöd som riktar sig till föräldrar:
Handbok för föräldrar med psykiska problem (Föreningen för mental hälsa i Finland)

Stöd som riktar sig till barn
Kuling, mötesplats för barn till en förälder med psykisk sjukdom (Region Örebro)
Tecknad film för barn om att ha en förälder med psykisk sjukdom (Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka)
När Kalles mamma fick en psykos, kort illustrativ broschyr till barn (Infoteket)
När en förälder mår dåligt, webbplats för ungdomar mellan 13 och 25 år (UMO)
Koll på Soc- information om socialtjänsten för barn och unga (Barnombudsmannen och Socialstyrelsen)
Våga berätta- en sajt för barn (Vårdguiden, 1177)
Tema barn och föräldrar-När en vuxen i familjen inte mår bra (Vårdguiden, 1177)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tillämpa en manualbaserad metod med tillhörande loggbok för att stödja individen i sitt föräldraskap.

Syfte

Att stärka föräldraskapet och stödja barnens utveckling genom ökad förståelse och kunskap om hur tillståndet påverkar föräldraskapet och barnen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av ökad kunskap om hur barnen påverkas av förälderns tillstånd och stöd i att möta barnets och tonåringens behov.

Kunskapsläge

Föra barnen på tal är en form av anpassat föräldrastöd.

Prioritering och rekommendation enligt Socialstyrelsen nationella riktlinjer:
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger attHälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anpassat föräldrastöd till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som är vårdnadshavare och har sviktande föräldraförmåga. (prio 2) 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Föra barnen på tal är en manualbaserad metod, där behandlaren genom att använda sig av tillhörande loggbok som hjälp, tillsammans med föräldern/föräldrarna går igenom barnens situation på ett strukturerat sätt vid två tillfällen. Modellen innebär att:

  • Göra en strukturerad kartläggning av barnets situation
  • Identifiera barnets styrkor och eventuella sårbarheter
  • Utifrån kartläggningen samtala med föräldern om hur barnet kan påverkas av den vuxnes ohälsa
  • Samtala med föräldern om hur föräldern om hur hen kan prata med barnet om sitt tillstånd
  • Samtala om hur föräldern kan stärka barnet

Se även insatsen Stöd i föräldraskap.

Innehåll, fördjupat

Föra barnen på tal har sin grund i förståelsen av hur den psykiska ohälsan kan påverka föräldraskapet och barnen, samt kunskapen om hur viktigt det är att föräldern kan stödja barnets och tonåringens utveckling. Metoden är manualbaserad och personalen använder en loggbok för att tillsammans med föräldern/föräldrarna:

- Gå igenom barnets situation
- Kartlägga föräldrarnas livssituation utifrån olika åldersperioder
- Identifiera styrkor och svagheter i föräldraskapet

Samtal med loggbok som stöd

Kartläggningen av barnets livssituation utgår från barnets olika åldersperioder och sker vid två tillfällen. Barnets utveckling och vardagliga situationer gås igenom för att hitta vad som är viktigt för barnet och vad barnet behöver stöd.  Syftet med det första samtalet är att:

- Identifiera barnets styrkor och eventuella sårbarhet.
- Samtal om hur föräldrarna kan stärka och stödja sitt barn

I det andra samtalet ligger fokus på hur föräldrarnas psykiska ohälsa kan påverka barnet och hur de kan prata med barnet om den. Som stöd för samtalet används handboken “Hur hjälper jag mitt barn”. Syftet med det andra samtalet är att:

- Att hjälpa föräldrarna att få en realistisk bild av - och förståelse - för barnets situation
- Stödja föräldrarna att öppna upp för att prata med barnen om förälderns psykiska ohälsa  

Loggboken kan användas redan under förälderns graviditet för att börja samtala om det kommande föräldraskapet.

Länkar

Material om "Att föra barnen på tal" på föreningen för mental hälsa i Finlands hemsida

Stöd som riktar sig till föräldrar
Handbok för föräldrar med psykiska problem, gratis att ladda ner

Stöd som riktar sig till barn
Kuling - Mötesplatsen för barn till en förälder med psykisk sjukdom
Anhöriga.se - Här finns filmer och information om olika metoder
Anhöriga.se - Tecknad film för barn om att ha en förälder med psykisk sjukdom
Anhöriga.se - Kort illustrativ broschyr till barn ”När Kalles mamma fick en psykos” 

UMO: webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. Bakom UMO står alla landsting och regioner

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån beslut enligt LSS eller SoL, erbjuda anhöriga avlösarservice i hemmet.

Syfte

Att minska den fysiska och psykiska belastningen för förälder eller annan anhörig som sköter omvårdnaden av en närstående. Att ge möjlighet till egen tid och återhämtning.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till vårdnadshavare och andra anhöriga som är i behov av avlösning för att kunna lämna hemmet och utföra egna aktiviteter.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras. 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Insatsen innebär att, utifrån beslut enligt LSS eller SoL, tillsammans med individen:

  • Lägga upp en plan för när avlösningen ska utföras
  • Ta fram förslag på avlösare

Innehåll, fördjupat

Vårdnadshavare eller andra anhöriga som som sköter omvårdnad i hemmet av barn, ungdomar eller vuxna med omfattande behov, kan få avlösarservice för att kunna ha möjlighet att utföra aktiviteter på egen hand. Det kan till exempel handla om att delta i fritidsaktiviteter eller att hitta på något utanför hemmet med andra familjemedlemmar.  

Avlösarservice

Syftet med att stödja anhöriga är framför allt att minska deras fysiska och psykiska belastning. Den anhöriga kan genom stödet få en förbättrad livssituation samtidigt som risken att drabbas av ohälsa minskar. Avlösning innebär att en person tillfälligt övertar omvårdnaden av den närstående. Avlösarservice kan ges regelbundet eller i enstaka situationer på såväl dagtid som kvällar och helger. För att erbjudas insatsen krävs ett beslut enligt LSS eller SoL.

Avlösare

Individen eller närstående/anhöriga kan föreslå personer som avlösare. Det får dock inte vara en nära anhörig. Avlösarens uppgift är omvårdnad av den person som har funktionsnedsättning. Avlösning ska först och främst ske i hemmet och ersätta förälder eller anhörig i vardagliga aktiviteter. Anhöriga och avlösare kan komma överens om en utflykt eller aktivitet utanför hemmet om det är lämpligt för barnet, ungdomen eller den vuxne.

Länkar

Avsnittet ska kompletteras.

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, utifrån biståndsbeslut, erbjuda stöd i form av kontaktfamilj eller kontaktperson till barn/ungdom.

Syfte

Att avlasta familjen och stödja stödja barnet utifrån dess individuella behov, exempelvis kring skolgång och fritid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till familjer med barn/ungdomar som är i behov av avlastning eller stöd i sin vardag. Det kan till exempel handla om att barnet eller tonåringen behöver aktiveras på sin fritid, få hjälp med skolarbete eller stöd i att bryta sig loss från en olämplig miljö.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.
Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån barnets och familjens behov:

  • Utforma en strategi för stödet
  • Anlita en kontaktfamilj eller kontaktperson
  • Genomföra stödet

Innehåll, fördjupat

Kontaktfamilj och kontaktperson är två insatser som kan erbjudas barn och unga som är i behov av  personligt stöd och trygghet. Det kan också handla om att föräldrarna behöver avlastning och hjälp för att kunna ta sitt föräldraansvar.

Kontaktfamilj

Kontaktfamilj beslutas oftast som insats till mindre barn. Insatsen innebär att en person eller familj tar emot barnet i sitt hem någon eller några dagar och nätter i månaden, beroende på barnets och föräldrarnas behov. I uppdraget ingår att ge barnet stöd utifrån dess individuella förutsättningar och behov. Det kan till exempel handla om att hjälpa till med läxläsning och fritidsaktiviteter eller att bryta en negativ utveckling hos barnet. Kontaktfamiljen har kontinuerlig kontakt med socialtjänsten och ibland också med barnets föräldrar.

Kontaktperson

En kontaktperson motiverar, aktiverar och vägleder ett barn/en ungdom som komplement i barnets/den unges vardag under en period. Kontaktpersonen träffar barnet/den unge regelbundet, ofta på kvällstid eller helger. Hur ofta och hur länge beror på det enskilda barnets behov, men det kan röra sig om några dagar i veckan eller i månaden. Uppdraget kan till exempel handla om att gå och träna tillsammans, prata om för barnet viktiga frågor och hjälpa till med läxor. Kontaktpersonen har kontakt med socialtjänsten och ibland även med barnets föräldrar.

Kontaktfamiljen/kontaktpersonens roll

Det finns inga specifika krav på den som vill bli kontaktfamilj/kontaktperson. Familjen kan föreslå personer, det får dock inte vara släktingar. Socialtjänsten gör en utredning och bedömer om familjen/personen är lämplig, utifrån:

- Livssituation, personliga förutsättningar och egenskaper
- Uppgifter från socialtjänstens register
- Uppgifter från Polisens misstanke- och belastningsregister

Kontaktfamiljer, kontaktpersoner och kvalificerade kontaktpersoner har tystnadsplikt.

Särskilt kvalificerad kontaktperson

För barn och unga som riskerar att hamna i exempelvis missbruk, kriminalitet eller socialt nedbrytande beteende kan en särskilt kvalificerad kontaktperson utses. En kvalificerad kontaktperson ska ge stöd och vägledning för att minimera dessa risker och kunna ingripa i svåra situationer som kan uppstå. En kvalificerad kontaktperson kan också ha kontakt med exempelvis barnets skola och hjälpa barnet i andra myndighetskontakter.

Länkar

Avsnittet ska kompletteras.

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att anmäla en individs behov av god man för att tillgodose sina rättsliga och ekonomiska intressen till Överförmyndarnämnden.

Syfte

Att tillgodose individens behov av stöd av en god man eller förvaltare. Att tillvarata ett barns intressen då en förmyndare förvaltar barnets egendom på ett sätt som inte är betryggande.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som på grund av sitt hälsotillstånd (fysisk eller psykisk sjukdom eller försvagat hälsotillstånd), är i behov av en god man för att tillgodose sina ekonomiska och rättsliga intressen samt till barn vars förmyndare inte förvaltar barnets egendom på ett betryggande sätt.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Socialnämnden och verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla att en person är i behov av god man eller förvaltare till överförmyndarenheten.

  • Identifiera individens behov av en god man eller förvaltare
  • Söka individens samtycke
  • Göra en anmälan om individens behov av god man till Överförmyndarnämnden

Innehåll, fördjupat

Godmanskap är till för individer som på grund av sitt hälsotillstånd inte klarar av att tillvara ta sina ekonomiska och rättsliga intressen på egen hand. Det kan till exempel handla om att sköta sin ekonomi, betala räkningar, hushålla med pengar och ansöka om bidrag. Men godmanskap kan också handla om att se till så att individen får rätt vård- och stöd i form av insatser.

God man

Ett godmanskap kan bestå av en, två eller tre av dessa delar:

  • Bevaka rätt
  • Förvalta egendom
  • Sörja för person

Att bevaka rätt innebär bland annat att ansöka om bidrag och insatser, överklaga beslut, teckna avtal eller företräda huvudmannen vid en bostadsförsäljning. Att förvalta egendom innebär exempelvis att betala räkningar, att göra en budget tillsammans med huvudmannen och se till att kapital är placerat på ett tryggt sätt. Med sörja för person menas att se till att huvudmannens intressen bevakas till exempel så att huvudmannen får den vård eller fritid som den har rätt till. Det är frivilligt att ha en god man. En förvaltare kan en person däremot få mot sin vilja, om denna inte klarar sig själv. Socialnämnden och verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla att en person är i behov av god man eller förvaltare till överförmyndarenheten.

Förutsättningar för godmanskap

Individen måste ha ett hälsotillstånd som gör att behovet av hjälp finns, såsom fysisk eller psykisk sjukdom eller försvagat hälsotillstånd. Vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning, psykisk funktionsnedsättning, allvarlig sjukdom eller demens är exempel på grupper som ibland kan ha behov av stöd av en god man eller förvaltare. Ensamkommande barn har i många fall också behov av en god man. En god man ska endast utses om individens behov inte kan avhjälpas på annat sätt, till exempel genom en fullmakt till anhöriga. Till anmälan om god man bör ett läkarintyg bifogas. Läs mer om vad anmälan ska innehålla under rubriken Material.

Samtycke

Genom läkarintyget om god man framgår om den enskilde förstår vad ett godmanskap innebär eller inte. För dig som arbetar inom socialtjänsten kan det många gånger vara så att du inte har tillgång till läkarintyget och du får då försöka skapa dig en uppfattning om hur mycket personen förstår. Om personen förstår så krävs hans eller hennes samtycke för att ett godmanskap överhuvudtaget ska kunna anordnas. Om personen inte förstår vad ett godmanskap är kan det ändå bli aktuellt med en god man.

Ensamkommande barn

Socialtjänsten ska utreda ensamkommande barns behov av stöd, placeringsform och andra insatser. Socialtjänsten ansvarar för att anmäla behov av god man för ensamkommande hos Överförmyndaren. Denna anmälan ska skickas till Överförmyndarförvaltningen tillsammans med eventuell bilaga från Migrationsverket.

Beslut om god man

Belutet om att utse en god man fatts av tingsrätten. Anmälan om behov av god man görs till Överförmyndaren som är den myndighet som rekryterar gode män och förvaltare, har tillsyn över uppdragen samt ansvarar för att gode män och förvaltare erbjuds utbildning. Den som är skyldiga att anmäla behov av god man eller förvaltare har också ett ansvar att anmäla till överförmyndarenheten om förvaltarskap inte längre behövs.

Länkar

Kunskapsbank för gode män och förvaltare (Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, RFS)
Skriften Rollkoll, om vad god man och förvaltare ska göra och inte (Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, RFS)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda olika aktiviteter i grupp.

Syfte

Att motverka isolering genom att stödja individen att utveckla ett eget socialt nätverk
Att ge individen verktyg att hantera sin livssituation och främja återhämtning genom att i grupp och dela erfarenheter.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med behov av och motivation att bryta isolering och få verktyg att förändra sin livssituation i önskad riktning.

Kunskapsläge

Beprövad erfarenhet. Evidensbaserade program. Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Kunskap utifrån respektive metods manual. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att skapa, erbjuda och genomföra gruppaktiviteter efter önskemål och behov. I förekommande fall motivera individer att delta. Några exempel på grupper kan vara:

  • Sömngrupp
  • Fysisk aktivitet i grupp
  • Utbildning kring och stöd för hälsosamma levnadsvanor
  • Samtal om existentiella frågor
  • För individer som hör röster så kallade “rösthörargrupper”
  • Grupper för social gemenskap
  • Evidensbaserade program IMR, ESL och NECT.

Innehåll, fördjupat

Gruppaktiviteter kan utformas och anordnas

  • Gemensamt med socialtjänst och landsting
  • Tillsammans med föreningar
  • Genom samskapande av personer med egen erfarenhet och personal.

Brukarföreningar

Ofta har lokala brukarföreningar olika grupper för gemenskap och aktiviteter.

Föreningen Tilia
Ger stöd och gemenskap till unga (mellan 12-30 år) med psykisk ohälsa. Tilia erbjuder stöd via mail, chatt, sociala medier och gruppverksamhet.

RSMH- Riksförbundet för social och mental hälsa 
De cirka 130 lokalföreningar runt om i landet erbjuder stöd för personer som lever med psykisk ohälsa och ensamhet i umgänget med andra i samma situation genom självhjälpsgrupper, kurser, eller andra aktiviteter.

Schizofreniförbundet
Schizofreniförbundet organiserar personer med schizofreni och liknande psykoser, deras anhöriga samt övriga intresserade personer. Förbundet består av cirka 40 lokalföreningar som erbjuder olika former av stöd till drabbade och anhöriga genom till exempel, studiecirklar, aktivitetsgrupper och kurser.

Sveriges Fontänhus Riksförbund
Fontänhusens modell är en psykosocial arbetsinriktad rehabilitering som stödjer människor som lever med psykisk ohälsa på vägen till återhämtning. Medlemmarna deltar frivilligt i verksamheten och bidrar efter förmåga för att bryta isolering, strukturera sin dag, arbeta med meningsfulla uppgifter, ingå i en gemenskap och stärka sin självkänsla.

Länkar

Insatsen ESL ett självständigt liv
Insatsen IMR illness management and recovery

Uppföljning

Initiera insats och planera uppföljning tillsammans med FoU.
Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär integrerad psykologisk terapi- och kognitiv träning (IPT-k) i grupp, för individer med kvarstående psykossymtom, kognitiva funktionsnedsättningar och nedsatta sociala färdigheter.

Syfte

Att åstadkomma förbättrad kognitiv och social funktion och därigenom öka individens självständighet och livskvalitet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som allvarliga kognitiva funktionsnedsättningar. Individer som är i behov av stöd för att tillgodose sina grundläggande behov i vardagen samt riskerar ensamhet och isolering.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda integrerad psykologisk terapi-kognitiv träning (IPT-k) till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kvarstående psykossymtom, kognitiva funktionsnedsättningar och nedsatta sociala färdigheter. Prio 2. 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Enheten behöver införskaffa IPT-k manual och arbetsmaterial. Att leda IPT-k grupper kräver att personalen antingen har eftergymnasial utbildning inom psykiatri, pedagogik, vård eller har flerårig erfarenhet av att arbeta i psykiatrin. De ska utöver detta  gå en heldagsutbildning i metoden. Personalen behöver även har erfarenhet av arbete med patienter i grupp. 

 

Innehåll, kortfattat

  • Erbjuda kognitiv behandling/träning i grupp enligt IPT-k, som en integrerad del av behandling och stöd
  • Lägga upp en plan för hur och när programmet ska genomföras

Innehåll, fördjupat

Att uppleva och samspela med vår omgivning kräver förmåga att uppmärksamma, planera, lösa problem, minnas och kommunicera. Dessa funktioner utgör basen för att förstå och kunna interagera socialt med andra. IPT-k (Integrerad Psykologisk Terapi) är ett träningsprogram i grupp som är speciellt utformat för patienter med kognitiva funktionsnedsättningar.

Modellen IPT-k

Träningen sker i grupp men anpassas efter individens specifika förutsättningar och behov. Modellen omfattar två huvuddelar, en kognitiv träningsdel och en träningsdel med psykosocial inriktning, vilka i sin tur är uppdelade i fem delprogram. Det kognitiva blocket består av kognitiv differentiering, social varseblivning och verbal kommunikation. I det psykosociala blocket tränar man olika former av socialt beteende, social förmåga och problemlösning.

Omfattning och tidsplan

Träningen sker en till tre gånger i veckan och antalet deltagare bör vara högst  6. Det totala antalet sessioner varierar utifrån gruppmedlemmarnas förmåga och hur många delprogram som genomförs. I sin helhet kan programmet pågå i upp till ett år men den genomsnittliga tiden är fyra månader.  

Länkar

IPT-k- arbetsmaterial (Kompetenscentrum för schizofreni, Sahlgrenska universitetssjukhuset)
Om IPT-K (Socialstyrelsen)
Om hjälpmedel för kognitiva funktionsnedsättningar (1177 Vårdguiden)
Om hjälpmedel (Myndigheten för delaktighet, MFD)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär kognitiv beteendeterapi vid kvarstående symptom, individuellt och/eller i grupp.

Syfte

Att öka individens förståelse för kvarstående symptom och att stärka förmågan att hantera dessa. Att reducera störande symtom och därmed öka individens förmåga till aktivitet och delaktighet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med psykossjukdom, som trots adekvat läkemedelsbehandling och färdighet i stresshantering, besväras av kvarstående, framförallt positiva psykossymtom, t.ex. röster.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda kognitiv beteendeterapi till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kvarstående psykossymtom. Prio 2. och att Hälso- och sjukvården bör endast inom ramen för forskning och utveckling erbjuda kognitiv beteendeterapi i grupp till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kvarstående psykossymtom. FOU. 

Insatsens effekt
Se Socialstyrelsens webbplats, länkar ovan.

Kompetenskrav

Grundläggande psykoterapiutbildning med inriktning mot Kognitiv Beteendeterapi (KBT) med handledning eller legitimationsgrundande psykoterapiutbildning. 

Innehåll, kortfattat

Att erbjuda kognitiv beteendeterapi vid kvarvarande positiva symtom såsom vanföreställningar och hallucinationer. Ledande behandlingsmanualer innehåller följande moment:

  • att öka individens förståelse för sina symtom och hur man reagerar på dessa
  • att testa giltigheten av uppfattningar, övertygelser och tankar som är relaterade till sjukdomen
  • att ge ökad  kunskap om sjukdomen
  • att skapa en terapeutisk relation
  • strategier för att undvika återfall

Behandlingsmanualer behöver alltid anpassas efter individens särskilda behov och förutsättningar. Individen uppmuntras till att aktivt ta del i sin behandling.

Innehåll, fördjupat

Kognitiv beteendeterapi (KBT) vid psykos är en psykologisk behandlingsmetod som ges i såväl akuta som mer långvariga tillstånd av schizofreni.  Kognitiv beteendeterapi i grupp är ett alternativ till individuell terapi. Metoden består av terapisamtal och ges framför allt vid positiva symtom som vanföreställningar och hallucinationer.

Inför behandling

I samband med insjuknande eller återinsjuknande ökar den känslomässiga belastningen inte bara på personen utan också på de personer som finns i personens nätverk. Både individen och dennes familj- och nätverk är ofta i behov av stöd, kunskap och nya färdigheter. Därför bör familje- och nätverksarbete parallellt med den enskilda behandlingen övervägas.
Psykos- och schizofreni är associerade med flera samtidiga symtom och problem. Symtom och områden som bör kartläggas är:

  • Ångest, depression, förekomst av olika former av trauma och eventuella symtom tydande på posttraumatisk stress (PTSD), sömnstörning samt missbruk.
  • Faktorer som utgör en belastning och medför en ökad sårbarhet. Områden som bör beaktas är boendesituation, social otrygghet och utsatthet, ekonomiska svårigheter och kontakt med rättsväsende.

Behandlingens struktur och innehåll

Utforskandet av personens upplevelser och symtom utgör grund för val av metod och behandlingsplanering. Behandlingsarbetet kan förenklat indelas i fyra olika faser.

  • Engagera personen

Initialt ligger fokus på att engagera personen i behandlingen och skapa en terapeutisk allians som möjliggör det fortsatta gemensamma arbetet kring personens olika upplevelser och tankar.

  • Öka individens kunskap

Nästa fas fokuserar på att öka individens kunskap om sjukdomen (psykoedukation) och att begripliggöra (normalisera) personens reaktioner på sina psykotiska symtom. Psykoedukation anpassad till personens symtom och upplevelser kan hjälpa personen att hantera de myter och den stigmatisering som är associerad till sjukdomen. Inbäddad i denna process är den bedömning och informationsinsamling som ska resultera i en analys/fallkonceptualisering.

  • Analys/fallkonceptualisering

Denna syftar till att ge en förståelse för de psykotiska symtomen, när de uppkommer. Utifrån fallkonceptualiseringen utformas en behandlingsplan. Beroende på hur personen påverkats av sin sjukdom och funktionsnivå bör de behandlingsmål som formuleras inte enbart fokusera på symtomreduktion, utan även på minskad känslomässig belastning och stress i samband med de psykotiska upplevelserna för ett förbättrat socialt utfall.

  • Återfallsprevention och återhämtning

Känslor av bland annat rädsla, nedstämdhet, hjälplöshet, hopplöshet och skam föregår ofta ett återfall. Att stödja individen att hantera känslor är en del i strategin för att förhindra återfall. Det är dock viktigt att återfallspreventionen inte överskuggar det fortsatt viktiga arbetet kring att återhämta sig känslomässigt och att förbättra sin livskvalitet.

Följande komponenter kan ingå i behandlingen:

  • Se samband mellan tankar, känslor och handlingar med avseende på huvudsymtomet, (det vill säga det symtom man tillsammans valt att behandla).
  • Hitta alternativ till olika feltolkningar, irrationella uppfattningar och sätt att resonera med avseende på huvudsymptomet.
  • Ha uppsikt över egna tankar, känslor och handlingar gentemot huvudsymtomet samt att erbjuda alternativa sätt att hantera symtomet.
  • Problemlösande färdigheter.

Länkar

Kortfattad information (Projektet Bättre psykosvård)
Om KBT-behandling vid schizofreni (Beteendeterapeutiska föreningen)

Uppföljning

PsykosR - kognitiv beteendeterapi
Socialstyrelsens indikator https://roi.socialstyrelsen.se/kvalitetsindikatorer/kognitiv-beteendeterapi905

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda datorbaserad kognitiv träning till individer med kognitiva funktionsnedsättningar (minne, uppmärksamhet och exekutiva funktioner), samt att stödja genomförandet av träningen.

Syfte

Att träna och förbättra minne, uppmärksamhet, förmåga att planera och lösa vardagliga problem samt att utveckla individens sociala färdigheter.  

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer, vars nedsatta kognitiva funktion, skapar svårigheter i vardagen. Till exempel personer som har problem med minne, uppmärksamhet, tidsuppfattning, att förstå samband och skapa struktur och rutiner. Det finns idag möjlighet att träna upp kognitiva förmågor vilket kan leda till ett rikare och mer självständigt liv.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda datorbaserad kognitiv träning till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kognitiva funktionsnedsättningar (minne, uppmärksamhet och exekutiva funktioner). Prio 3. 

Insatsens effekt
Se Socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att med hjälp av datorbaserad kognitiv träning öka individens förmåga att minnas, planera, organisera och samspela socialt med andra.

  • Att erbjuda individen datorbaserad kognitiv träning
  • Att tillhandahålla individen ett datorprogram för kognitiv träning, samt stödja individen under träningsprocessen
  • Att kontinuerligt följa upp och utvärdera insatsen

Innehåll, fördjupat

Kognitiv funktion påverkar oss inom så gott som alla områden, yrkesmässigt, socialt och i vardagslivet. Nedsatt kognitiv funktion kan leda till svårigheter i relationen till andra och att klara av att utföra dagliga sysslor såsom att laga mat och städa. Det finns möjlighet att träna upp kognitiva förmågor vilket kan leda till ett rikare och mer självständigt liv för individen. Datorbaserad kognitiv träning med validerade övningar är en metod som syftar till att:

  • Förändra kognitiva processer såsom arbetsminne, uppmärksamhet och exekutiv funktion samt flexibilitet
  • Förbättra funktionsgraden i de specificerade kognitiva funktionerna eller andra funktioner så som sociala och yrkesmässiga färdigheter
  • Öka effekten av andra program såsom yrkesmässig rehabilitering

Exempel på datorprogram för kognitiv träning

CogRehab och Cogpack är två exempel på program som kan användas för att träna upp kognitiv funktion. De innehåller validerade övningar och kan även utföras i hemmiljö. Precis som terapeutledda program har de datorbaserade programmen olika inriktningar, beroende på vilka områden som behöver tränas upp. Till exempel arbetsminne och uppmärksamhet. De datorbaserade programmen har fördelarna att de:

  • Möjliggör en högre grad av tillgänglighet då det specifika arbetet inte behöver ledas av personal
  • Kan ge deltagaren tillräckligt mycket träning för att för att optimera effekten
  • Kan erbjudas flera personer samtidigt, som var och en kan arbeta efter sina egna behov och i sin takt

Det är dock viktigt att personal stödjer individen och följer arbetet så att personen aktivt deltar i övningarna och inte distraheras av sina symtom. Ser man till de generella effekterna inom detta område så återfinns effekt avseende arbetsminne, verbal inlärning, exekutiv funktion och processhastighet men effekterna är beroende av vilket program man använder. Ett mer generellt fynd är att effekten av andra program, yrkesmässig rehabilitering, ökar när de kombineras med denna form av träning.

Länkar

Arbetsterapi inom nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni (Arbetsterapeuterna.se)
Om kognitiva hjälpmedel(1177 Vårdguiden)
Om hjälpmedel (Myndigheten för delaktighet, MFD)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda kognitivt stöd i vardagen, anpassat efter individens behov.

Syfte

Att underlätta individens vardag och därigenom åstadkomma ökad självständighet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som på grund av nedsatt kognition är i behov av stöd för att få vardagen att fungera. Exempelvis minnesstöd, hjälp att skapa struktur och rutiner och stöd att minska stress.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

  • Utgå ifrån den utredning, analys och bedömning av individens behov som bör föranleda insatsen (genomförd av arbetsterapeut) se insatsen Utredning och bedömning av kognitiv funktion, neuropsykologiska tester 
  • Planera för och utforma det kognitiva stödet
  • Genomföra överenskomna stödåtgärder för en mer självständig vardag
  • Gemensamt följa upp insatsen kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver kunskap om individens kognitiva funktion. Utifrån en kartläggning av individens förutsättningar och behov, utformas stödet tillsammans med individen, som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag på lösningar. Vilka moment i vardagen skulle kunna underlättas? Vilken form av minnesstöd skulle fungera bäst? Om personen själv inte kan uttrycka eller ser behoven är det personalens ansvar att erbjuda lösningar. I många fall behöver personen själv prova för att se vinsten. Kognitiva hjälpmedel kan kompensera för svårigheter och vara ett stort stöd i vardagen.

Exempel på stödinsatser
Många som är i behov av kognitivt stöd behöver insatser från flera håll. En arbetsterapeut eller sjuksköterska bedömer behoven och provar ut hjälpmedel, medan socialtjänstens personal stöttar individen under processen. Hjälper till att skapa struktur och rutiner och ser till så att hjälpmedlet fyller sin funktion i individens vardag.  

  • Dygnsreglerande stöd
    • Väckning
    • Påminnelser
    • Fasta lunch- och middagstider
    • Dags- och veckoplanering med schemalagda aktiviteter

Ett mer långsiktigt stöd kan vara att schemalägga larm- och textpåminnelser i mobiltelefon eller dator, för väckning, måltider, tvätt, räkningar osv. Det finns även väckarklockor med vibration och starkt ljus. En del som har svårt att sova blir hjälpta av att använda ett kedjetäcke eller ett bolltäcke.

  • Minnesstöd
    • Dags- och veckoplanering
    • Att-göra-listor
    • Ljud- eller textpåminnelser
    • Medicindoserare med alarm

Veckoplanering kan göras t.ex. göras på whiteboard eller i mobiltelefon/dator, med text- eller ljudpåminnelser. På mobilen kan även röstinspelning användas för kom-ihåg-listor. En timer kopplad till spis, kaffebryggare, strykjärn och andra elektriska apparater kan skapa trygghet för individer som ibland glömmer bort att stänga av dem.

  • Stöd i att skapa struktur och rutiner
    • Matsedel
    • Checklistor för räkningar, matinköp, tvätt osv.
    • Var sak på sin plats

Veckomatsedlar och checklistor kan skapa struktur och minska stress i vardagen. En del individer blir också stressade av att ha det rörigt omkring sig hemma. Ett stöd kan vara att med text eller bild märka upp var, i vilka rum och skåp, saker ska förvaras. Initialt kan individen också behöva praktisk hjälp med att organisera, sortera och slänga.

  • Färdighetsträning

Om individen upplever stark stress som står i vägen för att tillgodose grundläggande behov, som att sköta läkemedelsbehandling eller komma ihåg att betala räkningar, kan ett personligt stöd initialt göra att individen klarar att utsätta sig för momentet. Att träna tillsammans kan leda till att stressnivån gradvis minskar och att individen successivt kan utföra aktiviteten mer självständigt. Målet är att individen i framtiden ska klara momentet på egen hand.   

Förskrivning av hjälpmedel
För förskrivna hjälpmedel krävs att legitimerad arbetsterapeut eller sjuksköterska gör en bedömning och provar ut hjälpmedlet innan individen får tillgång till det. Ta kontakt med arbetsterapeut med problemställningen innan förslag till specifikt hjälpmedel ges till personen. Det är olika förutsättningar över landet kring vilka hjälpmedel man kostnadsfritt kan få tillgång till. I de fall det finns ordinerade hjälpmedel bör det undersökas hur de kan integreras och användas i boendestödet.

Se även insatserna Kognitiv träning- datorbaserad och IPT-k, Integrerad psykologisk träning- kognition

Länkar

Hjälpmedel för kognitivt stöd och kommunikation (1177 Vårdguiden) 
Appar som stöd - appar som ger bra stöd vid kognitiva och kommunikativa svårigheter (Myndigheten För Delaktighet, MFD) 
Tema hjälpmedel (1177, vårdguiden)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att vid akut försämring erbjuda besök i hemmet där man efter bedömning även ger vissa insatser. Insatsen kräver ofta samordning mellan personal från socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Syfte

Att motverka ytterligare försämring, undvika slutenvårdsinläggning och att minska risk för tvångsåtgärder. Att minska stress och oro för närstående/anhöriga.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som riskerar att hastigt försämras i sin sjukdom.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda mobil krisintervention till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd i akut fas. Prio 2.

Insatsens effekt
Se Socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att erbjuda stöd och hjälp i individens hemmiljö (eller annan lämplig plats) vid akut försämring (återinsjuknande). I det ingår att:

  • Erbjuda hembesök dygnet runt efter behov (i enlighet med upprättad krisplan)
  • Göra en bedömning av situationen i hemmet
  • Vid behov utföra insatser i hemmet, såsom läkemedelsbehandling, rådgivning, samtal, terapi eller praktisk hjälp till individ och/eller anhöriga/närstående, i enlighet med upprättad krisplan.
  • Samordna insatser mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, i enlighet med krisplanen.

Innehåll, fördjupat

Vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd kan individens psykiska tillstånd variera över tid med risk för hastig försämring och återinsjuknande i psykos. Det är inte ovanligt att individer slutar med sin behandling och när försämringen väl har inträtt kan symtom som misstro öka och personen själv ha svårigheter att uppsöka vård. Om individen inte får hjälp innan tillståndet förvärras ytterligare kan tvångsåtgärder bli nödvändiga. En akut försämring och återinsjuknande i psykos är svår för alla inblandade. Genom att ge insatser i hemmet vid krissituationer kan återinsjuknanden förhindras, behandlas snabbt och lindras vilket också innebär att tvångsåtgärder ofta kan undvikas. 

Multidisciplinärt team

Insatsen ges ofta av ett multidisciplinärt team med tillgänglighet dygnet runt, i vilket läkare, sjuksköterska, behandlare och/eller case manager/vård- och stödsamordnare ingår. Insatsen kräver ofta samordning mellan socialtjänst och personal från psykiatrin varför det är viktigt att överenskommelse mellan huvudmännen finns. Insatsen är ofta en kombination av bedömning, medicinering, rådgivning, information eller terapi och praktisk hjälp på plats med livsproblem och stöd till familjen.

Mobil krisintervention

Följande steg ingår i olika modeller för vård- och stödsamordning:

  • Analys av problemen/krisen

Intervjua individen och närstående/anhöriga om vad som har hänt och vad som har förändrats. Eventuellt kan det vara bra att göra intervjun med individ och närstående/anhöriga var för sig. Börja i så fall med individen själv.

  • Fördjupad analys inklusive bedömning av nuvarande belastning:

- Vilka symptom är det som har ökat, tillkommit?
- Analysera risk för hot/våld (för ytterligare stöd se insatsen Skattning av risk för aggressivt och våldsamt beteende och Förebygga hot och våld)
- Analysera risken för suicid/suicidhandling (för ytterligare stöd se insatsen Strukturerad bedömning av suicidrisk och Insatser vid suicidtankar och misstänkt suicidrisk)
- Analysera hur individen/närstående/anhöriga hanterar situationen och vilka resurser de har i form av kraft, kunskap, tidigare erfarenheter av liknande situationer osv.
- Gör en bedömning av om hemmiljön bidrar till att lindra eller förvärra tillståndet. Är situationen hemma en allvarlig belastning för individen och/eller närstående/anhöriga?

  • Bestäm vad som ska följas upp

Kom överens med individ och närstående/anhöriga om vad och hur ni kan följa upp att situationen förbättras till exempel följa upp sömnen eller göra skattningar av symptom.

  • Åtgärder

Finns en krisplan, genomför insatserna enligt den och stöd individ och närstående/anhöriga att följa denna. Genomför de åtgärder som går att göra i hemmet och planera för de som behöver göras framåt. Ge praktiskt stöd på plats vid behov.

Se även insatsen Återfallsprevention och upprättande av krisplan/handlingsplan.

Länkar

I följande manualer finns stödmaterial för krisintervention:
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)

Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Om återfall och krisintervention
Kunskapsblad om krisintervention (Projektet Bättre psykosvård (2011–2014)
Kunskapsskrift om psykosåterfall från (Schizofreniförbundet)

Uppföljning

Socialstyrelsens indikator

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst, Förskola/skola/elevhälsa

Kort beskrivning

Insatsen innebär att med målinriktade samtal öka individens motivation och handlingskraft och åstadkomma förändring, utifrån metoden Motiverande samtal.

Syfte

Att stödja förändring utifrån individens förutsättningar och behov. Att öka motivation och handlingskraft i vardagen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av motiverande stöd. Exempelvis individer som har svårt att ta initiativ och upprätthålla vardagliga rutiner. Metoden används också även för rådgivande samtal kring livsstilsrelaterade frågor som alkoholkonsumtion, fysisk aktivitet mm.  

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Motiverande samtal innebär att hjälpa individen att formulera en egen förståelse av sina problem och egna argument för förändring, samt att stärka åtagandet att genomföra förändringen.

  • Utforma en strategi för samtalen, utifrån individens förutsättningar och behov
  • Föra strukturerade samtal med individen  och utforska nya tankesätt för att åstadkomma förändring

Innehåll, fördjupat

Motiverande samtal (MI), är en samtalsteknik som utgår från att individen själv har kunskap om sin livssituation och sina önskemål. MI kan både användas i kort rådgivning och som längre behandlingsmetod. Personalens uppgift är att genom samtalet locka fram och stödja patientens egna tankar och åtaganden om vad som är önskvärda mål och hur de ska nås. Samtalet genomsyras av respekt för individens kompetens och integritet.

  • Fråga om lov inför information och råd
  • Bekräfta - säg något positivt, beröm ansträngningar och stärker individens resurser/förmågor
  • Var tydlig med att individen själv har förmåga att bestämma över sina val
  • Stöd individen genom att visa empati (förståelse för individens situation)

Samtalsledarens roll

Målsättningen med samtalet är att individen själv ska hitta motivation till förändring och förslag på lösningar. Samtalsledarens roll är att:

  • hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • stödja individens beslut att göra en förändring
  • stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)
  • försöka förstå genom att lyssna och reflektera högt på vad individen säger
  • inte argumentera när patienten/brukaren inte ser någon anledning att förändras utan istället undersöka varför
  • stärka individens tro på sin förmåga och möjligheten till förändring

Ge individen ett större utrymme än du själv tar. Ibland handlar det om att stå ut med tystnad och låta individen fundera och ta tid på sig att tala.

Metoder/verktyg att använda

  • Bekräfta
    Se individens goda egenskaper och bekräfta dessa. Till exempel: “Du har en stor förmåga att bry dig om andra människor.” bekräfta individen flera gånger under samtalet.
  • Ställ öppna frågor
    Hur menar du? Vad tänkte du då? Varför blir det så? Öppna frågor leder till att individen tar en mer aktiv roll i samtalet. De ger mer uttömmande svar och visar att du är genuint intresserad av vad individen har att säga. Öppna frågor kan också locka fram tankar på förändring hos individen. Undvik slutna frågor helt (frågor som kan besvaras med ja eller nej).
  • Reflektera vad individen säger
    Återge vad individen sagt eller formulera om med dina egna ord. Till exempel: Du säger att biverkningarna av medicinen är jobbiga men att det har blivit bättre?
  • Sammanfatta
    Att sammanfatta vad ni pratat om återkommande under samtalet är både ett sätt att förankra och att säkerställa att du har förstått rätt. Att höra sina egna ord från någon annan kan också sätta igång nya tankar hos individen. Lägg särskild vikt på att sammanfatta de delar av samtalet som leder framåt.

Länkar

Om Motiverande samtal (Socialstyrelsen)
Om Motiverande samtal (Folkhälsomyndigheten)

Internationella MINT-organisationens hemsida
Motiverande samtal för personer med missbruksproblem (SBU)
Motiverande samtal för att förändra mat eller motionsvanor (SBU)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att stödja individen att uttrycka känslor och upplevelser genom musikterapi.

Syfte

Att stödja individen att uttrycka erfarenheter och känslor som kan vara svåra att beskriva med ord. Att främja återhämtning och ge individen möjlighet att utveckla sina resurser för en ökad livskvalitet.  

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med kvarstående symtom som är i behov av stöd för att uttrycka känslor och utveckla sina resurser. Exempelvis individer som har begränsningar i sin förmåga att uttrycka sig med ord eller har svårt att tillgodogöra sig verbala terapiformer. Inga musikaliska förkunskaper krävs.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan erbjuda musikterapi till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd och kvarstående psykossymtom. Prio 4. 

Insatsens effekt
Se Socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

Kompetenskrav

För att bedriva musikterapi krävs musikterapeutisk utbildning vid högskola. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Att erbjuda individen musikterapi genomförd av personal med särskild utbildning.

  • Erbjuda musikterapi, som ett stöd att uttrycka känslor och upplevelser och främja återhämtning
  • Genomföra musikterapin, individuellt eller i grupp

Innehåll, fördjupat

Musikterapi är en konstnärlig terapiform där musikupplevelse, musikaliskt skapande och samspel används i personlighetsutvecklande och hälsofrämjande syfte. För att gå i musikterapi krävs ingen tidigare musikalisk träning; det räcker att individen har ett intresse av att arbeta med musik. Musikterapi kan ge positiva upplevelser, samtidigt som individen får möjlighet att ge uttryck för svåra och negativa erfarenheter. Målet med terapin är att ge individen möjlighet att utveckla sina egna resurser och/eller återerövra funktioner så att hon eller han kan uppnå förbättrad livskvalitet.

Olika former av musikterapi

Terapin ges av en utbildad musikterapeut. Musikterapi kan ges som individuell terapi, gruppterapi eller båda dessa i kombination. En session kan innehålla receptiv och/eller expressiv musikterapi, det vill säga musiklyssning och/eller musicerande. Vid val av metod/modell bör hänsyn tas till individens behov och preferenser, till exempel om terapin önskas bedrivas individuellt eller i grupp. I Sverige finns tre musikterapeutiska inriktningar:

  • Funktionsinriktad musikterapi (FMT)
    Bedrivs enbart i individuell, expressiv form (musicerande).
  • Guided Imagery and Music (GIM)
    Individuell, receptiv form av musikterapi (musiklyssning).
  • Psykodynamiskt grundad musikterapi
    Bedrivs både individuellt och i grupp och använder sig av både expressiva och receptiva tekniker.

Länkar

Förbundet för musikterapis hemsida
The European Music Therapy Confederation (EMTC)
Kunskapsblad om musikterapi (Psykos-R)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att utbilda individen i att lägga märke till och handskas med självstigma, enligt NECT-metoden.

Syfte

Att minska självstigmatisering och förhindra försämring.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer vars självstigma är ett hinder för återhämtning och framtidstro.  

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda NECT-metoden till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd för att minska självstigmatisering (prio3).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

  • Erbjuda individen utbildning, enligt NECT-metoden
  • Ta fram en plan för hur och när utbildningen ska genomföras

Innehåll, fördjupat

NECT (Narrative Enhancement and Cognitive Therapy) kallas i Sverige ”Att utveckla sin personliga historia och minska självstigma”. Självstigma kan till exempel innebära att en individ har börjat uppfatta fördomar om psykisk ohälsa som sanningar som stämmer in på honom eller henne. Exempelvis att en person med psykisk ohälsa inte kan bli bättre, inte kan arbeta eller uppleva en meningsfull tillvaro.

Utbildning enligt NECT-metoden

Utbildningen består av 20 gruppmöten och innehåller:

  • Kunskaper om självstigma
  • Psykopedagogik
  • Kognitiv omstrukturering/att tänka om sig själv på ett nytt sätt
  • Redskap att utveckla och omformulera sin personliga historia

Utbildningens upplägg

NECT-utbildningen är uppdelad i fem moment:

  • Orientering och introduktion
    Psykopedagogisk undervisning om stigma, självstigma, myter och fakta om psykisk ohälsa.
  • För- och nackdelar med att berätta för andra om att man är drabbad av psykisk ohälsa
  • Kognitiv omstrukturering/att tänka om sig själv på ett nytt sätt
    Utbildning i hur egna tankar och känslor påverkar hur man ser på sig själv och sin tillvaro. Hur dessa tankar och känslor påverkar ens beteende och hur man kan man förändra negativa tankar och känslor, t ex genom positivt självprat och alternativa tankesätt.
  • Att utveckla sin personliga historia
    Deltagarna skriver ned sin historia, med upplevelser, tankar och känslor och läser sedan upp den för övriga deltagare. Att formulera sin historia kan skapa en ökad förståelse och en större kontroll över den egna situationen.  
  • Sammanfattning och avslutning
    NECT avslutas med en till två sessioner för att sammanfatta utbildningen.

Länkar

Om NECT-metoden (Sveriges Kommuner och Landsting, SKL)
Om NECT- innehåll, utbildning och implementering (Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen)

Uppföljning

Instrument för att mäta självstigma SSMIS-SF (Self-stigma of mental illness scale-short form)

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att administrera antipsykotiska läkemedel på bästa möjliga sätt.

Syfte

Att ge individen läkemedel enligt hens önskemål och behov. Att ge läkemedel på (för individen) bästa sätt.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som behandlas med antipsykotiska läkemedel.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Leg. sjuksköterska. Leg läkare. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

När läkemedel administreras

  • Ge tydlig och lättillgänglig information om förväntade effekter och biverkningar.
  • Ge alltid information om hur individen ska ta sitt läkemedel. Vissa läkemedel tas till exempel inte upp om det inte intas i samband med måltid.
  • Informera och säkerställ att individen och närstående är införstådda med vilka symtom medicineringen insätts mot och vad man vill uppnå med läkemedelsbehandlingen.
  • Följ upp informationen och individens förståelse av den. Se insatsen Information till individ och närstående 
  • Erbjud extra stöd och kontakt till individ och närstående då individen ska trappa ner läkemedel, vid preparatbyte och insättning av ett nytt läkemedel.
  • Var uppmärksam på att vissa läkemedel kan ge svåra utsättningsbesvär. Som sjuksköterska ska du ha en kontinuerlig dialog med behandlande läkare.
  • Följ regelbundet upp hur läkemedelsbehandlingen fungerar, se insatsen Uppmärksamma biverkninger av antipsykostiska läkemedel och Utvärdering av antipsykotisk läkemedelsbehandling
  • Vid depotinjektioner ta särskilda hänsyn (se fördjupat innehåll).

Se även insatsen Stöd att följa läkemedelsbehandling.

Innehåll, fördjupat

Depotinjektioner

Depotinjektioner är ett vanligt sätt att administrera antipsykotiska läkemedel. Dels pga att individen inte behöver hålla reda på att ta sina tabletter, dels för att det minskar risken för behandlingsavbrott.
Vid injektion av ZypAhdera behöver särskilda rutiner följas:

  •    Rätt injektionsteknik skall används för att undvika att en intravaskulär eller subkutan injektion ges av misstag.
  •    Ha uppsikt över individen under 3 timmar efter injektionen. Observera följande symptom:

- Yrsel
- Sjukdomskänsla
- Svaghetskänsla
- Talsvårigheter
- Förvirring
- Medvetande påverkan
- Rörelsesvårigheter - ataxi
- Aggression
- Högt blodtryck
- Kramp

Om individen visar symptom och känner sig allmänpåverkad kontaktas medicin och narkosjour och tillståndet hanteras som Olanzapinintoxikation.

Länkar

Iordningställande, administrering och överlämnande av läkemedel (Vårdhandboken)
Intramuskulär injektion (Vårdhandboken)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär ordination av och behandling med antipsykotiska läkemedel enligt gemensamma principer

Syfte

Att minska psykotiska symtom och öka funktion. Att minska risk för återfall i psykos. Att minimera biverkningar och optimera effekt. Att öka individens möjlighet att återhämta sig och delta aktivt i samhället. Att minska risken för suicid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som drabbas av psykostillstånd och bedöms vara i behov  av antipsykotiska läkemedel. Många gånger är kontinuerlig läkemedelsbehandling en förutsättning för att personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd ska kunna återhämta sig och bli delaktiga i samhället.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda
Behandling med aripiprazol peroralt till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (Prio 2).

Behandling med risperidon peroralt till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (Prio 2).

Behandling med paliperidon peroralt till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (Prio 3).

Kan erbjuda behandling med olanzapin peroralt till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd (Prio 4).

Insatsens effekt (sammanfattning):
Läkemedelsbehandling kan ge effekt i form av minskade totala symtom vilket bland annat kan mätas  med PANSS (positive and negative syndrome scale) jämfört med placebo (starkt vetenskapligt underlag).Behandling med antipsykotiska läkemedel i jämförelse med ingen behandling minskar risken för total dödlighet vid schizofreni (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

För detaljerad effekt av de olika antipsykotiska läkemedel se Socialstyrelsens webbplats, länk för respektive rekommendation ovan.

Kompetenskrav

Läkare

Innehåll, kortfattat

  • Välj läkemedel och administration i samråd med individ och närstående enligt Delat beslutsfattande. Ta hänsyn till ålder, livssituation och tidigare erfarenheter av behandling. Ta särskilda hänsyn vid suicidalt beteende, graviditet och amning, metabola riskfaktorer, se Ordination av antipsykotiska läkemedel vid komplicerade situationer.
  • Ge alltid information om vilka symtom som läkemedlet sätts in för, förväntade effekter och biverkningar samt om hur läkemedlet ska tas
  • Gör täta utvärderingar av effekt och biverkningar och gör noggrann justering av dos därefter. Om otillräcklig effekt eller biverkningar mät läkemedelskoncentration. 
  • Vid biverkningar, se Insatser vid biverkningar av antipsykotiska läkemedel
  • Vid insättning av ett nytt läkemedel och/eller läkemedelsbyte/nedtrappning gör detta långsamt och säkerställ alltid att individ och närstående erbjuds tillräckligt stöd och information. Det finns flera psykopedagogiska program som innehåller stöd och information kring läkemedel. Se insatsen Stöd vid läkemedelsbehandling
  • Vissa läkemedel såsom Klozapin kan ge svåra utsättningsbesvär och behöver då trappas ut extra långsamt och med utökat stöd. I vissa fall kan slutenvård vara nödvändig.

Innehåll, fördjupat

Antipsykotiska läkemedel kan delas in i typiska (första generationen) och atypiska (andra generationens) läkemedel. Gemensam verkningsmekanism är att de blockerar eller dämpar dopaminsystemet. De allra flesta är fullständiga antagonister på dopamin D2 mottagarprotein men några få är partiella agonister. Antipsykotiska läkemedel har stora skillnader vad det gäller biverkningar men kan ha relativt små skillnader när det gäller effekt.Valet av läkemedel alltid ske i samråd med patienten och dennes anhöriga enligt metoden Delat beslutsfattande.  Hänsyn ska tas till

  • Individens tidigare erfarenhet med antipsykotiska läkemedel. Om individen tidigare provat ett läkemedel med god effekt välj det i första hand.
  • Läkemedlets biverkningsprofil för att anpassa det till individens behov och önskemål (vilka biverkningar anser individen är svåra att stå ut med osv).
  • Vilken inställning individ och närstående har till behandling med tabletter eller depotinjektion. Resonera tillsammans! Depotinjektion kan vara ett bra alternativ för att minska inverkan på det dagliga livet.
  • Individens ålder:För äldre individer bör läkemedel med antikolinerg verkan undvikas. Ta hänsyn till den ökade risken för biverkningar såsom ofrivilliga rörelser, förvirring och fallrisk. Yngre personer riskerar i högre grad biverkningar i form av viktuppgång och dystoni och äldre tardiv dyskinesi.
  • Särskilda hänsyn tas vid komplicerade tillstånd såsom suicidalt beteende, graviditet och amning, metabola riskfaktorer, ålder. Se insatsen Ordination av läkemedel vid komplicerade tillstånd.
  • Observera att symptom på depression och ångestsyndrom vid behov bör behandlas med tillägg av antidepressivt preparat. Se Nationellt vård- och insatsprogram för  ångest och depression
  • Överväg klozapin vid otillräcklig effekt. Klozapin bör förskrivas och följas upp av en specialist då det kräver särskild kompetens och särskilda hänsyn. Klozapin kan ge svåra utsättningsbesvär och bör därför trappas ut särskilt försiktigt. Läkemedelskoncentration tas vid behandling med klozapin med intervall anpassade efter individen och behandlingstid. Blodstatus (kontroll av vita blodkroppar) bör också följas och individ, närstående samt personal skall alla vara uppmärksamma på tecken på feber och andra  infektionssymtom.
  • Eftersträva så få läkemedel som möjligt. Undvik till exempel att behandla biverkningar med läkemedel. Om man väljer att  behandla med fler läkemedel ska man kunna motivera varför. Det är viktigt att ta läkemedelskoncentration vid kombinationsbehandling.
  • Läkemedel som är lämplig vid akuta situationer kan vara mindre lämplig för långtidsbehandling. Doserna  som används vid akuta situationer bör också justeras för att minimera biverkningsbördan.

Kontinuerlig utvärdering av effekt och biverkningar
Biverkningar ska alltid tas på allvar. Se Uppmärksamma biverkningar och Insatser vid biverkningar av antipsykotiska läkemedel. Farmakodynamiska biverkningar är ofta möjliga att undvika med noga anpassning av dos och val av läkemedel. Vid nyinsättning av läkemedel, vid läkemedelsbyte eller dosjustering bör patienten följas upp med täta intervaller (varannan vecka). När patienten bedöms vara i stabil fas kan uppföljning göras årligen. Utvärdering kan göras med hjälp av skattningar och patientens subjektiva upplevelse. Se Utvärdering antipsykotisk läkemedelsbehandling. Vid otillräcklig effekt ska läkemedelskoncentration tas. Om ingen  tillfredställande klinisk förbättring trots behandling i adekvata doser med minst två neuroleptika, inklusive atypiska, under tillräckligt lång tid talar man om terapiressistens.

Noga anpassad dos
Eftersträva alltid lägsta effektiva dos för att undvika biverkningar. Det är möjligt att undvika biverkningar vid noga anpassning av dos och val av läkemedel. Observera att tonåringar och personer med kognitiv funktionsnedsättning är mer känsliga för biverkningar än vuxna generellt men måldoserna är likartade. Upptrappning skall ske extra försiktigt.Observera att om patienten plötsligt ändrar sitt beteende t ex uppträder agiterat under justering av läkemedel kan detta vara en biverkan och ett tecken på en för hög dos. Det är då av största vikt att inte tolka detta som en otillräcklig effekt och höja dosen. Ta läkemedelskoncentration.

Kombinera med psykosociala insatser
För bästa resultat av behandling med läkemedel bör den kombineras med psykosociala insatser.  Antipsykotiska läkemedel har främst effekt på så kallade positiva symtom, som desorganisation, hallucinationer och vanföreställningar. Övriga symtom, så kallade negativa symtom (såsom apati och passivitet) och kognitiva symtom, är ofta svårare att komma åt med hjälp av läkemedelsbehandling. Individen behöver därför psykosociala insatser också för att hantera kvarstående symtom, öka delaktighet i samhället och få ett fungerande vardagsliv. Viktiga insatser är Psykopedagogiska program med social färdighetsträningPsykopedagogisk utbildningFamiljeinsatser- utbildning och stöd, KBT vid kvarstående symtom och kognitiva träningsprogram som ITP-k Integrerad psykologisk terapi kognitiv träning . Många av dessa insatser är även viktiga för att individen ska använda läkemedlen på rätt sätt. 

Information 
Informera alltid individ och närstående vad de kan förvänta sig för biverkningar och effekter under perioden då insättning, byte eller utsättning av ett läkemedel görs. Se insatsen
Information till individ och närstående/anhöriga. Ge alltid information om hur patienten ska ta sitt läkemedel. Vissa läkemedel tas inte upp om det inte intas i samband med måltid.Be gärna kollegor komplettera, informera igen och följa upp. Det finns flera psykopedagogiska program som ger pedagogisk information om och stöd för effektiv läkemedelsanvändning , se Illness Management and Recovery (IMR), Ett självständigt liv (ESL), och Case management, Vård- och stödsamordning. Se även insatsen Stöd vid läkemedelsbehandling

Länkar

FASS -kunkskap om läkemedel för vårdpersonal (Läkemedelsindustriföreningens Service AB) 
Läkemedel vid psykos (1177, Vårdguiden)
Tabell effekter och biverkningar antipsykotiska läkemedel (vårdguiden, 1177)
Läkemedel vid schizofreni (vårdguiden 1177)
Clozapin behandling FASS
Janusinfo- kommersiellt obunden läkemedelsinformation (Stockholms läns landsting)
Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Behandlingsrekommendation vid schizofreni (Läkemedelsverket)
Nationella riktlinjer för schizofreni/liknande tillstånd 2018 (Socialstyrelsen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)
Rekommenderad dosering (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)
Biverkningslista (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ta särskilda hänsyn vid läkemedelsbehandling då individer insjuknat första gången i psykos.

Syfte

Att minska psykotiska symptom, förhindra återfall och öka individens möjlighet till återhämtning och att delta aktivt i samhället. Att minska risken för suicid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som insjuknar första gången i psykos.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Legitimerad läkare

Innehåll, kortfattat

  • Avvakta i möjligaste mån att behandla med antipsykotiska läkemedel under första veckan.
  • Vid behov av ångestlindring och för sömn, behandla med lugnande läkemedel.
  • Arbeta med Delat beslutsfattande och individens preferenser.
  • Ha tålamod. Ofta är ett nyinsjuknade i psykos ett akut tillstånd. Många är också till en början negativt inställda till läkemedel varför det även av detta skäl kan vara bra att avvakta.

Vid ordination av läkemedel för långtidsbehandling välj gärna läkemedel som är mindre sederande för att möjliggöra återhämtningsinriktade insatser. Beakta att;

  • Individer som är förstagångsinsjuknade i psykos ofta svarar på lägre läkemedelsdoser, jämfört med personer med långvarig psykossjukdom. Det bör tas  beaktande vid val av dos.
  • Unga har större benägenhet att få metabola biverkningar av antipsykotiska läkemedel, t ex viktuppgång.

Innehåll, fördjupat

Individer som insjuknar första gången i psykos befinner sig ofta i ett krisartat läge. En noggrann utredning är av stor vikt. Särskilda hänsyn bör därför tas vid läkemedelsbehandling vid nyinsjuknade i psykos med målet att främja alliansen. Se insatsen Utredning vid förstagångsinsjuknande, akut psykotiskt tillstånd.

Se även insatsen Ordination av antipsykotiska läkemedel - generella principer.

Länkar

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Behandlingsrekommendation vid schizofreni (Läkemedelsverket)
Nationella riktlinjer för schizofreni/liknande tillstånd 2018 (Socialstyrelsen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)  
Janusinfo- kommersiellt obunden läkemedelsinformation (Stockholms läns landsting)
Läkemedel vid psykos (1177, Vårdguiden)
Rekommenderad dosering (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)
Biverkningslista (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)

Uppföljning

PsykosR frågor om läkemedel
Läkemedelsregistret.
Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär ordination av och behandling med antipsykotiska läkemedel vid situationer som kräver särskilda hänsyn.

Syfte

Att minska psykotiska symtom och öka funktion. Att minska risk för återfall i psykos. Att minimera biverkningar och optimera effekt. Att öka individens möjlighet att återhämta sig och delta aktivt i samhället. Att minska risken för suicid.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som drabbas av psykostillstånd, bedöms vara i behov  av antipsykotiska läkemedel och vars tillstånd innebär att särskilda hänsyn bör tas. 

Kunskapsläge

Se under fördjupat innehåll. 

Kompetenskrav

Läkare.

Innehåll, kortfattat

Vid ordination av antipsykotiska läkemedel innebär följande tillstånd särskilda hänsyn:

  • Om individen är gravid eller önskar bli gravid
  • Om individen har mycket biverkningar
  • Om individen har hög suicidrisk
  • Om individen har ett skadligt bruk eller ett beroende av alkohol och/eller droger
  • Om individen övermedicinerar eller inte tar sin medicin
  • Om individen själv avbryter läkemedelsbehandlingen vid upprepade tillfällen
  • Om individen återinsjuknar i psykos vid upprepade tillfällen
  • Om behandlingseffekt uteblir
  • Om individen är äldre
  • Om individen samtidigt medicinerar med annan psykofarmaka.
  • Om individen är aggressiv och hotfull, se insats Förebygga och hantera hot och våld
  • Om individen har utvecklingsstörning och psykossjukdom

Innehåll, fördjupat

Många gånger är kontinuerlig läkemedelsbehandling en förutsättning för att personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd ska kunna återhämta sig och bli delaktiga i samhället. Särskilda hänsyn till individens förutsättningar ska alltid tas

Om individen är gravid, önskar bli gravid eller ammar
Samverka med mödrahälsovård och specialist inom obstetrik. Behåll antipsykotisk behandling om individen har ett läkemedel som fungerar men var restriktiv med läkemedel och tillämpa alltid lägsta effektiva dos. Erbjud helst läkemedel i tablettform, förutom för de som är välinställda på depå.Haloperidol är det mest använda FGA-preparatet och Olanzapin det mest använda SGA. Risperidon och quetiapin passera över i låg grad till bröstmjölken och vid terapeutiska doser har låg risk för barnet.

Om individen har mycket extrapyramidala biverkningar
Minska dos och/eller överväg preparatbyte.

Om individen har mycket metabola biverkningar
Minska dos och/eller överväg preparatbyte.

Om individen har hög suicidrisk
Behandla med Klozapin (Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, prio 2).

Om individen har ett skadligt bruk eller ett beroende av alkohol och/eller droger
Erbjud antipsykotiskt läkemedel i depåform. (Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, prio 1) 

Om individen själv avbryter läkemedelsbehandlingen vid upprepade tillfällen
Erbjud antipsykotiskt läkemedel i depåform (Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, prio 1)  
Erbjud även psykopedagogiska program som Illness Management and Recovery (IMR) eller Ett Självständigt Liv (ESL) och insatser för att stödja läkemedelsbehandling, se Administrering av antipsykotiska läkemedel och Stöd för att följa läkemedelsbehandling

Om patienten inte svarar på behandling
Erbjud behandling med klozapin, som har en bättre effekt än andra läkemedel för personer som inte får tillräcklig effekt av två eller fler andra antipsykotiska läkemedel. (Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, prio 1)

Om individen är under 18 år
Var uppmärksam på att unga har en ökad risk för biverkningar såsom extrapyramidala, metabola och sederande. Måldoser vanligen liknande de för vuxna

Om individen är äldre
Anpassa dosen och ta hänsyn till att äldre har ökad risk för biverkningar framförallt ofrivilliga rörelser och risk att ramla. Undivk läkemedel med antikolinerg verkan. 

Om individen samtidigt medicinerar med annan psykofarmaka
Beakta farmakodynamiska interaktioner som kan öka risken för biverkningar. Till följd av farmakokinetiska interaktioner kan dosen behöva anpassas.

Om individen återinsjuknar i psykos vid upprepade tillfällen
Erbjud antipsykotiskt läkemedel i depåform då risken för behandlingsavbrott minskar(Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, prio 1). 
Erbjud även psykopedagogiska program som IMR eller ESL och insatser för att stödja läkemedelsbehandling, se Administrering av antipsykotiska läkemedel och Stöd att följa läkemedelsbehandling

Om individen är aggressiv och hotfull
Erbjud snabb symtomlindring, intramuskulär injektion tex Haloperidol. För stöd i hur ge intramuskulära injektioner se under insatsen Administrering av antipsykotiska läkemedel. Om patienten vårdas i slutenvården mot sin vilja var medveten om att det kan vara extra utmanande. Eftersträva att undvika tvångsåtgärder då de riskerar att skada den, för återhämtningen, viktiga relationen mellan patienten och psykiatrin. Se insatsen Förebygga och hantera hot och våld

Om individen också har utvecklingsstörning
Var extra noga med att ge så låg dos antipsykotiskt läkemedel som möjligt. Behandla inte beteendestörningar med antipsykotiska läkemedel utan att vara säker på att övriga psykosociala insatser är adekvata och att eventuella stressorer i närmiljön är minimerade.

Länkar

FASS -kunkskap om läkemedel för vårdpersonal (Läkemedelsindustriföreningens Service AB) 
Läkemedel vid psykos (1177, Vårdguiden)
Tabell effekter och biverkningar antipsykotiska läkemedel (vårdguiden, 1177)
Läkemedel vid schizofreni (vårdguiden 1177)
Clozapin behandling FASS
Janusinfo- kommersiellt obunden läkemedelsinformation (Stockholms läns landsting) 
Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni(Svenska psykiatriska föreningen)
Behandlingsrekommendation vid schizofreni (Läkemedelsverket)
Nationella riktlinjer för schizofreni/liknande tillstånd 2018 (Socialstyrelsen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting) 
Rekommenderad dosering (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)
Biverkningslista (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)
Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre (Socialstyrelsen)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att individer som röker dagligen erbjuds läkemedel för rökavvänjning; nikotinläkemedel, bupropion (Zyban) eller vareniklin (Champix).

Syfte

Att individen röker mindre eller slutar röka. Att minska risken för sjukdomar relaterade till rökning.   

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som röker dagligen.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd (2018) anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda läkemedelsinterventioner för att främja rökreduktion och rökfrihet till personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd som röker (prio 2)

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer  för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor anger att Hälso- och sjukvården bör erbjuda rådgivande eller kvalificerat rådgivande samtal med tillägg av läkemedel för rökavvänjning (vareniklin, bupropion) till vuxna med särskild risk som röker dagligen (prio 2).

Insatsens effekt
Se socialstyrelsens webbplats, länk ovan.

 

Kompetenskrav

Enligt arbetsgivares bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Ordinera något av följande eller i kombination

  • Bupropion (Zyban)
  • Vareniklin (Champix)
  • Nikotinläkemedel

Nikotinläkemedel är receptfritt. De blir billigare för patienten om det förskrivs på recept eftersom momsen försvinner. Observera att det är viktigt att patienten inte tar för låg dos av nikotinläkemedlen. Kombinationsbehandling rekommenderas, dvs. långtidsverkande preparat (plåster) tillsammans med snabbverkande preparat (tablett, tuggummi).

Långtidsverkande: Nikotinplåster (dag, dygnet-runt)
Snabbverkande: Nikotintuggummi; Microtab; Sugtablett; Munhålespray/pulver

 

Innehåll, fördjupat

Personer med schizofreni och schizofreniliknande tillstånd röker ofta och mer. Därtill har individer med schizofreni ökad risk för kroppsliga sjukdomar. Tobaksrökning är en av de främsta riskfaktorerna för sjukdom och förtida död. Att ge åtgärder för rökreduktion eller rökstopp är därför viktigt.

Rökning ökar aktiviteten i leverns enzymsystem CYP1A2 som metaboliserar många neuroleptika, särskilt klozapin och olanzapin. Det minskar koncentrationen i plasma med upp till 50% av dessa läkemedel, varför dessa patienter i regel står på högre doser (2). Dosen behöver sänkas vid rökstopp. Patienten behöver informeras och monitoreras eftersom dosen av läkemedlen behöver ökas igen vid återfall. 

Se även insatsen Stöd kring rökning och Tobaksavvänjning- kvalificerat rådgivande samtal

Länkar

Folder med fakta och råd om levnadsvanor (däribland rökning) (Svenska läkaresällskapet)
Rådgivning och tobaksavvänjning i psykiatri, beroendevård och socialtjänst - en manual. (Psykologer mot Tobak i samarbete med Läkare, Sjuksköterskor och Tandvård mot Tobak)
Stöd för samtal om tobak, t.ex. utbildningsfilmer (Socialstyrelsen).
Webbutbildning om rådgivning, tobaksavvänjning och tobakspolicy (Psykologer mot tobak och HFS).
Material för tobaksavvänjning (Psykologer mot Tobak)
Lista på läkemedel för tobakavvänjning på olika språk. (Psykologer och Sjuksköterskor mot Tobak).
Fakta och råd om rökning (1177 Vårdguiden)

Uppföljning

Socialstyrelsens indikator

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att stödja individen till att använda läkemedel självständigt.

Syfte

Att sträva efter att individen självständigt sköter sin läkemedelsbehandling eller, att stödja vårdnadshavare att handha medicineringen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som behandlas med antipsykotiska läkemedel och är i behov av stöd för att följa ordinerad läkemedelsbehandling.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Leg. sjuksköterska. Leg läkare. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

Ge information:

  • Ge tydlig och lättillgänglig information om förväntade effekter och biverkningar.
  • Ge alltid information om hur individen ska ta sitt läkemedel. Vissa läkemedel tas t ex inte upp om de inte intas i samband med måltid.
  • Informera och säkerställ att individen och närstående är införstådda med vilka symtom som medicineringen insätts mot och vad man vill uppnå med läkemedelsbehandlingen.
  • Följ upp informationen och individens förståelse av den. Se insatsen Information till individ och närstående.
  • Erbjud extra stöd och kontakt till individ och närstående då individen ska trappa ner läkemedel, vid preparatbyte och insättning av ett nytt läkemedel.

Stöd för att följa läkemedelsbehandling:

  • Skapa rutiner tillsammans med individen som underlättar självständig hantering
  • Samordna rutinerna och stödet med socialtjänsten. Många gånger kan en boendestödjare stödja individen i att använda läkemedel effektivt. Se insatsen Boendestöd, stöd att följa läkemedelsbehandling
  • Erbjud psykopedagogiska insatser individuellt eller i grupp. Ge själv information och be kollegor komplettera, informera igen och följa upp.

Det finns flera psykopedagogiska program som bland annat syftar till att hjälpa individ och närstående/anhöriga till effektiv läkemedelsanvändning, se Illness Management and Recovery (IMR), Ett självständigt liv (ESL), och Case management.

Innehåll, fördjupat

Kartläggning

Börja med att kartlägga individens förutsättningar och behov. Hänsyn kan till exempel behöva tas till nedsatt kognitiv funktion (minne, förmåga att skapa struktur, genomföra aktiviteter mm). Stödet utformas sedan tillsammans med individen, som själv kan komma med idéer och förslag på lösningar. Vad skulle behöva förändras för att hen ska komma ihåg/bli motiverad att ta sina mediciner och sköta behandlingen? Finns det hjälpmedel som kan kompensera för svårigheter och fungera som ett stöd i vardagen? Samordna stödet med socialtjänsten se insatsen Boendestöd, stöd att följa läkemedelsbehandling.

Exempel på stödinsatser för läkemedelsbehandling

  • Minnesstöd

  • Larm- och textpåminnelser
  • Telefonsamtal eller, vid behov, personliga besök

Att schemalägga återkommande larm- och textpåminnelser i mobiltelefon eller dator kan fungera som ett långsiktigt minnesstöd. Som hjälpmedel finns också medicinlådor med inbyggt larm. Läs mer under Kognitivt stöd i vardagen (hjälpmedel).

  • Motiverande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)

Se även motiverande samtal.

Mål och delmål

Var tydlig med att målet med insatsen är att momenten ska utföras självständigt i framtiden. För att undvika ett onödigt beroende och falska förhoppningar är det bra att redan från början komma överens om mål och delmål och lägga upp en plan för när individen själv ska börja ta ansvar för olika moment. Detta kan med fördel redan initieras om/när individen vårdas i heldygnsvård

Ordinerade hjälpmedel

Om det finns andra ordinerade kognitiva hjälpmedel, bör det undersökas hur sådana hjälpmedel på bästa sätt kan integreras och användas i stödet.

Länkar

Manualbaserda program som innehåller stödjande material
R-ACT information och manualer att ladda ner ( Nationella Rådet för resursgrupps-ACT och liknande modeller) 
Case Management Vård- och stödsamordning- arbetsmodell och arbetsblad 2018 (Region Skåne och Kommunförbundet Skåne)
Flexibel ACT manual och arbetsblad (Kompetenscentrum för Schizofreni, Västra Götalandsregionen)
ESL- information och manualer att ladda ner
Illness Management Recovery (IMR)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att vara uppmärksam på biverkningar.

Syfte

Att minska biverkningar hos individer som använder antipsykotiska läkemedel. Att förhindra allvarliga tillstånd orsakat av läkemedel.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som behandlas med antipsykotiska läkemedel, framförallt vid dosjustering, byte av läkemedel  och nyinsättning.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. Avsnittet ska kompletteras.

Innehåll, kortfattat

  • Var alltid uppmärksam och fråga individ och personer i deras närhet om hur och om de upplever biverkningar av läkemedel ( du kan använda skattningsskalor för biverkningar, se under material).
  • Var särskilt uppmärksam på biverkningar i början av en nystartad läkemedelsbehandling, vid läkemedelsbyte och/eller vid dosjustering (höjning eller sänkning).
  • Uppmärksamma själv, fråga närstående och individen själv om följande som kan vara tecken på biverkningar (använd skattningsskalor som stöd):
    • Stelhet i muskler, myrkrypningar, svårigheter att sitta eller ligga still, ofrivilliga muskelrörelser (texi ansiktet).
    • Rör sig annorlunda tex långsammare, är mer rastlös (svårt att vara stilla)
    • Ökad trötthet.
    • Ändrade sömnvanor, sover mer eller mindre, sover dagtid
    • Försämrat minne och svårt att koncentrera sig, behålla uppmärksamhet
    • Ändrar sina vanor och slutar med aktiviteter tex slutar gå promenader, komma på möten.
    • Ökar i vikt, äter mer och/eller får ett sug efter särskilt söta saker. Känner inte mättnadskänslor eller/och är ofta hungrig.
    • Förändrat humör t.ex. visar/upplever sig känna mindre (flacka affekter), är nedstämd/ledsen, vill inte göra något (omotiverad), upprymdhet, ökad irritation/ilska
    • Ser sämre, får suddig syn.
    • Spända/svullna bröst, mjölkliknande vätska från bröstvårtor, mensrubbningar, minskad sexuell lust
  • Om du uppmärksammar något av följande kontakta genast läkare för akut åtgärd:
    • Tecken på infektion (feber, halsont, svaghetskänsla) 
    • Stelhet i nacke och tunga, ofrivilliga ögonrörelser.
    • Muskelstelhet, feber och förvirring
  • Om uttalade eller observerade tecken på biverkningar finns bör läkare och sjuksköterska informeras för bedömning och åtgärd. Symtomen kan bero på biverkningar, men kan också ha andra orsaker. Se Insatser vid biverkningar av antipsykotiska läkemedel

 

Innehåll, fördjupat

Fördjupat Innehåll

Biverkningar i samband med insättning av antipsykotisk läkemedelsbehandling är vanliga. Ofta är biverkningarna övergående, men vissa kan bli kvarstående. Biverkningarna varierar beroende på läkemedel, på dos och beroende på individuella reaktioner på preparatet. Besvärande biverkningar åtgärdas vanligtvis med sänkt dos eller byte av läkemedel. Biverkningar är en vanlig orsak till att personer avbryter sin behandling. För att uppnå en optimal läkemedelsbehandling kan stödjande insatser gällande biverkningar behövas:

 Information om biverkningar
I samband med insättning av nytt läkemedel ger läkare information om möjliga biverkningar. Sjukdomens symtom ger ofta försämrad förmåga att ta emot, bearbeta och komma ihåg information. Extra insatser kan behövas för att tillförsäkra att informationen har förståtts av personen.  

  • Informationen bör innehålla: vilka vanliga biverkningar som kan uppstå, att biverkningar ofta är övergående, att man ska meddela läkare/kontaktperson om man upplever biverkningar
  • Informationen kan behöva lämnas vid upprepade tillfällen
  • Ge både muntlig och skriftlig information
  • Anpassa informationen efter personens förutsättningar tex.  ge förtydligande exempel
  • Om personen ger samtycke, delge information om nytt läkemedel/dosjustering till andra i personens närhet t.ex. boendestödjare, boendepersonal, anhöriga
  • Om patienten behandlas med Klozapine informera alltid om att kontakta vården omedelbart om tecken på infektion (feber, halsont). 

Se även insatsen Information till individer och närstående/anhöriga.

Uppföljning av hur ordinationen efterföljs
Det är inte möjligt att bedöma effekt och biverkningar av ett läkemedel om det inte tas enligt ordination. Biverkningar är ofta övergående, men det förutsätter en jämn dosering. Avbrott i intag av läkemedel eller att man tar fel dos, kan bidra till ökade problem med biverkningar.

Allvarliga biverkningar
Allvarliga biverkningar vid behandling med antipsykosläkemedel är mycket sällsynta, men de förekommer. Vissa tillstånd kan vara livshotande. Vid misstanke kontakta alltid läkare omgående. Se insatsen Insatser vid biverkningar av antipsykotiska läkemedel

Malignt neruoleptikasyndrom
Kan utlösas av samtliga neuroleptika (oftast lågdos såsom Haldol, Siqualone). Syndromet kan drabba individen under hela behandlingstiden men oftast i början av behandling och vid snabb doshöjning. Symptom:

  • Feber
  • Spända muskler och muskelskakningar
  • Snabb puls, oregelbundet blodtryck
  • Inkontinens
  • Förvirring och aggressivitet
  • Slutar att prata
  • Takykardi, blodtrycksinstabilitet, svettningar,
  • Andningspåverkan såsom snabb andning, andnöd
  • Svårigheter att sväljs
  • Inkontinens

QTc-tid förlängning
Kan inträffa vid behandling med de flesta antipsykotisk läkemedel, framför allt vid behandling med serdolect och ziprasidon. Förlängt QTc-tid med > 50 ms från ursprungsvärdet eller QTc tid längre än 500 ms innebär signifikant ökad risk för arytmier och Torsade de pointes. Risken att drabbas är dosberoende och man bör vara  observant på långsam metaboliserare. Risken ökar vid farmakodynamisk interaktion där flera läkemedel med samma biverkning används samtidigt (t.ex haldoloperidol, escitalopram och hydroxyzin).Riskfaktorer är också låg puls, medfödda hjärtsjukdomar, lågt kalium, ektrolytrubbning, hög ålder, kvinnligt kön, tidigare episoder av Torsade de pointes.

Agranulocytos
Klozapin kan orsaka agranulocytos (lågt antal vita blodkroppar)som kan inträffa när som helst under behandlingen, men oftast i början av insättningen (de första 18 veckorna). Symtom: Hög feber, ont i halsen.

Klozapinutsättningssyndrom  kan utveckla inom någon vecka från utsättning av Klozapin och kan fortgå upp till en månad till flera månader. Symtom:

  • Förvirring
  • Agitation och rastlöshet
  • Hallucinationer
  • Vanföreställningar
  • Inadekvat och desorganiserat beteende
  • Spänningstillstånd- katatoni

Förvirring och sederingssyndrom.Risk 1-3 timmar efter injektion av ZypAdhera. Symtom:

  • Yrsel
  • Förvirring
  • Sjukdomskänsla
  • Svaghetskänsla
  • Talsvårigheter
  • Rörelsesvårigheter - ataxi
  • Aggression
  • Högt blodtryck
  • Kramp

Akut dystoni: 
Symtom: Stelhet i nacke och tunga, ofrivilliga ögonrörelser. Akut tillstånd som kräver omedelbart omhändertagande.

 

Länkar

Kliniska riktlinjer för utredning och behandling Schizofreni (Svenska psykiatriska föreningen)
Behandlingsrekommendation vid schizofreni (Läkemedelsverket)
Nationella riktlinjer för schizofreni/liknande tillstånd 2018 (Socialstyrelsen)
Psykiatristöd - webbaserat kunskapsstöd (Stockholms läns landsting)
Biverkningslista (Psykiatristöd, Stockholms läns landsting)

Skattning av biverkningar vid antipsykotisk läkemedelsbehandling:
SAS (Simpson-Angus Extrapyramidal Side Effects Scale)-bedömning av extrapyramidala symtom och biverkningar
UKU (Udvalg for Kliniske Undersøgelser)
Barnes akatisi skala

Skattning av biverkningar inom psykopedagogiska behandlingsprogram
IMR
ESL
Case management

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras