Hem för vård eller boende (HVB)

Gå till huvudsidan: Missbruk och beroende

Missbruk och beroende

Behandling och stöd

Hem för vård eller boende (HVB)

Hem för vård eller boende är ett yrkesmässigt drivet hem som tar emot individer för vård eller behandling i förening med ett boende.

Målgrupp eller situation

Ungdomar med allvarlig psykosocial problematik och/eller missbruksproblematik samt vuxna med allvarlig missbruksproblematik som inte kan bo kvar i det egna hemmet och tillgodogöra sig socialtjänstens öppna insatser.

Kunskapsläge

Ett HVB styrs av flera olika lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd. Bestämmelserna finns framförallt i socialtjänstlagen, SoL. Förutom regelverket bygger verksamheten på en evidensbaserad praktik och bästa tillgängliga kunskap.

Kompetenskrav

Relevant utbildning (till exempel socialpedagogik eller beteendevetenskap), tidigare erfarenhet och personlig lämplighet. För föreståndare gäller krav på högskoleutbildning, för annan personal minst 2-årig eftergymnasial utbildning.

Sammanfattning

HVB kan innebära flera former av verksamhet. De kan variera i driftsform, målgrupp, arbetsmetoder och rättsliga ramar. Placering på ett HVB kan grunda sig i frivillighet eller tvång. Grunden i arbetet vid HVB är en tanke om behandling och daglig omsorg i en hemliknande miljö. Betoningen på de olika delarna skiftar mellan verksamheterna.

Genomförande

Efter att socialtjänsten har gjort en utredning är det möjligt att besluta om placering i HVB. Det kan göras med stöd av socialtjänstlagen (SoL), lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller lag om vård av missbrukare i särskilda fall (LVM).

Vid vård med stöd av LVU och LVM är det förvaltningsrätten som prövar frågan om vård. Vid LVM inleds alltid vården på ett LVM-hem. Socialtjänsten har ansvaret för att individen får det stöd och hjälp som behövs under tiden i vård.

HVB-hemmen kan ha olika inriktningar ofta utifrån målgrupp. Exempel på detta är inriktning mot samsjuklighet, 12-stegsbehandling, särskild kvinnobehandling. Generellt brukar HVB-hemmen anpassa sig till Socialstyrelsens nationella riktlinjer och prioriteringar.

Privata aktörer måste ha tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att bedriva HVB. Det gäller också för verksamheter som kommunen överlåtit till någon annan genom entreprenadavtal. Kommunen behöver inte tillstånd för egen HVB-verksamhet men är skyldiga att anmäla HVB-verksamhet till IVO.

Vid de särskilda ungdomshem som Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar för har personalen under vissa förutsättningar rätt att använda tvångsåtgärder. SiS tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård.

Statens institutionsstyrelse (SiS) ansvarar också för vården på särskilda LVM-hem med låsta avdelningar. LVM-vården får pågå i högst sex månader. Så snart som möjligt ska den övergå i öppnare former utanför institutionen, så kallad § 27-vård. Vården kan då fortsätta på ett HVB, i familjehem eller genom att individen deltar i öppenvårdsprogram.

Uppföljning

Socialnämnden har ansvar för att dokumentera åtgärder som vidtagits för att följa upp vården för individen. Motsvarande regel finns för den som bedriver ett HVB. De tydliga kraven på dokumentation skapar förutsättningar för att vården inom HVB följs upp systematiskt.

Var sjätte månad ska socialtjänsten ompröva beslut enligt LVU. Vård enligt LVM kan pågå max 6 månader och därefter har socialtjänsten ett uppföljningsansvar. Frivillig placering enligt SoL ska följas upp enligt plan i det enskilda ärendet.

Märkning

  • Utförare: Individ- och familjeomsorg
  • Yrkesroll: Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk och beroende