Motiverande samtal (MI)

Gå till huvudsidan: Missbruk och beroende

Missbruk och beroende

Behandling och stöd

Motiverande samtal (MI)

Kommunikationsmetod där behandlaren med hjälp av målinriktade samtal ökar individens motivation att åstadkomma förändring.

Målgrupp eller situation

MI kan både användas i kort rådgivning och som kommunikationsmetod i större insatser för individer som har svårt att hitta sin egen motivation till förändring.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att man bör erbjuda MI vid missbruk eller beroende av cannabis (prioritet 3). Vid behandling av spelmissbruk och spelberoende rekommenderas MI som tillägg till KBT när en motiverande insats behövs.

Det finns bred klinisk erfarenhet av att arbeta med metoden, både i Sverige och internationellt, även vid andra tillstånd.

Kompetenskrav

Grundutbildning MI eller enligt arbetsgivarens beslut. 

Sammanfattning

Motiverande samtal (MI – Motivational Interviewing) är en kommunikationsmetod som hjälper individen att formulera en egen förståelse för sina problem och egna argument för förändring. Metoden ska stärka individens motivation, så att den önskade förändringen verkligen blir av.

Genomförande

Utgångspunkten i MI är att individen själv har kunskap om sin livssituation och sina önskemål, och att ansvaret för och förmågan till förändring ligger hos individen. Samtalsledarens roll blir då att få fram och stödja patientens egna tankar om förslag på lösningar, önskvärda mål och hur de ska uppnås, så kallat förändringsprat. Som samtalsledare ska man ge individen ett stort eget utrymme. Ibland handlar det om att stå ut med tystnad och låta individen fundera och ta tid på sig att tala.

Samtalsledaren ska:

  • Stärka individen
    Stärka individens tro på sin förmåga till förändring och öka motivation. Hjälpa individen att få en egen förståelse för sitt problem, och egna argument för förändring. Vara tydlig med att individen har förmågan att göra sina egna val.

  • Stödja individens beslut
    Stödja individens beslut och åtaganden för att göra en förändring. Hjälpa individen att mobilisera de egna resurserna för att påbörja, genomföra och hålla kvar förändringen.

  • Underlätta förändringsprocessen
    Bekräfta och uppmärksamma ansträngningar hos individen. Uppmuntra framsteg, även de små. Försöka förstå genom att lyssna och reflektera högt över vad individen säger. Visa empati för individens situation. 

  • Inte försöka lösa situationen själv
    Fråga om lov för att lämna information och råd. Låta bli att själv försöka lösa situationen åt individen.
Bekräfta de goda egenskaperna

Se individens goda egenskaper och bekräfta dessa. Till exempel: “Du har en stor förmåga att bry dig om andra människor.” Bekräfta även ansträngningar och intentioner att genomföra förändring, inte bara resultat.

Visa intresse genom öppna frågor

Ställ i huvudsak öppna frågor. Hur menar du? Vad tänkte du då? Öppna frågor leder till att individen tar en mer aktiv roll i samtalet. De ger mer uttömmande svar och visar att du är genuint intresserad. Öppna frågor kan också locka fram tankar på förändring hos individen. Slutna frågor används med försiktighet, och bara om de hjälper individen att fördjupa sin motivation till förändring.

Reflektera över vad individen säger

Ge återkoppling på det individen säger genom att sammanfatta det individen sagt och reflektera över innehållet. 

Sammanfatta samtalet

Att återkommande sammanfatta vad ni pratat om under samtalet är både ett sätt att förankra och att säkerställa att du har förstått rätt. Att höra sina egna ord från någon annan kan också sätta igång nya tankar hos individen. Lägg särskild vikt vid att sammanfatta de delar av samtalet som leder framåt, så kallat förändringsprat.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Kommunal hälso- och sjukvård, Tandvård, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår