Schizofreni och liknande tillstånd
Kommunikation och delaktighet
Krisplan
Krisplan är ett stöd för att förhindra och hantera ett eventuellt återinsjuknande. Den beskriver risksituationer, tecken på försämring och stöd för individen.
Målgrupp eller situation
Individer med schizofreni och liknande tillstånd.
Kunskapsläge
Insatsen bedöms vara förenlig med god vård och stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Kompetenskrav
Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Att göra en krisplan innebär att man tillsammans med individen
- identifierar händelser och situationer (så kallade "triggers") som har bidragit till återinsjuknanden och försämring tidigare
- upprättar en skriftlig plan för att bemöta tidiga varningstecken
- uppdaterar krisplanen kontinuerligt eller vid behov.
I arbetet med att upprätta krisplanen är det bra att också involvera närstående.
För att krisplanen ska vara användbar för individen bör hen alltid erbjudas en utskriven kopia på sin aktuella krisplan. En annan möjlighet är att individen fotograferar eller skannar planen med sin mobil. På så sätt följer planen alltid med individen och risken att individen glömmer eller tappar bort planen minskar. Om individen samtycker ska även andra berörda få en kopia av krisplanen.
Genomförande
Att lära sig identifiera tidiga tecken och triggers (situationer och händelser som kan föregå eller orsaka återinsjuknanden/försämring), ökar möjligheten för individen att tillsammans med närstående och personal förebygga och förhindra återinsjuknanden. En krisplan kan gärna ingå i en genomförandeplan eller vårdplan och följas upp och uppdateras vid samma tillfälle. I krisplanen konkretiserar man vad individen själv kan göra vid exempelvis känslor av ensamhet, stress och dåligt mående. Det kan också framgå vilka personer eller verksamheter som individen kan ta kontakt med i specifika situationer.
Innehåll i en krisplan
Krisplaner kan var utformade på olika sätt, men de ska alltid utgå från individen och bör innehålla
- risksituationer
- tidiga varningstecken
- åtgärder vid tidiga varningstecken
- tecken som brukar tyda på allvarlig försämring
- åtgärder vid tecken på allvarlig försämring
- individens önskemål.
Att identifiera tidiga tecken
Att identifiera tidiga tecken innebär att individen själv får berätta om sina tidigare erfarenheter. Vilka situationer brukar leda till ökad stress? Vad har kunnat trigga försämring eller återinsjuknande tidigare?
Tecknen kan se väldigt olika ut för olika individer, men vanliga tecken är att
- känna sig mer spänd eller nervös
- äta mer eller mindre
- sova för lite eller för mycket
- känna sig ledsen, irriterad eller arg
- dra sig undan från närstående
- bli misstänksam mot andra
- ha svårt att koncentrera sig
- känna sig rädd, orolig, ängslig
- känna sig förvirrad och osäker på omgivningen.
Ibland kan det vara svårt för individen att själv känna igen sina tidiga tecken, därför är närstående och personal i vård- och omsorg ett viktigt stöd i att lära sig känna igen tidiga tecken. Det finns också manualer och formulär att använda när man ska identifiera individens specifika tecken på försämring.
Flera psykopedagogiska program som Illness managament and recovery IMR och Ett självständigt liv ESL innehåller delar om att identifiera tidiga tecken på försämring/återinsjuknanden och formulera en krisplan. Det ingår även manualer för Case management.
Faktorer som kan bidra till försämring eller återinsjuknande
Alla individer är känsliga för olika saker vilket innebär att en händelse som kan trigga ett återinsjuknande för en individ inte behöver göra det för en annan. Men risken för återfall ökar generellt när individer
- slutar med sin medicin
- stressar mer
- använder alkohol eller droger
- sover sämre eller inte alls.
Kritiska livshändelser som förluster, större besvikelser och misslyckanden har visat sig inverka negativt på risken att försämras och återinsjukna. Det kan handla om att en relation tar slut, en närstående som dör, ekonomiska svårigheter, större besvikelser eller kränkningar i privatlivet eller på jobbet.
Uppföljning
Krisplanen bör uppdateras kontinuerligt och även vid behov. Innehållet i krisplanen ska styra hur snart en uppdatering bör göras. Boka gärna in ett specifikt datum för att tillsammans med individen gå igenom krisplanen och ta ställning till uppdatering.
Efter en situation då åtgärderna i krisplanen har satts in bör man utvärdera hur det har fungerat och därefter ta ställning till om krisplanen ska uppdateras.
Material
Psykosåterfall – förslag och fakta, Schizofreniförbundet (pdf, ny flik)