Missbruk och beroende (utkastversion, beräknas färdigt feb 2020)

1. Bakgrund om tillståndet

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Vid missbruk och beroende har individen svårighet att hantera alkohol, illegala droger, beroendeframkallande läkemedel eller hasardspel. Det är också vanligt med samsjuklighet med annan psykiatrisk diagnos samt sociala och ekonomiska problem.

Innehåll, kortfattat

Alkohol- och narkotikaproblem har studerats och klassificerats på flera olika sätt, samt utifrån allvarlighetsgrad.

Innehåll, fördjupat

Befolkningens alkohol- och drogvanor undersöks återkommande av bland andra Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN). I deras rapport ”Drogutvecklingen i Sverige 2017” uppskattas att 5.9% av den vuxna svenska befolkningen uppfyller kriterierna för skadligt bruk eller beroende av alkohol. Nästan 2/3 i denna grupp är av manligt kön. Män är påtagligt överrepresenterade jämfört med kvinnor, även om dessa skillnader sakta minskat över tid. En grupp som har ökat sin alkoholkonsumtion de senaste 20 åren är äldre personer mellan 65 och 84 år, enligt bland annat CAN. I denna grupp har även antalet alkoholrelaterade dödsfall ökat markant. Eftersom andelen äldre personer i befolkningen samtidigt växer, är detta siffror som måste tas på allvar.

Användningen av narkotika, alltså substanser som är illegala att hantera, är svårare att mäta eftersom den inte sker öppet. Sedan länge har dock Sverige en internationellt sett relativt låg andel individer som testar narkotika: omkring 12% av den vuxna befolkningen uppger att de någon gång provat narkotika, i de flesta fall cannabis vid enstaka tillfälle. 1% säger sig ha använt narkotika under senaste månaden och andelen som bedöms ha ett skadligt bruk eller beroende av narkotika är enligt en aktuell uppskattning ca 0.7%.

En tredje grupp där det är ännu svårare att få tillförlitliga siffror är det problematiska bruket av beroendeframkallande läkemedel, men aktuella skattningar anger en prevalens för skadligt bruk eller beroende på 0.5-1%.

Alkohol- och narkotikaanvändande har en andrahandseffekt på människor i närheten av den som dricker eller använder narkotika. Det handlar om negativ påverkan på barn, partners, närstående och bekanta. Nästan 15% av befolkningen uppger att de har drabbats av negativa konsekvenser på grund av att någon i deras närhet dricker för mycket. 14% av eleverna i årskurs 9 uppger att de har haft negativa upplevelser av föräldrarnas alkoholkonsumtion under uppväxten. Tredje person kan också drabbas av problem till följd av alkohol- och drogrelaterade brott.

Alkohol- och narkotikaproblem kan studeras och klassificeras på en rad olika sätt. Inom WHO:s diagnossystem ICD-10 urskiljs två olika diagnoser: beroende och skadligt bruk. Beroende definieras här som ett svårare tillstånd, där patienten till exempel har svårt att kontrollera sin droganvändning, får komplikationer av droganvändningen och utvecklar tolerans och abstinensbesvär. 

I DSM-systemet, som ofta används inom psykiatrin, skiljde man tidigare på diagnoserna beroende och missbruk, men i den nu aktuella femte upplagan (DSM-5) har man slagit ihop bägge diagnoserna till det övergripande begreppet substansbruksyndrom. Detta kan i sig indelas efter allvarlighetsgrad i lindrigt, medelsvårt och svårt. Medelsvårt och svårt substansbruksyndrom motsvarar ungefär beroendetillstånd enligt ICD-10. 

Både ICD-10 och DSM-5 har en likartad lista med diagnoskriterier för beroende/substansbruksyndrom oavsett om det gäller alkohol eller någon illegal drog såsom amfetamin eller cannabis. Symtom på beroendetillstånd är bland annat kontrollförlust, misslyckade försök att dra ner på droganvändningen, drogsug, sociala komplikationer, riskfylld droganvändning, tolerans och abstinens.

I DSM-5 inkluderas även hasardspelsyndrom, det vill säga problematiskt spel om pengar, som ett beroendetillstånd. Däremot är andra beteenden som möjligen kan betecknas som vanebildande (exempelvis datorspel) i nuläget inte klassade som beroenden, och därför inte heller inkluderade i detta dokument.

Även om socialtjänsten inte ställer diagnos kan de kriterier som beskrivs i ICD-10 och DSM-5 vara ett stöd i samtal med individer. Vid beroendetillstånd är det vanligt med samsjuklighet i andra psykiatriska diagnoser. Ungefär en tredjedel bedöms ha en ångestsjukdom och ännu fler en depression. I samband med narkotikamissbruk är siffrorna ännu högre. Om en person har både en psykiatrisk diagnos och ett missbruk samtidigt är det sannolikt att problemen förstärker varandra så att de upplevs svårare än om de förekommit var för sig. Utifrån detta är det viktigt med noggrann diagnostisering.

Inget innehåll matchar dina valda filter.

2. Kommunikation och delaktighet

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att i samråd med patienten upprätta en vårdplan som ger en samlad bild av patientens behov, mål och de insatser som planeras. Se även planering för och med individen (länk)

Syfte

Den individuella planens syfte är att: ge en samlad bild av patientens behov, mål och de insatser som planeras säkerställa patientens inflytande och delaktighet i planeringen och genomförandet av vården tydliggöra behov av samverkan mellan berörda aktörer och ansvarsfördelningen mellan dessa.

Indikation (målgrupp, situation)

En vårdplan upprättas för samtliga patienter som har behov av ytterligare kontakt utöver engångsinsats.

Kunskapsläge

Lagstadgad enligt HSL (Hälso- och sjukvårdslagen). 

Enligt Patientlag 2014:821 Hälso- och sjukvården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

2 §   En patients medverkan i hälso- och sjukvården genom att han eller hon själv utför vissa vård- eller behandlingsåtgärder ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar.

3 §   Patientens närstående ska få möjlighet att medverka vid utformningen och genomförandet av vården, om det är lämpligt och om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt inte hindrar detta.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Insatsen innebär att i samråd med patienten upprätta en vårdplan som ger en samlad bild av patientens behov, mål och de insatser som planeras.

Nedanstående bör i tillämpliga delar ingå:

  • Problem, inklusive identifierade risker och behov  
  • Resurser  
  • Mål och delmål och när dessa ska nås  
  • Planerade åtgärder och vem som är ansvarig för dessa, exempelvis; - läkemedelsbehandling - psykologisk behandling - samverkan mellan olika aktörer - omvårdnadsåtgärder - sociala insatser - patientutbildning - närståendeutbildning - somatisk vård - tandvård  
  • Planering för kommande utvärderingar av mål, delmål och åtgärder

Innehåll, fördjupat

Patientens delaktighet 

Hälso- och sjukvårdslagens och Patientlagens krav avseende patientens självbestämmande är starkt. Rätten till information och inflytande är av avgörande betydelse för patientens möjlighet att utöva sitt självbestämmande och vara delaktig i vården.

Delaktighet innebär i detta sammanhang att patienten ska ha så stort inflytande som möjligt över planen och planeringen.

Vid utformningen av den individuella planen är det viktigt att beakta patientens rätt till information. Informationen som ges ska vara anpassad till patientens förutsättningar.

Enligt Patientlagen 3 kap. Information, 1§ ska patienten informeras om:

  1. sitt hälsotillstånd, 2. de metoder som finns för undersökning, vård och behandling, 3. de hjälpmedel som finns för personer med funktionsnedsättning, 4. vid vilken tidpunkt han eller hon kan förvänta sig att få vård, 5. det förväntade vård- och behandlingsförloppet, 6. väsentliga risker för komplikationer och biverkningar, 7. eftervård, och 8. metoder för att förebygga sjukdom eller skada.

När patienten inte är närvarande då den individuella planen utformas 

Om patienten själv väljer att inte delta vid planeringen kan den ändå genomföras. Antingen kan den genomföras med enbart vårdpersonal eller kan en företrädare för patienten delta i dennes ställes, till exempel en närstående, god man eller förvaltare. Ersättaren ska ha kännedom om patientens behov och önskemål. 

Om patienten på grund av sitt hälsotillstånd inte kan delta i utformningen av planen, kan en plan utformas utan patientens närvaro. Detta görs i regel med dennes samtycke. Om sådant samtycke ej ges ska detta tydligt framgå.

Vårdplaner kan se olika ut men deras gemensamma syfte är att alla som är involverade i patientens vård tillsammans med patienten ska arbeta mot samma mål och gemensamt genomföra de åtgärder som beslutats. 

Närståendes delaktighet 

Om patienten vill ska de närstående ges möjlighet att delta i arbetet med planen.

När ska en vårdplan upprättas? 

En individuell plan ska upprättas när fortsatt kontakt planeras efter den initiala bedömningen. Den ska upprättas snarast, om möjligt vid första besöket respektive under första vårddygnet. Den första planen som upprättas kan vara kortfattad. När det finns underlag för att komplettera planeringen ska en ny plan upprättas.

Vårdplaner används i både öppen- och slutenvård när samordning med kommunen inte ingår i den individuella planeringen. 

Generellt gäller att en ny plan ska upprättas när behov finns, dock minst en gång per år. Detta gäller även vid mycket glesa kontakter.

Vid inskrivning respektive utskrivning från slutenvård förändras förutsättningarna för vården och en ny, uppdaterad, plan ska upprättas. Motsvarande gäller vid överföring mellan enheter i öppenvård.

Vårdplaner i psykiatrisk tvångsvård

När patienten tagits in för tvångsvård i slutenvård ska en vårdplan enligt LPT 16§ och LRV 16§snarast upprättas. Planen utvärderas och ny vårdplan upprättas när behov finns, dock minst inför varje ansökan till Förvaltningsrätten.

Samordnad vårdplan för öppen tvångsvård

För öppen tvångsvård finns det tre olika typer av samordnade vårdplaner, vilken som ska användas beror på psykiatrisk vårdform:  Samordnad vårdplan enl LPT 7a§ vid öppen psykiatrisk tvångsvård, Samordnad vårdplan enl LRV 12a§ vid öppen rättspsykiatrisk vård utan SUP,  Samordnad vårdplan enl LRV 16b§ vid öppen rättspsykiatrisk vård med SUP.

Dessa planer upprättas inför utskrivning till öppen tvångsvård samt vid behov och varje gång ny ansökan om förlängd öppen tvångsvård lämnas till Förvaltningsrätten. Planen ska upprättas om chefsöverläkaren bedömer att samordning med kommunen behövs för att patienten ska få sina behov tillgodosedda.

Vårdplanens innehåll

Vad ska en vårdplan/individuell plan innehålla? Planens omfattning och innehåll ska anpassas till den aktuella situationen. Den ska vara utformad så att det framgår vad patienten vill ha hjälp med, vad patienten vill uppnå och planeringen för åtgärder som ska hjälpa patienten att nå dit. Planen ska vara formulerad utifrån patientens perspektiv och utformad efter patientens nuvarande situation och behov. En rimlig tidsplan ska finnas. Man ska sträva efter att patientens och personalens formuleringar av målen sammanfaller. Om dessa skiljer sig åt bör detta framgå i planen.

Nedanstående bör i tillämpliga delar ingå:

  • Problem, inklusive identifierade risker och behov  
  • Resurser  
  • Mål och delmål och när dessa ska nås  
  • Planerade åtgärder och vem som är ansvarig för dessa, exempelvis; - läkemedelsbehandling - psykologisk behandling - samverkan mellan olika aktörer - omvårdnadsåtgärder - sociala insatser - patientutbildning - närståendeutbildning - somatisk vård - tandvård  
  • Planering för kommande utvärderingar av mål, delmål och åtgärder

SIP, Samordnad individuell plan

Om   patienten får insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård (samt ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan. 

Länkar

Avsnittet ska kompletteras.

Uppföljning

Resultatet av åtgärderna i vårdplanen utvärderas vid nya bedömningar och dokumenteras. . En kontinuerlig utvärdering görs genom att jämföra patientens status med de avsedda målen. Vårdplanen följs upp, kompletteras vid behov och utvärderas kontinuerligt under vårdtiden. Vid vårdtidens slut görs en utvärdering och sammanfattning av hela vårdtiden som dokumenteras i till exempel en omvårdnadsepikris.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Att upprätta en genomförandeplan för hur beviljade insatser ska verkställas, utifrån individens önskemål och behov.

Syfte

Att skapa en tydlig struktur för det praktiska genomförandet av en beslutad insats. Att säkerställa att insatserna utformas utifrån individens behov och önskemål samt att insatserna följs upp och utvärderas.

Indikation (målgrupp, situation)

En genomförandeplan upprättas för samtliga individer som är beviljade insatser från socialtjänsten, när insatserna har börjat verkställas.

Kunskapsläge

Enligt 11 kap. 5 § SoL ska handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling dokumenteras. Dokumentationen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse.

Socialstyrelsen har publicerat föreskrifter som ska tillämpas vid dokumentation under handläggning av ärenden som gäller enskilda samt under genomförande och uppföljning av beslut om insatser i verksamhet som omfattas av ovanstående lag.

Socialtjänstlag (2001:453)

Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS, SOSFS 2014:5

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Innehåll, kortfattat

Att, utifrån biståndsbeslutet, i samråd med individen:

  • Upprätta en plan för hur insatsen ska genomföras
  • Dokumentera planerade aktiviteter
  • Lista uppsatta mål och delmål
  • Följa upp och utvärdera insatserna 

Innehåll, fördjupat

Genomförandeplanen ska ta sin utgångspunkt i uppdraget som utföraren fått eller i vårdplanen i de fall en sådan finns. En genomförandeplan upprättas som huvudregel hos utföraren. Genomförandeplanen beskriver hur en insats ska genomföras i praktiken. Utifrån nämndens beslut om den/de insatser som individen har beviljats, utformas stödet tillsammans med individen. När planen utgår från individens önskemål och behov ökar förutsättningarna för att besluten blir gemensamma och att individen fortsätter utöva inflytande över sitt stöd. Genomförandeplaneringen blir inte bara en karta utan också ett hjälpmedel för att på bästa sätt stödja individens rätt till självbestämmande och integritet. Se även insatserna Delaktighet och medbestämmande och Delat beslutsfattande.

Genomförandeplanens innehåll

En genomförandeplan är en skriftlig överenskommelse mellan brukaren och socialtjänsten om vad som ska göras och hur. Den som har eller just ska få en genomförandeplan ska kunna påverka innehållet i planen. För att tydliggöra delaktigheten är det bra att skriva ned och särskilja vad som är den enskildes perspektiv, önskemål och behov - och vad som har framförts av andra, till exempel personal, god man eller närstående. Om individen inte själv har uttryckt sina önskemål bör det framgå hur personalen har gått tillväga för att fånga upp personens intressen och mål.

Genomförandeplanen bör innehålla uppgifter om: 

  • om den enskilde har deltagit i planeringen och i så fall vilken hänsyn som har tagits till hans eller hennes synpunkter och önskemål
  • Hur en insats som beslutats om ska genomföras i praktiken
  • Hur utföraren ska samverka med nämnden, andra utförare eller andra huvudmän, t.ex. hälso- och sjukvården, skolan eller Arbetsförmedlingen
  • Vem som är ansvarig för att genomföra aktiviteter
  • Vilket eller vilka mål som gäller, enligt nämndens beslut
  • När planen har fastställts 
  • när och hur insatsen som helhet eller olika aktiviteter som ingår i insatsen ska följas upp
  • vilka andra personer som har deltagit i arbetet med att upprätta genomförandeplanen

Målet för insatsen eller målen med aktiviteterna ska utformas individuellt och bygga vidare på de mål som har fastställts för insatsen i utredning/beställning/vårdplan och beslut. Målen i genomförandeplanen bör ha en tydlig koppling till den enskildes vardagssituation och uttrycka vad som är önskvärt och realistiskt att uppnå. Det kan, förutom mål kopplade till personens risk- eller missbruk, t.ex. handla om att klara sin försörjning, klara ett självständigt boende, skapa och upprätthålla sociala kontakter mm.

 Målen ska vara konkreta och formuleras på ett sådant sätt att de går att följa upp.

En konkret målformulering kan vara:                                    

  • Att delta i ...                                                      
  • Att åter kunna ...                                                                                                                     

Sätten att nå målen (d.v.s. metoden och aktiviteten) kan vara: 

  • … genom att träna på att…
  • … genom att få stöd att…

Genomförandeplanen ska hållas aktuell. Den ska därför revideras i samråd med den enskilde när något i situationen förändras.

Individen informeras

Informationen om innehållet i genomförandeplanen anpassas efter individens förutsättningar och behov. Det är viktigt att alla är överens om innehållet och att eventuella missförstånd reds ut. Ofta är det en fördel att informera både muntligt och skriftligt. Det finns också alternativa sätt att presentera informationen på, till exempel översatt till lättläst svenska, i punktskrift eller inspelad på teckenspråk 

En fråga att ta upp i samband med att genomförandeplanen upprättas är vilka personer som ska få ta del av planen. Vad tycker individen? Frågan handlar om att respektera den enskildes integritet och bör återkomma varje gång planen följs upp. 

Om individen inte vill ha en genomförandeplan

Det händer att individer som har fått insatser inte vill ha en genomförandeplan. Börja i så fall med att förklara varför planen görs och ge konkreta exempel på hur den kan göra nytta. Om individen fortfarande motsätter sig planen behöver uppgifterna ändå dokumenteras enligt föreskrifterna. Oavsett skälet till att en person eller hens legala företrädare tackar nej till en genomförandeplan är det viktigt att som personal försöka förstå varför. När det står klart blir det ofta lättare att återkomma till frågan och på nytt förklara syftet med genomförandeplanen.

SIP, Samordnad individuell plan

Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av att samordna insatserna och individen inte motsätter sig det. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.

Andra krav på dokumentation

I vissa situationer finns ytterligare krav på dokumentation, exempelvis vid beslut, överklaganden och avslut av insats. Det finns också särskilda krav på dokumentation av handläggning, genomförande och uppföljning av insatser som rör barn och unga samt för personer omhändertagna enligt LVM.

Länkar

Socialstyrelsen: Delaktighet och inflytande i arbetet med genomförandeplaner:
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19531/2014-10-6.pdf

Personakt inom socialtjänsten

Journal inom socialtjänsten

Socialstyrelsens handbok: Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten

ASI uppföljning
http://www.socialstyrelsen.se/missbrukochberoende/asi-intervjun

Uppföljning

Genomförandeplanen hålls aktuell och revideras, minst en gång årligen och vid förändrade behov, i samråd med den enskilde. Om individens behov har stöd har ökat eller minskat ska det återkopplas till handläggaren. Tillägg och ändringar inom ramen för nämndens beslut kan göras direkt i dokumentet förutsatt att det tydligt framgår vad som gäller.
Av dokumentationen vid uppföljning bör det framgå:
– när och på vilket sätt insatsen har följts upp
– hur den enskilde uppfattar insatsen i förhållande till sina behov och önskemål
– om nämnden har använt standardiserade bedömningsmetoder som en del i uppföljningen och i så fall vilken eller vilka
– vilken bedömning nämnden har gjort av om insatsen har genomförts enligt nämndens beslut och gällande författningar
– vilken bedömning nämnden har gjort av den enskildes situation, och
– om några behov av åtgärder har identifierats genom uppföljningen.

Exempel på frågor att ställa vid uppföljning.
Har det gått som vi planerat?
Har individen kommit närmare eller nått sina mål eller delmål?
Har vi som personal respekterat den enskildes önskemål om hur hen vill ha stödet utfört?
Har samtliga inblandade tagit sitt ansvar och genomfört överenskomna åtgärder?
Har något förändrats i den enskildes situation

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att arbeta aktivt för att göra individen delaktig i val och beslut som rör behandling och stöd, enligt en specifik modell för delat beslutsfattande.

Syfte

Att säkerställa individens rätt till delaktighet och inflytande kring beslut som rör behandling och stöd. Att främja relationerna mellan individ och personal och därigenom förhindra avbrutna kontakter och försämring.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med insatser från socialtjänst och/eller hälso- och sjukvården som är i behov av stöd för att kunna fatta beslut i fall då det finns flera olika former av behandlingar eller stödinsatser att välja mellan. Hänsyn kan behöva tas till nedsatt kognitiv funktion och till individens egen uppfattning om sitt behov av insatser.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Delat beslutsfattande är en metod för att tillsammans med individen arbeta mot målet att alla beslut i vård och omsorg som rör individen, ska vara gemensamma beslut dvs. att individen, de professionella samt ev. övriga i nätverket är överens.

  • Förmedla information om alternativ
  • Tydliggöra individens egna önskemål
  • Fatta gemensamma beslut om behandling eller stödinsatser
  • Lägga upp en genomförandeplan, enligt modellen delat beslutsfattande

Innehåll, fördjupat

En förutsättning för att individen ska kunna göra egna val och vara delaktig i beslut om behandlingar och stöd är att individen får - och kan ta till sig - nödvändig information. Vilka alternativ som finns och vilka fördelar och risker som är förenade med dem. Hänsyn kan behöva tas till individens kognitiva funktion (minne, förmåga att fatta beslut mm) och informationen kan behöva ges vid flera tillfällen, både skriftligt och muntligt.  

Metoden för delat beslutsfattande (shared decision making) verkar för att:

  • Förbättra individens kunskap om sin egen situation
  • Minska risken för att personen avbryter vårdkontakter och därmed risken att återfalla i sjukdom
  • Ge en ökad delaktighet och ökad användning av vissa psykosociala åtgärder jämfört med enbart sedvanlig behandling
  • Minska risken för tvångsvård

Rollen som behandlare eller stödjare

Delat beslutsfattande innebär att personalen stödjer individens egen återhämtning. I de fall individen har en case manager/vård och stödsamordnare är detta en av dennes centrala arbetsuppgifter

  • Bidra med den information som patienten/brukaren behöver för att kunna fatta ett beslut. Det kan behövas klargöras hur ett beslut eventuellt kan kunna påverka andra delar i vård och stöd processen.
  • Värdera patienten/brukarens kunskap lika högt som sin egen
  • Stödja individen genom hela processen
  • Involvera individens nätverk

Processen för delat beslutsfattande

Inför ett beslut om insatser, utformas stödet tillsammans med individen. Beslutsgången kan se ut så här:

  • Uppmärksamma att ett beslut behöver fattas
  • Beskriv och tydliggör de deltagande personernas roller och ansvar
  • Presentera de alternativ som finns för behandlingar och stöd
  • Informera om nytta och risker med de olika alternativen
  • Undersök individens förståelse, värderingar och förväntningar
  • Identifiera de deltagande personernas preferenser
  • Diskutera
  • Fatta beslut som alla samtycker till
  • Planera uppföljning

Insatsen kräver vanligtvis någon form av beslutsstöd. Beslutsstöd kan vara skriftlig information om olika insatser och/eller att få träffa en person som kan berätta om en verksamhet eller visa olika hjälpmedel. Se även Information till individ och närstående/anhöriga.

Psykopedagogiska program (som t ex IMR) eller modeller för vård- och stödsamordning (Case Management, Resursgrupps ACT, Flexible- ACT), samspelar väl med arbetet för delat beslutsfattande.

SIP, Samordnad individuell plan

Om individen får insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården (och ev fler aktörer) ska en samordnad individuell plan (SIP), upprättas om det finns behov av samordning. Planen formuleras av berörda verksamheter och individ tillsammans och i de fall individen inte motsätter sig det, även i samråd med anhöriga. Planen bidrar också till att integrera insatser, och tydliggöra ansvarsfördelningen. Läs mer under SIP, Samordnad individuell plan.  

Länkar

Metoden delat beslutsfattande (här finns instrument för att följa upp delaktighet. Instrumenten är gratis och fria men upphovsmännen vill veta vilka som använder instrumenten och i vilken kontext).

Att ge ordet och lämna plats, vägledning om brukarinflytande inom socialtjänst, psykiatri, missbruks- och beroendevård.

Socialstyrelsen, metoder för brukarinflytande och delaktighet inom socialtjänst och psykiatri

Socialstyrelsen; Shared decision making – en introduktion till delat beslutsfattande inom psykiatrisk vård. 

Att implementera delat beslutsfattande, information till chefer och politiskt ansvariga i kommun och landsting om delat beslutsfattande inom vård och stöd till personer med psykossjukdomar. 

Uppföljning

Möjligheter till uppföljning utöver åtgärdskod: 

  • SIP-kollen,ett webbaserat verktyg för att ta reda på patienternas upplevelse av SIP, framtagen av Uppdrag Psykisk Hälsa
  • Psykiatrikollen,ett enkelt sätt för patient/brukare och närstående att tycka till om vård och stöd med fokus på upplevd delaktighet framtaget av PsykosR
  • Nationella patientenkäten, upplevelse av delaktighet i vård och behandling följs upp.
  • Socialstyrelsens indikator
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa, Socialtjänst

Kort beskrivning

Ett gott bemötande innebär att vara respektfull, empatisk och kompetent genom att bland annat visa respekt för individen, dennes situation, upplevelse och integritet. Ett gott bemötande är av avgörande betydelse för den som önskar och behöver hjäl

Syfte

Att stödja individen så att denne blir delaktig i planering och genomförande av den vård/stöd/behandling som denne behöver och att säkerställa att individens kompetens kring sin egen situation tillvaratas. 

Indikation (målgrupp, situation)

Ett respektfullt, kompetent och empatiskt bemötande är viktigt för alla. Förtroende och tillit skapar förutsättningar för bättre resultat oavsett vilken insats det handlar om.  Vissa tillstånd innebär att individen kan genomgå en beteendeförändring, vilket ställer särskilda krav på ett gott bemötande. Personalens förhållningssätt kan få en avgörande betydelse för individens möjlighet till delaktighet och återhämtning. Ett för individen gott bemötande kan bidra till att en god relation mellan individen och den personal denne möter utvecklas.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

 

Innehåll, kortfattat

Att arbeta aktivt för att skapa goda relationer till patienter/brukare genom att: 

  • bemöta individen med respekt, empati och lyhördhet
  • ge individen adekvat information, anpassad efter individens förutsättningar och behov
  • säkerställa att individens egen kompetens tas till vara.

Innehåll, fördjupat

Ett gott bemötande kännetecknas av att den är personcentrerad, har respekt för individens självbestämmande och integritet. En delaktig patient/brukare kan lättare medverka till att målen med vård och behandling uppnås och att säkerhetsrisker kan förebyggas.

Varje möte är unikt och behöver anpassas efter patientens/brukarens behov och förutsättningar. Två experter möts på lika villkor – personalen är expert på det kliniska, patienten är expert på sig själv. Centralt i varje möte är att ge patientens unika berättelse utrymme, lyssna och agera på den.

För individer med missbruks- och beroendeproblematik innebär ett gott bemötande att det i mötet med personalen byggs upp en relation, allians (se kapitel om allians?) som kan vara av avgörande betydelse för individens väg till drogfrihet.

Genom ett gott bemötande kan tillit och trygghet skapas. Ett gott bemötande handlar om att visa personlig omsorg,  att agera utifrån kunskap och erfarenhet, att respektera patienternas autonomi och integritet samt att inta ett professionellt och medmänskligt förhållningssätt  .

Att arbeta med bemötande kan

  • ge patienten/brukaren en mer individanpassad vård/stöd/behandling
  • göra individen mer delaktig
  • skapa en allians mellan “behandlaren” och patienten/brukaren
  • utveckla kultur- och arbetsmiljö i verksamheten
  • förbättra behandlingsresultatet.

Länkar

Kunskapsguiden,  Tema Bemötande i hälso- och sjukvård, information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer: : http://www.kunskapsguiden.se/funktionshinder/Teman/bemotande-i-halso-och-sjukvarden/Sidor/default.aspx 

Att mötas i hälso- och sjukvård – Ett utbildningsmaterial för reflektion om bemötande och jämlika villkor https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19620/2015-1-5.pdf

Om bemötandet av psykiskt sjuka och närstående för personal i vård och omsorg PsykE bas: http://psyk-e.se/wp-content/uploads/Psyk-e_kap12.pdf

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) som organiserar människor med psykisk ohälsa och erbjuder bemötandeutbildning till personal. https://rsmh.se/konferens-utbildning-menu/vara-kurser/battre-bemotande/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att ge information till individen och om det aktuella tillståndet, behandlingsalternativ och samhällsstöd, anpassad efter deras förutsättningar och behov.

Syfte

Att öka individens kunskap och inflytande över beslut rörande sin behandling och stödinsatser och därigenom främja återhämtning. Att säkerställa individens lagstadgade rätt till delaktighet, självbestämmande och integritet.  

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till samtliga individer som är i behov av insatser från hälso- och  sjukvård och/eller socialtjänst.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att ge individen information utifrån språkliga, känslomässiga och kognitiva förutsättningar. 

  • Ta fram en strategi för hur individen ska informeras 
  • Säkerställa att informationen ges på ett sätt som innebär att mottagaren kan ta den till sig, gärna både muntligt och skriftligt. 
  • Ge individen information den har rätt till gällande tillstånd och insatser
  • Ha kunskap om de sekretessregler som gäller och följa dem 
  • Följa upp informationsbehovet kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Informationen som ges ska förse individen med den kunskap som behövs för att kunna ta ställning, vara delaktig och ta tillvara sina intressen. Delaktigheten rör såväl val av behandling och insatser som delaktighet i genomförandet av behandling och insatser. Individen har, oberoende tillstånd, funktionsnedsättning eller språksvårighet laglig rätt att få information och att få den anpassad efter sina individuella förutsättningar. Rättigheten styrks i lagstiftning och uttrycks i såväl Hälso-och sjukvårdslag, Socialtjänstlag och Patientlagen. 

Individen har rätt att få kunskap om: 

  • Sitt hälsotillstånd
  • Vilka behandlingar, hjälpmedel och stödinsatser som finns 
  • Vad som praktisk kommer att göras, när det ska göras och vad individen kan förvänta sig av vem?
  • Vad insatsen ska leda till för individen?
  • Vad som förväntas av individen själv under tiden som insatsen ges?
  • Möjliga effekter av insatsen, både negativa och positiva

Anpassa informationen efter individens förutsättningar och behov 

Individens tillstånd kan innebära att hens förmåga att ta till sig, komma ihåg och bearbeta information är begränsad. Svårigheterna kan vara olika stora i olika perioder, och kan variera från ett möte till ett annat. Som stöd kan den här checklistan användas: 

  • Fråga vad individen vet innan du ger information.
  • Ge information lite information i taget och komplettera gärna med bilder.
  • Sammanfatta ofta och repetera.
  • Ge gärna skriftlig information och/eller hänvisa till webbsidor, böcker, filmer.
  • Sortera bort onödig information och uttala det underförstådda.
  • Undvik ”småprat” och håll fokus på det som informationen gäller
  • Ge informationen på enkel svenska eller på annat språk för de som inte har svenska som sitt förstaspråk. Skriftlig information ska helst vara i Klartext eller Lättläst.
  • Var uppmärksam på hur informationen tas emot och förstås. Ställ gärna frågor efter mötet och vid nästkommande möte.
  • Följ upp och ge vid behov ytterligare information eller samma information igen

Informera på flera sätt

Individer med nedsatt kognitiv funktion kan ha en god verbal förmåga men ändå ha bekymmer med att tolka och komma ihåg information. För att öka förutsättningarna för förståelse kan den muntliga informationen behöva kompletteras med:  

  • Kognitivt stöd
    • Sammanfattande skriftlig information
    • Information med bilder
    • Påminnelser, tex via sms eller larm i mobilen, inför möten mm
    • Psykopedagogisk utbildning 

När syftet med informationen är att ge fördjupad kunskap, förståelse och färdigheter, krävs ofta en mer omfattande utbildningsinsats. Psykopedagogisk utbildning ger b.la. kunskap om sjukdomen och hur den påverkar den enskildes livssituation och relationerna inom familjen. Läs mer om Psykopedagogisk utbildning

  • Språkligt stöd

För individer som inte har svenska som hemspråk krävs ofta extra förberedelse inför möten.  Informationen kan behöva:

  • Översättas
  • Skrivas om till lättläst svenska 
  • Förmedlas med hjälp av tolk  
  • Informationsbroschyrer och webbsidor 

Informationsbroschyrer och hänvisning till webbsidor ger individen och närstående möjlighet att hämta in ytterligare information i sin egen takt.  

Sekretess

Läs mer om de sekretessregler som gäller vid delning av information till verksamheter.

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa, Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att upprätta en samordnad individuell plan för individer med behov av insatser från både hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Syfte

Att med individens behov i centrum samordna insatser mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården när en person har insatser från båda - och därigenom säkerställa att individens behov tillgodoses.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, i de fall en plan är nödvändig för att tillgodose individens behov.  

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att samordna insatser och gemensamt ansvara för processen och uppföljningen av den samordnade individuella planen, SIP: 

  • gemensamt kartlägga vilka insatser individen är i behov av
  • klargöra vilka insatser kommunen respektive regionen ska ansvara för
  • klargöra vilka åtgärder som ev ska vidtas av annan än regionen eller kommunen
  • utse vem som ska vara huvudansvarig för planen
  • gemensamt ansvara för att planen följs upp

Innehåll, fördjupat

En Samordnad Individuell Plan (SIP) gör det tydligt för personen själv, för närstående och för personalen vem som ansvarar för vad. SIP ger också möjlighet för personen att bli mer aktiv i vården av den egna hälsan och att medverka i planeringsarbetet. Planen upprättas tillsammans med individen, närstående ges också möjlighet att delta när det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Skulle individen vid första förfrågan inte vilja ha en samordnad individuell plan så  börja med att förklara varför den görs och ge konkreta exempel på hur den kan vara till nytta. Fråga också vad den enskilde skulle vilja förändra för att tacka ja till en plan. Motsätter sig individen ändå en SIP är det viktigt att som personal försöka förstå varför. När det står klart blir det ofta lättare att återkomma till frågan och på nytt förklara syftet med planen. 

Ansvaret för att bjuda in till ett första möte om SIP är delat 

Kommun och region ska ta initiativ till att upprätta en samordnad individuell plan om de bedömer att en sådan plan behövs för att en person ska få sina behov tillgodosedda. Andra aktörer kan också föreslå att en SIP upprättas och bjudas in att delta i arbetet med planen, även om de inte är skyldiga att göra det enligt lag. Individen själv kan också initiera en SIP om denne själv vill samordna sina insatser. Det kan till exempel vara skolan, Försäkringskassan och anhöriga/närstående. Vissa kommuner och regioner har egna rutiner regionalt och lokalt, som anger vilka som ska ta initiativ till en samordnad individuell plan.

Att upprätta en samordnad individuell plan

Individens delaktighet är central i allt arbete med samordnad individuell plan. Tillsammans lägger man upp en strategi för mötet, till både form och innehåll. Vad är viktigt för individen? Hur vill den enskilde ha mötet? Individens behov och önskemål är utgångspunkt för planeringen. Se även Delaktighet/medbestämmande och Delat beslutsfattande.

Mötesdeltagare

Tillsammans med den enskilde inventerar man gemensamt vilka som ska kallas, respektive bjudas in. Anhöriga ska ges möjlighet att delta både i planering och vid SIP-möte om inte individen motsätter sig det. Lagstiftarens intentioner med SIP innebär att om en huvudman bedömer att den andre huvudmannen behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda så ska den andre huvudmannen delta. Företrädare för hälso-och sjukvård och kommunens socialtjänst har alltså en skyldighet att delta vid upprättandet av den individuella planen. Även aktörer som inte omfattas av lagstiftningen, till exempel försäkringskassa, arbetsförmedling, skola och frivilligorganisationer kan bjudas in. 

Förmöte 

Innan man samlas för att upprätta en samordnad individuell plan (SIP-mötet) kan förmöten i form av informationsmöten, rådgivning/konsultation, nätverksmöten behövas för att kontakt med berörda verksamheter ska etableras. Finns det redan forum för konsultation/rådgivning eller samverkansmöten kring individen kan samordningen och ansvarsfördelningen dokumenteras i en SIP vid något av dessa möten. 

Kallelse 

En skriftlig kallelse till mötet ska skickas till berörda verksamheter samt förmedlas till den enskilde, närstående eller legal företrädare. I kallelsen anges tid och plats för samordnad individuell planering, SIP Syftet med samordningsmötet ska vara så tydligt utformat att den som tar emot kallelsen kan förstå vad som förväntas. De som kallas till SIP-möte ska återkoppla sitt deltagande på mötet. Personal som ska medverka på mötet ska vara förberedda och ha mandat från sin verksamhet att fatta beslut som behövs så långt det är möjligt. 

Innehållet i SIP

I den samordnade individuella planen ska det framgå: 

  • vilka insatser som behövs 
  • vilka insatser som kommunen ska svara för 
  • vilka insatser som regionen ska svara för
  • vilka insatser individen ska svara för
  • vilka åtgärder som vidtas av någon annan än regionen eller kommunen 
  • om det är kommunen eller regionen som ska ha det övergripande ansvaret för planen
  • när planen ska följas upp

Planen ska följas upp så länge individens behov kvarstår. Huvudmännens skyldighet att delta gäller även under uppföljningen, att delta i möten osv.

Dokumentation

  • Dokumentera överenskomna insatser så att de är tillgängliga för alla berörda
  • Upprätta en plan för hur och när insatsen ska genomföras. 
  • Informera individen om  sammanställning och plan och försäkra dig om att informationen är anpassad så att individen kan ta den till sig.

När det gäller barn behöver ofta vårdnadshavare ges möjlighet att delta planering och möten. Barnet kan också delta beroende på ålder och mognad.

Länkar

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, information och manualer för arbetet med SIP.

Information om SIP (Sveriges Kommuner och Landsting)

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Inget innehåll matchar dina valda filter.

3. Förebyggande arbete för personer med förhöjd risk

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att barn som är anhöriga till individer med ett missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, uppmärksammas och erbjuds stödjande insatser.

Syfte

Syftet med insatsen är att ge barn som är anhöriga möjlighet att prata om sin situation och synliggöra deras behov, samt minska riskfaktorer och öka skyddsfaktorer i deras omgivning. Därigenom minskar risken för psykisk ohälsa eller annan ogynnsam utveckling senare i livet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till barn och unga som är anhöriga till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, psykisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom/skada eller till personer som oväntat avlider. Det kan vara föräldrar till barnen, eller andra viktiga individer som barnen bor tillsammans med, exempelvis styvföräldrar, syskon eller familjehemsföräldrar.

Kunskapsläge

Insatsen är en lagstadgad skyldighet. Den finns inte med i Socialstyrelsen nationella riktlinjer. Mer forskning behövs inom området och viss forskning bedrivs redan genom Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) i samarbete med flera universitet.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Målet är att tidigt uppmärksamma och ge stöd åt barn som anhöriga. Kortfattat innebär insatsen att barnet får information om den anhöriges tillstånd och vård, tillsammans med praktiska råd, samt att barnet erbjuds möjlighet till samtal, stöd och avlastning i vardagen. Insatsen förutsätter samverkan mellan flera aktörer, som sjukvård, förskola/skola och socialtjänst.

Innehåll, fördjupat

Barn och unga som är anhöriga till individer med missbruk eller beroende, psykisk sjukdom, psykisk funktionsnedsättning, en allvarlig fysisk sjukdom/skada eller som oväntat avlider, löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa eller annan ogynnsam utveckling senare i livet. Det är därför viktigt att uppmärksamma anhöriga barn tidigt och erbjuda dem information, råd och stöd på en ålders-och mognadsmässigt adekvat nivå. Tillsammans med förälder/vuxen som barnet bor varaktigt tillsammans med, kartläggs barnets situation och insatser planeras och anpassas efter barnets mognad. En strukturerad metod för att kartlägga skydds- och riskfaktorer i ett barns livssituation är Föra barnen på tal. Kartläggning bör genomföras av personal med kompetens inom området. Insatsen gäller inom sjukvård, socialtjänst och förskola/skola. Följande åtgärder kan underlätta situationen för barn som anhöriga:

  • Information om den vuxnes sjukdom och vård
  • Hänvisning till samhällsresurser, såsom olika chattforum, gruppverksamhet för barn i liknande situationer, anhörigorganisationer och så vidare
  • Råd till de vuxna i familjen, till exempel kring föräldraskap och hur de kan prata med barnen om familjens situation, om förälderns svårigheter och om svåra frågor
  • Kontakt med förskola/skola
  • Stöd i skolarbete
  • Uppmuntran av barnets behov av kamrater och fritidssysselsättningar
  • Praktiskt stöd och avlastning i hemmet

När professionella som möter barn och vuxna i vård- och behandlingssammanhang misstänker att ett barn far illa eller känner oro kring ett barns situation, antingen utifrån barnets miljö eller barnets eget beteende gäller anmälningsskyldighet enligt lag (14 kap. 1§, SoL). En sådan orosanmälan kan efter utredning och bedömning leda fram till olika insatser; allt från stöd i föräldraskapet, till skyddsåtgärder för barnet. Det är under hela processen viktigt att barnet får adekvat information om vad som händer.

Socialtjänst

I Socialtjänstlagen (SoL) 5 kap. 10§ angående ansvar för stöd till anhöriga, inkluderas inte barn uttryckligen. Lagen rör dock stöd till den som vårdar en anhörig och många barn är i praktiken omsorgsgivare. SoL 5 kap 1§, som lyfter barns rätt till trygga och goda uppväxtvillkor, är också tillämpbar i sammanhanget. Personal inom socialtjänsten som kommer i kontakt med individer som har ett missbruk eller beroende ska alltid uppmärksamma barnen. Genom att arbeta enligt Familjeorienterat arbetssätt (se separat insats) underlättas detta arbete. Det går kortfattat ut på tidig upptäckt av familjer där minst en individ har problem med alkohol och/eller narkotika. Stödinsatser ges sedan till samtliga individer i familjen. Barnen känner ofta ett omsorgsansvar för den förälder som inte mår bra och en insats kan vara att avlasta barnen från sådant ansvar. En annan viktig insats är att ge barnet information om den process som pågår. Stödet kan ges inom socialtjänsten, men även i samverkan med sjukvård och förskola/skola.

Hälso- och sjukvård

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 5 kap. 7§ och Patientsäkerhetslagen (PSL) 6 kap. 5§ ska personal i hälso- och sjukvården särskilt beakta barns behov om förälder eller någon annan som barnet varaktigt bor tillsammans med lider av psykisk störning eller funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller oväntat avlider. Lagen inkluderar även barn till föräldrar, eller andra vuxna som barnet bor med varaktigt, med missbruk eller beroende. För att kunna uppmärksamma barnen bör barnombud eller motsvarande finnas på de arbetsplatser som arbetar med vuxna patienter. Dessa ska vara ett stöd för övrig personal och verka aktivt för att hålla frågan om barnen aktuell. Sjukvården ska erbjuda barn information om den vuxnes sjukdom och om den vård som bedrivs på avdelningen eller mottagningen. Sjukvården ska också kunna ge råd till de vuxna i familjen och samverka med exempelvis socialtjänst och förskola/skola, så att barnet får det stöd det behöver i vardagen. Sjukvården kan också erbjuda familjesamtal enligt exempelvis Beardslee´s familjeintervention i den mån kompetens finns.

Förskola/skola

Förskola/skola ger struktur åt vardagen och är en viktig skyddsfaktor för barn som på något sätt har det svårt hemma. Både goda skolresultat och goda sociala relationer, kan bidra till att barn och unga mår bättre, trots sina svårigheter. En uppgift för skolpersonal är därför att uppmärksamma barnen och vara vaksamma på ökad stress och oro, koncentrationssvårigheter och skolfrånvaro. Att visa intresse och våga fråga, kan vara det som öppnar upp ett samtal kring svårigheterna. Skolan kan vid behov erbjuda särskilt stöd, exempelvis hjälp med läxläsning. Även elevhälsan har en viktig roll i att uppmärksamma och ge stöd åt barn som är anhöriga. Se Skollagen 2 kap. 25§ angående skolans ansvar att erbjuda psykosociala insatser till barn och unga.

Barnkonventionen

År 2020 blir FN:s Barnkonvention svensk lag och flera av artiklarna i den är relevanta i detta sammanhang:

  • Artikel 3:1 som handlar om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.
  • Artikel 3:2 som handlar om att ett barn ska tillförsäkras sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets vårdnadshavare
  • Artikel 12 om delaktighet, som anger att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till dess ålder och mognad.

Länkar

Socialstyrelsens kunskapsguide:
http://www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga/Teman/Barn-som-anhoriga/Sidor/Barn-till-foraldrar-med-missbruk-eller-beroende.aspx

http://www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga/Teman/Barn-som-anhoriga/Sidor/Socialtjansten.aspx

http://www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga/Teman/Barn-som-anhoriga/Sidor/Halso-och-sjukvarden.aspx

http://www.kunskapsguiden.se/barn-och-unga/Teman/Barn-som-anhoriga/Sidor/Forskola-och-skola.aspx

Relevanta skrifter från socialstyrelsen:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20164/2016-4-43.pdf

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/17866/2009-12-15.pdf

Nationellt kompetenscentrum anhöriga Nka:
http://www.anhoriga.se/

Om barnkonventionen som ska bli svensk lag 2020:
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/

Regional medicinsk riktlinje, Västra Götaland:
https://alfresco.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/22194/Barn%20som%20anh%C3%B6riga%20(t%20o%20m%20september%202019).pdf?a=false&guest=true

http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/intressanta-exempel/metoder-for-stod/fora-barnen-pa-tal/

Webbutbildning:

http://www.kunskapsguiden.se/utbildning/Barn-som-anhoriga-Vaga-fraga/Sidor/default.aspx

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innehåller flera olika stödjande och behandlande insatser, riktade till vuxna som är anhöriga eller närstående till personer med missbruk eller beroende.

Syfte

Genom att stödja personer i nätverket runt en individ som har problem med alkohol och narkotika, syftar insatsen till att förebygga ohälsa hos de närstående, samt i förlängningen även till att minska missbruket/beroendet hos individen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till vuxna anhöriga och närstående till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. 

Kunskapsläge

Tre specifika insatser för vuxna anhöriga och närstående finns beskrivna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer: 

  • Al-anon- och Nar-anon-inspirerade stödprogram för anhöriga har prioritet 2. 
  • Coping Skills training (CST) har prioritet 3. 

Community reinforcement and family training (CRAFT) har prioritet 3.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning

Innehåll, kortfattat

Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har som uppdrag att stödja personer som har en närstående som är långvarigt sjuk eller har ett funktionshinder. De insatser som tas upp i denna text finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och har ett starkt till måttligt starkt stöd i det vetenskapliga underlaget. Samtliga insatser innehåller färdighetsträning i alternativa copingstrategier, med syfte att uppnå ett förbättrat psykiskt mående hos de anhöriga och i förlängningen även ett minskat missbruk/beroende hos individen.

Innehåll, fördjupat

I Socialtjänstlagen 5 kap. 10§ SoL står att socialtjänsten ska erbjuda stöd för att underlätta för individer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk, eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Anhöriga till individer med missbruk eller beroende omfattas av denna lag. I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) finns ingen motsvarande bestämmelse. Men eftersom den som är anhörig eller närstående själv riskerar att drabbas av ohälsa, har sjukvården ett ansvar för att förebygga det. En rad insatser för att stödja anhöriga och närstående har utvecklats och tre av dem tas upp nedan.

Al-anon- och Nar-anon-inspirerade stödprogram

Insatsen utgår från Al-anon och Nar-anons gemensamma filosofi, som bland annat går ut på att den anhörige inte kan ta över ansvaret för missbruket eller beroendet, utan måste överlåta ansvaret åt individen själv. Den anhörige kan trots det känna empati och ge sitt känslomässiga stöd. Däremot har den anhörige ansvar för att ta hand om sig själv och eventuella barn och för att skydda sig och dem från negativa konsekvenser av missbruket eller beroendet. Programmet brukar innehålla interaktiva föreläsningar på olika teman, exempelvis beroendeproblematik och anhörigas copingstrategier, samt gruppbearbetning både med och utan behandlare. Utformningen och omfånget kan variera, men grundvalarna är samma. Programmet fungerar ibland som ett tillägg till tolvstegsprogrammet, men det finns också en manualbaserad version. Det bedrivs i gruppformat och ses som ett stödjande familjeprogram och inte en behandling.

Coping skills training (CST)

Insatsen inleds med information om olika copingstilar som brukar förekomma hos anhöriga till individer med problembeteenden. Det innefattar negativ coping; till exempel tjat, skuldbeläggande, hot och passivitet, och positiv coping; till exempel praktiskt stöd, samtal, familjeaktiviteter och oberoende i relationen. Efter den inledande informationen påbörjas färdighetsträningen, där alternativa copingstrategier tas fram och tränas på, bland annat genom dagboksskrivande och rollspel. Exempel på teman under behandlingens gång är roller, sexualitet, isolering, socialt nätverk och familjedynamik. Insatsen ges oftast i grupp inom öppenvården, men den kan också ges individuellt. Den kan variera i omfång, men brukar pågå i cirka 5-8 veckor, med 1-2 sessioner per vecka. I England har en förkortad, manualbaserad version utvecklats ”The 5-step method”. Målet med behandlingen är att förändra copingstilar och förbättra det psykiska måendet hos den anhörige.

Community reinforcement and family training (CRAFT)

Insatsen skiljer sig från ovanstående insatser på det sättet att den i första hand syftar till att hjälpa anhöriga och närstående att förmå en individ med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika att söka hjälp och påbörja behandling. Parallellt syftar den också till förbättrade familjerelationer och förbättrat mående hos den anhörige. Behandlingen är manualbaserad och bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Den utvecklades ursprungligen från Community reinforcement approach (se separat insats). Återkommande inslag är färdighetsträning för att uppmuntra drogfrihet, träning i kommunikationsfärdigheter och träning i att identifiera och hantera potentiellt hotfulla situationer. Vanligtvis består insatsen av 12 sessioner under 6 månader och den kan bedrivas i grupp eller individuellt.

Länkar

Om respektive insats i de nationella riktlinjerna

Al-anon, Nar-anon:
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/anhorigtillpersonmedmissbrukel

Coping skills training CST:
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/anhorigtillpersonmedmissbrukel1

CRAFT:
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/anhorigtillpersonmedmissbrukel2

Nationellt kompetenscentrum anhöriga Nka:
http://www.anhoriga.se/

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är ett familjeorienterat arbetssätt, där tanken är att ha ett barn- och föräldraperspektiv under utredningar och insatser vilket förutsätter intern samordning mellan verksamhetens enheter.

Syfte

Genom att uppmärksamma och ge stöd åt såväl barn som föräldrar i familjer där det förekommer substansbruk, ska insatsen minska antalet riskfaktorer och stärka skyddsfaktorerna.

Indikation (målgrupp, situation)

Ett familjeorienterat arbetssätt riktar sig till familjer där minst en individ har problem med riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Insatsen riktar sig till samtliga individer i familjen. De stödjande insatserna bör samordnat sättas in i ett tidigt skede, något som också förutsätter tidig upptäckt och utredning.

Kunskapsläge

Familjeorienterat arbetssätt är ett område under utveckling och i dag saknas evidens. Metoder har utvecklats på flera håll i landet. Nationellt kompetenscentrum anhöriga kan, i samarbete med flera universitet, ge stöd till systematisk uppföljning av insatserna.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Ett familjeorienterat arbetssätt används i familjer där det förekommer riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Målet är att tidigt upptäcka och snabbt och samordnat sätta in stödjande insatser för samtliga av familjens individer. Grundtanken är att minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer i familjen. 

Innehåll, fördjupat

I en familj där det förekommer missbruk behöver samtliga individer stöd på olika nivåer. Stödet kan ges både individuellt och till familjen som helhet. Det ska vara individanpassat och föregås av behovsbedömning och anpassning. Det kan handla om rådgivning, samtalsstöd, behandlande insatser och praktiskt stöd i vardagen. Detta förutsätter samordning och samverkan mellan olika enheter eller avdelningar inom socialtjänsten. Arbetet bör ske utifrån tre olika perspektiv: föräldra-, barn-, och familjeperspektivet.

Insatser till barn

För barn och unga är det centralt med struktur och rutiner i vardagen. Praktiskt stöd både i hemmet och i förskolan/skolan kan därför vara en viktig skyddsfaktor. Barnen kan behöva ges stöd i skolarbetet. På så sätt kan de få avlastning från en känsla av ansvar för sina föräldrar och stöd och uppmuntran till lärande och lek i skolan. Det är också viktigt att barn och unga får information om det som händer i familjen och att de vågar fråga och prata om det som är svårt. De kan behöva bearbeta sina upplevelser och de kan också behöva behandlande åtgärder om de har utvecklat egna symtom. Att träffa andra i liknande situation kan också vara stärkande och avlasta från känslor av skuld och skam. Det är viktigt att barnen ges möjlighet till kamratrelationer och fritidsintressen samt tillgång till någon stödjande vuxen utöver föräldrarna.

Flera av artiklarna i barnkonventionen är viktiga i sammanhanget men särskilt kan nämnas

  • artikel 3:1 som handlar om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn.
  • artikel 3:2 som handlar om att ett barn ska tillförsäkras sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer barnets vårdnadshavare
  • artikel 12 om delaktighet, som anger att varje barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till dess ålder och mognad.
  • artikel 27:1 som handlar om barns rätt till den den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga moraliska och sociala utveckling. 

Insatser till föräldrar och familj

Föräldrar behöver information om barns behov i dessa situationer och i vissa fall stöd i sitt föräldraskap. Den som har en alkohol- och/eller narkotikaproblematik behöver hjälp i att ta sig ur detta. Partnern kan behöva stöd för egen del och båda kan behöva stöd i sin relation till varandra och barnet. Familjen kan behöva hjälp i sin kommunikation och i att hitta nya sätt att kommunicera och umgås med varandra som inte är missbruksrelaterade. Många gånger kan avlastning och praktisk hjälp i familjen vara det som gör störst nytta.

Länkar

Socialstyrelsens kunskapsguide:
http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/Familjeorienterat-arbetssatt/Sidor/Insatser.aspx

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare

Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten
Barn och unga i familjer med missbruk – vägledning för socialtjänsten och andra aktörer

Barn som anhöriga – stöd till barn i förskola och skola som har svårigheter hemma

Föräldraskap och missbruk – att ta upp frågor om föräldraskap i missbruks- och beroendevården

Om implementering
Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer
Barnavårdskarriärer – en studie av risktecken och insatser för unga vuxna som varit föremål för omfattande interventioner från socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård
Med målet i sikte – målinriktad och systematisk utvärdering av insatser för enskilda personer (MOS)

Om Barnkonventionen 
https://unicef.se/barnkonventionen

Utbildningsfilmer från CAN
https://www.can.se/utbildningsfilm#

Uppföljning

Systematisk uppföljning av ett familjeorienterat arbetssätt innebär att dokumentera arbetet med enskilda klienter för att följa upp hur det går för dem. Det handlar även om att sammanställa denna information på gruppnivå i syfte att utveckla och förbättra verksamheten.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att enligt strukturerad manualbaserad metod stimulera familjens kommunikation kring sin situation och förälderns sjukdom och behandling när en förälder är drabbad av psykisk sjukdom eller beroende.

Syfte

Att förebygga psykisk ohälsa hos barn som närstående till förälder med psykisk sjukdom eller substansbruksyndrom genom att uppmärksamma barnens behov, stötta kommunikationen i familjen samt att genom föräldrarna stärka skyddande faktorer runt barnen.

Indikation (målgrupp, situation)

Målgruppen är förälder/föräldrar med psykisk sjukdom eller beroendesyndrom med barn 8-15 år men interventionen kan tillämpas även med yngre och äldre barn. Insatsen ska inte ges vid akuta kriser, vid familjevåld eller vid pågående obehandlat missbruk. Föräldern ska ha sjukdomsinsikt och vara motiverad att delta samt ha förmåga att reflektera kring och tolerera barnens perspektiv.

Kunskapsläge

Beardslees familjeintervention ingår i SBU:s systematiska översikt Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn från 2010. Där bedöms det vetenskapliga underlaget som otillräckligt för att man ska kunna göra en bedömning av metodens effekter.

Kompetenskrav

Utbildning i Beardslee krävs för att kunna utföra metoden. Avsnittet ska kompletteras. Svenska föreningen för Beardslee´s familjeintervention utbildar i metoden. Inga formella behörighetskrav finns för att delta i utbildningen. Utbildningen sker under två terminer och vid 10-12 tillfällen och innehåller såväl teoretiska som praktiska moment.

Innehåll, kortfattat

Insatsen innehåller psykopedagogiska inslag och innebär att: 

  • Informera familjen om tillståndet och om risk- och skyddsfaktorer för barn
  • I samtal med barnen ge röst åt barnens upplevelse av familjens situation och förälderns sjukdom
  • Stödja de vuxna att prata med barnen om den vuxnes sjukdom och behandling
  • Stödja de vuxna att se barnens behov och att identifiera och stärka skyddande faktorer samt minska riskfaktorer
  • I dialog med familjen komma fram till konkreta strategier för en bättre fungerande vardag

Se även insatsen Boendestöd, föräldraskapsstöd.

Innehåll, fördjupat

Interventionen bygger ursprungligen på studier av hur familjer med depression fungerar och betonar vikten av att allas röster blir hörda. Information och samtal anpassas efter individens förutsättningar, behov och frågor och kan behöva upprepas vid flera olika kontakttillfällen. Försäkra dig om att alla har förstått och att alla får komma till tals. 

Andra viktiga beståndsdelar är att ha fokus på styrkor och lösningar och att vara framtidsinriktad för att inge hopp och öka känslan av agens i familjen. Det övergripande syftet med insatsen är att få familjen att förstå varandra och öppna upp kommunikationen samt att uppmärksamma barnens behov för att minska risken att de drabbas av psykisk ohälsa. De kortsiktiga målen är att hjälpa föräldrarna att börja prata om den vuxnes ohälsa.med barnen och att öka deras medvetenhet om andra skyddsfaktorer i barns utveckling. Andra mål är att förbättra barnens förståelse för förälderns tillstånd och minska deras oro och känslor av skuld.

Beardslees familjeintervention - en manualbaserad metod

Insatsen omfattar vanligtvis sex samtal med en eller två veckors mellanrum samt uppföljande samtal efter sex månader. Nätverksträffar och ytterligare samtal läggs till vid behov.

  • De två första träffarna sker med föräldrarna och fokus är då historien av psykisk ohälsa/missbruk, hur det har påverkat den andra föräldern, barnen och familjens situation. Barnens situation diskuteras ur ett helhetsperspektiv (skola, fritid, styrkor och svårigheter), liksom teman som föräldrarna vill att man ska ta upp. Stor vikt läggs vid föräldrarnas åsikter och önskemål som känner sina barn bäst.
  • Varje barn intervjuas därefter enskilt, ofta hemma om familjen vill. Intervjuerna utgår från föräldrarnas funderingar och frågor. Barnens uppfattning om föräldrarnas psykiska sjukdom, barnens oro och frågor tas upp.
  • Familjeträffen planeras sedan tillsammans med föräldrarna utifrån föräldrarnas teman och vad som kommit fram i intervjuerna med barnen. Planen innefattar vad som ska berättas för barnen och vem som ska säga vad.
  • Familjeträffen leds av föräldern/föräldrarna och behandlaren är med som stöd. Under familjeträffen diskuteras planerade teman och de frågor som eventuellt kommit upp i barn intervjuerna besvaras i möjligaste mån. Överenskommelser om konkreta förändringar kan göras i familjen.
  • Efter familje samtalet sker en uppföljande träff med föräldrarna med summering, eventuella frågor, diskussion om målsättningarna blev uppnådda. Finns det saker som som måste diskuteras vidare?
  • Interventionen avslutas med ytterligare en uppföljande träff med familjen efter sex månader. Samtalen utvärderas och de konkreta förändringarna följs upp. Familjens behov av ytterligare stöd diskuteras.

Länkar

Socialstyrelsen om Beardslee´s familjeintervention: http://www.socialstyrelsen.s e/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/beardslees

Svenska familjers erfarenheter av Beardslee´s familjeintervention, doktorsavhandling Umeå universitet. https://www.med.lu.se/hv/cepi/aktuellt/aktuellt_arkiv/avhandling_om_beardslees_preventiva_familjeintervention_foer_barn_till_foeraeldrar_med_psykisk_sjukdom

Hur hjälper jag mitt barn? Handbok för föräldrar med psykiska problem. psykiatri.skellefteå@vll.se 

Vad är det med våra föräldrar? En handbok för barn och ungdomar som har en mamma eller pappa, som har psykiska problem.

psykiatri.skellefteå@vll.se

Nationellt kompetenscentrum anhöriga. http://www.anhoriga.se/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att tillämpa en manualbaserad metod med tillhörande loggbok för att stödja individen i sitt föräldraskap.

Syfte

Att stärka föräldraskapet och stödja barnens utveckling genom ökad förståelse och kunskap om hur tillståndet påverkar föräldraskapet och barnen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som är i behov av ökad kunskap om hur barn påverkas av förälderns tillstånd och behöver få stöd i att möta barnets och tonåringens behov. 

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Föra barnen på tal är en manualbaserad metod, där behandlaren genom att använda sig av tillhörande loggbok som hjälp, tillsammans med föräldern/föräldrarna går igenom barnens situation på ett strukturerat sätt vid två tillfällen. Modellen innebär att: 

  • Göra en strukturerad kartläggning av barnets situation
  • Identifiera barnets styrkor och eventuella sårbarheter
  • Utifrån kartläggningen samtala med föräldern om hur barnet kan påverkas av den vuxnes ohälsa
  • Samtala med föräldern om hur hen kan prata med barnet om den vuxnes ohälsa
  • Samtala om hur föräldern kan stärka barnet 

Se även insatsen Boendestöd, föräldraskapsstöd.

Innehåll, fördjupat

Föra barnen på tal har sin grund i förståelsen för hur den psykiska ohälsan kan påverka föräldraskapet och barnen, samt kunskapen om hur viktigt det är att föräldern kan stödja barnets och tonåringens utveckling. Metoden är manualbaserad och personalen använder en loggbok för att tillsammans med föräldern/föräldrarna gå igenom barnens situation. 

Samtal med loggbok som stöd

Kartläggningen av barnets livssituation utgår från barnets olika åldersperioder och sker vid två tillfällen. Barnets utveckling, samt olika typer av vardagliga situationer,gås igenom för att hitta vad som är viktigt för det enskilda barnet och vilken typ av stöd barnet behöver. Syftet med det första samtalet är att:

  • Identifiera barnets styrkor och sårbarheter. 
  • Samtal om hur föräldrarna kan stärka och stödja sitt barn

I det andra samtalet ligger fokus på hur föräldrarnas psykiska ohälsa kan påverka barnet och hur de kan prata med barnet om den. Som stöd för samtalet används handboken “Hur hjälper jag mitt barn”. Syftet med det andra samtalet är att: 

  • Hjälpa föräldrarna att få en realistisk bild av, och förståelse för, barnets situation
  • Stödja föräldrarna i att öppna upp och prata med barnen om förälderns psykiska ohälsa  

Loggboken kan användas redan under förälderns graviditet för att börja samtala om det kommande föräldraskapet. 

Länkar

Handbok för föräldrar med psykisk ohälsa:
https://www.mielenterveysseura.fi/sv/esitteet/handbok-f%C3%B6r-f%C3%B6r%C3%A4ldrar-med-psykiska-problem

Material om "Att föra barnen på tal" på föreningen för mental hälsa i Finlands hemsida:
https://www.mielenterveysseura.fi/sv/utvecklingsarbete/barn-och-unga/familj-barn-i-samspel/f%C3%B6ra-barnen-p%C3%A5-tal-samtalet

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Inget innehåll matchar dina valda filter.

4. Tidiga tecken

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Inget innehåll matchar dina valda filter.

5. Kartläggning och utredning

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Psykiatrisk basutredning är en standardiserad kartläggning psykiatriska problem inklusive beroende.

Syfte

Att identifiera psykiatriska problem utöver alkohol- eller drogproblemen, som kan vara av betydelsefulla för vidare prognos och behandlingsinsatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Bör ske brett hos patienter inom psykiatri och beroendevård, men i synnerhet vid misstanke om psykiatrisk sjuklighet.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer anger som prioritet 3 att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör använda exempelvis SCID I eller MINI (vilka ingår i basutredningen) som underlag för strukturerad diagnostik av skadligt bruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Kompetenskrav

Delar av basutredningen kan genomföras utan specifika kompetenskrav, men MINI-intervju får endast göras av personal skolad i psykiatrisk diagnostik. För SCID I krävs specifik utbildning.

Innehåll, kortfattat

Psykiatrisk basutredning kan utformas på olika sätt. Till exempel kan följande instrument ingå;  instrument för alkoholproblem (AUDIT-C), depression (PHQ-9 eller MADRS-S), ADHD (ASRS), hälsorelaterad livskvalitet (EQ-5D), bedömarskattning av sjukdomsgrad (CGI), samt strukturerad intervju som underlag för diagnostik (MINI eller SCID I).

Innehåll, fördjupat

Instrumenten är utvalda för att snabbt och enkelt kunna ge indikation om vilka problemområden som kan vara värda att utforska närmare. För patienter med alkohol- eller drogproblem är den strukturerade syndromdiagnostiken i MINI eller SCID I särskilt relevant, men även den bredare kartläggningen av parallella psykiatriska problem, s.k. samsjuklighet, kan vara viktig. Basutredningen leder inte alltid till en specifik diagnos, men utgör en god grund för fördjupad utredning i enlighet med specifika riktlinjer för olika tillstånd. Basutredningen bör kombineras med användning av biologiska markörer för att identifiera alkoholproblem och substansintag.

Länkar

Psykiatrisk basutredning, inklusive länkar till formulär:
http://www1.psykiatristod.se/Psykiatristod/Psykiatriprogram/Basutredning/

Socialtjänst

Kort beskrivning

ASI (”Addiction Severity Index”) är en strukturerad intervju som kartlägger en rad problemområden som alkohol- och narkotika användare kan ha.

Syfte

ASI ger en bred bild av patientens/klientens problematik och vad hen ser som mest angeläget att få hjälp med.

Indikation (målgrupp, situation)

Kartläggning av hjälpbehov, i synnerhet när detta bedöms ha en viss grad av komplexitet med behov på flera olika områden. ASI kan även användas för uppföljning av insatser.

Kunskapsläge

Prioritet 1 enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer, som menar att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör använda ASI för att bedöma hjälpbehov för personer med alkohol- eller narkotikaproblem.

ASI används flitigt i Sverige inom både sjukvård och socialtjänst, liksom bl.a. inom kriminalvården.

Kompetenskrav

Särskild utbildning på 3 dagar, i övrigt inga specifika krav på förkunskaper.

Innehåll, kortfattat

ASI innehåller frågor om alkohol och narkotikaanvändning (både aktuellt och tidigare i livet), fysisk hälsa, arbete och försörjning, kriminalitet, familj och umgänge och psykisk hälsa. Även hereditet och tidigare erfarenhet av behandlingar kartläggs. För varje område får patienten skatta hur stora problemen och hjälpbehoven är.

Innehåll, fördjupat

ASI är utvecklat i USA men har sedan 1990-talet använts flitigt i Sverige inom både klinik och forskning. Svensk översättning finns både av grundintervjun och särskilda formulär för uppföljning respektive återkoppling.

Länkar

Socialstyrelsen om ASI, inklusive länk till manual:
http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/asi

Uppföljning

Uppföljning sker på individnivå enligt förutbestämt tidsschema.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

AUDIT (”Alcohol use disorders identification test”) är ett självskattningsinstrument som används för att identifiera alkoholproblem.

Syfte

Att identifiera alkoholproblem i ett tidigt skede för att kunna erbjuda hjälp och stöd.

Indikation (målgrupp, situation)

Används främst på vuxna individer vid misstanke om alkoholproblem, i vissa sammanhang även för screening utan specifik misstanke.

Kunskapsläge

  • Prioritet 1 enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer. Vid misstanke om alkoholproblem är AUDIT mycket användbart för närmare kartläggning. 
  • Alcohol-E, ett fördjupande självskattningsformulär som närmare beskrivs nedan, har prioritet 5 enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

AUDIT innehåller 10 frågor uppdelade på tre domäner, som ger en bred bild av konsumtionsnivån, symtom på beroendeutveckling, samt konsekvenser av alkoholkonsumtionen.

Innehåll, fördjupat

AUDIT utvecklades ursprungligen av WHO (World Health organisation) och har validerats i en lång rad studier. Instrumentet översattes till svenska 1994. Det vetenskapliga stödet är starkt och det finns också en utbredd erfarenhet av att använda formuläret. Det är enkelt och går snabbt att genomföra, samtidigt som det ger rikligt med relevant information, vilket gör det användbart både inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. AUDIT kan exempelvis användas vid ett nybesök eller vid en vanlig hälsoundersökning. Oftast används det som självskattningsformulär, men det kan också tjäna som underlag för en strukturerad intervju. Dessutom finns det en webbversion. De tre första frågorna benämns AUDIT-C och används ibland separat, om endast en väldigt kort screening ska göras. Resultatet avgör sedan om man väljer att gå vidare med hela formuläret eller inte. Hela AUDIT beräknas ta cirka tio minuter att genomföra.

Uppföljning samt Alcohol-E

Om resultatet av AUDIT indikerar riskfylld eller skadlig alkoholkonsumtion, bör självskattningen följas upp av rådgivande samtal, motiverande samtal, eller kort intervention, samt eventuellt även med en fördjupad kartläggning, där Alcohol-E är ett lämpligt instrument. Det är en motsvarighet till DUDIT-E, men undersöker alkoholvanor istället för narkotikaanvändande. Det är en utökad version av AUDIT, som kan fungera som en utgångspunkt för ett fördjupat samtal om en individs förhållningssätt till alkohol , samt vilken motivation till förändring individen har. Alcohol-E kan användas i utredningssyfte, som ett återkommande behandlingsinslag eller som ett utvärderingsinstrument av beteendeförändring och motivation, när det gäller konsumtion av alkohol. Självskattningsformuläret består av 52 frågor och beräknas ta 15-20 minuter att fylla i. Det är indelat i fyra beståndsdelar:

  • I första delen undersöks frekvensen av alkoholkonsumtionen och typ av alkohol som konsumeras.
  • I den andra delen undersöks positiva konsekvenser av alkoholkonsumtionen.
  • I den tredje delen undersöks negativa konsekvenser av alkoholkonsumtionen. 
  • I den fjärde delen undersöks individens motivation till förändring, avseende alkoholkonsumtionen.

Länkar

AUDIT Självskattningsformulär, Stockholms läns landsting:

AUDIT

Alcohol-E Självskattningsformulär, Stockholms läns landsting:

http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/ALCOHOL%20-E.pdf

Socialstyrelsens rekommendation om AUDIT:

http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/mojligaalkoholproblem

Socialstyrelsens rekommendation om Alcohol-E:

https://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/alkoholproblem-behovavproblemk

Metodguiden om AUDIT:

https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/audit

Metodguiden om Alcohol-E:

https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/alcohol-e

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

DUDIT (”Drug use disorders identification test”) är ett självskattningsinstrument som används för att identifiera problem med narkotika och/eller beroendeframkallande läkemedel.

Syfte

Att identifiera narkotikaproblem i ett tidigt skede för att kunna erbjuda hjälp och stöd.

Indikation (målgrupp, situation)

Används främst på vuxna individer vid misstanke om narkotikaproblem, i vissa sammanhang även för screening utan specifik misstanke.

Kunskapsläge

Prioritet 3 enligt Socialstyrelsens Nationella riktlinjer.

Vid misstanke om narkotikaproblem är DUDIT användbart för närmare kartläggning.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

DUDIT innehåller 11 frågor som ger en bred bild av narkotikaanvändning, symtom på beroendeutveckling, samt konsekvenser av narkotikaanvändning.

Innehåll, fördjupat

DUDIT utvecklades som en motsvarighet till AUDIT, med inriktning mot narkotikaproblem istället för alkoholproblem. Studier har visat att det fungerar väl för att upptäcka allvarliga problem och beroende av narkotika, medan det är mer tveksamt vad gäller upptäckt av skadligt bruk och mindre svåra problem. Precis som AUDIT är DUDIT snabbt och enkelt att genomföra, samtidigt som det ger relativt bred information, vilket gör det användbart både inom hälso- och sjukvård och socialtjänst för att identifiera narkotikaproblem. Tidsåtgången beräknas till 5-10 minuter för att fylla i formuläret. På fråga 1-9 finns fem svarsalternativ som ger 0, 1, 2, 3, respektive 4 poäng. På de två sista frågorna 10-11 finns tre svarsalternativ som ger 0, 2, respektive 4 poäng. Maxpoäng är 44.

Uppföljning och DUDIT-E

Om resultatet av DUDIT indikerar narkotikarelaterad problematik, bör självskattningen följas upp av rådgivande samtal, motiverande samtal, samt eventuellt även med en fördjupad kartläggning, där DUDIT-E är ett lämpligt instrument. Det är en utökad version av DUDIT, som kan fungera som en utgångspunkt för ett fördjupat samtal om en individs förhållningssätt till droger, samt vilken motivation till förändring individen har. DUDIT-E kan användas i utredningssyfte, som ett återkommande behandlingsinslag eller som ett utvärderingsinstrument av beteendeförändring och motivation, när det gäller narkotikaanvändande. Självskattningsformuläret beräknas ta 15-20 minuter att fylla i och har fyra beståndsdelar: 

  • DUDIT-Ed: Där användningen av olika narkotikakategorier undersöks.
  • DUDIT-Ep: Där positiva konsekvenser av narkotikaanvändandet undersöks.
  • DUDIT-En: Där negativa konsekvenser av narkotikaanvändandet undersöks.
  • DUDIT_Et: Där det ställs frågor kring motivation till förändring, avseende narkotikaanvändandet.

Länkar

Socialstyrelsens rekommendation:
http://www.socialstyrelsen.se/nationellariktlinjermissbrukochberoende/sokiriktlinjerna/mojliganarkotikaproblem

Metodguiden om DUDIT
https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/duditdrugusedisordersidentific

Metodguiden om DUDIT-E
https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/dudit-e

DUDIT självskattningsformulär, Stockholms läns landsting
http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/DUDIT%20version%202.2.pdf

DUDIT-E självskattningsformulär Stockholms läns landsting
http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/DUDIT-E.pdf

Socialtjänst

Kort beskrivning

ADAD är en bedömningsmetod för unga missbrukare och unga med social problematik.

Syfte

Metoden kan användas i utredningsarbete, vid behandlingsplanering och för uppföljning och utvärdering för att kunna erbjuda rätt behandlingsinsatser vidare för individen.

Indikation (målgrupp, situation)

Målgruppen för ADAD riktar sig till ungdomar i åldern 13-21 år med en etablerad missbruksproblematik och/eller en psykosocial problematik. (Ungdomar i riskzon)

Kunskapsläge

ADAD har en socialstyrelsens riktlinjer klassats som 4 av 10, där 1 är absolut bäst. Avgörande för rekommendationen är att instrumentet fungerar väl för att utforska hjälpbehov enligt beprövad erfarenhet. Dock är det vetenskapliga stödet för validiteten osäkert, vilket har påverkat prioriteringen.

Kompetenskrav

En förutsättning för att få genomföra ADAD-intervjun är att den som utför intervjun är väl förtrogen med intervjuformulär och manual och har gått en särskild utbildning som omfattar minst två dagar. Utbildningen ger intervjuaren riktlinjer för genomförande, intervjuarträning, praktisk tillämpning, kodning av intervjun, skattningsförfarande och återkoppling till den unga.

Utbildning och utbildare finns på olika platser i Sverige. Utbildning i datorversionen ges av Råbe och Kobberstad.

Innehåll, kortfattat

ADAD är en manualbaserad bedömningsmetod för unga missbrukare och unga med social problematik. Instrumentet som bygger på en intervju har utvecklats i USA i slutet av 1980-talet i USA av Alfred Friedman och Arlene Utada (1989).

ADAD består av ett antal frågor som rör nio livsområden: fysisk hälsa, skola, arbete, fritid och vänner, familj, psykisk hälsa, brottslighet, alkohol och narkotika.

Innehåll, fördjupat

ADAD-intervjun är uppdelad i nio olika problemområden, enligt ovan, vilka tillsammans ger en bred översikt över en ung människas situation och eventuella behandlingsbehov. Intervjun består av ett strukturerat frågeformulär med till största delen fasta svarsalternativ i de nio olika problemområdena. Förutom att svara på frågorna inom varje problemområde skattar både intervjuare och ungdomen hur mycket hjälp som behövs i varje problemområde. Ungdomarna skattar också hur oroliga de är över sina problem i varje problemområde. ADAD omfattar alltså tre aspekter: ungdomens egen skattning, intervjuarens skattning av allvarlighetsgrad och sammantagen skattning.

Ungdomens skattning av de egna problemen sker med en fyrgradig skattningskala: 0 = Inte alls, 1 = Lite, 2 = Ganska mycket och 4 = Mycket.

Intervjuarens skattning är dels baserad på den ungas svar på enskilda frågor, dels på den ungas skattningar av hjälpbehov inom varje livsområde. Skattning görs enligt skalan 0–9 där 0–1 innebär inga reella problem (behöver inte ytterligare hjälp), 2–3 innebär obetydliga eller lätta problem (ytterligare hjälp troligen inte nödvändig), 4–5 innebär måttliga eller lindriga problem (viss hjälp önskvärd), 6–7 innebär betydande eller ansenliga problem (hjälp är nödvändig) och 8–9 innebär avsevärda eller utomordentligt stora problem (hjälp är absolut nödvändig).

Omfattning och intensitet: Att genomföra en ADAD-intervju tar vanligtvis mellan 60 och 90 minuter. Intervjun bör genomföras vid ett och samma tillfälle. I ett första steg tar intervjuaren enbart hänsyn till den ungas faktiska problem som de yttrar sig i intervjusvaren. Intervjuaren gör en första bedömning av svårighetsgraden och behovet av hjälp. I nästa steg är utgångspunkten det preliminära skattningsintervall som gjordes i steg ett. Intervjuaren använder den ungas svar på skattningsfrågorna för att välja ett slutgiltigt värde från det tidigare gjorda skattningsintervallet. Skattningen ska utgå från den ungas hjälpbehov.

Länkar

Instrumentet med manual förvaltas av Statens Institutionsstyrelse som har copyright på den svenska versionen. Ingen licens krävs.
https://www.stat-inst.se/contentassets/3631a301baaa4cbc9faf0c90f16a782e/adad---adolescent-drug-abuse-diagnosis-manual.pdf 

Uppföljning

Återkoppling till den unga bör ske inom en vecka efter genomförd intervju. Återkopplingssamtalet ger en möjlighet att resonera med den unga kring den framtida planeringen och motivationen till förändring. Längden på samtalet kan variera mellan 45 och 60 minuter. Det finns en manual även för återkopplingssamtalet.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Addis är en strukturerad intervju för att bedöma allvarlighetsgraden av en substans problematik.

Syfte

Att kartlägga substans problematik, bedömning av allvarlighetsgrad (legitimerad personal kan ställa diagnos enl ICD-10 samt DSM 5 med hjälp av intervjun), att utifrån resultatet föreslå åtgärder i form av behandlingsinsatser. Att öka medvetenheten samt väcka motivation hos den enskilde.

Indikation (målgrupp, situation)

Personer som söker hjälp för alkohol och narkotikaproblem.

Kunskapsläge

ADDIS har fått rangordning 3 av Socialstyrelsen, av 1-10, där 1 är den högsta rekommendationen.

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att instrumentet fungerar väl som underlag för att diagnostisera alkoholmissbruk och -beroende.
Kommentar: Det finns en svensk manual, som är tillgänglig efter utbildning. Instruktioner till användare är goda.

Socialstyrelsens slutsats om bedömningsinstrumentet

Stödet för den tekniska kvaliteten bör kompletteras. Internkonsistensen är mycket hög, men data bör kompletteras kring test–retest och interbedömarreliabilitet (reliabilitet). Normdata saknas och bör kompletteras. Instrumentet visar dock god begrepps-, diskriminerande och samtidig validitet. Sensitiviteten och specificiteten är mycket hög.

Kompetenskrav

Grundutbildning på akademisk nivå med vårdande, social inriktning. Utbildning till alkohol- och drogrådgivare motsvarande minst 20 högskolepoäng

30 timmars grundutbildning, intervjuteknik och beroendelära. För att göra diagnostiska bedömningar eller diagnoser med stöd av ADDIS krävs att man genomgått en behörighetsprocess, blivit godkänd på examination och håller behörigheten aktuell genom certifiering vartannat år. Handledning ges av Dahl och Dahl preventions- och beroendecenter.

Innehåll, kortfattat

ADDIS är en bedömningsmetod som används för att diagnostisera skadligt bruk, missbruk och beroende av alkohol och andra droger. ADDIS är en svensk översättning av det amerikanska instrumentet SUDDS. ADDIS har använts i Sverige sedan 1987 och sedan 2000 finns även ADDIS-ung för ungdomar upp till 20 år.

Strukturerad intervju om ca 75 frågor kring alkohol och narkotikaanvändning samt den enskildes konsekvenser av användningen av dessa. Screening kring spelproblematik, ångest, stress, depression samt PTSD.

Innehåll, fördjupat

Intervjun tar ca 1-2 timmar att genomföra beroende på antalet substanser och hur allvarliga konsekvenser användandet har fått. Återkopplingen till intervjupersonen tar ca 1 timme.

Instrumentet är ett strukturerat intervjuformulär som består av 75 grundfrågor som ställs till patienten/klienten. Huvuddelen av frågorna rör personens bruk, erfarenheter samt upplevda konsekvenser av alkohol, läkemedel och droger. Svarsalternativen är ja eller nej. Då en fråga besvarats med ja, följer i relevanta fall frågor om senaste år och senaste månad samt debutålder. Med instrumentet följer två diagnoschecklistor för bedömning av beroende och skadligt bruk (ICD-10) respektive beroende och missbruk (DSM-IV).

Kriterierna enligt ICD-10 för:

beroende är stark önskan/känsla av tvång att ta drogen, svårt att kontrollera användningen, abstinensbesvär, tolerans, avstår från andra nöjen och intressen till förmån för droganvändning/tidsomfattande drogbruk och fortsatt medveten användning trots uppenbara negativa konsekvenser.

  • skadligt bruk är fortsatt användning trots uppenbara negativa konsekvenser.

Kriterierna enligt DSM-IV för:

  • beroende är tolerans, abstinensbesvär, ökad mängd/längre perioder av bruk, kontrollförlust, tidsomfattande drogbruk, avstår från andra nöjen och intressen till förmån för droganvändning och fortsatt användning trots upprepade psykiska/fysiska problem.
  • missbruk är försummat ansvar inför plikter, risk att någon kan komma till fysisk skada, rättsliga problem och ständiga eller återkommande sociala problem.

Länkar

http://www.addis.se/

Socialtjänst

Kort beskrivning

Att inför biståndsbeslut utreda och bedöma individens behov av stöd, vård eller behandling

Syfte

Att få kännedom om individens behov av stöd, vård eller behandling för sin alkohol- och/eller drogproblematik samt övriga livssituation. Att utreda individens resurser och svårigheter och därigenom skapa förutsättningar för utförande insats att utforma stödet efter individens behov.

Indikation (målgrupp, situation)

Socialtjänsten ska inleda utredning efter att en person själv ansökt om stöd, vård eller behandling eller att en anmälan inkommit om att någon behöver stöd eller hjälp t.ex. med sina alkohol- och/eller narkotikaproblem. Utredningen ligger till grund för biståndsbeslut och vilket stöd individen bör erbjudas.

Kunskapsläge

Socialtjänsten har skyldighet att utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt kommit till socialtjänstens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av socialtjänsten (11 kap. 1§ SoL). Som underlag till utredning används ofta något av de bedömningsinstrument som rekommenderas i de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende. Det bedömningsinstrument som rekommenderas främst är ASI (länk till ASI, ADDIS och DOK)

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. För att använda bedömningsinstrument kan krävas särskild utbildning, se mer under respektive bedömningsinstrument.

Innehåll, kortfattat

Att med individens behov i centrum: 

  • Utreda individens behov av stöd, vård eller behandling för sina alkohol- och/eller narkotikaproblem samt övriga livssituation
  • Ta fram ett underlag för biståndsbeslut
  • Följa upp beviljade insatser tillsammans med individen och ev. utförare av insats. 
  • Följa upp beviljade insatser gentemot socialnämnden

Innehåll, fördjupat

Utredningen, av behovet av insatser, görs tillsammans med individen som själv får berätta om sin situation och behov av stöd och hjälp. Individen informeras alltid om orsakerna till utredningen och rätten till medbestämmande. Information kan behöva anpassas efter den enskildes kognitiva förmåga, både muntligt och skriftligt - och upprepas vid flera olika kontakttillfällen.

En utredning får inte göras mot en myndig persons vilja, förutom om det föreligger fara för den enskildes liv då utredning görs enligt LVM (Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall).

Utredningen

Att utreda enligt Socialtjänstlagen (SoL) innebär att samla in den information som behövs för att få fram ett beslutsunderlag för att kunna bevilja eller avslå en ansökan eller besluta om andra åtgärder. När en person ansöker om stöd, vård eller behandling ska socialtjänsten inleda en utredning utan dröjsmål. Det gäller också när någon anmäler missförhållanden. En utredning får inte göras mot en myndig persons vilja, förutom om det föreligger fara för den enskildes liv eller om misstanke eller kännedom om att barn far illa. 

Av beslutet ska framgå vad den enskilde ansökt om, vad som har beslutats, för vilken tid beslutet gäller samt information om rätten att överklaga.

Att bedöma behov är också viktigt vid uppföljning av individuellt behovsprövade insatser. Även om den enskildes behov är utredda innan ett beslut kan situationen förändras. Det är därför viktigt att följa upp insatsen och då även uppmärksamma om behoven har förändrats.

Olika kommuner har olika rutiner för hur de arbetar och vilka mallar och rubriker som används.  Under rubriken material finns länk till ett exempel på hur en mall för utredning kan vara utformad: 

Länkar

Socialstyrelsens bok handlägga och dokumentera.
https://www.google.com/url?q=https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19645/2015-1-10.pdf&sa=D&ust=1543397643682000&usg=AFQjCNEKrMeNMpoeDBD4Yk3TMB7uNIm5RA

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende, bedömningsinstrument

Exempel på mall för utredningar, framtagen av FoU Västernorrland, finns att ladda ner här: https://www.fouvasternorrland.se/Filer/Rapporter/SoLgrundutredning%2028%20april%2008.pdf

Uppföljning

Alla beslut ska följas upp minst var sjätte månad och alltid omprövas vid förändrade behov.

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en metod för att kartlägga konsumtion av alkohol och narkotika.

Syfte

Genom intervju eller självskattning identifiera nivån på alkohol-/narkotikaanvändandet hos enskilda individer eller grupper i befolkning. Kan användas både i kliniska sammanhang, för att identifiera riskbruk, och i forskningssammanhang, för att identifiera riskgrupper när det gäller problematisk konsumtion av alkohol och narkotika.

Indikation (målgrupp, situation)

Ungdomar och vuxna som antingen har ett känt riskbruk, missbruk eller beroende som behöver följas upp, eller individer i riskgrupper, när nivån på konsumtionen av alkohol och narkotika behöver bedömas.

Kunskapsläge

Insatsen finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har prioritet 5 vid alkoholproblem, samt prioritet 6 vid narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Timeline follow-back (TLFB) är en metod för att kartlägga konsumtion av alkohol och narkotika (eller andra riskbeteenden, till exempel spelberoende) under en viss tidsperiod. Den kan användas både på individ- och gruppnivå. Främst undersöks volym och frekvens på konsumtionen. Kartläggningen utförs antingen i intervjuform eller som självskattning på internet.

Innehåll, fördjupat

Metoden utvecklades i slutet av 70-talet, först som uppföljning av individer som redan hade ett känt missbruk eller beroende av alkohol. Den har senare kommit att användas även för andra riskbeteenden, exempelvis narkotikaanvändande och problematiskt spelande, och också för att upptäcka förhöjda konsumtionsnivåer av alkohol och droger. Då har den använts på riskgrupper, exempelvis individer från primärvård och universitetsstudenter. TLFB kan också nyttjas som uppföljningsinstrument vid behandlingar, till exempel den manualbaserade traumabehandlingen Cope. Det finns ingen svensk manual för metoden, däremot finns en kort information i AUDIT- och DUDIT-manualen, samt i BIB 2010 (en sammanställning av bedömningsinstrument inom missbruks- och beroendevården).

Genomförande

Med hjälp av Timeline follow-back kan man bland annat få fram siffror om (1) antalet dagar då alkohol och/eller narkotika används totalt, (2) volym per vecka i medeltal, exempelvis antalet drinkar, (3) antalet dagar med förhöjd konsumtion, (4) antalet nyktra dagar och (5) mönster i konsumtionen: till exempel vilka dagar alkohol eller narkotika brukar användas. Hur lång period som mäts kan variera, från 7 dagar upp till 90 dagar. Kartläggningen kan genomföras på olika sätt: antingen som intervjuer, individuellt eller i grupp, något som bygger på att deltagarna har fört en dagbok över sin konsumtion, eller så sker kartläggningen genom att deltagarna får en fråga per dag via automatiserad telefon. En tredje variant är att deltagarna själva fyller i formulär om sin konsumtion på internet. Metoden är snabb och enkel att utföra. 

Länkar

Socialstyrelsens metodguide för socialt arbete:
https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/tlfbtimelinefollow-back

Svensk speldagbok:
https://www.fbanken.se/form/297/speldagbok

BIB 2010:
https://www.stat-inst.se/contentassets/831680d407a94f00a69d6bf2cfa0a27f/bib-2010-bedomningsinstrument-inom-behandling-och-forskning-for-missbruks-och-beroendevard.pdf

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är ett kortfattat strukturerat intervjuverktyg som följer kriterierna för de vanligaste psykiatriska tillstånden i DSM-5.

Syfte

Genom strukturerade frågor utifrån DSM-5-kriterierna, syftar insatsen till förbättrad symtombaserad diagnostik, bland annat för personer med alkohol- och/eller narkotikaproblem. Detta leder i sin tur till en bättre anpassad behandling.

 

Indikation (målgrupp, situation)

Vuxna individer som misstänks ha någon form av psykiatriskt tillstånd, exempelvis Alkoholbruksyndrom och/eller Substansbruksyndrom (enligt DSM-5).

Kunskapsläge

Insatsen finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och har prioritet 3 vid möjligt skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol och/eller andra substanser. 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

MINI är en kortfattad diagnostisk intervju som följer DSM-5-kriterierna för de vanligaste psykiska tillstånden, bland annat missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Det ska vara snabbt och enkelt att genomföra och ska fungera som ett komplement till andra psykiatriska bedömningar och utredningar.

Innehåll, fördjupat

MINI är en strukturerad intervju som används för att diagnostisera individer som misstänks ha en psykisk ohälsa av något slag. Instrumentet används också för att ställa diagnos avseende missbruk eller beroende av alkohol eller andra substanser enligt DSM-5. MINI täcker i princip samtliga diagnoser i DSM-5, frånsett de flesta personlighetssyndrom och vissa utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. Det senaste nytillskottet i MINI är en kompletterande modul om ADHD.

Syftet är att underlätta insamling av information om psykiska symtom och det ses som ett komplement till patientcentrerade samtal eller kliniska bedömningar, således kan MINI inte ensamt användas för att ställa diagnos. Enligt upphovsmakarna tar det cirka 15 minuter att kartlägga någons psykiska tillstånd med hjälp av MINI.

MINI för alkohol- och substansbruksproblematik

Intervjupersonen får alltid börja med att svara på en screeningfråga inom varje diagnosområde. Om denna besvaras negativt, behöver övriga frågor inom diagnosområdet inte gås igenom. 

  • När det gäller misstänkt missbruk/beroende av alkohol lyder screeningfrågan: “Under de senaste tolv månaderna, har du druckit tre eller flera glas alkoholhaltiga dryck (ej lättöl eller cider) inom en tretimmarsperiod vid tre eller flera tillfällen?”
  • När det gäller misstänkt missbruk/beroende av andra substanser lyder screeningfrågan: “Har du under de senaste tolv månaderna tagit något av dessa medel (det finns en lista över olika substanser och man ska dessutom svara på vilken substans som har använts mest och vilken som har skapat mest problem) mer än en enstaka gång för att bli hög, euforisk, påtänd eller för att förändra ditt humör?”

Om ovanstående frågor besvaras med “ja” följer ytterligare 12 “ja och nej-frågor” för att utröna huruvida personen har Alkoholbruksyndrom respektive Substansbruksyndrom. Vid 2 eller fler ja-svar uppfylls kriterierna och personen bedöms ha någon av diagnoserna (eller båda). 2-3 ja-svar = lindrig form, 4-5 ja-svar = medelsvår form, och 6 eller flera ja-svar = svår form.

 

Länkar

Kunskapsguiden, informations- och utbildningsmaterial för primärvården. Här finns den senaste versionen av MINI 7.0, som inkluderar ADHD.

https://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/MINI-Stod-for-diagnostik-vid-psykisk-ohalsa/Sidor/default.aspx

Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag (obs texten baseras här fortfarande på MINI utifrån DSM-IV).

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Socialstyrelsens metodguide:

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/mini-mini-international-neuropsychiatric-interview/

Viss.nu

http://www1.psykiatristod.se/Global/Psykiatristod/Bilagor/M.I.N.I.7.0_AU1.0_swe-SE.pdf

 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

 

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är en semistrukturerad intervju, som fungerar som underlag för att diagnostisera personer med psykiska symtom, exempelvis missbruk eller beroende.

Syfte

Avsikten med insatsen är att samla in gediget, kliniskt relevant material, för att sedan lättare kunna diagnostisera enligt DSM-IV:s kriterier. Exempel på diagnoser som kan ställas med hjälp av intervjun är missbruks- och beroendediagnoser. 

Indikation (målgrupp, situation)

Personer där man vill undersöka huruvida diagnos inom missbruk eller beroende av alkohol och narkotika föreligger.

Kunskapsläge

Insatsen finns med i socialstyrelsens nationella riktlinjer och har prioritet 3. SCID-5, som följer diagnoskriterierna i nya DSM-5, finns ännu inte översatt till svenska och behandlas inte i nuvarande riktlinjer.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

SCID 1 är en semistrukturerad intervju, som innehåller både ja-och nej-frågor, samt frågor av mer öppen karaktär. Syftet är att samla in underlag för att kunna ställa psykiatriska diagnoser. Intervjuns fokus är inte snabbhet utan att ge mer omfattande information om missbrukets eller beroendets karaktär.

Innehåll, fördjupat

Intervjun inleds med några övergripande frågor kring alkohol. Därefter kommer tre mer specifika frågor kring andra substanser: 

  • “Har det hänt någon gång att du tagit tabletter eller droger för att sova bättre, gå ner i vikt, påverka humöret eller bli hög?”,  
  • “Vad tog du?” 
  • “Har du tagit något annat någon annan gång?” 

Efter denna inledning ställs både öppna frågor och slutna ja- och nej-frågor som följer DSM-IV-kriterierna. Syftet med detta är att samla ett omfattande material som kan tjäna som underlag vid diagnossättande enligt DSM-IV. Efter att det nya diagnossystemet DSM-5 kom ut har även en ny SCID-version, motsvarande SCID 1, utarbetats: SCID-5 CV (Clinical version). Denna finns dock ännu inte översatt till svenska och det är osäkert när detta kommer att ske.

Skillnaden mellan SCID 1 och MINI är i första hand att SCID inte fokuserar på snabbhet, utan mer på djupgående information om exempelvis missbrukets eller beroendets karaktär. MINI finns också i nyare översättningar som stämmer bättre överens med den senaste DSM-manualen, DSM-5.

 

Länkar

Nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Socialstyrelsens metodguide

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/scid-i-structured-clinical-interview-for-dsm-iv-axis-i-disorders/



Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Inget innehåll matchar dina valda filter.

6. Behandling och stöd

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Alkoholabstinens kan vara plågsam för individen och ge farliga komplikationer och är därför angeläget att behandla effektivt med läkemedel.

Syfte

Dämpa symtom på alkoholabstinens och minska risk för komplikationer.

Indikation (målgrupp, situation)

Alkoholabstinens.

Kunskapsläge

Att erbjuda behandling med bensodiazepiner till personer med alkoholabstinens i allmänhet har prioritet 2 enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer och prioritet 1 när det gäller patienter med förhöjd risk för abstinensepilepsi eller delirium tremens.

Behandlingen lindrar symtom och minskar risken för komplikationer.

Kompetenskrav

Ordineras av läkare, kan administreras av sjuksköterska.

Innehåll, kortfattat

Förstahandsvalet vid läkemedelsbehandling av alkoholabstinens är bensodiazepiner (oxazepam, diazepam), som har god evidens och risk-nytto-profil. Även klometiazol kan användas, men har sämre evidens och lägre prioriteringsgrad enligt Socialstyrelsen.

Patienter med särskilt hög risk för abstinensepilepsi eller delirium tremens kan vara i behov av observation och behandling i heldygnsvård. Detta kan exempelvis gälla patienter som tidigare haft sådana abstinenskomplikationer, patienter som druckit stora mängder alkohol dagligen i flera veckors tid, eller patienter med annan sjuklighet som gör dem särskilt sårbara.

Innehåll, fördjupat

Alkoholabstinens inträder när en längre tids omfattande alkoholintag upphör, i allmänhet hos personer med alkoholberoende. Alkoholabstinens innebär en rad symtom och kliniska manifestationer (till exempel ångest, skakningar, snabb hjärtverksamhet och förhöjt blodtryck), men också risk för framför allt två allvarliga komplikationer – abstinensepilepsi och delirium tremens.

Delirium tremens visar sig typiskt 2–3 dygn in i abstinensen hos patienter med omfattande alkoholkonsumtion och svår abstinens i övrigt. Vanliga symtom vid delirium tremens är förvirring, hallucinatoriska upplevelser och agitation (svår oro i kombination med hyperaktivitet), tillsammans med bland annat snabb hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck och svåra svettningar. CIWA rekommenderas även för att bedöma att bedöma abstinensgrad och utifrån resultat välja behandling.

Länkar

Läkemedelsverkets rekommendationer för Läkemedelsbehandling vid alkoholabstinens:

https://lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Behandlings--rekommendationer/Behandlingsrekommendation---listan/Alkoholabstinens/

Uppföljning

Följs upp genom regelbunden kontroll av symtom, utifrån en individuell bedömning av risken för abstinenskomplikationer.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Läkemedel kan användas för att minska drickandet vid alkoholberoende.

Syfte

Läkemedel kan vara till hjälp vid alkoholberoende, både för att förebygga återfall och bidra till helnykterhet, men också för att minska tyngden på ev. återfall och därmed minska risken för komplikationer.

Indikation (målgrupp, situation)

Alkoholberoende.

Kunskapsläge

Hälso- och sjukvården bör erbjuda personer med alkoholberoende behandling med disulfiram, akamprosat eller naltrexon (prioritet 1). Hälso- och sjukvården kan erbjuda personer med alkoholberoende behandling med nalmefen (prioritet 4).

Disulfiram, akamprosat och naltrexon är samtliga godkända för behandling av alkoholberoende i Sverige sedan flera år, men användningen varierar regionalt och generellt tycks alltför få patienter erbjudas sådan behandling. När det gäller disulfiram är det viktigt med uppföljning eftersom risken för leverskada är hög. Rekommendationen är att det tas leverstatus (blodprover) innan insättningen och sedan uppföljning av leverstatus under behandlingstid.

Kompetenskrav

Läkemedlen förskrivs av läkare. Går utmärkt att behandla inom exempelvis primärvård och psykiatri och bör inte förbehållas specialiserad beroendevård.

Innehåll, kortfattat

Läkemedel för alkoholberoende kan förskrivas inom alla delar av sjukvården som möter sådana patienter. Akamprosat, naltrexon och nalmefen sköts i regel helt självständigt av patienten, medan disulfiram ofta inbegriper ett kontrollerat läkemedelsintag 2-3 gånger per vecka, för att optimera följsamheten i behandling.

Innehåll, fördjupat

Behandling av alkoholberoende syftar till att alkoholkonsumtionen ska upphöra eller minska, för att på så sätt minska de problem och skador som en hög alkoholkonsumtion medför. Det är vanligt att personer med alkoholberoende vill minska sin konsumtion utan att sluta dricka helt. För personer med ett uttalat beroende är möjligheterna att på ett stabilt sätt uppnå ett måttligt drickande små, medan personer med mer begränsat beroende oftare kan klara detta.

I en majoritet av de studier som Socialstyrelsens rekommendationer bygger på har studiedeltagarna erbjudits psykologisk eller psykosocial behandling samtidigt som läkemedelsbehandlingen. I några studier handlar det om sedvanligt medicinskt omhändertagande – men i en relativt omfattande och strukturerad form – i stället för psykosocial behandling. Det innebär att läkare eller annan medicinsk personal följer upp sina patienter genom upprepade samtal av stödjande och motiverande karaktär. Detta utöver den sedvanliga uppföljningen med provtagning, medicinsk undersökning och administrativa insatser.

Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med alkoholberoende behandling med disulfiram, akamprosat eller naltrexon. Valet av preparat beror i viss mån på syftet med behandlingen – helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion. Disulfiram är ett väldokumenterat och beprövat preparat med god effekt. Akamprosat har god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall, men tycks inte vara lika effektivt som disulfiram om målet är helnykterhet. Naltrexon har, liksom disulfiram, en snabbt insättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckes dagar. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt.

Enligt Socialstyrelsens rekommendation kan hälso- och sjukvården erbjuda personer med alkoholberoende behandling med nalmefen. Nalmefen kan jämföras med naltrexon och har god effekt. Dock har det sämre vetenskapligt stöd och det saknas klinisk erfarenhet, vilket motiverar en något lägre prioritering.

Länkar

https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19590930000020

Uppföljning

Följs upp enligt individuell plan för den enskilde patienten. Uppföljning bör ske strukturerat med hjälp av beteenderegistrering, t.ex. i form av alkoholdagbok eller Time-line follow back. Även biologiska alkoholmarkörer kan användas för uppföljning.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Vid långvarigt bruk av bensodiazepiner är det för vissa patienter svårt att sluta, något som dock kan underlättas med hjälp av nedtrappning.

Syfte

Bli fri från bensodiazepiner.

Indikation (målgrupp, situation)

Långvarigt bruk av bensodiazepiner, där enkel utsättning inte fungerar eller patienten utvecklat ett beroende.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med långvarigt bruk av bensodiazepiner där sedvanlig utsättning inte är möjlig nedtrappning av bensodiazepin (prioritet 2).

Kompetenskrav

Kan ordineras av läkare.

Innehåll, kortfattat

Bensodiazepiner används av många patienter som lugnande eller sömngivande medel. Även om de inte rekommenderas för långtidsbehandling är det för vissa patienter svårt att sluta, trots att de långsiktiga riskerna (kognitiva biverkningar, risk för fallolyckor m.m.) är större än de ev. terapeutiska effekterna. En del patienter utvecklar tolerans och kan få plågsamma abstinenssymtom vid försök till snabb utsättning.

Innehåll, fördjupat

Abstinensbesvär vid försök till utsättning efter längre tids bruk (4–6 veckor eller mer) är vanligt, även hos personer som inte uppfyller samtliga kriterier för beroende. Patienter kan därför behöva hjälp med nedtrappning efter en lång tids användning. Det finns även en risk för allvarliga abstinenskomplikationer, bland annat delirium tremens och epileptiska anfall, särskilt vid längre tids högdosanvändning. Nedtrappning innebär att patientens dos av bensodiazepiner minskas stegvis i samförstånd med patienten och anpassat efter eventuella abstinenssymtom. Nedtrappning avser att minska abstinensbesvären och risken för allvarliga abstinenskomplikationer.

Det finns inte något omfattande vetenskapligt stöd om behandling vid beroende av bensodiazepiner. De studier som finns berör främst långtidsanvändning. I riktlinjerna inkluderas långvarigt bruk där sedvanlig utsättning inte varit möjlig. Studierna som ligger till grund för rekommendationerna i riktlinjerna har inkluderat personer som sökt vård på grund av svårigheter att avsluta sin bensodiazepinanvändning, eller som inte avslutat sin användning trots uppmaning från läkare.

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

Uppföljning

Uppföljning bör ske med regelbunden kontroll av abstinensbesvärens svårighetsgrad och anpassa nedtrappningens hastighet därefter.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Naltrexon kan användas för att minska risken för återfall i amfetaminberoende.

Syfte

Minska amfetaminanvändning och komplikationer till sådan.

Indikation (målgrupp, situation)

Amfetaminberoende.

Kunskapsläge

Hälso- och sjukvården kan erbjuda personer med amfetaminberoende behandling med naltrexon (prioritet 4). Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har god effekt på amfetaminanvändning och kvarstannande i behandling, att den inte är förknippad med några allvarliga biverkningar och att det finns få alternativa läkemedelsbehandlingar. Dock är det vetenskapliga underlaget begränsat, vilket påverkat prioriteringen.

Kompetenskrav

Kan ordineras av läkare. Förskrivaren bör ha erfarenhet av den aktuella patientgruppen och lämplig behandling i övrigt.

Innehåll, kortfattat

Naltrexon är ett läkemedel som sedan länge används vid behandling av alkoholberoende, men ett antal kliniska prövningar (bl.a. från Sverige) har visat att det kan ha återfallspreventiv effekt även vid amfetaminberoende.

Innehåll, fördjupat

Läkemedlet tas i tablettform en gång per dag. Försiktighet bör iakttas för patienter som även tar opioider, eftersom naltrexon är en antagonist som blockerar effekten av läkemedel och droger av opioidtyp.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Läkemedelsbehandling vid opioidberoende sker idag framförallt med tre olika preparat: buprenorfin, buprenorfin-naloxon och metadon. Sådan behandling har visat sig ge god effekt på överlevnad, kvarstannande i behandling och möjligheter till rehab.

Syfte

Förbättrad överlevnad, förebyggande av komplikationer till opioidberoende och möjliggörande av andra rehabiliterande insatser.

Indikation (målgrupp, situation)

Opioidberoende, som enligt specialistläkares bedömning ska ha förelegat under minst ett års tid.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger prioritet 1 för buprenorfin-naloxon, prioritet 2 för metadon och prioritet 3 för buprenorfin-naloxon  vid opioidberoende (analgetika). Det finns starkt vetenskapligt stöd och riklig beprövad erfarenhet av de terapeutiska effekterna av läkemedelsbehandling vid opioidberoende.

Kompetenskrav

Skall enligt Socialstyrelsens särskilda föreskrifter skötas på särskilda kliniker av specialistläkare i psykiatri.

Innehåll, kortfattat

Läkemedelsbehandlingens utformning regleras av Socialstyrelsen i särskilda riktlinjer, där det bl.a. betonas att behandlingen initialt innebär dagligt övervakat medicinintag för att minska risker med läckage av läkemedel och andra potentiella negativa effekter. Man betonar också att läkemedlen bör kompletteras med erbjudande av psykosocial behandling.

Innehåll, fördjupat

Buprenorfin-naloxon rekommenderas som förstahandsval, eftersom det kombinerar buprenorfins goda effekt och säkerhetsprofil med tillägg av naloxon, vilket minskar risken för felanvändning genom injicering av läkemedlet. Metadon innebär större risk för biverkningar och farliga intoxikationer, varför det fått en något lägre rekommendation och bör betraktas som andrahandsval. Buprenorfin slutligen har fått en lägre prioritering på grund av risken för skadlig injektionsanvändning.

En bred kartläggning av patientens beroende, psykiska och fysiska hälsa och sociala situation ska föregå beslut om att starta behandling, så att förutsättningarna för en lyckad behandling optimeras. Inte minst med tanke på att behandlingen ofta är livslång, bör beslutet ske efter noga övervägande både från patientens och behandlarens sida.

Socialstyrelsen har med jämna mellanrum utvärderat läkemedelsbehandlingen för opioidberoende i Sverige och hur föreskrifterna implementeras i praktiken. Särskilt har man undersökt problemen med läckage av de narkotikaklassade läkemedlen som används i behandlingen och det faktum att framför allt metadon varit involverat i ett växande antal narkotikarelaterade dödsfall under 2000-talet.

Överdosprevention

I Sverige finns en målsättning att minska narkotikadödligheten genom att tillgängliggöra läkemedlet Naloxon för personer som riskerar att drabbas av en opioidöverdos. Naloxon har enbart effekt på opioidorsakade överdoser.

Länkar

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende:

http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2016-1

Socialstyrelsens Uppföljning av föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO)

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2017/2017-12-44

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

Uppföljning

Följs upp enligt individuell plan för den enskilde patienten. För patienter med komplexa behov är återkommande SIP-möten ett bra sätt att följa upp behandlingen och patientens stödbehov i stort.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Vid beroende av opioidanalgetika är hjälp med kontrollerad nedtrappning av läkemedlet den mest etablerade behandlingen, som visat sig öka chansen att patienten lyckas bli opioidfri.

Syfte

Underlätta för patienten att bli fri från opioider.

Indikation (målgrupp, situation)

Beroende av opioidanalgetika.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med beroende av opioidanalgetika nedtrappning (prioritet 3). Avgörande för rekommendationen är att det ökar andelen patienter som blir opioidfria. Det vetenskapliga underlaget bedöms som otillräckligt, men åtgärden har stöd i beprövad erfarenhet enligt ett systematiskt konsensusförfarande.

Kompetenskrav

Kan skötas av läkare med erfarenhet av sådan nedtrappning. Patienter med svårt beroende, samtidig användning av andra droger eller allvarlig psykiatrisk samsjuklighet bör i regel skötas av specialistläkare i psykiatri.

Innehåll, kortfattat

Nedtrappning kan ta olika lång tid: vid låga doser kan det räcka med några dagar, medan andra patienter kan behöva någon månads nedtrappning innan opioiderna kan sättas ut helt.

Innehåll, fördjupat

Nedtrappning kan ske med det opioidpreparat som patienten själv använt, men man kan också gå över till buprenorfin-naloxon och trappa ned det istället.

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Vid beroende av opioidanalgetika rekommenderas i första hand långvarig nedtrappning, men om inte det fungerar kan långvarig läkemedelsbehandling (”underhållsbehandling”) med buprenorfin-naloxon erbjudas.

Syfte

Minska risken för komplikationer till opioidanalgetikaberoende.

Indikation (målgrupp, situation)

Opioidanalgetikaberoende, där patienten inte blivit opioidfri med hjälp av nedtrappning.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda personer med opioidanalgetikaberoende, som inte blivit opioidfria med hjälp av nedtrappning, läkemedelsassisterad behandling med buprenorfin-naloxon (prioritet 3). Avgörande för rekommendationen är att det ökar andelen patienter som blir fria från skadligt opioidbruk.

Kompetenskrav

Bör skötas av specialistläkare i psykiatri, med erfarenhet av behandling av opioidanalgetikaberoende.

Innehåll, kortfattat

Behandling med buprenorfin-naloxon vid beroende av opioidanalgetika ska ske enligt samma riktlinjer som läkemedelsbehandling vid opioidberoende i allmänhet.

Innehåll, fördjupat

Behandlingen ska även inbegripa erbjudande om psykosocial behandling. En bred kartläggning av patientens beroende, psykiska och fysiska hälsa och sociala situation ska föregå beslut om att starta behandling. 

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

Uppföljning

Följs upp enligt individuell plan för den enskilde patienten. Regelbunden kontroll av alkohol- och drogvanor bör ingå i uppföljningen.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en kort och effektiv metod för att väcka individens motivation till förändring av sina alkoholvanor. Metoden används till viss del även vid missbruk/beroende av narkotika..

Syfte

Genom att få individen att inse de fysiska och psykiska konsekvenserna av sitt missbruk eller beroende, är målet att konsumtionen ska minska eller upphöra. De fysiska och psykiska komplikationerna minskar som en följd av det förändrade beteendet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer, både ungdomar och vuxna, som inte fullt ut insett konsekvenserna av sitt missbruk/beroende av alkohol och narkotika och som har en vacklande motivation till förändring.

Kunskapsläge

Insatsen är den enda psykosociala behandling som har fått prioritet 1 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, detta när det gäller missbruk eller beroende av alkohol. Den har ett gott vetenskapligt stöd och har i flera stora studier visat sig ha lika bra eller bättre effekt än mer omfattande och resurskrävande behandlingsmetoder. Metoden får också prioritet 3 för ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Motivationshöjande behandling (ofta förkortat MET = Motivational Enhancement Therapy) är en manualbaserad insats och består av en kartläggning av alkohol- och narkotikaanvändandet samt den fysiska och psykiska hälsan, återkoppling av resultatet från kartläggningen, samt slutligen tre MI-samtal. Det finns en särskild MET-manual anpassad för ungdomsgruppen.

Innehåll, fördjupat

MET är en kort och därmed kostnadseffektiv behandling. Den består endast av fem samtalstillfällen. Hela insatsen grundar sig på de grundläggande principerna för samtalsmetoden Motiverande samtal (MI), men med det tillägget att det finns en manual att följa. Grundpelarna i metoden kan sammanfattas i sex punkter:

  • Ge återkoppling på alkoholens (och narkotikans) fysiska och psykiska konsekvenser.
  • Betona individens eget ansvar för att genomföra en förändring.
  • Erbjud råd om individen så önskar.
  • Erbjud flera olika alternativa strategier för förändring.
  • Upprätthåll ett empatiskt förhållningssätt gentemot individen.
  • Uppmuntra individens tilltro till sin egen förmåga att genomföra en förändring.

MET kan delas upp i tre olika faser: (1) Kartläggning, (2) Återkoppling och (3) Motiverande samtal.

Kartläggning

Den inledande kartläggningen består av en klinisk intervju, självskattningsformulär, samt biologiska markörer, det vill säga blodprover som indikerar omfattningen av alkohol- eller narkotikaanvändandet, samt mäter leverstatus. Genom hela processen står individens fysiska och psykiska hälsa i fokus. 

Exempel på olika instrument som används för att kartlägga alkohol och narkotika är: AUDIT för alkohol och DUDIT för narkotika. Short Index of Problems (SIP) är tio frågor som berör konsekvenserna av alkoholkonsumtionen och ICD-10 beskriver kriterierna för skadligt bruk eller beroende av alkohol. Som alternativ till SIP och ICD-10 kan AUDIT-E och DUDIT-E användas. De berör just konsekvenserna av alkohol- och narkotikaanvändningen och undersöker vad individen upplever som fördelar respektive nackdelar med sin konsumtion. När det gäller skattningar av den psykiska hälsan föreslås två instrument: GAD 7, med 7 frågor för skattning av ångestsymtom och MADRS-S, med 9 frågor för skattning av depressionssymtom. Alkoholmarkörer som används vid MET är CDT och B-PEth för att få en uppfattning om omfattningen av alkoholkonsumtionen och GT, ASAT och ALAT för att mäta leverpåverkan.

Återkoppling

En närstående rekommenderas vara med vid ett av MET-samtalen och det andra mötestillfället är det som passar bäst för detta. Då är den närstående med och lyssnar på återkopplingen av kartläggningen. Syftet är att individen och den närstående ska få gemensam bild av hur alkoholkonsumtionen påverkar den fysiska och psykiska hälsan. Detta i sin tur ska leda till ökad motivation att påbörja ett förändringsarbete. Det är hela tiden viktigt att hålla sig till de grundläggande principerna i MI och inte pressa fram förändringstankar hos individen. Det kan behandlaren exempelvis göra genom att låta individen själv sammanfatta sessionen, samt genom att ställa frågor av typen: “Hur skulle du vilja gå vidare nu?” “Vad blir ditt första steg?” och så vidare.

Motiverande samtal

Samtal tre till fem fortsätter på samma tema. Med hjälp av MI-tekniker hjälper behandlaren individen att hitta och stärka sin egen motivation till förändring, samt att planera och påbörja ett förändringsarbete. Ibland kan individen vilja ha en skriftlig förändringsplan och då görs en sådan. Hela tiden ska det vara tydligt att ansvaret för förändringsarbetet och förmågan att genomföra det ligger hos individen själv. Sista sessionen handlar också om framtiden: Hur ska de förändringar som har uppnåtts vidmakthållas? Hur ska förändringsarbetet kunna fortsätta? Vilken hjälp behöver individen i sitt fortsatta arbete?

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/default.aspx

Svensk manual för Motivational Enhancement Therapy, Alkoholhjälpen:

https://alkoholhjalpen.se/MET

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen består av ett eller flera korta, motiverande samtal (ca 15 minuter) angående negativa konsekvenser av alkohol- och narkotikaanvändande.

Syfte

Genom korta, informativa och strukturerade samtal, syftar insatsen till att individen blir mer medveten om vilka hälsorisker och andra negativa konsekvenser som är förknippade med problematiskt alkohol- och narkotikaanvändande, samt att individen blir mer motiverad till att förändra sitt problembeteende.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som har ett riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol och/eller narkotika. Det är ofta den första insatsen som ges och den är således lämplig inom primärvård eller företagshälsovård, i ett tidigt skede av behandlingen.

Kunskapsläge

Kort intervention finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Prioriteringen varierar vid olika typer av missbruk, metoden har:

Prioritet 5 vid missbruk eller beroende av cannabis.

Prioritet 5 vid missbruk eller beroende av opioider.

Prioritet 6 vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat.

Prioritet 10 vid missbruk eller beroende av alkohol.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Insatsen är en kort, informativ och motiverande behandling. Vanligtvis består den av 1-5 samtal som varar i 5-20 minuter. Den innehåller ofta genomgång av medicinska test, utdelning av skriftlig information samt inslag av strukturerade samtal.

Innehåll, fördjupat

Kort intervention eller Brief intervention, är som namnet anger en kort insats som ofta ges i ett tidigt skede, när problem med alkohol och/eller narkotika precis har upptäckts eller kanske bara misstänks. Ofta sker detta inom primärvård eller företagshälsovård, när förhöjda värden (till exempel levervärden) eller andra symtom (till exempel högt blodtryck) väcker misstankar om problematiskt alkohol- och/eller narkotikaanvändande. Interventionen består av ett eller ett fåtal samtal som syftar till att individen ska bli mer medveten om sina problem och om dess konsekvenser för hälsan, samt även konsekvenser på andra livsområden. Ett annat syfte är att motivera individen till att förändra sina problematiska beteenden, i det här fallet alkohol- och/eller narkotikaanvändande.

Genomförande

Interventionen innehåller ett eller ett par strukturerade samtal och då kan till exempel MI (motiverande samtal) eller FRAMES (feed-back, responsibility, advice, menue, empathy, self-efficacy) användas som samtalsmetod. Båda metoderna går ut på att ställa utforskande och öppna frågor, lyssna aktivt och ge feed-back, ge enklare rådgivning, hjälpa individen att hitta sin egen motivation och stödja individen inför förändring. En kort intervention kan också innehålla genomgång av resultat från provtagning, samt utdelning av broschyrer och annan skriftlig information. 

Flexibel metod

Det finns inga exakta definitioner på Kort intervention, vare sig när det gäller val av samtalsmetodik, kompletterande insatser, samtalets längd eller antalet samtal. Det är dock vanligt med 1-5 samtal som varar i 5-20 minuter. Är det fler än 5 samtal brukar man tala om Extended brief intervention. En sådan utökad intervention liknar och kan till och med vara detsamma som Motivationshöjande behandling (MET). 15-metoden, som har utvecklats på Riddargatan i Stockholm, innehåller alla dessa moment och kan sägas vara en variant av både Kort intervention och MET. Namnet 15 kommer av att den används på personer som har fått över 15 poäng på AUDIT, samt att ett samtal sällan varar längre än 15 minuter.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Interventioner på Riddargatan 1:

http://riddargatan1.se/audit/intervention

Läkemedelsverket, Läkemedelsboken:

https://lakemedelsboken.se/kapitel/beroendetillstand/alkohol-riskbruk_skadligt_bruk_och_beroende.html

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en metod för samordning av vård- och stödinsatser från olika aktörer såsom exempelvis kommun och landsting. Även individens nätverk involveras.

Syfte

Att med samordnade insatser se till att individen får tillgång till adekvat vård och stöd, samt att det sociala nätverket involveras. Detta ska leda till ökad självständighet i vardagen och minskat behov av sjukhusvård.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med komplexa svårigheter som är i behov av vård- och stödinsatser från en eller flera aktörer. Socialstyrelsen har gjort en indelning av dessa i (1) Personer med missbruk eller beroende i behov av samordning och (2) Personer med missbruk eller beroende och samtidig svår psykisk sjukdom (samsjuklighet).

Kunskapsläge

Insatsen finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och har prioritet 3 respektive 4, beroende på modell:

  • Prioritet 3: Case management i form av integrerade eller samverkande team till personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och svår psykisk sjukdom.
  • Prioritet 4: Individuell case management (strengths model) till personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och behov av samordning.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

En case manager (eller vårdsamordnare) ska stötta individen i att skaffa sig färdigheter och mobilisera kraft för att kunna möta, hantera och lösa problem i vardagen. Alltså fokuserar case management på det dagliga livet, exempelvis arbete, bostad, familj och fritid. Detta görs genom att i samråd med individen:

  • Kartlägga vilken typ av vård- och stödsamordning individen är i behov av
  • Upprätta en plan, med uppsatta mål och delmål
  • Samordna insatserna från olika aktörer såsom socialtjänst, psykiatri, beroendevård, försäkringskassa och primärvård
  • Utvärdera insatsen kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

Case management är ett samlingsnamn för flera typer av stödmodeller som innebär att insatser från olika aktörer samordnas för att säkerställa att alla arbetar mot individens uppsatta mål. I samtliga modeller har en vårdsamordnare, en så kallad case manager, en koordinerande funktion med ansvar för att utredning, planering och adekvata insatser genomförs och följs upp med individen. Däremot skiljer sig de olika modellerna åt vad gäller intensiteten i kontakten, graden av samordning och vårdsamordnarens roll i de behandlande och rehabiliterande insatserna. 

Målsättningen med case management är att:

  • Underlätta individens kontakter med olika vårdgivare och myndigheter
  • Underlätta stöd och behandling genom att samtliga i resursgruppen (både professionella och anhöriga) ger varandra all nödvändig information
  • Samordna processer så att kontinuitet och helhetssyn säkras
  • Se till att individen kan leva ett så självständigt vardagsliv som möjligt
  • Förbättra individens förmåga att hantera olika situationer och lösa problem

I centrum för insatsens genomförande står individen som, med stöd av sin case manager/samordnare, styr över sin behandling. Viktiga personer i individens sociala nätverk involveras och deltar aktivt. Utifrån individens behov kan även andra yrkesfunktioner tas in, exempelvis psykolog för KBT-behandling. Modellen genomsyras av delaktighet på alla nivåer.

Olika former av case management

När det gäller missbruk eller beroende av alkohol och narkotika finns två prioriterade former av case management: (1) individuell case management enligt strengths model till personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och behov av samordning och (2) case management i form av integrerade eller samverkande team till personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och svår psykisk sjukdom. De olika modellerna av case management skiljer sig bland annat åt avseende intensiteten i kontakten och graden av samordning.

Case Management enligt strengths model

Strengths model bedrivs främst genom uppsökande verksamhet, något som innebär att arbetet främst sker utanför kontorsmiljö, i individens vardagsmiljö. Case managern/vårdsamordnaren har krisberedskap under dagtid och antalet klienter bör inte överstiga 20 personer. Modellen har ett antal grundläggande principer.

  • Fokus läggs på individens förmåga och möjligheter, inte på hinder och problem
  • Relationen mellan individen och vårdsamordnaren har en central betydelse
  • Individens självbestämmande är grunden för de olika insatserna
  • Samhället ses som en resurs, inte som ett hinder
  • Intensivt uppsökande verksamhet är det huvudsakliga arbetssättet
  • Individer kan trots stora svårigheter fortsätta att lära, växa och förändras.

Case Management i form av integrerade eller samverkande team

Modellen innebär att ett multiprofessionellt team både samordnar och ger vård- och stödåtgärder. Teamet kan till exempel bestå av läkare, sjuksköterska, psykolog, arbetsterapeut, fysioterapeut, boendestödjare och så vidare. Själva samordningen kan se lite olika ut: ibland erbjuder samma team både behandling för samsjuklighet och psykosociala stödåtgärder, men ibland får vårdsamordnaren istället hjälpa individen vidare till behandling eller psykosociala insatser utanför teamet. Det finns med andra ord olika modeller för teambaserad case management. Modellerna skiljer sig åt både när det gäller intensitet i arbetssättet och var arbetet bedrivs; på kontoret (mottagningen, socialkontoret med mera) eller i individens hem.

Case Management enligt enligt ACT-modellen (Assertive Community Treatment)

Assertive community treatment (ACT) är ett exempel på teambaserad case management med hög intensitet. Där bedrivs allt arbete inom samma team och mestadels i individens vardagsmiljö. Metoden förutsätter ett väl sammansatt och sammansvetsat team och relativt få klienter. Med utgångspunkt från ACT:s grundläggande principer har ytterligare modeller växt fram. Resursgrupps-ACT (R-ACT) är en ACT-modell som har fokus på teamets samarbete med individens närstående. Deltagarna i resursgruppen är utvalda av individen själv, och består av både professionella kontakter och närstående. Ytterligare en variant av ACT är Flexibel ACT (F-ACT) som riktar sig till individer vars tillstånd varierar och som i perioder har behov av intensiv vård- och omsorg från hälso- och sjukvård och socialtjänst. Modellen innebär att arbetssättet case management tillämpas flexibelt, med varierande intensitet beroende på individens mående. Periodvis behandling ”som vanligt” och periodvis behandling på en intensifierad nivå. En FACT-tavla där teamet uppgraderar individer som är i kris kan vara ett hjälpmedel. Individen blir då hela teamets angelägenhet och får ökade insatser. När individen mår bättre igen tas hen bort från tavlan.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Metodguiden för socialt arbete:

Socialstyrelsen,

Arbetsbok och manual:

Här kan du ladda ner manual och arbetsblad för Case management/Resursgrupps-ACT 

Flexibel ACT,

Nationella rådet för resursgrupps-ACT

www.ract.se 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Vid beroende är det vanligt med psykiatrisk samsjuklighet och denna kan inte sällan behandlas med olika psykiatriska läkemedel.

Syfte

Att bota eller lindra symtom på psykisk sjukdom.

Indikation (målgrupp, situation)

Vid psykisk sjukdom parallellt med alkohol- eller drogproblem.

Kunskapsläge

Socialstyrelsen beskriver i sina Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende en lång rad olika kombinationer av tillstånd, där flera får låg prioritet p.g.a. begränsad evidens. Generellt betonas dock vikten av integrerad behandling, d.v.s. att inte kräva exempelvis att beroendet behandlas framgångsrikt innan man erbjuder insatser för patientens psykiska sjukdom. 

Kompetenskrav

Läkare eller sjuksköterska. Vid långvarig eller svårare psykiatrisk samsjuklighet bör patienterna ofta följas upp inom specialiserad psykiatri och/eller beroendevård.

Innehåll, kortfattat

Åtgärden kan omfatta en lång rad tillstånd, vilka kan uppmärksammas exempelvis i samband med basutredning eller fördjupad utredning. Exempel på relativt vanliga tillstånd som ofta läkemedelsbehandlas är depression, ångestsyndrom, ADHD, bipolär sjukdom och schizofreni. I de flesta fall skiljer sig inte rekommendationerna för läkemedelsval etc. påtagligt mellan beroendepatienter och de som har dessa tillstånd utan parallellt beroende.

Innehåll, fördjupat

Det vetenskapliga underlaget är begränsat för vilka specifika läkemedelsbehandlingar som skulle vara särskilt gynnsamma för beroendepatienter vid olika psykiatriska samsjukligheter. Generellt är det dock motiverat att vara extra försiktig med beroendeframkallande läkemedel, såsom bensodiazepiner eller centralstimulantia, vilka endast bör förskrivas under noggrann kontroll för att minimera risken för negativa effekter. 

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

Läkemedelsverkets rekommendationer för Behandling vid affektiv sjukdom och ångestsyndrom vid samtidig förekomst av substansbruksyndrom:

https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/Bakgrundsdokumentation_depression_angestsyndrom_och_tvangssyndrom_hos_barn_och_vuxna.pdf

Uppföljning

Följs upp enligt individuell plan för den enskilde patienten, i regel avseende både alkohol- eller drogintag och symtomskattningar för den psykiska sjukdomen.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Förskola/skola/elevhälsa, Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innehåller flera psykologiska och psykosociala behandlingsmetoder, där den gemensamma nämnaren är fokus på både missbruk/beroende och samtidig psykisk ohälsa.

Syfte

Genom att med psykologiska och psykosociala metoder behandla två eller flera tillstånd samtidigt, är syftet att missbruket eller beroendet ska minska eller upphöra, samtidigt som den psykiska hälsan förbättras.

Indikation (målgrupp, situation)

Integrerad behandling riktar sig till individer, både ungdomar och vuxna, med psykiatrisk samsjuklighet, alltså individer som har ett missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, parallellt med ett eller flera andra psykiatriska tillstånd. 

Kunskapsläge

Integrerad behandlingsmetod finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Prioriteringen varierar vid olika typer av psykisk ohälsa och olika typer av missbruk. Många tillstånd täcks inte av insatsen, eftersom evidens saknas på området. Insatsen har:

  • Prioritet 3 för personer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och samtidig svår psykisk sjukdom (MI/KBT). 
  • Prioritet 6 för missbruk eller beroende av alkohol och samtidig depression (MI/KBT). 
  • Prioritet 5 för gruppen med samsjuklighet missbruk/beroende och PTSD (KBT).

Kompetenskrav

De flesta integrerade behandlingsmetoder har sin grund i kognitiv beteendeterapi (KBT) och för att bedriva KBT behöver man vara leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

Integrerade behandlingsmetoder kan bestå av både psykologiska och psykosociala behandlingsinslag. De riktar sig till individer med samsjuklighet och fokuserar på både den psykiska ohälsan och missbruket/beroendet, samtidigt. 

Innehåll, fördjupat

Samsjuklighet mellan substansbruk och olika psykiatriska tillstånd är vanligt förekommande och det gäller både i ungdoms- och vuxengruppen. 30-50% av dem som vårdas för missbruk eller beroende har en samtidig psykisk ohälsa och omvänt har 20-30% av dem som vårdas för någon form av psykisk ohälsa också missbruk eller beroende. Depression, ångestsyndrom, personlighetssyndrom, ADHD, bipolär sjukdom och schizofreni är exempel på psykiatriska tillstånd som är vanliga i kombination med substansbruk. Vid samsjuklighet interagerar de olika tillstånden med varandra, något som kan leda till sämre förlopp och sämre följsamhet i behandling. Det är därför viktigt att individer med substansbruk och psykisk ohälsa får hjälp med båda tillstånden samtidigt. Innan en integrerad behandling inleds, är det viktigt med en noggrann kartläggning och utredning för att ta reda på vilka problem en individ behöver behandling för. De integrerade behandlingsmetoder som är prioriterade enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer består av KBT eller KBT i kombination med Motiverande samtal (MI).

Nya integrerade behandlingsmetoder

De senaste åren har det utvecklats flera integrerade psykologiska behandlingsmetoder för gruppen med samsjuklighet. Dessa integrerade metoder används kliniskt och är beforskade, men har ändå inte tillräckligt stark evidens eftersom studierna ofta är små och för få till antalet. Vanligtvis består metoderna av en KBT-bas med tillägg av någon psykosocial metod såsom exempelvis återfallsprevention eller MI. Här nedan följer ett par exempel på sådana metoder.

  • ADHD-behandling i grupp. Metoden utvecklades ur den dialektiska beteendeterapin (DBT), och användes inledningsvis endast för individer med ADHD utan samsjuklighet. Senare anpassades metoden för att kunna användas även på individer med missbruk/beroende. Den innehåller nu inslag av återfallsprevention, nätverksstöd och utbildning om missbruk och beroende, utöver de interventioner som riktar sig mot ADHD-symtomen. Exempel på ADHD-inriktade interventioner är medveten närvaro, samt färdighetsträning i känsloreglering, impulskontroll, planering och organisation. 
  • Cope är en behandlingsmetod som utgår från den KBT-baserade traumabehandlingsmetoden Prolonged Exposure (PE) och som inledningsvis endast användes på individer med Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), utan samsjuklighet. En PE-behandling innehåller två grundelement, (1) att exponera sig för traumat genom att berätta om det upprepade gånger, samt (2) att exponera sig för aktiviteter som har undvikits på grund av traumat. Efter att ha lagt till återfallsprevention och gjort det till en likvärdig del av behandlingen har metoden med framgång även använts på gruppen med samsjuklighet.

Integrerad behandling av unga

Varje ungdom måste precis som vuxna utredas och bedömas noggrant, så att behandlingen kan läggas upp efter den enskildes unika förutsättningar. De existerande behandlingarna måste också anpassas efter de kognitiva och sociala förutsättningar som gäller generellt under ungdomsåren. Behandlingsinsatserna MET och CRA, har till exempel båda manualer som anpassats specifikt för ungdomar (se under respektive behandlingsinsats). Samsjukligheten i ungdomsgruppen är hög och metoder som fokuserar på både substansbruket och på andra psykiatriska tillstånd är därför mest effektiva. Under ungdomstiden är också det sociala nätverket särskilt viktigt och behöver därför involveras i behandlingen. Det gäller familjen, kompisarna och skolan, exempelvis.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

OM Cope, behandling för PTSD och samtidigt beroende/missbruk:

https://sadforskning.se/wp-content/uploads/2013/12/Trauma-PTSD-och-beroende.pdf

Om gruppbehandling av ADHD och samtidigt beroende/missbruk:

http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:02dU8UF6yzsJ:socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/download/1000/818+&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Behandling där hela eller delar av familjen på olika sätt involveras.

Syfte

Att hjälpa ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem genom att involvera hela eller delar av familjen. Att förbättra relationerna och kommunikationen i familjen.

Indikation (målgrupp, situation)

Ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem. Behandlingen är mer generell och har visat effekt även för andra problem än missbruk, till exempel antisocialt beteende. Familjebehandling används ofta för lite yngre ungdomar.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens rekommendation bör socialtjänsten erbjuda ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem familjebehandling. Familjebehandling i form av FFT eller MDFT har fått prioritet 3 på skalan 1-10 där 1 är högst prioriterat. Avgörande för rekommendationen är att åtgärderna har god effekt på cannabis- och alkoholanvändande

Familjebehandling i form av BSFT eller multisystemisk terapi har prioritet 4 och kan enligt riktlinjerna erbjudas ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem. Avgörande för rekommendationen är att BSFT har något mer begränsat vetenskapligt stöd än FFT och MDFT samt att multisystemisk terapi inte har visat lika god effekt på alkohol- eller narkotikaproblem som övriga åtgärder. Däremot har det god effekt på antisociala handlingar

De nationella riktlinjerna belyser användning, missbruk och beroende av olika substanser bland ungdomar. I de genomgångna studierna har det dock oftast handlat om missbruk eller beroende av främst alkohol eller cannabis. För andra droger rapporteras sällan eller aldrig behandlingsresultat, oftast för att det är så få användare. Det finns alltså en osäkerhet i hur väl riktlinjernas rek

Kompetenskrav

För att utöva de metoder som rekommenderas i riktlinjerna bör behandlaren ha relevant grundutbildning (till exempel socionom, psykolog eller motsvarande), adekvat utbildning i den aktuella metoden, god kunskap om missbruk och beroende och om barns och ungas utveckling, och vara förtrogen med systemteori och familjeterapeutisk behandling.

Innehåll, kortfattat

Behandling baserad på familjeterapi, som bygger på att hela eller delar av familjen på olika sätt involveras i behandlingen.

Innehåll, fördjupat

Behandlingen är mer generell och har visat effekt även för andra problem än missbruk, till exempel antisocialt beteende. Familjebehandling används ofta för lite yngre ungdomar.  De olika typer av familjebehandling som inkluderas i riktlinjerna är FFT (från engelskans ”functional family treatment”), MDFT (från engelskans ”multidimensional family therapy”), BSFT (från engelskans ”brief strategic family treatment”) och multisystemisk terapi.

Familjebehandling ges som bistånd av socialtjänsten vilket innebär att behovet av behandling först har utretts.

Länkar

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende.

Uppföljning

Familjebehandling följs upp på samma sätt som andra behovsprövade insatser beviljade av socialtjänsten.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Haschavvänjningsprogrammet (HAP) är ett manualbaserat program för abstinens/avvänjning av cannabismissbruk.

Syfte

Att påverka dysfunktionella tankemönster och därigenom få individen att avsluta sitt cannabismissbruk, samt att främja psykisk hälsa och social kompetens.

Indikation (målgrupp, situation)

Målgruppen är personer från cirka 18 år som använt cannabis regelbundet minst 3 ggr/v i minst 6 månader. Eller oregelbundet under en 2-årsperiod, och/eller märkt av kognitiva funktionsnedsättningar. Individen ska vilja sluta med sitt cannabismissbruk.

Kunskapsläge

Genom ett systematiskt konsensusförfarande utifrån klinisk erfarenhet blev metoden en prioriterad insats i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har fått prioritet 6, trots att det saknas vetenskapligt underlag.

Kompetenskrav

Grundläggande kunskaper om narkotika, missbruk, beroende och behandlingsarbete är en förutsättning för arbetet. En certifiering krävs för att arbeta med programmet. Utbildning i MI eller KBT är dock inte nödvändigt. Utbildning i HAP tillhandahålls av Nationella Cannabisnätverket och dess certifierade utbildare, vilka även tillhandahåller metodstöd.

Innehåll, kortfattat

Programmet pågår i minst 6 veckor, max 8 veckor med minst 18 sessioner. Det har inslag av KBT, Motiverande samtal/ Motivational Enhancement Therapy (MI/MET) och Återfallsprevention (ÅP).

Innehåll, fördjupat

Programmet är en psykoedukativ behandlingsmetod och delas in i tre faser:

1 Den medicinska fasen - Fokus här är den fysiska abstinensen, information om cannabis och dess påverkan på individen, samt individens tankar om varför hen vill sluta med cannabis och vad hen behöver för att kunna uppnå sitt mål.

2 Den psykologiska fasen - Fokus på de tankar och känslor som kan uppstå när någon avslutar sitt missbruk. Det kan gälla individen själv, individens nätverk och händelser i individens liv.

3 Den sociala fasen - Fokus på återfallsprevention och att återupprätta ett liv som drogfri. Teman som behandlas är exempelvis identitet, ekonomi och framtid.

Generellt gäller att programmet ska pågå i minst 6 veckor, max 8 veckor med minst 18 sessioner. Drogfrihet under programmets gång är ett krav, det gäller även alkohol. De tre faserna ska följas under behandlingen. Arbetet utgår från teman som är fasspecifika, samt hemuppgifter som är fasrelevanta. Behandlaren ska använda skattningar som är fastställda av Nationella cannabisnätverket. Urinprov tas 1 gång per vecka för att följa utsöndringen av THC.

Länkar

Socialstyrelsen: 

https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/haphaschavvanjningsprogrammet

Nationella cannabisnätverket:

http://cannabishjalpen.se/user

Uppföljning

Alla som arbetar med HAP har tillgång till uppföljningsmaterial som består av tre delar som skickas in till nationella cannabisnätverket.

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en familjebehandlingsmetod för ungdomar med fokus på relationer och kommunikationsmönster i ungdomens familj.

Syfte

Att genom arbete med kommunikationen i familjen på kort sikt förbättra familjerelationerna och på lång sikt minska det utagerande och antisociala beteendet hos ungdomen, exempelvis missbruk av alkohol och narkotika.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktas till ungdomar med relationssvårigheter, känslomässiga problem och beteendeproblematik: exempelvis skolk, konflikter, kriminalitet och missbruk av alkohol och narkotika, samt till dessa ungdomars familjer. Målgrupp 11-18 år. 

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 3 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem. Anledningen till detta är främst att metoden har visat goda resultat på cannabis- och alkoholanvändande hos ungdomar.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Funktionell familjeterapi (FFT) är en familjebehandling för ungdomar som fokuserar på att uppmärksamma och förändra relations- och kommunikationsmönster i ungdomens familj. Målet med behandlingen är att ungdomens antisociala och utagerande beteende ska upphöra. Detta inkluderar även missbruk av alkohol och narkotika.

Innehåll, fördjupat

Behandlingsmetoden bygger på systemteori, kommunikationsteori, anknytningsteori och social inlärningsteori. Den utvecklades i USA i första hand för ungdomar med ett problematiskt och utagerande beteende samt relationssvårigheter och har främst använts i samband med kriminalitet och risk- eller missbruk av alkohol och narkotika. Den utgår från en förklaringsmodell där ungdomens problembeteende antas vara kopplat till familjemedlemmarnas närhet, eller bristande närhet, till varandra. Således fokuserar metoden i första hand på att förändra familjebeteendet, med mer nära relationer och bättre kommunikation som följd. På lite längre sikt är målet att ungdomens utagerande och antisociala beteenden ska upphöra. Det kan handla om allt från skolk och konflikter, till kriminalitet och missbruk. I Sverige bedrivs också behandlingen med ett salutogent förhållningssätt, vilket innebär att man betonar de resurser som redan finns i familjesystemet, alltså det som redan fungerar på ett tillfredsställande sätt.

FFT i praktiken

Funktionell familjeterapi delas in i tre faser:

  • Motivationsfasen, där behandlaren skapar en allians med familjen.
  • Beteendeförändringsfasen, där det huvudsakliga arbetet går ut på att lära in nya färdigheter för att kunna hantera olika typer av situationer.
  • Generaliseringsfasen, där beteendeförändringarna stabiliseras för att kunna användas även i framtiden.

Metoden är manualbaserad och brukar bestå av mellan 10 och 20 sessioner, där behandlaren träffar familjen en gång i veckan, antingen på en öppenvårdsmottagning eller i hemmet. Behandlingsmetoden kan även användas inom slutenvården. Ett specifikt och återkommande inslag i behandlingen är positiva omformuleringar, som syftar till att omstrukturera kommunikationen i familjen. Det som redan fungerar i kommunikationen uppmärksammas, förstärks och används mer. Metoden liknar systemisk eller strukturell familjeterapi, som används i högre utsträckning i Sverige.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Stiftelsen funktionell  familjeterapi:

http://www.stiftelsenfftsverige.se/

Statens institutionsstyrelse:

https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/vard-och-behandling/fft---funktionell-familjeterapi/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att erbjuda boendeinsatser med anpassat stöd i form av “bostad först” till individer som saknar egen bostad.

Syfte

Syftet med Bostad först är att nå och erbjuda en långsiktig boendelösning till hemlösa personer som ofta även har psykiska sjukdomar eller andra problem i form av beroende eller missbruk. Målet är att åstadkomma ett stabilt boende och ökad delaktighet i samhället samt att skapa livskvalitet och minska risken för ensamhet och försämring.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till personer som är hemlösa i kombination med psykisk sjukdom och/eller andra problem. 

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 4 i de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid missbruk och beroende. Avgörande för rekommendationen är att åtgärden ger god effekt på boendestabiliteten, men det vetenskapliga underlaget är begränsat. Åtgärden har också effekt på missbruk och beroende.

Se mer under rubriken material.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att utifrån en kartläggning av individens behov av boendestöd:

  • Genom uppsökande arbete erbjuda en långsiktig bostadslösning
  • Erbjuda hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning
  • Erbjuda behandling och stöd

Innehåll, fördjupat

Bostad först-modellen syftar till att avhjälpa hemlöshet och innebär att hemlösa personer med psykisk ohälsa eller andra problem i form av beroende eller missbruk erbjuds en långsiktig boendelösning. I tillägg erbjuds behandling och stöd. Erbjudandet om bostad ges utan några krav på att personen först har genomgått en psykiatrisk behandling eller uppvisat nykterhet eller drogfrihet. Insatsen riktar sig även till  individer som under många år har haft tillfälliga boendelösningar, beslut om korttidsboende etc och innebär att individen: 

  • Erbjuds behandling och stöd
  • Erbjuds möjlighet att välja i vilket område de vill bo utifrån de lägenheter som finns tillgängliga
  • Erbjuds hjälp med inflyttning, inköp av möbler samt kontraktskrivning

Även om erbjudandet om boende hör samman med en integrerad behandling, kan personen tacka ja till lägenheten, men tacka nej till behandling. Tryggheten i boendet hålls strikt isär från alla former av behandling. Motivationsarbete är dock en mycket viktig del i det behovsanpassade integrerade sociala stöd som ska omgärda personen. I praktiken varierar program som kallas Bostad först, till exempel när det gäller vilka grupper av individer som får programmet, hur boendelösningarna ser ut och hur vård och stöd organiseras. Bostad först är snarare ett namn på en modell baserad på en filosofi än en manual.

Länkar

Socialstyrelsen om Bostad först

http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/bostadforst

Uppföljning

Uppföljning görs utifrån beslutande kommuns rutiner.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är en psykologisk behandlingsmetod med fokus på sambandet mellan problem i interpersonella relationer och psykisk ohälsa.

Syfte

Att genom ökad medvetenhet och bearbetning av relationsproblematik komma åt bakomliggande faktorer till missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, vilkas problem har sin grund i relationella problem, både i dåtid och nutid.

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 4 vid missbruk eller beroende av alkohol i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. 

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning. 

Innehåll, kortfattat

Interaktionell terapi (IPT) är en metod som fokuserar på aktuella problematiska relationer och hur interpersonell problematik har ett samband med psykisk ohälsa och vice versa. Metoden bedrivs som gruppterapi.

Innehåll, fördjupat

Interaktionell terapi motsvarar interpersonell terapi vid depression, men bedrivs som en gruppterapi. Metoden är strukturerad och kan bedrivas på både kortare och lite längre sikt (ett halvår till ett år). Den ligger relativt nära psykodynamisk terapi, men fokuserar huvudsakligen på relationer i nutid. Terapeuten har ett aktivt förhållningssätt och använder i behandlingen de relationella mönster som uppstår mellan individerna i gruppen och mellan individerna och terapeuten. Genom ökad förståelse för sambandet mellan problematiska relationer och psykisk ohälsa, samt bearbetning av känslomässiga konflikter, är tanken att individen ska hitta nya förhållningssätt som gör att de psykiska symtomen avklingar.

Tillvägagångssätt

Behandlingen inleds med att individens aktuella interpersonella relationer undersöks. Detta görs både genom att individen får berätta om relationerna i sitt sociala nätverk, men också, som tidigare nämnts, genom de interaktioner som blir synliga i gruppen. Andra teman i terapin är emotioner och hur dessa går att hantera, impulskontroll, samt skuld och skam. Genom att upptäcka och förstå sina dysfunktionella interpersonella relationer, är målet att individerna ska hitta nya sätt att hantera interpersonella konflikter. Detta i sin tur ska leda till ökat psykiskt välmående och en minskning eller ett upphörande av missbruket/beroendet.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Socialstyrelsens kunskapsguide:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är en strukturerad och avgränsad psykoterapiform som fokuserar på tankar, känslor och beteenden och hur de hänger ihop med individens psykiska hälsa.

Syfte

Genom ökad förståelse för sina egna tankar, känslor och beteenden, samt genom färdighetsträning, syftar metoden till att problembeteendet, i det här fallet missbruket eller beroendet av alkohol och narkotika minskar eller upphör helt.

Indikation (målgrupp, situation)

Inom missbruks- och beroendevården riktar sig insatsen till individer, både ungdomar och vuxna, som har ett missbruk eller ett beroende av alkohol och narkotika, där det också finns beteenden som tydligt leder till kvarhållande av problematiken.

Kunskapsläge

Insatsen är den psykologiska behandlingsmetod som har det starkaste stödet i forskningen och därmed också den metod som har de starkaste rekommendationerna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Vilken prioritet KBT har varierar mellan de olika substanserna: 

  • Prioritet 2 när det gäller missbruk eller beroende av alkohol.
  • Prioritet 3 som tillägg till nedtrappning av bensodiazepiner.
  • Prioritet 3 för personer med opioidberoende i läkemedelsassisterad behandling.
  • Prioritet 3 vid missbruk eller beroende av cannabis med tillägg av MI eller MET. 
  • Prioritet 4 vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat. 
  • Prioritet 3 i kombination med MET, när det gäller ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

KBT (kognitiv beteendeterapi) är en strukturerad och avgränsad psykoterapiform som fokuserar på tankar, känslor och beteenden och hur de hänger ihop med individens psykiska hälsa. I arbetet utgår behandlaren från situationen ”här och nu” och samspelet mellan individen och omgivningen. KBT kan bedrivas både individuellt och i grupp. När det gäller behandling av ungdomar måste metoden anpassas specifikt efter de förutsättningar som råder under ungdomsåren, samt kombineras med andra behandlingsmetoder.

Innehåll, fördjupat

KBT har ursprungligen sina rötter i kognitiv teori och inlärningsteori. Efter flera decenniers utveckling har KBT blivit ett paraplybegrepp för många olika inriktningar. Beteendeinriktad KBT fokuserar på beteende och beteendeförändring, kognitivt inriktad KBT fokuserar på att bryta problematiska tankemönster, och tredje vågens KBT, som Acceptance and Commitment Therapy (ACT), har inslag av buddistiskt tänkande, exempelvis mindfulness. Behandling enligt KBT kan vara manualbaserad, men behöver inte vara det. Den består vanligen av mellan fem och tjugo sessioner, men vid exempelvis Dialektisk beteendeterapi (DBT) pågår behandlingen under cirka ett år.

Gemensamma nämnare

Det finns dock gemensamma nämnare för de olika inriktningarna inom KBT. Genom en inledande kartläggning som utforskar sambanden mellan individens tankar, känslor och beteenden uppnås en större förståelse för individens problematik och orsakerna bakom problembeteendet. Psykoedukation är ett annat återkommande inslag i KBT. Där ger behandlaren utbildning och information om det aktuella problemet samt förslag på möjliga lösningar. Det upprättas också en behandlingsplan med konkreta mål och delmål, som ska vara rimliga att uppnå. Hemuppgifterna spelar en central roll i all KBT-behandling. Vid KBT inom beroendevården ligger fokus på återfallspreventiva inslag och behandlingen fokuserar i första hand på missbruket eller beroendet av alkohol och narkotika. Behandlingen påminner följaktligen till viss del om Återfallsprevention.

Kartläggning

Inledningsvis genomförs en kartläggning där individens tankar, känslor och beteenden samt situationer som föregår alkohol- och narkotikakonsumtion kartläggs. Även konsekvenserna av beteendet analyseras. Precis som vid återfallsprevention läggs ett stort fokus på olika typer av risksituationer som kan trigga igång problembeteendet eller leda till återfall, exempelvis umgänge med vänner som missbrukar. Även inre tillstånd som nedstämdhet och ångest kan leda till återfall, och då är det viktigt att kartlägga vad som orsakar den typen av sinnestillstånd. 

Färdighetsträning

I nästa fas ligger tyngdpunkten på färdighetsträning. Här övas kommunikation, problemlösning och hanteringsstrategier för att individen ska kunna att bryta med sitt missbruk eller beroende. Risksituationer som tidigare har kartlagts ska antingen undvikas eller hanteras på mer konstruktiva sätt. Individen lär sig att vara uppmärksam på tidiga varningstecken och att agera på dem. Alternativa beteenden testas och lärs sedan in. I vissa riskfyllda situationer, som inte kan undvikas, kan det vara bra att kunna avslappningstekniker eller att tillämpa mindfulness. Fokus läggs också på individens samspel med omgivningen och de sociala relationerna. Målet är att bryta eller minska konsumtionen av alkohol och narkotika och att återfallen blir så få och så lindriga som möjligt.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Statens institutionsstyrelse:

https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/vard-och-behandling/kbt---kognitiv-beteendeterapi/

Metodguiden för socialt arbete:

http://www.socialstyrelsen.se/evidensbas

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Öka tillgängligheten av Naloxon i miljöer där risken att bevittna en opioidöverdos är stor.

Syfte

Minska narkotikadödligheten, samt öka medvetenheten och kunskapen om överdosrisker.

Indikation (målgrupp, situation)

Opioidberoende och blandmissbruk med opioider och deras närstående.

Kunskapsläge

Det finns ett gott kunskapsläge, både internationellt och nationellt, att Naloxon har en god effekt för att minska narkotikarelaterad dödlighet. 

Kompetenskrav

Legitimerad Hälso- och sjukvårdspersonal (läkare alt sjuksköterska). Utdelning ska föregås av utbildning till utbildare, som i sin tur utbildar patienter och närstående.

Innehåll, kortfattat

Utbildning i överdosprevention till patienter och närstående har visat ge en minskad risk av narkotikadödlighet. 

Innehåll, fördjupat

Naloxon är en del i överdosprevention för att minska narkotikarelaterad dödlighet. Andra delar är t.ex. behandling av psykiatrisk samsjuklighet, Läkemedels Assisterad Rehabilitering vid Opioidberoende (LARO), minska tillgången till opioider m.m. Verkningsmekanismen för Naloxon är att den tillfälligt tränger undan opioider från opioidreceptorerna. Naloxon har enbart verkan på opioider och inte på andra substanser. Eftersom Naloxon binder hårdare till receptorn kan man få en akut opioidabstinens. Intag av Naloxon kan behöva upprepas beroende på att opioiderna har olika långa durationer. Naloxon har inga biverkningar i sig.

Eftersom en person med opioidöverdos inte kan behandla sig själv är det viktigt med utbildning till patienter och deras närstående. Målgruppen för utbildning är personer som vistas i riskmiljöer t.ex. personer med blandberoende, blandmissbruk, opioidberoende och LARO-patienter med riskbeteende. Positiva sidoeffekter av överdosprevention är att det ger en ökad medvetenhet, färre överdoser och färre risksituationer.

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2019/starkrekommendationfornaloxoninationellariktlinjer

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16.pdf

https://lakemedelsverket.se/upload/nyheter/2018/Rapport-RU-naloxon-1.1.2-2017-029584.pdf

Uppföljning

Följs upp enligt individuell plan för den enskilde patienten. Forskning pågår i Region Skåne.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är en psykologisk behandlingsmetod där arbetet främst fokuserar på att uppnå insikt i individens psykiska problematik och att bearbeta orsakerna till den.

Syfte

Att individen genom ökad medvetenhet och bearbetning ska kunna förändra sina mönster och hitta mer konstruktiva förhållningssätt i olika livssituationer, exempelvis att missbruket eller beroendet av alkohol och narkotika minskar eller upphör helt.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, där bakomliggande psykologiska faktorer misstänks orsaka och hålla kvar det dysfunktionella beteendet.

Kunskapsläge

PDT (psykodynamisk terapi) finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och har:

  • Prioritet 4 när det gäller missbruk eller beroende av alkohol.
  • Prioritet 5 när det gäller individer med ett opioidberoende som befinner sig i läkemedelsassisterad behandling. 
  • Det finns också gedigen klinisk erfarenhet av att arbeta med PDT vid missbruk och beroende.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

PDT är ett samlingsnamn för olika terapiformer där man arbetar med självinsikt och relationer till andra, för att på så vis minska olika typer av psykiska problem. En grundtanke är att nära och viktiga relationer under uppväxten påverkar hur individen förhåller sig till sig själv och andra även senare i livet.

Innehåll, fördjupat

Psykodynamisk terapi har ursprungligen sina rötter i psykoanalysen och i humanistisk psykologi, men har liksom andra metoder utvecklats genom åren. Trots olika inriktningar finns en rad gemensamma nämnare för behandlingar enligt PDT-principer. Utgångspunkten är att psykisk problematik uppstår på grund av inre, omedvetna konflikter, som grundar sig i hur de nära och viktiga relationerna har sett ut tidigare i livet. Behandlaren och individen försöker därför att i samtal tillsammans utforska hur dessa samband ser ut. Genom att sedan förstå och bearbeta är målet att individen ska uppnå ett mer konstruktivt förhållningssätt till sig själv och andra och att de psykiska symtomen på så sätt ska avklinga, exempelvis missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

PDT i offentlig vård

De former av psykodynamisk terapi som i dag bedrivs inom den offentliga vården är mer strukturerade och tidsmässigt kortare än de terapier som bedrevs några decennier bakåt i tiden. Inom beroendevården har PDT fokus på missbruket/beroendet och terapeuten är mer aktiv. Behandlingen har ofta tydligt uppsatta mål och kan kombineras med andra insatser, exempelvis återfallsprevention. Även om tiden delvis ägnas åt att förstå individens livshistoria, ägnas huvuddelen av tiden åt att arbeta med tankar, känslor och relationer i nuet. Korttidsterapier enligt PDT består ofta av 10-20 sessioner och fokus ligger då på den terapeutiska relationen, eftersom individens problem blir synliga även i relation till terapeuten. Att fånga problemen i stunden och göra dem talbara, blir en metod som leder till ökad känslomässig förståelse och insikt. Det finns också exempel på längre psykodynamiska terapier, på ett år eller mer.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Metodguiden för socialt arbete:

https://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/psykodynamiskpsykoterapi

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Psykologisk behandling är här ett paraplybegrepp för psykologiska behandlingsinsatser som har visat effekt vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Syfte

Att genom samtal (bland annat psykoterapi) med fokus på dysfunktionella mönster eller beteenden få till en livsstilsförändring, där missbruket eller beroendet av alkohol och narkotika minskar eller upphör, samt där även andra psykologiska komplikationer avklingar.

Indikation (målgrupp, situation)

De psykologiska behandlingsinsatserna riktar sig till individer som har ett missbruk eller ett beroende av alkohol och narkotika, där missbruket har fått psykologiska konsekvenser och/eller delvis har psykologiska orsaker.

Kunskapsläge

Flera psykologiska behandlingsinsatser har fått måttlig till hög prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, då de bedöms ha måttlig till god effekt. Kognitiv beteendeterapi (KBT), Psykodynamisk terapi (PDT) och Interaktionell terapi (IPT) är metoder som har fått prioritet mellan 2 och 5 vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. KBT har också prioritet 3 vid behandling av ungdomar. Prioriteringarna varierar beroende på insats och substans. Eftersom mest forskning har bedrivits inom alkoholområdet samt inom KBT-området är det också där de högsta prioriteringarna och den starkaste evidensen återfinns. 

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

Psykologisk behandling är ett samlingsbegrepp för flera behandlingsmetoder. Det bygger på olika former av samtalskontakt för att bota eller lindra psykisk ohälsa, men kan också användas vid livsstilsförändringar, som exempelvis när någon vill minska eller upphöra med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Innehåll, fördjupat

Psykoterapi är den vanligaste formen av psykologisk behandling och finns i flera olika inriktningar. All psykoterapi bygger på samtalskontakt, antingen individuellt, tillsammans med familjen, i par eller i grupp. Centralt är att en samarbetsrelation (allians) mellan behandlaren och individen, gruppen eller paret byggs upp. Behandlingen inleds med en överenskommelse mellan parterna om fokus för terapin och målen med behandlingen. Även de så kallade ramarna för terapin (upplägget) gås igenom tillsammans, till exempel hur länge terapin ska pågå, hur ofta man ska träffas och när och hur arbetet ska utvärderas.

Olika inriktningar

De psykologiska behandlingsformer som används inom sjukvården i dag är alla systematiserade och strukturerade, dock i olika hög grad. Även om metoderna kan skilja sig åt, från insiktsterapier som söker förståelse för problem i omedvetna konflikter och interpersonella relationer (PDT, IPT), till psykoterapier som fokuserar mest på tankar, känslor och beteenden i nuet (KBT), finns det också mycket som förenar dem. Gemensamt för all psykologisk behandling är strävan efter att medvetandegöra individen om sin problematik samt att få individen att förändra dysfunktionella mönster. Behandlingarna syftar till att minska individens problem samt att stärka och stödja de egna resurserna för att hantera sig själv och sin livssituation. Skillnader i olika psykoterapier kan vara hur man ser på symtomens betydelse, samt betoningen på dåtid eller nutid, men de senaste decennierna har terapierna också utvecklats och blivit mer lika varandra. Detta vård- och insatsprogram innehåller förslag på och beskrivningar av flera psykologiska behandlingsmetoder, såsom KBT, PDT, BCT och IPT.

Behandling av unga

Psykologisk behandling av ungdomar måste anpassas till de kognitiva och sociala aspekter som kännetecknar ungdomsåren och dessutom till de unika förutsättningarna hos varje ungdom. Därför behövs noggrann utredning och bedömning innan behandling sätts in. KBT är en av de metoder som rekommenderas för ungdomar i de Nationella riktlinjerna, men bara KBT räcker inte. Flera olika behandlingsinsatser krävs för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt (se insatsen Integrerad behandlingsmetod). Det är också särskilt viktigt att involvera det sociala nätverket vid behandling av ungdomar, till exempel familj, skola och kompisar.

Länkar

Kunskapsguiden om psykologiska behandlingsmetoder: http://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Teman/psykologiska-behandlingsmetoder/Sidor/default.aspx

Kunskapsguide om IPT:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Kunskapsguiden om KBT:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Kunskapsguiden om PDT:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Kunskapsguiden om BCT:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruhttps://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocume

Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Huvudmålen är att förebygga spridningen av blodburna infektioner bland personer med injektionsmissbruk samt att skapa en kontaktyta mot hälso- och sjukvården, samt rehabilitering mot ett narkotikafritt liv.

Syfte

Reducera smittspridning bland missbrukare, samt etablera kontakt med missbrukare för ev motivering till vård.

Indikation (målgrupp, situation)

Intravenösa missbrukare som behöver rena sprutor och spetsar. 

Kunskapsläge

De mångåriga erfarenheterna från sprututbytes programmen i Malmö och Lund som var pionjärer inom området i Sverige. 

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2015/januari/sprutbyte-minskar-risken-for-smitta/

Kompetenskrav

För att ett Landsting/ Region ska få starta sprututbytesverksamhet inom ramen för deras hälso- och sjukvård krävs först att de ansöker om tillstånd hos Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO). När det gäller bemanningen kan den se lite olika ut, men minimikrav är att det alltid ska finnas en medicinsk ansvarig läkare, en sjuksköterska, en socionom, samt tillgång till barnmorska.

Innehåll, kortfattat

Genom att bedriva sprututbytesverksamhet reducerar man smittspridning, ökar kunskapen och underlätta för att leva ett drogfritt liv.

Innehåll, fördjupat

De som får delta är de som har fyllt 18 år och har ett pågående injektionsmissbruk, samt vistas i Landstinget/Regionen där verksamheten bedrivs. Huvudsyftet är att minska smittspridning bland intravenösa missbrukare, samt motivera till ett narkotikafritt liv. På sprututbytes mottagningarna arbetar man med riskreducerande beteende i form av bl.a. regelbunden provtagning, vaccinering, motivationssamtal, samt etablera kontakt med barnmorska. Reduceringen av smittspridningen ger förutom lidandet  för den enskilde en avsevärd reducing av kostnaden för behandling. Mer än 90% av HIV-patienterna står på livslång antiviral behandling till en kostnad av cirka 200 000 kr per år för läkemedel och kontroller. Hepatit C sprids till stor del via intravenöst missbruk. Nya antivirala läkemedel kan effektivt bota hepatit C. 

En utläkt infektion innebär inte någon skyddande immunitet heller, utan en person som genomgått behandling är fullt mottaglig för ny smitta. Även hepatit B sprids via intravenöst missbruk. Hepatit B kan inte botas på något effektivt sätt, men de med leverskada får livslång antiviral behandling som dämpar sjukdomen. Hepatit B kan förebyggas med vaccination. Missbruksgruppen är förutom blodsmittan även extra utsatt för andra svåra infektioner såsom sår infektioner och blodförgiftning. 

Sammantaget sker det alltså en smittspridning inom denna grupp som leder till såväl personligt lidande som betydande sjukvårdskostnader. I Malmö och Lund är sprututbytesverksamheter etablerade sedan 1980-talet och erfarenheterna därifrån är goda.

Länkar

https://www.socialstyrelsen.se/missbrukochberoende/sprututbyte

https://www.ivo.se/tillstand-och-register/halso--och-sjukvardstillstand/verksamhet-for-sprututbyte/

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2015/januari/sprutbyte-minskar-risken-for-smitta/

Uppföljning

Verksamhetsberättelse ska skickas in från det Landsting/Region som bedriver sprututbyte till IVO. 

Socialtjänst

Kort beskrivning

Hem för vård eller boende är ett yrkesmässigt drivet hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende.

Syfte

Stödja och behandla individer med ett allvarligt normbrytande beteende.  

Indikation (målgrupp, situation)

Ungdomar med allvarlig psykosocial och /eller missbruksproblematik som inte kan bo kvar i det egna hemmet och tillgodogöra sig socialtjänstens öppna insatser.

Vuxna med allvarlig missbruksproblematik som inte kan bo kvar i det egna hemmet och tillgodogöra sig socialtjänstens öppna insatser.

Kunskapsläge

Ett HVB förväntas bedriva en kunskapsbaserad verksamhet. Detta innebär att de insatser som erbjuds utgår från vetenskap och/eller beprövad erfarenhet samt att den enskildes rättigheter och erfarenheter tillvaratas på bästa möjliga sätt.

Kompetenskrav

Föreståndare ska ha den sammantagna kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten.

Den ska ha

  1. en högskoleutbildning vars innehåll är relevant för den verksamhet som bedrivs vid hemmet,
  2. erfarenhet av liknande verksamhet, och
  3. personlig lämplighet.

Övrig personal ska ha den utbildning, den erfarenhet och den personliga lämplighet som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Personal som ger behandling enligt en viss metod ska även ha en relevant utbildning för den. Personalens sammantagna kompetens vad gäller utbildning och erfarenhet ska ge förutsättningar för att

  1. möta de behov av vård som målgruppen har, och
  2. säkerställa en trygg och säker vård.

Personalen bör ha minst en 2-årig eftergymnasial utbildning. Flertalet bör ha en utbildning med inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap.

Innehåll, kortfattat

HVB kallas en rad olika slags institutioner. De varierar avseende driftsform, målgrupp, arbetsmetoder och rättsliga ramar. Placering på ett HVB kan grunda sig på frivillighet eller tvång. 

Grunden i arbetet vid HVB är en behandlingstanke, daglig omsorg och hemliknande miljö. Betoningen på de olika delarna skiftar mellan verksamheterna.

Innehåll, fördjupat

Beslut om placering i HVB görs av socialnämnden i respektive kommun. Placeringen kan ske med stöd av socialtjänstlagen (SoL), lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lag om vård av missbrukare i särskilda fall (LVM). Vid vård med stöd av LVU och LVM är det förvaltningsrätten som prövar frågan om vård. 

Socialnämnden har ansvaret för att den enskilde får det stöd och hjälp som behövs under tiden i vård.

Privat aktör måste ha tillstånd av IVO (Inspektionen för vård och omsorg) för att bedriva HVB. Detta gäller sedan april 2017 även för verksamhet som kommun genom entreprenadavtal överlåtit till enskild att utföra. 

Tillstånd behövs inte för sådan verksamhet som kommun själv bedriver, men man är skyldiga att anmäla verksamheten till IVO.

Vid de särskilda ungdomshem som SiS (statens institutionsstyrelse) ansvarar för har personalen under vissa förutsättningar rätt att använda tvångsåtgärder. SiS tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård.

Länkar

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende, HSLF-FS 2016:55 

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2016/2016-6-14 

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om tillståndsprövning för en viss verksamhet – https://www.ivo.se/tillstand/om-ivos-tillstandsprovning/

Socialstyrelsen “Barn och unga som är placerade i familjehem och HVB”

http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/placeradebarnochunga 

Socialstyrelsen “Att stärka kvaliteten i hem för vård eller boende (HVB) för personer med missbruks- och beroendeproblem”

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2015/2015-9-11 

Uppföljning

Socialnämnden har ett ansvar för att dokumentera åtgärder som vidtagits för att följa upp vården för den enskilde (5 kap 23 §). Motsvarande regel finns för den som bedriver ett HVB (6 kap 4 §). De tydliga kraven på dokumentation skapar förutsättningar för att insatser inom socialtjänsten, till exempel vården inom HVB, följs upp på ett systematiskt sätt.

Insatsen omprövas av  socialtjänsten var 6:e månad.

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en familjebaserad behandling för ungdomar, som även inkluderar andra system (utöver familjen), exempelvis skola eller socialtjänst (så kallade utomfamiljära domäner).

Syfte

Genom både individuella samtal och familjesamtal försöka förstå ungdomens missbruk av alkohol och narkotika och få till stånd positiva förändringar såväl hos ungdomen som i familjen. Detta ska i sin tur leda till minskat alkohol- och narkotikaanvändande, samt minskat umgänge med kriminella kompisar.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till ungdomar i åldrarna 12-24 år med alkohol- och narkotikaproblem, samt till deras föräldrar.

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 3 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

MDFT är en familjebehandling som använder både individuella interventioner (med samtliga individer i familjesystemet) och familjeinterventioner (där hela familjesystemet deltar samtidigt). Missbruket ses som ett multidimentionellt problem och därför måste arbetet ske i alla sammanhang där ungdomen deltar. Dessa sammanhang delas in i fyra olika domäner: ungdom, föräldrar, familj och den utomfamiljära domänen.

Innehåll, fördjupat

MDFT (från engelskans Multdimensional family treatment) utvecklades ursprungligen på 1980-talet i USA, för ungdomar med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Behandlingen togs till Sverige 1988. Första steget i behandlingen är att uppnå en förståelse för de olika faktorerna som ingår i problemet. En specifik risk- och skyddsprofil tas sedan fram för familjen. Kärnan i behandlingsmetoden är att man arbetar både med delarna i systemet (alltså individerna) och med helheten (exempelvis familjen eller kompisgruppen). Arbetet sker i fyra domäner: (1) Ungdomsdomänen, där fokus ligger på motivation, kommunikation och problemlösningsförmåga hos ungdomen. (2) Föräldradomänen, där fokus ligger på att engagera föräldrarna i behandlingen, samt där områden som gränssättning och övervakning diskuteras. (3) Familjedomänen, där arbetet går ut på att minska familjekonflikter, öka den emotionella sammanhållningen och träna på problemlösning. (4) Den utomfamiljära domänen, som har fokus på att öka familjens kompetens i ungdomens sociala system, till exempel socialtjänst, skola, fritidsaktiviteter och närområde.

MDFT i praktiken

Behandlingen är manualbaserad. Den kan bedrivas på olika platser, i olika sammanhang och med varierande intensitet. Exempelvis kan behandlingen ske i hemmet, på institution, i dagvård eller i öppenvård. Generellt kan sägas att frekvensen brukar vara 1-3 sessioner per vecka under 4-6 månader. Varje session varar i 60-90 minuter. Individuell behandling (både med ungdomen och med föräldrarna) varvas med familjebehandling. Utöver de ordinarie sessionerna hålls även kontakt per telefon, något som betraktas som en viktig del av behandlingen. Telefonsamtalen ses som minisessioner som är motivationshöjande och där bland annat förslag på nya förhållningssätt i olika situationer kan ges.

En MDTF-behandling delas in i 3 faser:

  • Allians. I den första fasen är den centrala uppgiften för behandlaren att skapa en allians med de viktiga individerna i ungdomens nätverk (främst föräldrarna) samt med ungdomen själv.
  • Beteende. I den här fasen är arbetet inriktat på beteendeförändringar, främst gentemot alkohol och narkotika, men även i andra situationer. Problemlösning och beslutsfattande är andra punkter på agendan. Ungdomen får också träna sig på att skapa positiva nätverk och även föräldrarnas agerande/beteende kan behöva modifieras.
  • Generalisera. De kunskaper och färdigheter som har uppnåtts under behandlingens gång generaliseras så att de kan gälla även i framtida situationer. I det här momentet läggs också grunden för att förändringarna ska vidmakthålllas över tid.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer: 

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Metodguiden för socialt arbete:

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/mdft-multidimensional-family-therapy/

Föräldracentrum:

http://www.mdft.se/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en familjebehandling där fokus ligger på familjens interaktioner, som ett sätt att förstå och på sikt förändra ungdomens problembeteende, bland annat missbruk av alkohol och narkotika.

Syfte

Genom att förändra familjens interaktionsmönster i ett tidigt skede, syftar insatsen till att ungdomens missbruk av alkohol och narkotika ska minska, samt att även andra beteendeproblem minskar.

Insatsen riktar sig till familjer som har barn/ungdomar mellan 6 och 17 år som uppvisar, eller löper risk att utveckla, beteendeproblem i form av missbruk av alkohol och narkotika, i kombination med utagerande, antisocialt eller kriminellt beteende.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till familjer som har barn/ungdomar mellan 6 och 17 år som uppvisar, eller löper risk att utveckla, beteendeproblem i form av missbruk av alkohol och narkotika, i kombination med utagerande, antisocialt eller kriminellt beteende.

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 4 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ungdomar med alkohol- och narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

BSFT (Brief strategic family therapy) är en behandlingsmetod för ungdomar där familjens interaktionsmönster spelar en central roll. Grundtanken är att ungdomens problembeteende bland annat upprätthålls genom interaktionerna inom familjen. Genom att de förändras kan familjen hantera ungdomens problembeteende på ett mer adekvat sätt och ungdomen kan i sin tur minska missbruket av alkohol och narkotika.

Innehåll, fördjupat

BSFT är en metod som utvecklades i USA. Den är manualbaserad och liknar till viss del systemisk eller strukturell familjeterapi, som är vanliga metoder i Sverige. Inledningsvis arbetar behandlaren genom att iaktta familjens interaktionsmönster och försöka förstå hur ungdomens problembeteende upprätthålls. Områden som studeras är bland annat roller, regler, makthierarkier, emotionell närhet och distans, samt konflikthantering. Behandlaren arbetar också med familjemedlemmarnas motivation, så att samtliga fullföljer behandlingen.

BSFT i praktiken

Det finns en rad konkreta verktyg att använda vid behandling enligt BSFT:

  • Omstrukturera interaktionsmönster. Familjemedlemmarna uppmuntras att hitta nya beteenden och nya sätt att interagera med varandra.
  • Positiva omformuleringar. Exempelvis kan ilska hos en familjemedlem egentligen vara ett uttryck för omsorg.
  • Öppna stängda system. Uppmana till exempel en familjemedlem att formulera en outtalad konflikt.
  • Omsvängning. Uppmana en familjemedlem att handla tvärtemot det som förväntas.
  • Arbeta med gränser och allianser. Uppmuntra närhet eller distans, allt efter behov.
  • Avtriangulering. Hindra en tredje individ från att alliera sig med en individ som befinner sig i konflikt med en familjemedlem.

Behandlingen brukar bestå av cirka 16 sessioner och bedrivs en gång i veckan inom öppenvården. Utöver arbetet på sessionerna förväntas familjemedlemmarna arbeta vidare med sina uppgifter hemma.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Metodguiden för socialt arbete:

http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/sokimetodguidenforsocialtarbete/bsftkortstrategiskfamiljeterap

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en intensiv, familjebaserad behandling, som fokuserar på de faktorer som antas bidra till ungdomens problematik.

Syfte

Att genom insatser individuellt, samt i familj och närmiljö, förändra de faktorer som upprätthåller problembeteenden, samt förbättra relationer i familjen. På sikt kan detta minska eller avlägsna ungdomens problematik, exempelvis skolsvårigheter och missbruk av alkohol och narkotika. 

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till familj och nätverk till ungdomar 12-17 år som har allvarliga beteendeproblem, exempelvis kriminalitet, skolsvårigheter och missbruk av alkohol och narkotika. Dessa ungdomar skulle annars riskera att placeras utanför hemmet. 

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 4 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har visat begränsad effekt när det gäller minskning av ungdomars missbruk, men däremot bättre effekt när det gäller minskning av ungdomars antisociala handlingar.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Multisystemisk terapi är en flexibel behandlingsmetod, som i hög grad anpassas efter den enskilde ungdomens ålder och behov. Grundtanken är att det är viktigt att påverka alla sammanhang som den unge befinner sig i för att uppnå varaktig förändring. 

Innehåll, fördjupat

Multisystemisk terapi (MST) utvecklades i USA, från början som ett alternativ till att placera kriminella ungdomar utanför hemmet, eftersom ungdomarna annars återvänder till samma miljö som innan. Kognitiva, beteendeterapeutiska och familjeterapeutiska tekniker integreras i själva behandlingen. Den teoretiska grunden är socialekologisk och familjesystemisk. Genom att påverka alla faktorer som upprätthåller ungdomens problembeteende, är målet att uppnå varaktig förändring. Faktorerna kan finnas inom ungdomen själv, hos föräldrarna, i familjen och på andra sociala arenor där ungdomen ingår, exempelvis skolan och kompisarna.

MST i praktiken

Behandlingen inleds med en omfattande bedömningsfas, där djupgående intervjuer genomförs med familjemedlemmarna. Detta för att behandlaren ska få en förståelse för ungdomens utveckling, familjens fungerande och andra faktorer som påverkar ungdomen. Därefter prioriteras vissa områden och delmål upprättas. Det kan vara att stärka föräldraförmågan genom utbildning i positivt förhållningssätt,, att öka deltagandet i positiva fritidssysselsättningar, att minska ungdomens umgänge med antisociala kompisar eller att öka närvaron i skolan, för att nämna några exempel på interventioner. När delmålen efterhand uppnås revideras behandlingsplanen och nya delmål sätts upp. Nio behandlingsprinciper ligger till grund för MST, det är bland annat att styrkan och resurserna i familjen ska tillvaratas, att ansvarsfullt beteende ska uppmuntras och att fokus ska ligga på här och nu.

Behandlingen pågår i 4-6 månader och intensiteten kan variera, från flera samtal i veckan till något enstaka telefonsamtal i veckan, allt eftersom familjen och den unges behov förändras. Främst bedrivs behandlingen i hemmet eller den unges närmiljö. Behandlaren ska vara tillgänglig för familjen dygnet runt, sju dagar i veckan.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer: 

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Metodguiden för socialt arbete:

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/mst-multisystemisk-terapi/

MST Sverige:

http://www.mst-sverige.se/

En utvärdering av MST, skrift från socialstyrelsen

https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19606/2014-11-20.pdf 

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att arbeta aktivt för att förebygga och hantera hot och våld inom vård och omsorg.

Syfte

Att förebygga hotfulla och våldsamma situationer samt att undvika fysiska ingripanden/tvångsåtgärder. Att minska personalens utsatthet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som kan reagera med aggressivitet och våldsamhet. Exempelvis individer som i en akut fas av psykisk ohälsa kan lida av en förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt och stark ångest.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning

Innehåll, kortfattat

Att arbeta medvetet och aktivt för att förebygga hot och våld. Det innebär bland annat att:

  • Ha kunskap och förståelse för vad som kan ligga bakom ett aggressivt beteende och våld.
  • Ha en respektfull inställning till patienter/brukare, som präglas av intresse, att lyssna och försöka förstå individens behov
  • Vara väl insatt i verksamhetens rutiner för hur fysiska ingripanden ska genomföras i de fall det är nödvändigt

Innehåll, fördjupat

Det förebyggande arbetet bygger till stor del på att skapa trygga och goda relationer mellan individ och personal. Med kunskap om hur olika tillstånd kan yttra sig och metoder för att dämpa aggressioner kan hotfulla situationer ofta förebyggas och antalet tvångsåtgärder minska. Som stöd för arbetet med att förebygga och hantera hot och våld finns flera modeller. Några av dem är: 

Bergenmodellen, Termamodellen och Resimamodellen

Alla tre modeller har sitt ursprung i universitetssjukhuset i Bergen och fokuserar framför allt på det förebyggande arbetet men innehåller även riktlinjer för hur personalen ska agera vid hot och våldssituationer för att behålla lugnet och förhindra fysisk och psykisk skada. De innehåller variationer men grundläggande är att personalen arbetar aktivt för goda relationer: 

  • Positiv inställning, att ha en förståelse för patienter med problembeteende och ett humanistiskt och icke-dömande synsätt. 
  • Känslomässig balans, att ha kontroll över de egna känslorna, speciellt vad gäller ilska och rädsla. 
  • Fungerande ordning på kliniken vilket innefattar samarbetsförmåga, organisatoriskt stöd samt tydlighet kring enhetens regler. 

Arbetet delas in i tre nivåer som utgår från tre olika typer av situationer. De första två berör det förebyggande arbetet, den tredje nivån tar upp tvångsåtgärder och riktar sig enbart till hälso- och sjukvården. 

  • Nivå 1 - den vanliga vardagen, utan aggressioner, hot och våld. På den här nivån bör all personal: 
    • Veta vilka rutiner och regler som gäller och varför. De ska också kunna kommuniceras och motiveras för patienter/brukare. Det förutsätter att det finns genomtänkta rutiner och regler, vilket ledningen huvudsakligen är ansvarig för. Som personal är det viktigt att påtala om rutinerna eller reglerna inte fungerar, bör omarbetas eller inte efterlevs och isåfall förklara varför.
    • Visa intresse, lyssna och försöka förstå patientens/brukarens beteende och behov. Alltid arbeta aktivt för att utveckla goda relationer mellan personal och mellan personal och patienter/brukare.
    • Ha kunskap om den fysiska miljöns betydelse för riskbeteende
  • Nivå 2 - situationer när patienter/brukare är irriterade eller upprörda. Personalen bör i dessa situationer:
    • Bemöta irriterade och upprörda patienter/brukare på ett sätt som lugnar och ger trygghet. T ex ställa sig bredvid en brukare som är aggressiv istället för framför och prata långsammare och med lägre volym.  
    • Bemästra egen stress, rädsla och ilska.
    • Veta om och kunna motivera för sig själv och patienten/brukaren vilka rutiner och regler som finns.
    • Samarbeta med sina kollegor.
    • Försöka förstå varför patienten/brukaren är upprörd/irriterade och be patienten/brukaren själv föreslå hur situationen kan bli bättre. Ge patienten/brukaren valalternativ.

Lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande går ut på att i en potentiell konfliktsituation försöka dämpa sina egna känslouttryck och därigenom hela situationen. Utöver det är det viktigt att:

  • Undvika ögonkontakt
  • Signalera lugn
  • Backa i stället för att svara på aggression
  • Försöka avleda personen

Metoden lågaffektivt bemötande bygger på teorier om affektsmitta och gäller speciellt personer med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar som kan ha svårt  att särskilja egna och andras affekter och hantera sina egna känslor. När stressnivån ökar blir de extra känsliga för omgivningens beteende, varför det är ännu viktigare att bemötandet inte är konfronterande eller argt. 

Interaktivt bemötande

Interaktivt bemötande är en träningsmetod i kommunikation och bemötande som är särskilt inriktad på arbete med psykiskt funktionshindrade personer, som på grund av själva funktionsförmågan har svårt med perspektivtagande, planering, initiativ, informationsbearbetning med mera. Metoden innehåller träning i kommunikation i konfliktsituationer. I en särskild form spelar man upp konkreta interaktionsproblem som deltagarna varit med om. Genom att använda konkreta, visuella hjälpmedel så förtydligas vad som händer rent psykologiskt mellan parterna. På det viset underlättas förståelsen för hur det egna och den andres beteende faktiskt påverkar konfliktsituationen och vad det finns för lösningsalternativ.

Länkar

Vårdhandboken, om hot och våld inom vården- innehåller bl a checklista för hot och våldssituationer. http://www.vardhandboken.se/Texter/Hot-och-vald-inom-varden/Oversikt/

Arbetsmiljöverket om hot och våld. https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/hot-och-vald/

Socialtjänst

Kort beskrivning

En fristående verksamhet för att stödja personer med psykiska funktionsnedsättningar i kontakterna med myndigheter, vårdgivare och andra aktörer, samt att bidra till en bättre samordning mellan vård- och stödinsatser.

Syfte

Att säkerställa att individen upprätthåller nödvändiga kontakter och erhåller adekvat stöd och vård. Att öka individens delaktighet och självständighet, samt förbättra samordningen mellan vård- och stödinsatser. Att upptäcka systembrister.

Indikation (målgrupp, situation)

Individer över 18 år som har psykiska funktionsnedsättningar och som efterfrågar och bedöms ha behov av omfattande stödinsatser för att kunna utföra aktiviteter på olika livsområden. Individen behöver inte ha någon psykiatrisk diagnos. Behoven av insatser ska vara långvariga och involvera flera olika verksamheter, såsom socialtjänst, hälso- sjukvård, arbetsförmedling och försäkringskassa.

Kunskapsläge

Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Att erbjuda individen ett personligt ombud med fokus på individens behov av stöd i kontakterna med myndigheter. Individen väljer själv ombudet, vars uppdrag är att klienten: 

  • ska få det stöd av samhället som han behöver, önskar och har laglig rätt till.
  • ska ha inflytande och kontroll över ditt eget liv.
  • tillsammans med personligt ombud komma fram till vilka behov/önskemål av stöd som finns och vad personligt ombud kan hjälpa till med.
  • stötta vid myndighets-, vård och andra kontakter.
  • hjälpa till att ansöka om det klienten är i behov av.
  • ge ett professionellt och medmänskligt stöd.
  • stödja och utveckla klientens eget nätverk
  • Påtala brister i samhällets insatser för psykisk funktionsnedsatta

Personligt ombud har tystnadsplikt och för inga journaler. Kontakten är frivillig och kostnadsfri. 

Innehåll, fördjupat

Ett personligt ombud fungerar som ett stöd för individen i kontakten med myndigheter, vårdgivare och andra aktörer. Arbetet som personligt ombud innebär att utifrån individens behov av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning försöka hitta en gemensam lösning mellan olika myndigheter, vårdgivare och andra aktörer som individen behöver ha kontakt med. 

Verksamheten med personligt ombud drivs av kommunerna och finansieras delvis av regeringen, via Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Statsbidrag lämnas till verksamhet med personligt ombud i syfte att den enskilde ska: 

  • få bättre möjligheter att påverka sin situation och att vara delaktig i samhället
  • kunna leva ett mer självständigt liv och uppnå en förbättrad livssituation
  • få tillgång till samhällets utbud av vård, stöd och service på jämlika villkor, samt rättshjälp, rådgivning och annat stöd utifrån sina egna önskemål och behov

Individer som kan erbjudas personligt ombud

För att ett personligt ombud ska erbjudas krävs att individen har omfattande behov av insatser från flera olika verksamheter. Det krävs ingen psykiatrisk diagnos för att kunna få personligt ombud. Personer som kan vara aktuella är till exempel:  

  • Individer som ännu inte har kontakt med myndigheter eller som av olika skäl har dragit sig undan myndighetskontakter. Exempelvis en person som är isolerad i sin bostad
  • Individer som redan erhåller insatser men insatserna är för få/otillräckliga
  • Individer som har olika insatser men vars insatser inte uppfyller behoven
  • Individer som har många insatser men där samordning saknas
  • Individer som har olika insatser men inte längre anser sig ha behov av dem/anser att de är för omfattande
  • Individer som har eller har haft kontakt med olika offentliga system, men som verksamheterna inte anser sig kunna ta hand om

Individer kan själva söka om att få stöd av ett personligt ombud men har ingen laglig rätt att få det. Verksamheten med personliga ombud är frivillig för kommunerna. 

Rollen som personligt ombud

Ett personligt ombud väljs av - och arbetar på uppdrag av individen. För individen fyller det personliga ombudet en funktion som bollplank och diskussionspartner. Ombudet tar inga egna initiativ som inte inte individen står bakom och arbetar på klientens uppdrag, alltid tillsammans med klienten. Exempelvis om individen själv inte klarar av att ringa sin handläggare kan ombudet sitta bredvid och använda telefonens högtalarfunktion.Rollen som personligt ombud innebär att:

  • Tillsammans med individen identifiera och formulera behovet av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning. 
  • Bidra till att insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten planeras, samordnas och genomförs. 
  • Bistå individen i kontakterna med olika myndigheter. 

Personliga ombud ska även verka för att personer med psykisk funktionsnedsättning som grupp ska få bättre livsvillkor. Det arbetet sker ofta genom att de personliga ombuden identifierar brister i samhället som påverkar gruppen negativt och rapporterar dessa till sin ledningsgrupp.

Ledningsgrupp

Förutom att stödja individen och samordna vård- och insatser syftar även verksamheten med personliga ombud till att upptäcka systembrister och skapa underlag för förbättringsarbete. Till de personliga ombuden ska det finnas en ledningsgrupp knuten, där representanter för kommunen, landstingets primärvård och psykiatri, arbetsförmedlingen och försäkringskassan ska ingå. Även patient-, brukar- och anhörigorganisationer erbjuds att delta i ledningsgruppen.

Länkar

Uppdrag och ansvar under aktuellt tema på Kunskapsguiden

Webbutbildning personligt ombud på Kunskapsguiden: Att arbeta som personligt ombud under aktuellt tema på Kunskapsguiden

Officiell sida för personligt ombud i Sverige https://personligtombud.se/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en psykosocial behandlingsmetod som fokuserar både på individens beteende och på individens sociala nätverk.

Syfte

Att genom samtal och insatser i individens nätverk och sociala sammanhang, få missbruket/beroendet av alkohol och narkotika att minska eller upphöra helt. Psykologiska och sociala konsekvenser avklingar som en följd av detta.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer, både ungdomar och vuxna, som har ett missbruk eller ett beroende av alkohol och narkotika.

Kunskapsläge

I Socialstyrelsens nationella riktlinjer får insatsen olika prioritet beroende på vilken substans missbruket/beroendet gäller:

  • Prioritet 2 vid alkohol.
  • Prioritet 3 vid centralstimulantia.
  • Prioritet 4 vid opioidberoende hos individer i läkemedelsassisterad behandling.
  • Prioritet 3 för ungdomsversionen av CRA, A-CRA (där A står för Adolescent), för ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning

Innehåll, kortfattat

CRA (Community reinforcement approach) baseras främst på tekniker från KBT (kognitiv beteendeterapi), men kan också ha inslag av exempelvis återfallsprevention, jobbcoachning och MI. Insatsen fokuserar på kartläggning och färdighetsträning, samt betonar det sociala nätverkets betydelse. Detsamma gäller för A-CRA.

Innehåll, fördjupat

CRA är en manualbaserad metod som kombinerar psykosocial behandling med psykosociala stödinsatser. Innehållet i behandlingen kan variera något, men flera av följande moment ska ingå i en CRA-behandling:

  • Funktionell analys
  • Färdighetsträning
  • Återfallsprevention
  • Jobbcoachning
  • Familjerådgivning
  • Motiverande samtal (MI)

Kartläggning

Inledningsvis genomförs en funktionell analys. Det innebär att individens tankar, känslor och beteenden samt situationer som föregår problembeteendet (missbruket eller beroendet) kartläggs. Även konsekvenserna av beteendet analyseras. Behandlaren och individen kartlägger också det sociala nätverket kring individen. Särskilt fokus läggs på triggers och förstärkare. Triggers kallas de risksituationer, personer, miljöer som utlöser (triggar igång) alkohol- och narkotikaanvändande, exempelvis kompisar som individen har druckit alkohol tillsammans med, krogmiljöer eller Systembolaget. Förstärkare är sådant som förstärker och underlättar ett nyktert och drogfritt beteende, det kan vara personer och situationer som gör att individen känner sig trygg såsom nyktra familjemedlemmar eller promenader i skogen. Som samtalsmetodik används genomgående MI. 

Träning och stödinsatser

I nästa fas ligger tyngdpunkten på social färdighetsträning, där individen bland annat övar sig på att tacka nej till alkohol och narkotika, exempelvis genom rollspel. Även annan kommunikationsträning och träning i problemlösning ingår i denna fas. Psykosociala stödinsatser såsom jobbcoachning kan läggas till, i de fall det bedöms vara relevant. Tanken är att positiva sociala sammanhang och sysselsättning ska fungera som ersättning för en livsstil som varit fokuserad på alkohol och narkotika. Tillfredsskalan är ett hjälpmedel som används inom CRA. Där får individen skatta sin tillfredsställelse inom en rad olika livsområden till exempel alkohol och narkotika, ekonomi, arbete, fritid, familj, vänner, fysisk och psykisk hälsa och så vidare. Dessa skattningar ligger sedan till grund för behandlingsupplägget samt används vid utvärdering av behandlingen. Behandlingen sker huvudsakligen individuellt, men även exempelvis parsamtal kan förekomma. En CRA-behandling består vanligtvis av mellan 16 och 20 träffar, samt några boostersessioner. A-CRA, som är ungdomsversionen av CRA, innehåller i stort samma moment som CRA, men metoden har anpassats efter de specifika förutsättningar som råder under tonåren. Det finns också ett anhörigprogram, som utvecklats ur CRA och kallas CRAFT.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer 

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/default.aspx

Metodguiden för socialt arbete:

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/cra-community-reinforcement-approach/

Statens institutionsstyrelse:

https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/vard-och-behandling/cra---community-reinforcement-approach/

Uppföljning

Tillfredsskalan är ett hjälpmedel som används inom CRA. Genom att individen löpande skattar sin tillfredsställelse inom en rad olika livsområden till exempel alkohol och narkotika, ekonomi, arbete, fritid, familj, vänner, fysisk och psykisk hälsa under behandlingen, kan behandlingen också utvärderas och följas upp. 

Avsnittet ska kompletteras.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en gruppbehandling som bland annat bygger på metoder från tolvstegsbehandling och återfallsprevention.

Syfte

Genom ett intensivt upplägg med täta grupp- och nätverksträffar under 16 veckor, syftar metoden till att ge individer som har ett missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat en möjlighet att bli fria från detta.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av centralstimulerande medel.

Kunskapsläge

Insatsen får prioritet 3 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, när det gäller gruppen individer med missbruk eller beroende av centralstimulerande medel. Metoden används inte i någon större utsträckning i Sverige, det finns således ingen bred erfarenhet av att arbeta med metoden här.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

I MATRIX-programmet kombineras inslag från olika psykologiska och psykosociala behandlingsinsatser med psykosociala stödinsatser, exempelvis tolvstegsbehandling, återfallsprevention, nätverksstöd och självhjälpsgrupper.

Innehåll, fördjupat

Insatsen kräver att individen har tid att lägga på sin behandling, eftersom de första 16 veckorna består av 52 träffar, alltså mer än tre träffar per vecka. Särskilt intensiva är de första fyra veckorna, då både individer och deras anhöriga involveras i hög grad. Upplägget påminner om det i tolvstegsprogrammet, som också har en intensiv inledning. Efter de första fyra veckorna blir de anhörigas deltagande mindre frekvent, däremot fortsätter gruppterapi, självhjälpsgrupper och andra stödinsatser för individerna fram till vecka 16. Efter vecka 16 tar eftervården vid, med träffar cirka en gång i veckan. Under hela behandlingens gång tas regelbundna urinprover.

Behandlingsupplägget

Behandlingen startar med utbildning om beroende av centralstimulerande preparat och dess konsekvenser, eftersom behandlingen är utformad för just denna grupp. Utbildning riktar sig till både deltagarna och deras anhöriga. Därefter påbörjas en period av beteendeanalys och färdighetsträning för att deltagarna så småningom ska kunna stå emot sug och uppnå varaktig drogfrihet. Det innebär att individens tankar, känslor och beteenden samt situationer som utlöser problembeteendet (narkotikaanvändandet) kartläggs. Även konsekvenserna av beteendet analyseras. I nästa fas ligger tyngdpunkten på social färdighetsträning, där individen bland annat övar sig på att säga nej till narkotika, exempelvis genom rollspel. Strategier för att hantera och/eller undvika situationer som skulle kunna trigga igång ett missbruk av centralstimulantia lärs in.

Socialt nätverksstöd

Det som är speciellt för just MATRIX-programmet är betoningen på det sociala nätverkets betydelse. Familjemedlemmars och anhörigas deltagande är ett viktigt inslag genom hela behandlingen. Deltagandet sker på flera olika nivåer: från gemensam utbildning i drog- och beroendelära till ren familjebehandling. Individuellt stöd kan ges även till de anhöriga vid behov. Förutom de anhöriga får deltagarna också träffa andra som är i samma situation som de själva, i tolvstegsinriktade stödgrupper och självhjälpsgrupper, exempelvis NA (anonyma narkomaner). Så småningom kan deltagarna själva utbildas till assisterande klientstödjare. Ett annat inslag i behandlingen är sociala stödgrupper för resocialisering, med syftet att individen ska få igång ett fungerande vardagsliv, något som stärker drogfriheten på sikt. 

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/default.aspx

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är ett förhållningssätt där behandlaren med hjälp av målinriktade samtal ökar individens motivation att åstadkomma förändring.

Syfte

Att genom ett motiverande förhållningssätt stödja förändringsprat och stärka individens egen motivation till förändring av ett problembeteende, exempelvis missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med exempelvis missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, som har svårt att hitta sin egen motivation till förändring.

Kunskapsläge

MI tas inte upp som en separat insats i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Däremot används MI som ett inslag i en rad olika insatser som finns med i riktlinjerna:

  • MI kan vara en samtalsmetodik i Kort intervention (Brief intervention, BI) och har då prioritet mellan 5 och 10 i riktlinjerna, beroende på vad som missbrukas. 
  • MI är en förutsättning för MET (Motivational Enhancement Therapy) som får prioritet 1 vid missbruk eller beroende av alkohol. 
  • MI är en beståndsdel i CRA som har en prioritet som varierar mellan 2 och 4 vid beroende eller missbruk. 
  • MI används som ett tillägg till KBT (kognitiv beteendeterapi) vid missbruk eller beroende av cannabis (prioritet 3).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Motiverande samtal (MI – Motivational Interviewing) är en insats som syftar till att hjälpa individen att formulera en egen förståelse för sina problem och egna argument för förändring, samt att stärka åtagandet att genomföra förändringen. MI kan både användas som förhållningssätt i korta rådgivningssamtal och som längre behandlingsmetod.

Innehåll, fördjupat

Motiverande samtal (MI), är en samtalsteknik som utgår från att individen själv har kunskap om sin livssituation och sina önskemål. MI kan både användas i kort rådgivning och som längre behandlingsmetod. Personalens uppgift är att under samtalet locka fram och stödja patientens egna tankar om önskvärda mål och hur de ska uppnås, så kallat förändringsprat. Samtalet genomsyras av respekt för individens kompetens och integritet.

  • Fråga om lov inför information och råd
  • Bekräfta - beröm ansträngningar som stärker individens resurser/förmågor
  • Var tydlig med att individen själv har förmåga att bestämma över sina val
  • Ge stöd genom att visa empati (förståelse för individens situation)

Samtalsledarens roll

Målsättningen med samtalet är att individen själv ska hitta motivation till förändring och förslag på lösningar. Samtalsledarens roll är att:

  • Hjälpa individen att med egna ord formulera en förståelse för sina problem
  • Hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för förändring
  • Stödja individens beslut att göra en förändring
  • Stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små)
  • Försöka förstå genom att lyssna och reflektera högt över vad individen säger
  • Inte argumentera, utan istället undersöka varför
  • Stärka individens tro på sin förmåga till förändring

Ge individen ett stort eget utrymme. Ibland handlar det om att stå ut med tystnad och låta individen fundera och ta tid på sig att tala.

Metoder/verktyg att använda

  • Bekräfta

Se individens goda egenskaper och bekräfta dessa. Till exempel: “Du har en stor förmåga att bry dig om andra människor.” Bekräfta individen flera gånger under samtalet.

  • Ställ öppna frågor

Hur menar du? Vad tänkte du då? Varför blir det så? Öppna frågor leder till att individen tar en mer aktiv roll i samtalet. De ger mer uttömmande svar och visar att du är genuint intresserad av vad individen har att säga. Öppna frågor kan också locka fram tankar på förändring hos individen. Undvik slutna frågor helt (frågor som kan besvaras med ja eller nej).

  • Reflektera över vad individen säger

Återge vad individen sagt eller formulera om med dina egna ord. Till exempel: Du säger att biverkningarna av medicinen är jobbiga men att det har blivit bättre?

  • Sammanfatta

Att återkommande sammanfatta vad ni pratat om under samtalet är både ett sätt att förankra och att säkerställa att du har förstått rätt. Att höra sina egna ord från någon annan kan också sätta igång nya tankar hos individen. Lägg särskild vikt vid att sammanfatta de delar av samtalet som leder framåt, så kallat förändringsprat.

Länkar

Socialstýerlsen om Motiverande samtal: 

https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/mi-motiverande-samtal/

Den internationella MINT-organisationens hemsida www.motivationalinterviewing.org

Folkhälsomyndigheten om Motiverande samtal. www.folkhalsomyndigheten.se

Hit kan du skicka ett inspelat samtal för kvalitetssäkring och kodning av dina färdigheter i Motiverande samtal.

www.miclab.org

Motiverande samtal SBU: http://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/motiverande-samtal-for-personer-med-missbruksproblem/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en manualbaserad metod där individens nätverk involveras i behandlingen.

Syfte

Genom att involvera personer i individens nätverk, syftar metoden till att öka möjligheterna till ett positivt utfall av behandling och stärka förutsättningarna för att individen stannar kvar och tar till sig behandlingen.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. Den ses som ett komplement till annan behandling.

Kunskapsläge

Nätverksterapi finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och får prioritet 4 som tillägg till annan behandling vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Nätverksterapi är en manualbaserad insats som bygger på kognitiva och beteendeterapeutiska principer, där personer i en individs nätverk på ett tidigt stadium involveras i behandlingen. Metoden fungerar som ett komplement till andra insatser.

Innehåll, fördjupat

Grundtanken i nätverksterapi är att viktiga personer i individens sociala nätverk ska fungera som ett konstruktivt stöd och även skapa en gemenskap runt individen. De ska agera som ett terapeutiskt nätverk enligt kognitiva och beteendeterapeutiska principer, där behandlaren blir en aktiv teamledare. Detta i sin tur ska leda till att individen i högre utsträckning stannar kvar i annan behandling som pågår parallellt med nätverksterapin och att individen också tillgodogör sig den andra behandlingen på ett bättre sätt. Nätverksterapi pågår vanligtvis under 24 veckor, med två sessioner varje vecka. Individuella sessioner varvas med sessioner där nätverket deltar.

Behandlingens tre faser

  • I den första fasen läggs stor vikt vid att identifiera personer i individens närhet som inte har ett missbruk av alkohol och narkotika och som uppfattas kunna fungera på ett stödjande och konstruktivt sätt i förhållande till individen. Dessa personer kontaktas och blir inbjudna till nätverket. Det kan vara exempelvis familj, vänner eller arbetskamrater.
  • I den andra fasen engageras och mobiliseras de utvalda personerna i det sociala nätverket. I denna fas ingår ofta utbildning om missbruk/beroende och om alkohol och narkotika, som både individen och nätverket får ta del av.
  • Den tredje och sista fasen har fokus mot framtiden. Där upprättas strategier och skapas förutsättningar för att nätverket ska ge fortsatt stöd även efter det att behandlingen är avslutad.

Som tidigare nämnts ska nätverksterapi fungera som ett komplement till annan behandling, för att stärka effekten och varaktigheten av den.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/default.aspx

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen är en psykologisk behandlingsmetod som används vid missbruk eller beroende, där även den sammanboende partnern involveras.

Syfte

Genom att involvera individens sammanboende partner, syftar metoden till att stärka det positiva utfallet i annan behandling.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika, som har en sammanboende partner. Den ska fungera som ett komplement till annan behandling.

Kunskapsläge

Insatsen får prioritet 3 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer som ett tillägg till annan behandling vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

Behavioral couples therapy (BCT) är en behandling som bedrivs tillsammans med individen och individens sammanboende partner. Den innehåller både interventioner riktade mot missbruket eller beroendet och interventioner som fokuserar på själva relationen.

Innehåll, fördjupat

Parterapi enligt BCT bygger på två föreställningar: (1) att par som har relationsproblem, ofta engagerar sig i ömsesidiga negativa beteenden, istället för beteenden som stärker relationen, och att de då skapar en negativ spiral, och (2) att risk för återfall minskar i en mer välfungerande relation. Detta leder till en indelning av behandlingen i två faser.

Fas 1

I behandlingens inledning arbetar terapeuten med att flytta fokus från negativa känslor mellan parterna när det gäller missbruket/beroendet och försöker istället att få till ett positivt utbyte kring områden som är mindre laddade. Det här arbetet syftar till att förbättra relationen mellan parterna på ett generellt plan. Förhoppningen är att man genom att förändra interaktionsmönstret i relationen skapar en miljö som främjar avhållsamhet från alkohol och narkotika. Ett annat syfte är att individen ska få bättre förutsättningar att tillgodogöra sig annan behandling, när det är lugnare hemma och det finns ett stöd från en partner.

Fas 2

Senare under behandlingen fokuseras arbetet mer på själva alkohol- och narkotikaanvändandet och på konkreta färdigheter, såsom exempelvis problemlösning och kommunikation mellan parterna. Även strategier som paret kan använda för att förhandla, exempelvis om förändringar av problembeteendet (i det här fallet missbruket/beroendet) tränas. Behandlingen kan bedrivas enskilt, med varje part för sig, i par eller i grupper där flera par ingår.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruhttps://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocume

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Förskola/skola/elevhälsa, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Psykosocial behandling är här ett paraplybegrepp för flera behandlingsinsatser som fokuserar både på individen samt på individens sociala sammanhang.

Syfte

Att genom samtal och insatser i individens nätverk och sociala sammanhang, få missbruket eller beroendet av alkohol och narkotika att minska eller upphöra helt, samt att få psykologiska och sociala konsekvenser att avklinga.

Indikation (målgrupp, situation)

De psykosociala insatserna riktar sig till individer, både ungdomar och vuxna, som har ett missbruk eller ett beroende av alkohol och narkotika.

Kunskapsläge

Flera psykosociala behandlingsinsatser har fått hög prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, då de bedöms ha god effekt. Eftersom det finns mest forskning inom alkoholområdet är det också där de högsta prioriteringarna återfinns. 

  • Motivationshöjande behandling (MET), Community reinforcement approach (CRA), Tolvstegsbehandling, Återfallsprevention och Social behaviour network therapy (SBNT) är metoder som har fått antingen prioritet 1 eller 2 vid missbruk eller beroende av alkohol. 
  • Även vid missbruk eller beroende av narkotiska preparat får psykosociala behandlingsinsatser höga prioriteringar, från 3 och uppåt. MATRIX-programmet för missbruk eller beroende av centralstimulerande medel är en av dessa insatser. 
  • MI (motiverande samtal) är en insats som inte prioriteras i de nationella riktlinjerna, men som ligger till grund för flera av de andra insatserna. 
  • När det gäller behandling av ungdomsgruppen får MET, samt flera olika familjebehandlingsmetoder prioritet 3 och 4 (se separat rubrik “Familjebehandling för ungdomar”).

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Psykosocial behandling bygger främst på samtalskontakt individuellt eller i grupp, men också på sociala insatser i individens närmiljö. Fokus för samtalen ligger främst på den aktuella sociala situationen och sammanhanget som individen befinner sig i.

Innehåll, fördjupat

Ett återkommande resultat i forskningen är att det vid arbete med missbruk och beroende krävs insatser både på individuell-, nätverks- och samhällsnivå. Det är därför viktigt med samverkan mellan olika aktörer, som exempelvis sjukvård och socialtjänst. En vanlig anledning till återfall eller till att en individ inte lyckas bryta med sitt missbruk eller beroende, är att individen inte har någon fast förankring på bostads- och/eller arbetsmarknaden. Ensamhet är ett annat annat problem som försvårar tillfrisknande. När individen bryter med sitt missbruk, måste hen också bryta med stora delar av sitt sociala nätverk.

Många behandlingar i ett paket

Psykosocial behandling baseras både på psykologiska och psykosociala metoder. Noggrann kartläggning är viktig och många aspekter behöver kartläggas: bland annat substansbrukets omfattning, den psykiska ohälsan, den sociala situationen och familjesituationen. Detta gäller även i hög grad ungdomsgruppen. Behandlingen anpassas sedan efter behovet, exempelvis återfallsprevention kombinerat med jobbcoachning eller insatser i skolan och hjälp med bostadssituationen. Syftet är alltid i första hand att stärka och stödja individens egna resurser. När det gäller ungdomsgruppen behöver de existerande behandlingarna också anpassas efter de kognitiva och sociala förutsättningar som råder under ungdomsåren. Både CRA och MET finns i särskilda ungdomsversioner. Det som är speciellt med de psykosociala behandlingsmetoderna är att flera åtgärder kombineras i ett och samma behandlingspaket. Behandlingen kan ske individuellt eller i grupp, antingen tillsammans med individer med likartad problematik eller i andra relevanta sammanhang, exempelvis med familjen. Detta vård- och insatsprogram innehåller förslag på och beskrivningar av flera psykosociala behandlingsinsatser, såsom MI, MET, CRA, återfallsprevention, tolvstegsbehandling, SBNT, MATRIX-programmet, samt fyra olika familjebehandlingar för ungdomar (se separata insatser).

Länkar

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Definition:

https://akademssr.se/yrkesfragor/socionom/kurator-inom-halso-och-sjukvard/definitioner-behandling

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en psykosocial behandlingsmetod som särskilt betonar det sociala nätverkets roll i behandlingsarbetet.

Syfte

Att genom att identifiera och engagera det sociala nätverket kring individen så småningom få missbruket eller beroendet av alkohol att minska eller upphöra helt.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig främst till individer med ett missbruk eller beroende av alkohol.

Kunskapsläge

Insatsen har prioritet 2 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, när det gäller individer med ett missbruk eller beroende av alkohol. Metoden används inte i någon högre utsträckning i Sverige, men har evidens i internationella studier.Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Social behaviour network therapy (SBNT) är en av flera insatser som kombinerar psykologiska och psykosociala behandlingsmetoder. Den har ett särskilt fokus på sociala aspekter och även inslag av par- och nätverksterapi.

Innehåll, fördjupat

SBNT liknar till stor del insatsen Community reinforcement approach (CRA), som i sin tur består av inslag av Kognitiv beteendeterapi (KBT) och återfallsprevention. Utöver detta innehåller en behandling enligt SBNT även inslag av par- och nätverksterapi. CRA betonar också nätverkets betydelse, men i SBNT går man ett steg längre och utgångspunkten blir att den sociala interaktionen och stödet från det sociala nätverket är avgörande för att en individ ska kunna minska eller upphöra med missbruk eller beroende av alkohol, åtminstone på lång sikt.

Långsiktiga mål

SBNT kan användas både på individer som redan har ett socialt nätverk, som då identifieras och involveras i själva behandlingen, och på individer som saknar ett socialt nätverk. Då fokuserar behandlingen istället på att hjälpa individen att utveckla konstruktiva relationer i ett socialt nätverk. Förutom att minska alkoholkonsumtionen är en av målsättningarna med metoden att stärka både individen och medlemmarna i nätverket efter avslutad behandling, så att nykterheten eller den minskade konsumtionen blir mer hållbar i längden. Metoden syftar också till att minimera inflytandet från de medlemmar i nätverket som uppmuntrar till fortsatt alkoholkonsumtion, genom färdighetsträning och strategier för att hantera dessa personer.

Länkar

Socialstyrelsen:

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Kunskapsguiden:

http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/default.aspx

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen innebär att, med eller utan biståndsbeslut, erbjuda ett individanpassat stöd till arbete enligt IPS-modellen.

Syfte

Att stödja individen att nå, få och behålla ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som har en önskan om arbete/studier, med ingen eller svag arbetsmarknadsanknytning, alternativt till individer som riskerar att förlora ett arbete.

Kunskapsläge

Metoden har prioritet 3 i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Insatsen innebär att, utifrån en kartläggning av individens behov av sysselsättningsstöd, tillsammans med individen:

  • Lägga upp en strategi för hur stödet ska utformas
  • Fortlöpande genomföra aktiviteter, exempelvis söka jobb
  • Stötta individen att successivt ta mer eget ansvar
  • Undersöka vilket stöd individen behöver på arbetsplatsen efter anställning
  • Gemensamt följa upp insatsen kontinuerligt

Innehåll, fördjupat

IPS-modellen (Individual Placement and Support) hjälper individer till ett avlönat arbete baserat på individens egna val och preferenser. Till skillnad från andra modeller för arbetsrehabilitering gör man inte först en omfattande bedömning av arbetsförmågan och arbetstränar, utan börjar söka jobb nästan omgående. Målsättningen är ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Modellen bygger på följande principer:

  • Individen ska erhålla arbete mer eller mindre direkt, utan föregående faser av arbetsträning i skyddade miljöer.
  • Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ses som en central komponent i behandlingen och inte som en separat stödform.
  • Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är uttryckligen baserad på individens val och önskemål.
  • Under rehabiliteringen genomförs kontinuerliga bedömningar som utgår från individens arbetslivserfarenheter och upplevelser.
  • Stödet är individuellt behovsbaserat och inte begränsat i tid.
  • Konsultation i ekonomi och försörjning ska erbjudas.
  • Arbetsspecialisten ska systematiskt etablera kontakt och relationer med arbetsgivare.

Stöd enligt IPS-modellen

  • Personligt stöd

En  arbetsspecialist ger stöd i arbetssökandet, utifrån individens önskemål och behov. Det kan till exempel röra sig om att:

  • Söka och kontakta arbetsplatser.
  • Hitta en praktik- eller studieplats.
  • Delta i möten och samarbeta med psykiatrin och/eller beroendevården, samt olika myndigheter såsom Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
  • Behålla arbetet, praktik- eller studieplatsen - stödet kan ges ute på arbetsplatsen.

Individer med psykisk funktionsnedsättning kan kämpa med symtom som är ihållande eller som fluktuerar över tid. Därför pågår stödet och uppbackningen så länge det behövs. Det finns inga deadlines, insatserna avslutas inte efter en viss tid utan först när individerna så önskar. Inom vissa verksamheter är stödet kopplat till om individen har ett aktuellt vårdtillfälle.

  • Färdighetsträning

Exempel på färdigheter som tränas är att kunna ta sig till och från arbetet på egen hand, att kunna utföra arbetsuppgifter utan instruktion och coachning, att kunna umgås med arbetskamrater på rasterna och att kunna ta emot kritik från arbetsledaren. Målet är att individen ska bli så oberoende som möjligt i rollen som arbetstagare, samtidigt som arbetsspecialisten finns med i bakgrunden som stöttepelare och trygghetsfaktor så länge det behövs.

Arbetsspecialistens roll

Den personal som arbetar enligt IPS modellen kallas för arbetsspecialist. IPS-modellen är en typ av supported employment som är specifikt utvecklad för arbetsrehabilitering av individer med psykisk ohälsa och/eller missbruk.

Arbetsspecialistens roll är att:

  • Stödja individen på och/eller utanför arbetsplatsen.
  • Samordna och skräddarsy stödet från myndigheter (hälso- och sjukvården, försäkringskassa, arbetsförmedling, kommun), utifrån individens behov.
  • Gå igenom hur individens privatekonomi kommer att påverkas. Vad händer med bidrag mm?
  • Rekrytera arbetsplatser som bygger på relationsskapande och erbjuda stöd till arbetsgivare

Samverkan

Insatserna i IPS är samordnade med den psykiatriska behandlingen och/eller behandlingen för missbruk/beroende, samt rehabiliteringen, vilket innebär att all personal ska stödja den arbetssökandes mål i arbetslivet. Syftet med samordning av nätverk är att skapa en långsiktigt hållbar stödstruktur kring personen.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vetenskapligt underlag:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden om IPS-modellen:
https://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Kunskapsunderlag/Vagledning/Sidor/Individanpassat-stod-till-arbete-enligt-IPS-modellen-vagledning-for-arbetscoacher.aspx

Supported employment, individanpassat stöd till arbete, Socialstyrelsen
https://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Kunskapsunderlag/Vagledning/Sidor/Individanpassat-stod-till-arbete-enligt-IPS-modellen-vagledning-for-arbetscoacher.aspx

Vägledning, programtrohetsskala och manual

Supported employment, SBU:
https://www.kunskapsguiden.se/psykiatri/Kunskapsunderlag/Vagledning/Sidor/Individanpassat-stod-till-arbete-enligt-IPS-modellen-vagledning-for-arbetscoacher.aspx

Forskning:
https://www.lu.se/lup/publication/8899648
https://www.lu.se/lup/publication/db20395e-00e7-402c-948d-6d3c17093495

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen är en gruppbehandling som utgår från Anonyma Alkoholisters (AA) grundprinciper och som oftast bedrivs på behandlingshem.

Syfte

Att genom kunskap om och insikt i beroendets negativa konsekvenser,  samt genom socialt stöd, uppnå nykterhet eller drogfrihet.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med alkohol- eller narkotikaberoende (centralstimulerande preparat), som har möjlighet att delta i en intensiv behandling, inledningsvis på daglig basis.

Kunskapsläge

Insatsen finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, med två olika prioriteringar:

  • Prioritet 2 vid missbruk eller beroende av alkohol.
  • Prioritet 3 vid  missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat. 
  • Det finns också en mångårig klinisk erfarenhet av att arbeta med metoden, både i Sverige och internationellt.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Tolvstegsbehandling är ett omfattande behandlingsprogram för individer med ett beroende av alkohol och narkotika (centralstimulantia). Behandlingen sker i grupp och identifikation med andra som har samma problematik är en central komponent i behandlingen. Tolvstegsbehandling bedrivs oftast utanför sjukvårdens och socialtjänstens regi, exempelvis på privata eller föreningsdrivna behandlingshem.

Innehåll, fördjupat

Behandlingen kallas också för Minnesotamodellen och bygger på AA:s tolvstegsprogram. Målet med behandlingen är nykterhet både vad gäller alkohol och centralstimulerande preparat och man ser beroendeproblematiken som ett kroniskt sjukdomstillstånd. Konsekvensen av detta synsätt blir att individen inte har något ansvar för själva sjukdomen, men däremot ett ansvar för sitt tillfrisknande. Behandlingen kan ske både i sluten- och öppenvård. Gemensamt är en intensiv inledningsfas med dagliga träffar de första månaderna och därefter träffar cirka en gång i veckan under ett år. Under behandlingens gång är det också meningen att deltagarna ska få kontakt med en AA- eller NA-grupp (anonyma alkoholister, respektive narkomaner), som de sedan kan fortsätta i efter behandlingens slut. Genom att träffa andra med samma erfarenheter och genom att dela med sig av sina egna erfarenheter, är tanken att deltagarna ska få kraft att bryta med sitt beroende och att fortsätta vara nyktra. Gruppterapeuterna har ofta själva en bakgrund med beroendeproblematik och har utbildat sig till alkohol- eller drogterapeuter. Individuell tolvstegsbehandling är ovanligt, men förekommer.

Innehåll och teman

Behandlingen innehåller utbildning om beroendeproblematik, om medicinska och psykologiska konsekvenser, samt om AA:s tolv steg. I första hand fokuserar man på de fem första stegen. Där är målet att individen ska få insikt i sin problematik och erkänna den och därefter inventera och bearbeta hinder för tillfrisknande. Återkommande teman i den här fasen är skam, skuld och identitet. Individen går igenom hur beroendet har påverkat olika aspekter av livet och presenterar sedan detta för de andra gruppdeltagarna. Ett huvudmoment är att lära sig ta emot hjälp och stöd från de andra i gruppen. Anhöriga är ett viktigt inslag i behandlingen och de blir bland annat inbjudna till gruppträffar för att berätta om sina erfarenheter av att leva med en individ som har en beroendeproblematik. De anhöriga får också utbildning och ökad medvetenhet om alkohol- och narkotikarelaterade problem och hur det kan påverka rollerna i en familj.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:
http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Metodguiden för socialt arbete:
https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/tolvstegsbehandling-enligt-minnesotamodellen/

Statens institutionsstyrelse (SIS):
https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/vard-och-behandling/tolvstegsbehandling/

Uppföljning

Behandling som ges av Socialtjänst bedöms utifrån behov och via biståndsbeslut. Alla beslut ska följas upp minst var sjätte månad och alltid omprövas vid förändrade behov. Detta gäller både inom kommunens egen öppen- eller slutenvård eller på behandlingshem.

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Insatsen utgår från samma principer som kognitiv beteendeterapi (KBT) och fokuserar på att förändra tankar och beteenden i risksituationer för återfall.

Syfte

Att genom riskkartläggning och färdighetsträning undvika återfall efter inledd beteendeförändring, i det här fallet när det gäller missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som riskerar att återfalla i olika typer av problembeteende, bland annat missbruk eller beroende av alkohol och narkotika.

Kunskapsläge

Insatsen har i princip samma prioritet som KBT i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, det vill säga:

  • Prioritet 2 vid missbruk eller beroende av alkohol.
  • Prioritet 3 vid missbruk eller beroende av cannabis.
  • Prioritet 4 vid missbruk eller beroende av centralstimulerande preparat.
  • Prioritet 4 för individer med opioidberoende som genomgår läkemedelsassisterad behandling.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.

Innehåll, kortfattat

Återfallsprevention (ÅP) utgår från de grundläggande principerna i KBT, men här används teknikerna specifikt för att förebygga och förhindra återfall i ett problembeteende. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer likställs de två metoderna i flera fall. En skillnad är dock att återfallsprevention nästan alltid bedrivs i gruppformat, samt att behandlingen har ett större fokus på sociala aspekter.   

Innehåll, fördjupat

En behandling enligt ÅP kan sammanfattas i nedanstående sex punkter:

  • Identifiera egna högrisksituationer
  • Lära sig att hantera sug
  • Öva på att tacka nej
  • Uppmärksamma tidiga varningssignaler
  • Träna problemlösning
  • Upprätta en nödplan

Kartläggning

Inledningsvis genomförs en funktionell analys (eller en så kallad beteendeanalys). Det innebär att individens tankar, känslor och beteenden samt situationer som föregår problembeteendet (missbruket eller beroendet) kartläggs. Även det som kommer efteråt, det vill säga konsekvenserna av beteendet, analyseras. Särskilt fokus läggs på triggers och förstärkare. Triggers kallas de risksituationer, personer, miljöer som utlöser (triggar igång) alkohol- och droganvändande, exempelvis kompisar som individen har missbrukat tillsammans med, eller krogmiljöer. Även inre tillstånd såsom nedstämdhet och ångest kan leda till återfall. Förstärkare är sådant som förstärker och underlättar ett nyktert och drogfritt beteende, det kan vara personer och situationer som gör att individen känner sig trygg såsom nyktra familjemedlemmar eller promenader i skogen. 

Färdighetsträning

I nästa fas ligger tyngdpunkten på social färdighetsträning, där individen bland annat genom rollspel övar sig på att tacka nej till alkohol eller droger. Individen får också träna på att först känna igen och sedan undvika eller hantera risksituationer på ett mer funktionellt sätt, samt att hantera känslan av sug. Det är också viktigt att känna igen tidiga varningssignaler och att upprätta en krisplan om återfallet blir ett faktum. Målet är att återfallen ska bli så få och så lindriga som möjligt. Även om återfallsprevention oftast sker i grupp är det individens egen riskkartläggning som ligger till grund för behandlingen. I behandlingen kan det också finnas sociala inslag, såsom att exempelvis lära sig hitta stödjande nätverk samt att upprätta en balanserad livsstil i övrigt. Vanligtvis pågår en gruppbehandling enligt ÅP under åtta veckor.

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Kunskapsguiden:
http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/teman/psykologiskochpsykosocialbehandling/Sidor/Default.aspx

Metodguiden för socialt arbete:
https://www.socialstyrelsen.se/utveckla-verksamhet/evidensbaserad-praktik/metodguiden/aterfallsprevention/

Statens institutionsstyrelse (SIS)
https://www.stat-inst.se/var-verksamhet/vard-och-behandling/aterfallsprevention/

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Contingency management (CoM), eller Förstärkningsmetod på svenska, innebär att behandlaren på ett konkret sätt belönar beteenden som främjar drogfrihet.

Syfte

Genom ett manualbaserat belöningssystem, ska förutsättningarna för drogfrihet öka, samtidigt som även engagemang och deltagande i behandling ökar i omfattning. 

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer med missbruk eller beroende av cannabis, opioider eller centralstimulerande preparat. Den används främst som tillägg till annan behandling.

Kunskapsläge

Enligt socialstyrelsens nationella riktlinjer har Contingency Management eller Förstärkningsmetod (CoM):

  • Prioritet 3 vid missbruk/beroende av centralstimulerande preparat, som tillägg till CRA. 
  • Prioritet 7 vid missbruk/beroende av cannabis, som tillägg till KBT eller ÅP, och MET. 
  • Prioritet 5 vid missbruk/beroende av opioider, inom ramen för läkemedelsassisterad behandling. 

Kompetenskrav

Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant terapiinriktning, alternativt hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.

Innehåll, kortfattat

Förstärkningsmetod är en beteendeterapeutisk metod som används för att stimulera beteendeförändring. Metoden är manualbaserad och går i korthet ut på att belöning utdelas, exempelvis vid drogfrihet. Den används som komplement till annan behandling.

Innehåll, fördjupat

Metoden grundar sig på inlärningsteori och principerna för operant betingning. Manualen är väldigt precis och behöver följas till punkt och pricka för att verkligen säkerställa att det är just det önskvärda beteendet (i det här fallet drogfrihet) som förstärks. Detta tillvägagångssätt kräver hög grad av konsensus och enhetligt förhållningssätt hos personalen. En vanlig typ av belöning som ges är värdekuponger för olika typer av varor och tjänster. Dessa kan exempelvis delas ut vid negativa urinprover. Det är viktigt att förstärkningen sker i omedelbar anslutning till situationer då individen har lyckats stå emot sitt sug och gjort något annat istället för att använda narkotika. Belöning vid drogfrihet sker sedan kontinuerligt under hela behandlingen och syftar till att förstärka inlärningen, främja beteendeförändring och stärka individens engagemang i behandlingen. 

Länkar

Socialstyrelsens nationella riktlinjer:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2019-1-16-vetenskapligt-underlag.pdf

Psykologiguiden:
https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=f%C3%B6rst%C3%A4rkningsmetod

Uppföljning

Avsnittet ska kompletteras

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Samsjuklighet är ett begrepp som ofta används för att beskriva personer med missbruk eller beroende och samtidigt förekommande psykiatriska tillstånd.

Syfte

Genom att uppmärksamma begreppet samsjuklighet kan medvetenheten om problemet öka och kunskapen om samsjuklighet spridas. I förlängningen kan det innebära att fler får hjälp med båda tillstånden samtidigt (missbruk/beroende och psykisk ohälsa) och vilket leder till bättre vård och större möjligheter till tillfrisknande.

Indikation (målgrupp, situation)

Personer som har missbruks- eller beroendeproblematik i kombination med ett eller flera psykiatriska tillstånd. Dessa personer förekommer både inom hälso- och sjukvården och inom kommunala verksamheter.

Kunskapsläge

Eftersom samsjuklighet inte är någon specifik insats, går det inte heller att säga något specifikt om kunskapsläget. Samsjuklighet tas dock upp i Socialstyrelsens nationella riktlinjer, eftersom det är vanligt förekommande och en komplicerande faktor vid behandling. Flera medicinska och psykologiska/psykosociala insatser finns med i det vetenskapliga underlaget till riktlinjerna, men evidensen är inte särskilt stark för någon av dem.

Kompetenskrav

Då samsjuklighet inte är någon specifik insats finns det inte heller några kompetenskrav att hänvisa till. Många olika insatser kan behövas för att komma till rätta med med samsjuklighetsproblematik och för varje insats krävs olika typer av kompetens.

Innehåll, kortfattat

Samsjuklighet mellan beroendetillstånd och psykiatriska sjukdomar är vanligt förekommande. Studier visar att risken att drabbas av psykisk sjukdom är mer än dubbelt så hög bland personer med missbruk/beroende, än bland personer som inte har en sådan problematik. De mest frekventa tillstånden vid samsjuklighet är ångestsyndrom, depression och personlighetssyndrom.

Innehåll, fördjupat

20-30 procent av de personer som söker behandling för psykisk sjukdom har enligt studier ett missbruk eller beroende. Omvänt har 30-50 procent av de personer som söker vård för missbruks- eller beroendeproblematik också en psykisk sjukdom. Andelen personer med missbruk eller beroende och samtidiga psykiatriska tillstånd är större bland dem som får vård och behandling än bland dem som inte finns inom vården. Orsaken till detta är att det är de som mår sämst som också söker vård. Det finns dessutom troligtvis ett mörkertal, eftersom symtom vid aktivt missbruk och abstinens, samt kognitiv påverkan efter ett långvarigt missbruk, överlappar med psykiatriska symtom. Diagnostik av psykiska tillstånd kan därför försvåras och fördröjas hos personer med samsjuklighet, samtidigt som det psykiska tillståndet kan bidra till att missbruket vidmakthålls. Personer med samsjuklighet har fler återfall och sämre sjukdomsförlopp, samt ökad risk för suicid. De vanligaste psykiatriska tillstånden är ångest och depression samt personlighetssyndrom och PTSD. Även svårare psykiatrisk problematik såsom ADHD, schizofreni och bipolär sjukdom är vanligt förekommande, främst inom den specialiserade vården. För personer med svåra psykiska sjukdomar är risken stor att utveckla beroendeproblematik, medan de allra flesta med depression och ångest i befolkningen i stort aldrig utvecklar missbruksproblem. Personlighetssyndrom är vanligare i gruppen som missbrukar narkotika än i gruppen som missbrukar alkohol. Hur orsakssambanden ser ut mellan beroende och psykiatriska tillstånd är ej helt klarlagt och förklaringsmodellerna varierar mellan typ av substansbruk respektive samsjuklighet. Ibland föregås en beroendeutveckling av psykiatriska symtom, ibland föregås psykiatriska symtom av beroendeproblematik, och ibland sker utvecklingen samtidigt.

Patienter med beroendetillstånd och svår psykisk ohälsa bör vårdas inom specialistvården antingen på psykiatrisk klinik eller i samverkan med beroendeklinik när det är möjligt. Samverkan krävs ofta också med socialtjänst och kommunala insatser såsom stöd i boende, särskilda boendeformer, kontaktpersoner med mera. Samverkan mellan kommun och hälso- och sjukvård bör också ske inför, under och efter behandling på HVB. Patienter vars grad av alkoholproblematik samt ångest och depression faller inom ramen för primärvårdens uppdrag kan lämpligen vårdas där. Diagnostik och behandling måste beakta samtliga tillstånd och båda tillstånden ska behandlas samtidigt, integrerat eller parallellt.

Patienter med behov av insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänst, samt andra utförare, ska erbjudas SIP (samordnad individuell planering) för planering och uppföljning av insatser. Båda huvudmännen kan initiera SIP och kallade verksamheter är skyldiga att delta. 

Länkar

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende - Stöd för styrning och ledning
https://www.socialstyrelsen.se/publikationer2019/2019-1-16/

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-), Socialtjänst

Kort beskrivning

Krisplanen är ett stöd för den enskilde, dess närstående och berörd personal. Krisplanen ska beskriva den enskildes risksituationer och tidiga tecken på försämring ur dennes perspektiv samt vilka insatser som ska vidtas och av vem.

Syfte

Att förebygga och förhindra återfall genom att känna till individens tidiga tecken och kunna vidta åtgärder i tid. Att skapa ökad trygghet för individen, närstående/anhöriga och personal samt att öka individens delaktighet. Att minska risken för tvångsvård och att, om tvångsvård ändå blir nödvändig, utföra den så långt som möjligt enligt individens önskemål.

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till individer som riskerar att hastigt återfalla/försämras i sitt tillstånd. Ett återfall kan exempelvis triggas av stark stress eller av att individen avslutar sin behandling.

Kunskapsläge

Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. 

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning

Innehåll, kortfattat

Att tillsammans med individ och närstående/anhöriga:

  • Identifiera händelser och situationer (så kallade "triggers") som har bidragit till att framkalla återfall tidigare  
  • Upprätta en skriftlig plan för att bemöta tidiga varningstecken i syfte att förhindra ett fullskaligt återfall.  
  • Säkerställ att planen är tillgänglig för alla som kan tänkas möta personen när hen försämras i sin sjukdom, under förutsättning att individen ger sitt godkännande. 
  • Uppdatera krisplanen kontinuerligt eller vid behov. 

För att krisplanen ska vara användbar för den enskilde bör denne alltid få en utskriven kopia på sin aktuella krisplan. En annan möjlighet är att patienten fotograferar/skannar planen med sin mobil. På så sätt följer planen "alltid" med patienten och risken att patienten glömmer eller tappar bort planen minskar.

Om patienten samtycker ska även andra berörda få en kopia av krisplanen. 

Innehåll, fördjupat

Att genomgå perioder med försämring och återfall är ofta svårt och omvälvande för både individen och närstående/anhöriga. Upprepade återfall riskerar också att försämra individens funktion och förmåga till återhämtning. Att lära sig identifiera tidiga tecken och triggers (situationer och händelser som kan utlösa ett återfall), ökar möjligheten för både individen och anhöriga/närstående att förebygga och förhindra återfall. Med tidiga insatser kan också behoven av tvångsåtgärder minska.

Krisplaner kan var utformade på olika sätt men ska alltid utgå från den enskilde och bör innehålla följande:

  • Risksituationer 
  • Tidiga varningstecken -
  •  Överenskomna åtgärder vid tidiga varningstecken
  •  Tecken som brukar tyda på allvarlig försämring 
  • Överenskomna åtgärder vid tecken på allvarlig försämring 
  • Överenskomna strategier för att undvika tvångsåtgärder  
  • Patientens önskemål 

Krisplanen bör uppdateras kontinuerligt och även vid behov. Innehållet i krisplanen ska styra hur snart en uppdatering bör göras. Boka gärna in ett specifikt datum för att tillsammans med patienten gå igenom krisplanen och ta ställning till uppdatering. För de patienter som bedöms behöva en krisplan bör denna uppdateras minst en gång per år, t.ex.  i samband med årskontroll.

Efter en situation då åtgärderna i krisplanen har satts in bör man utvärdera hur detta har fungerat och därefter ta ställning till att uppdatera krisplanen.

Länkar

Att upprätta en krisplan ingår i case management enligt olika modeller. I följande manualer finns stödmaterial för att arbeta med tidiga tecken och upprättandet av en krisplan.

Återfallsprevention och upprättande av krisplan ingår även i psykopedagogiska program som:

Uppföljning

En krisplan utvärderas, följs upp och justeras utifrån behov vid varje tillfälle då tecken på eller ett fullskaligt återinsjuknande inträffar. Insatsen bör även följas upp kontinuerligt. 

Inget innehåll matchar dina valda filter.

7. Uppföljning

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Insatsen innebär att vård- och stödinsatser följs upp och utvärderas mot planen ör vård

Syfte

Att utvärdera behandling och stöd. Att undvika oönskade effekter. Att avsluta vård- och stödinsatser som ej ger önskad effekt. Att erbjuda optimala, individanpassad vård och stödinsatser

Indikation (målgrupp, situation)

Insatsen riktar sig till alla individer med beroende och missbruk tillstånd som får eller har fått stöd och behandlingsinsatser

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning

Innehåll, kortfattat

Det medicinska omhändertagandet har då inkluderat uppföljning av patienter genom upprepade samtal av stödjande och motiverande karaktär. Detta utöver den sedvanliga uppföljningen med provtagning, medicinsk undersökning och administrativa insatser.

Tillsammans med individen årligen 

    se över vård och stöd: 

  1. Vilka insatser har individen fått under året (psykosociala, medicinska)?
  2. Återinskrivning i sluten vård inom 12 månader bland vårdade med alkohol- respektive narkotikadiagnos eller antal vårdtillfällen i psykiatrisk slutenvård
  3. Antal dagar med substansbruk. 

   Följa upp:

  1. Läkemedel: effekter och biverkningar och genomgång av läkemedel.
  2. Bruk av alkohol och droger med AUDIT och DUDIT
  3. Medicinska tester som omfattar provtagning med efterföljande analytisk undersökning. Testerna kan påvisa eller utesluta intag av olika substanser inom testets respektive detektionstid (så kallat tidsfönster), eller uppskatta omfattningen av expositionen av en substans.De kan användas för att följa förändring under behandlingen och vid uppföljning efter att behandlingen är avslutad, för att avgöra om den har lett till önskat resultat.

Länkar

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende
https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/21220/2019-1-16.pdf

Socialstyrelsen. Uppföljning av föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende. 2017

Inget innehåll matchar dina valda filter.

8. Lagar och regler

Innehåll under utveckling

Inget innehåll matchar dina valda filter.

9. Process, vårdnivå och samverkan

Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Inget innehåll matchar dina valda filter.

10. Kvalitets- och verksamhetsuppföljning

Socialtjänst, Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)

Kort beskrivning

Att utifrån individbaserad systematisk uppföljning, sammanställa uppgifterna på gruppnivå och analysera resultatet i syfte att förbättra verksamheten. Det innebär att löpande beskriva och mäta enskilda individers problem, behov, insatser och resultat

Syfte

Att få kunskap om brukare, insatser och resultat för att kunna utvärdera det egna arbetet och utveckla verksamheten.

Indikation (målgrupp, situation)

Systematisk uppföljning kan genomföras för alla socialtjänstens insatser.

Innehåll, kortfattat

  • Att göra uppföljning av insatser på individnivå
  • Att sammanställa uppföljningarna på gruppnivå och analysera resultatet
  • Att utifrån resultatet, förbättra verksamheten på individ- och verksamhetsnivå 

 

Innehåll, fördjupat

Användningen av systematisk uppföljning kan ge underlag för kunskap på flera nivåer:

  • i det direkta arbetet med individer
  • på verksamhetsnivå för att utveckla kvalitetsarbetet 
  • på nationell nivå t.ex. för kunskapsstöd som nationella riktlinjer

 

Systematisk uppföljning på verksamhetsnivå

 

Som grund för det systematiska uppföljningsarbetet på verksamhetsnivå ligger utvärderingar av insatser på individnivå. Vilka insatser har fungerat bra och mindre bra? Uppfylldes målen?  Vad har individen och närstående tyckt om insatsen?

I Socialstyrelsens skrift “Systematisk uppföljning - beskrivning och exempel” delas den grundläggande processen i systematisk uppföljning in i sex steg. De första stegen handlar om att samla in underlag för att sedan kunna dra mer övergripande slutsatser. Se även Systematisk uppföljning på individnivå. 

  • Planera systematisk uppföljning 
  • Beskriva situationen före insats 
  • Beskriva situationen under insats 
  • Beskriva situationen efter insats
  • Sammanställa uppgifterna 
  • Analysera resultaten på gruppnivå

Verksamhetsuppföljning 

En verksamhet som följer upp alla delar i ärendeprocessen kan få kunskap om verksamhetens målgrupper, deras problem och behov, vilka insatser som används och resultatet av insatserna. Det är också möjligt att få veta hur väl insatserna svarar mot de behov som finns och hur brukarna uppfattar hjälpen de fått.

Systematisk uppföljning kan också underlätta för verksamheten att leva upp till krav och förväntningar till exempel utifrån lagstiftning, föreskrifter, uppdrag och politiska mål. Uppgifterna kan även användas som underlag till ledning och nämnder för beslut om resurser och insatser.

Länkar

Socialstyrelsen, “Systematisk uppföljning - beskrivning och exempel”

SKL:s förslag till gemensamma variabler för systematisk uppföljning inom socialtjänsten, som underlag för utveckling av verksamhetssystem som stöd för uppföljning

Kunskapsguidens information om stöd till systematisk uppföljning, bl.a. webbutbildning för att arbeta med individbaserad systematisk uppföljning 

 

Inget innehåll matchar dina valda filter.