Depression och ångestsyndrom
Om tillståndet
Depression
Depression är ett tillstånd med sänkt stämningsläge (nedstämdhet), nedsatt kognition (tankeförmåga) och funktionsförmåga.
Sammanfattning
Egentlig depression är ett tillstånd med sänkt stämningsläge, minskad förmåga till känslomässigt engagemang, nedsatt tankeförmåga och funktionsförmåga.
Depressionen kan ha olika svårighetsgrader och ursprung. Här ryms både svår depressionssjukdom och lindrigare tillstånd på gränsen till normala livskriser.
Symtombilden omfattar både kroppsliga och psykiska symtom. Kognitiv störning (till exempel koncentrationssvårigheter, minnesstörning eller ökad uttröttbarhet) är ofta framträdande och psykomotorisk hämning är vanligt (till exempel röra sig eller tala långsammare, nedsatt reaktionsförmåga, svårt att klä på sig eller ta sig ur sängen). Andra vanligt förekommande symtom är:
- känsla av värdelöshet
- skuldkänslor, ältande
- sömnstörningar
- agitation, stark oro eller upprördhet.
- livsleda och självmordstankar (vid svårare tillstånd)
- nedsatt eller ökad aptit
- nedsatt libido
- anhedoni.
Depression orsakar sänkt livskvalitet, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsningar. Svår depression kan leda till självmordsförsök och självmord.
Det är inte ovanligt med fler än en depressionsepisod under livet. Återkommande depression innebär ett eller flera återinsjuknanden (recidiv) efter en första depression. Episoderna blir ofta djupare, långvarigare och tätare ju fler depressioner man går igenom. Vid tidig debutålder är risken för återinsjuknande högre. Återkommande depressioner kan vara del av bipolär sjukdom.
Dystymi är en ihållande depression med nedstämdhet de flesta av dagarna under minst två år. De vanligaste symtomen är aptitstörning, sömnstörning, brist på energi, låg självkänsla, koncentrationssvårigheter och känsla av hopplöshet.
Förekomst
Depression tillhör de stora folksjukdomarna världen över och är en av de ledande orsakerna till ohälsa och funktionsnedsättning. Enligt befolkningsundersökningar drabbas minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män någon gång under sin livstid av en behandlingskrävande depression. Andelen personer i den vuxna befolkningen som vid ett bestämt tillfälle har pågående depression uppskattas till cirka 5–8 procent.
Samsjuklighet
Vanlig samsjuklighet är
- adhd
- alkoholberoende
- bipolär sjukdom
- emotionellt instabil personlighetsstörning
- kroppslig sjukdom (t.e.x. stroke)
- ångestsyndrom.
Riskfaktorer
- Ärftlighet
Egentliga depressioner har en tydlig genetisk komponent. - Kön
Kvinnor drabbas oftare av depression än män. - Långvarig stress
Kan vara orsakad av olika livshändelser av privat och arbetstrelaterad natur. - Annan kroppslig eller psykisk sjukdom
T.ex. ångesttillstånd, personlighetsstörning, kroniska smärttillstånd, kroppslig sjukdom (t.ex. stroke) och adhd. - Läkemedel
T.ex. betablockare, kalciumantagonister, systemisk kortisonbehandling, interferon och bensodiazepiner. - Skadligt substansbruk
Användning av både alkohol och cannabis ökar risken för depression. - Sömnbrist
Sömnstörning kan förvärra depression och ökar risken för suicid vid depression.
Risk för återinsjuknande
Risken för återinsjuknande i nya depressiva episoder är stor. Återfallsförebyggande behandling minskar risken för återinsjuknande men trots detta är recidiv vanligt.
Behandling och stöd
För depression finns effektiv behandling. Vilken behandling man väljer beror främst på hur allvarlig depressionen är. Vid lätt depression kan det räcka med stödkontakt, självhjälpsråd och uppföljning. Vid medelsvår till svår depression krävs ofta farmakologiska, psykologiska, eller andra behandlingsinsatser var för sig eller i kombination.