Samverkan och samordning av insatser

Gå till huvudsidan: Adhd

Adhd

Nivå och process

Samverkan och samordning av insatser

Insatser vid adhd ges av olika aktörer och huvudmän. Samverkan och samordning bidrar till helhet och bättre effekt av de insatser som ges.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att 

  • ta fram rutiner för samarbete och ansvarsfördelning mellan primärvården, den specialiserade psykiatrin och habiliteringen för individer som behöver vård från flera instanser (prioritet 1) 
  • Kriminalvården tidigt tar kontakt med öppenvårdspsykiatrin, socialtjänsten eller beroendevården efter behov när individer med adhd ska friges från Kriminalvården (prioritet 1)
  • arbeta strukturerat vid övergången från barnsjukvård till vuxensjukvård (prioritet 3)
  • gå igenom utredningsresultaten tillsammans med förskolan eller skolan, inklusive elevhälsan – oavsett om barnet har fått en diagnos eller inte (prioritet 3)
  • samordna insatser från hälso- och sjukvården, socialtjänsten och skolan för barn och ungdomar i skolåldern med misstänkt eller fastställd adhd som visar tecken på en ogynnsam utveckling (prioritet 3).

Kompetenskrav

Ansvaret för samverkan vilar på alla aktörer som möter barn, ungdomar och vuxna med adhd eller symtom på adhd.

Sammanfattning

Individer med adhd och deras närstående behöver ofta insatser och åtgärder från flera aktörer samtidigt. För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt behöver de samordnas och koordineras, både inom den egna verksamheten och i samverkan med andra. Det ställer krav på tydlighet vad gäller uppdrag och ansvarsfördelning, så att alla vet vem som ska göra vad och när.

Samverkan behöver inte vara krångligt och behöver inte innebära tidskrävande sammanträden.

Genomförande

Samverkan bygger på erfarenheten att de flesta med adhd behöver stöd från mer än en instans och att de åtgärder som sätts in måste koordineras för att bli effektiva. Det är vanligt att individer med adhd har många kontakter med olika verksamheter. Kontakterna kan underlättas och stödet förbättras om personalen:

  • har kunskap om vad adhd innebär
  • tar reda på vilka andra insatser som ges
  • anpassar sina egna insatser till vad som erbjuds i övrigt
  • initierar samverkan när det finns behov.

Med ett sådant förhållningssätt kan samverkan byggas in naturligt i det vardagliga arbetet i form av regelbundna avstämningar och justeringar. Målsättningen bör vara att tillsammans med individen komma fram till rätt ambitionsnivå och relevanta insatser. I vissa lägen är digitala eller fysiska möten bra, särskilt när beslut ska fattas, i andra fall kan telefonkontakt eller mejl vara en smidigare lösning. Oavsett form för samverkan ska individen alltid vara delaktig. Möten som hålls ska anpassas utifrån de behov som individen har.

Lagstadgad samverkan

Kommuner och regioner är skyldiga enligt lag att ingå samverkansöverenskommelser som beskriver ansvarsfördelning för till exempel målgrupperna personer med psykisk funktionsnedsättning, personer med skadligt bruk eller beroende och barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. Dessa styrdokument upprättas på länsnivå och tydliggör vikten av samverkan.

Samordnad individuell plan, SIP

Kommuner och regioner kan gemensamt upprätta en samordnad individuell plan, SIP, när en individ behöver insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Planen ska alltid upprättas tillsammans med individen, det gäller oavsett ålder eller problem. Arbetet med planen ska påbörjas omedelbart och planen ska ange vilka insatser som behövs, vad respektive huvudman ska svara för och vilken av huvudmännen som har det övergripande ansvaret. Det ska också framgå vilka insatser som ges av andra än kommun och region.

Samverkan mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan

Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har en överenskommelse om att samverka genom förstärkta rehabiliteringsinsatser för individer som behöver insatser från båda myndigheterna.

Strukturer för samverkan

För att samverkan och samordning ska ses som en självklarhet när barns och vuxnas behov kräver det, behöver huvudmännen prioritera och stödja samverkan i sina verksamheter. Samverkan underlättas om ledningen i respektive verksamheter har egna regelbundna kontaktytor där samverkansfrågor kan samlas och hanteras gemensamt. Att bygga upp goda samverkansstrukturer och kontaktytor behöver ges tid och justeras kontinuerligt.

När individen muntligt eller skriftligt samtycker till samverkan i form av ett gemensamt möte eller telefonkontakt upphävs den sekretess som annars råder.

Förbered tillsammans:

  • syftet med mötet
  • samtycke
  • frågeställningar
  • vilka som ska delta i mötet
  • vem som är mötesledare
  • vilket stöd individen behöver under mötet
  • förslag på mötestider.

Det är en fördel om de berörda deltagarna blir kontaktade för att komma överens om tiden för samverkansmötet. Den som representerar sin verksamhet ska vara väl förberedd. När datum och tid fastställts skickas en inbjudan eller kallelse till deltagarna där mötets syfte och frågeställningar framgår.

Individer som inte har med någon närstående i mötet bör erbjudas stöd från någon av deltagarna innan, under och efter mötet. Barn och ungdomar har rätt till delaktighet och om de inte deltar i samverkansmöten ska de alltid tillfrågas om de vill ta med frågor eller synpunkter till mötet. Därför ska någon utses som tar ansvar för det och för att återge information till barnet eller ungdomen efter mötet.

Så kan mötet anpassas

  • Tydliggör vad som är syftet med mötet, vilka som deltar och varför.
  • Håll mötet så kort som möjligt, särskilt om barn medverkar.
  • Erbjud pauser.
  • Placering i mötet kan vara av betydelse för individen och närstående, bestäm innan och tillsammans med dem var de vill sitta.
  • Ge inte för mycket information, använd ett enkelt och vardagligt språk och repetera det som är av vikt.
  • Ge om möjligt visuellt stöd via en whiteboard, använd hjälpmedel som till exempel namnskyltar och en skriftlig sammanfattning.
  • Stäm av med individen och närstående vid några tillfällen under mötet att det känns okej.

Utse en mötesledare som tar ansvar för att individens behov är i fokus utifrån frågeställningarna, att alla kommer till tals och ges utrymme att ställa frågor. Mötesledaren kan ta hjälp av deltagarna med att hålla tiden, dokumentera eller annat praktiskt stöd.

Inledning
  • Presentera deltagarna.
  • Informera om samtycke och sekretess.
  • Tydliggör syftet med mötet och aktuella frågor.
  • Ange tidsramarna för mötet.
Mötets innehåll
  • Inventera pågående stöd och insatser: låt alla kort beskriva sin kontakt med den som mötet gäller samt hur de uppfattar dennes situation just nu.
  • Låt individen och de närstående beskriva situationen: vad fungerar bra och vilka behov finns?
  • Formulera mål och delmål.
  • Diskutera vilka insatser som behövs för att målen ska uppnås.
  • Vad kan individen och de närstående göra själva?
  • Klargör vem som tar ansvar för vad.
  • Behöver insatser samordnas och isåfall hur?
  • Boka tid för uppföljningsmöte.
Efter mötet

Efter mötet bör mötesledaren och/eller en av deltagarna stanna kvar en kort stund tillsammans med individen och de närstående för avstämning. Individen och de närstående kan ge uttryck för hur de upplevde mötet, om de kom till tals, om det var något som var svårt att förstå och hur de vill att mötet förbättras till nästa gång.

Uppföljning

Behoven vid adhd varierar över tid och man kan därför behöva planera samordnade uppföljningar.

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Tandvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Individ- och familjeomsorg, Äldreomsorg, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår