Socialtjänst

Gå till huvudsidan: Adhd - remissversion

Adhd - remissversion

Lagar och regler

Socialtjänst

Översikt över de lagar som reglerar socialtjänsten.

Socialtjänstlagen, SoL, är en målinriktad ramlag. De övergripande målen i portalparagrafen kompletteras med bestämmelser för arbetet med vissa grupper. Det gäller till exempel barn och unga (5 kap. 1–3 §§) och individer med funktionshinder (5 kap. 7, 8 och 8a §§).

Socialtjänstlagen styr hur kommunens socialtjänst ska arbeta med att ge stöd, omsorg och ekonomiskt bistånd till de individer som behöver det. Individer som inte kan försörja sig på annat sätt har rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten. Socialtjänsten ska genom olika insatser stödja barn, unga, vårdnadshavare, äldre, de som har missbruksproblem och individer med funktionsnedsättningar.

Bestämmelser om rätten till bistånd för enskilda finns i 4 kap. 1 §. Den som inte själv kan tillgodose sina behov kan efter behovsbedömning anses ha rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt. Socialtjänsten utgår inte från diagnos utan från individens behov och förmåga att själv tillgodose dessa.

Biståndsinsatser ska vara anpassade till individens behov samt utformas och genomföras tillsammans med hen. I lagen talas om öppna insatser, kontaktperson, kontaktfamilj och särskild kvalificerad kontaktperson (3 kap. 6 a och b §§).

Frivillighet är en vägledande princip i socialtjänstlagen. Samtidigt finns särskilda regler som rör barn och unga som inte kräver samtycke. Vid anmälan som rör barn och unga ska omedelbar skyddsbedömning göras (11 kap. 1 a §) och vid utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd har socialtjänsten vissa befogenheter (11 kap. 2 §). Socialtjänsten får också utan samtycke, under vissa förutsättningar och under kortare tid, fatta beslut om uppföljning efter avslutad utredning och avslutad vård (11 kap. 4 a och 4 b §§),

Inför en placering av barn och unga finns särskilda regler om att en vårdplan och en genomförandeplan ska upprättas (11 kap. 3 §) samt att en hälsoundersökning ska genomföras (11 kap. 3 a §).

Kommunen ska ingår en överenskommelse med hälso- och sjukvården om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas i det egna hemmet (5 kap. 1 d §) respektive personer med psykisk funktionsnedsättning (5 kap. 8 a §).

 

Enligt lagen ska det till exempel finnas bostäder med särskild service för individer med psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar. Stöd i form av bostad med särskild service till personer med psykiska funktionsnedsättningar kan ges enligt socialtjänstlagen eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Två andra stödinsatser som kan ges till individer med psykiska funktionsnedsättningar är kontaktperson och ledsagarservice.

Barn kan vårdas utanför hemmet mot vårdnadshavarnas vilja enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Det sker om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av barnets hemmiljö eller egna beteende och om vårdnadshavarna inte går med på det stöd som socialtjänsten erbjuder.

Insatser inom socialtjänsten ska i första hand ges i frivilliga former. För att lagen om vård av unga, LVU, ska vara tillämplig måste tre förutsättningar vara uppfyllda:

  • Ett missförhållande ska föreligga med anknytning till den unges hemmiljö (2 § LVU, de så kallade miljöfallen) eller till den unges beteende (§ 3, de så kallade beteendefallen).
  • Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
  • Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.

Efter en ansökan från socialnämnden kan förvaltningsrätten besluta om vård enligt LVU. 

Vård kan enligt 2 § LVU ges till den som ännu inte fyllt 18 år. Vård enligt 3 § LVU kan även ges till den som fyllt 18 år men inte 20 år och ska upphöra senast när individen fyller 21 år (1 och 21 §§ LVU).

De missförhållanden som nämns i 3 § LVU är missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Med socialt nedbrytande beteende menas att individen beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Det får avgöras från fall till fall om LVU kan anses tillämplig när unga till följd av en psykisk störning uppvisar detta beteende (prop. 1989/90:28 s. 67). Att det finns en psykiatrisk grundproblematik utgör enligt Högsta förvaltningsdomstolen inget hinder mot att tillämpa LVU men är heller inte en tillräcklig förutsättning. Varken lagtext eller praxis ger stöd för att enbart självskadebeteende kan hänföras till socialt nedbrytande beteende.

Socialtjänsten kan ansöka hos förvaltningsrätten om att en individ ska få missbruksvård mot sin vilja enligt lagen om vård av missbrukare, LVM. Det sker om en individ på grund av sitt missbruk utsätter sin hälsa för allvarlig fara, riskerar att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående.

Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter i socialtjänsten om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att individen själv eller individens närstående tar skada av det. Sekretessen gäller inte mot individen själv och individen kan samtycka till att socialtjänsten lämnar ut sekretessbelagda uppgifter till exempelvis hälso- och sjukvården inom ramen för arbetet med SIP. Inom verksamhetsgrenar i en kommuns socialtjänst gäller normalt inte sekretessen, men uppgifter får bara delas om det behövs.

Varje kommun ska ingå överenskommelser med regionen om samarbetet kring individer med psykiska funktionsnedsättningar, personer med missbruk samt barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet. I överenskommelserna kan man ange hur kommunens socialtjänst och hälso- och sjukvården ska samverka för att kunna ge ett bra stöd till dessa grupper. När en individ behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, ska socialtjänsten och vården, tillsammans med individen, upprätta en samordnad individuell plan, SIP. SIP:en ska tydliggöra vilka insatser som behövs, vem som ansvarar för vilken insats och vem som har det övergripande ansvaret för SIP:en.

  • Föräldrabalken (1949:381)
  • Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2014:5)

Märkning

  • Utförare: Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Äldreomsorg