Vård och insatser vid adhd – från tidig upptäckt till stöd vid komplexa behov

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har regionerna och i vissa fall kommunerna skyldighet att erbjuda invånarna insatser för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Förebyggande insatser omfattar bland annat allmänna och riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och barnhälsovård. 

God hälso- och sjukvård ska:

• tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet

• bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet

• främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen.

Insatserna ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med individen, som har rätt att få information. Individens närstående ska, om det är lämpligt, få möjlighet att påverka. Barnets bästa ska alltid beaktas. Barn ska få information om sin egen vård men även om någon anhörig är sjuk. Information och ansvar ska anpassas efter barnets ålder och mognad. 

Hälso- och sjukvården består av många olika verksamheter:

Barnhälsovård

Adhd eller liknande svårigheter kan i vissa fall upptäckas tidigt och stöd till föräldrar ges av barnhälsovården, BHV. BHV:s primära uppgift är att främja barns hälsa och utveckling, att förebygga ohälsa hos barn, och att tidigt upptäcka och åtgärda problem i barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö, i samverkan med andra aktörer. Vid behov erbjuds individuellt utformat stöd och förstärkta insatser till barn och föräldrar med särskilda behov. 

Primärvård

För många med adhd eller liknande symtom är primärvården första kontakten där en initial kartläggning görs och även de stöd och behandlingsinsatser som inte kräver specialistvård. Primärvården organiseras med vårdcentralen som bas (kan även kallas hälsocentral eller husläkarmottagning) och ger allt från hälsoundersökningar av nyfödda barn till behandlingar av vanliga sjukdomar. Vid behov aktualiseras patienten omgående eller efter otillräcklig effekt hos specialistvården.

Ungdomsmottagningar

Ungdomar som inte tidigare identifierats eller som inte har fått tillräcklig hjälp för sin adhd kan upptäckas på ungdomsmottagningar för ungdomar och unga vuxna. De arbetar med fysisk, psykisk, social och sexuell hälsa på olika nivåer genom rådgivande, stödjande och behandlande insatser men också utåtriktad information på skolor. 

Specialistpsykiatri

I specialistpsykiatrin gör man utredningar, ger samtalsbehandling, familje- och närståendestöd, läkemedelsbehandling och andra medicinska behandlingar. Vissa läkemedel vid adhd som centralstimulerande läkemedel får bara skrivas ut av läkare i psykiatri och barnmedicin, därför kräver den behandlingen vård på specialistnivå. Specialistpsykiatrin är uppdelad i barn- och ungdomspsykiatri, vuxenpsykiatri och rättspsykiatri. 

Barn- och ungdomsmedicinsk mottagning

På vissa barn- och ungdomsmedicinska mottagningar, BUMM, finns möjlighet att identifiera barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Om eller när utredningar av adhd görs på BUMM ser olika ut i landet.

Habilitering

Insatser från habiliteringen kan bli aktuellt vid komplexa tillstånd som till exempel adhd med andra samtidiga funktionsnedsättningar. Habiliteringen ger råd, stöd och behandling till personer med funktionsnedsättning för att de ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Stödet anpassas medicinskt, psykologiskt, socialt och pedagogiskt utifrån behov. Habiliteringen kan också ge stöd till närstående och handledning till vårdgrannar. 

Missbruk och beroendevård

Eftersom det är vanligt med samtidig adhd och beroendesjukdom kan adhd hos ungdomar och vuxna upptäckas i missbruks- och beroendevården, och även till viss del utredas och behandlas. Samverkan och tydliga uppdrag inom hälso- och sjukvården och med socialtjänsten behövs för att individerna inte ska falla mellan stolarna. Missbruks- och beroendevård finns oftast som en del av specialistpsykiatrin men kan vara separat organiserad. 

Utredning och behandling av adhd inom sjukvården

Sjukvården bör organiseras så att de insatser som görs inte är mer omfattande än vad som krävs för att möta individens behov. Initial kartläggning ger underlag för att ta ställning till insatser och kan göras i både primärvård och specialistpsykiatri. Rådgivande och psykosociala insatser kan och bör ges direkt när behov identifierats, antingen i primärvård/första linje eller specialistpsykiatri. Om insatserna är otillräckliga och det finns behov av diagnosspecifik behandling behöver specialistpsykiatrin göra en diagnostisk utredning. Utredningen utformas och dimensioneras utifrån komplexiteten i problembilden och graden av funktionspåverkan i vardagen. Fortsatt behandling kan ges av både primärvård och specialistpsykiatri och i samverkan med andra verksamheter. Stegvis utredning och behandling förutsätter en systematisk uppföljning. 

Utbildningen ska enligt skollagen syfta till att barn i förskolan och elever i skolan ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. 

En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen och kompensera för elevers funktionsnedsättningar, som till exempel adhd. Det finns mycket som kan göras för att skapa en tillgänglig lärmiljö som underlättar för barn med adhd eller liknande svårigheter.

Arbetsgång när ett barn eller en elev har behov av stöd

Vid planeringen av undervisningen ska lärare väga in hur den ska anpassas i förhållande till elevernas behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Anpassningar som görs för hel klass eller grupp, som att tillgängliggöra lärmiljön, ligger inom ramen för lärarens uppdrag att leda och stimulera barn och elever.

Om personalen uppmärksammar att en elev inte utvecklas i riktning mot målen i läroplanen eller mot de betygskriterier eller kriterier för bedömning som minst ska uppnås, sätter man in extra anpassningar inom ramen för ordinarie undervisning.

Om extra anpassningar inte räcker går man vidare med en utredning om särskilt stöd. Visar utredningen att eleven behöver särskilt stöd upprättar man ett åtgärdsprogram.

De insatser som ges i åtgärdsprogrammet för eleven ska följas upp och utvärderas. Utvärdering kan visa att eleven behöver ett fortsatt åtgärdsprogram, men om det räcker med stöd genom ledning och stimulans avslutas åtgärdsprogrammet.

Elevhälsans uppdrag

Som stöd i skolans arbete med stöd till elever finns elevhälsan att tillgå. Elevhälsans uppdrag regleras i skollagen och alla elever ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För barn i förskolan ska specialpedagogisk kompetens finnas. 

Elevhälsan ska främst arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Insatserna ska stödja elevens utveckling mot skolans mål. Det hälsofrämjande arbetet handlar om att stärka friskfaktorer som leder till hälsa, och som underlättar utveckling och lärande. Förebyggande perspektiv handlar istället om att undvika riskfaktorer. 

Elevhälsan arbetar på både organisations-, grupp- och individnivå. Det individuellt riktade arbetet kan genom tillgången till den tvärprofessionella kompetensen tidigt upptäcka barn som behöver stöd i skolan men också hjälpa barn och föräldrar vidare till hjälp inom socialtjänst eller hälso- och sjukvård.

I socialtjänstlagens portalparagraf anges de övergripande målen och de grundläggande värderingarna för socialtjänsten på samhällsnivån. Socialtjänstlagen utgår från individens behov vid biståndsbeslut och inte från diagnos när ansökan om stöd bedöms. Individens behov ska även ses utifrån hela livssituationen med familj, bostad, arbete, hälsa, fritid. 

Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att invånarna får den hjälp de behöver.

Rådgivning och psykosocialt stöd

I många kommuner arbetar socialtjänsten förebyggande med öppna serviceinsatser och erbjuder rådgivning och psykosocialt stöd under kortare perioder utan biståndsbeslut. Om det inte är tillräckligt lotsas individen till rätt instans för fortsatt stöd och insatser. Det gäller både barn, ungdomar och vuxna.

Beviljade insatser för barn och familjer

Barn och deras föräldrar möter socialtjänsten vid en förhandsbedömning antingen genom egen ansökan eller genom orosanmälan. Om förhandsbedömningen visar att barnet är i behov av stöd eller skydd inleds en utredning. Under utredningstiden kartläggs barnets och familjens livssituation. 

Socialtjänsten kan inhämta information från hälso- och sjukvård samt förskola eller skola för att få mer kunskap om barnet och information om annat stöd eller behandling pågår. Socialtjänsten beviljar insatser som familjen är i behov av och samordnar insatserna med andra aktörer. Om insatserna inte är tillräckliga och det finns tecken på adhd kontaktas hälso- och sjukvården för en neuropsykiatrisk bedömning.

Beviljade insatser för vuxna

Vuxna med social problematik och svårigheter att klara av vardagen kan behöva insatser inom socialtjänstens myndighetsdel. Socialtjänsten undersöker orsakerna till svårigheterna, vilka konsekvenser de medför och vilken typ av stöd som behövs. Det kan vara till exempel boendestöd, kontaktperson, ekonomiskt bistånd, stöd till sysselsättning. 

De insatser som beviljats följs upp för att utvärdera om de har gett den hjälp som avsågs. Om insatserna inte är tillräckliga och det finns tecken på adhd bör hälso- och sjukvården kontaktas för en neuropsykiatrisk bedömning. 

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan gemensamt med individen planera och samordna fortsatta insatser. Fler aktörer kan ingå i samordningen om det finns behov för det.

Placering med stöd av socialtjänstlagen

När beviljade insatser inte är tillräckliga och det finns fortsatt oro för individens skydd och/eller en eskalerande negativ utveckling kan socialtjänsten bevilja placering i samhällsvård. Under placeringen ska individens behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. För barn unga ska även skolgång tillgodoses.

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU

Vanligen ges insatserna från socialtjänsten till barn och ungdomar med adhd genom frivilliga insatser. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kompletterar socialtjänstlagen, SoL, när frivilliga insatser inte är möjliga.  LVU kan tillämpas om det finns stort skyddsbehov och allvarlig risk för barnets eller ungdomens utveckling.

Kommunens socialnämnd har ansvar för att ansöka om vård utanför hemmet och barnet placeras då i ett familjehem, någon typ av behandlingshem eller Statens institutionsstyrelse, SiS. Det är vanligt att ungdomar som placeras enligt LVU har adhd och annat psykiatriskt tillstånd eller risk för negativ social utveckling. Under placeringen ska individens behov av hälso- och sjukvård tillgodoses. För barn och unga ska även skolgång tillgodoses.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS

Enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, kan de som tillhör lagens personkrets få ytterligare tio insatser utöver det som ges genom annan lagstiftning. Insatserna ska ”främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet” och att individen får möjlighet att leva som andra och med goda levnadsvillkor. Det är få individer med adhd som tillhör personkretsen om de inte har ytterligare funktionsnedsättning, som till exempel autism.

Lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM

När det finns skäl att tvångsvårda någon på grund av missbruk, ansvarar socialnämnden för att ansöka om tvångsvård hos förvaltningsrätten enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM. Placering kan sedan göras på SiS eller annat behandlingshem. Det är sällan individer med adhd behöver vård enligt LVM. Det är däremot vanligt att individer som har ett så allvarligt missbruk att de behöver vård utan medgivande har adhd samtidigt med andra svårigheter.

Statens institutionsstyrelse, SiS

Statens institutionsstyrelse, SiS, är en statlig myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård. En mindre andel placeringar på SiS är frivilliga, enligt SoL. Där behandlas ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem. SiS tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Det är kommunerna som ansöker om tvångsvård och har ansvar för den som placeras på SiS. En stor andel av ungdomarna som är placerade på SiS har psykiatriska tillstånd och adhd är en vanlig diagnos. Utredning och behandling kan göras under placering på SiS.

Kriminalvården

Det är en stor andel av de intagna som har adhd och även med kombination med olika beroendesjukdomar. Alla häkten och fängelser har tillgång till sjukvård från sjuksköterska och läkare och ger vård på primärvårdsnivå. Under de senaste tio åren har metoder utvecklats för att kunna utreda och behandla individer med adhd i Kriminalvården. Det behövs former för övertagande vid frigivning så att varken psykiatrisk behandling eller socialt stöd fördröjs.

Arbetsförmedlingen 

Individer med funktionsnedsättning som adhd kan få olika typer av stöd från Arbetsförmedlingen för att förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden. Det kan vara anpassningar på arbetsplatsen som till exempel hjälpmedel, personligt stöd eller ekonomiskt bidrag till en arbetsgivare som anställer. I samband med utbildningar anordnade av Arbetsförmedlingen kan också pedagogiskt stöd ges.

Försäkringskassan

Försäkringskassan kan betala ut ersättningar till både vuxna individer med adhd som ger allvarlig funktionsnedsättning och till föräldrar med barn som har adhd.

Resultatmått som kan följas:

• skolresultat
• sysselsättningsgrad
• diagnosspecifika vårdresultat
• social utsatthet
• kriminalitet.

Processmått som kan följas är hur många som får

• särskilt stöd i skolan
• evidensbaserade behandlingsinsatser
• samordnad individuell plan, SIP.