Tidiga insatser för vuxna

Gå till huvudsidan: Adhd

Adhd

Behandling och stöd

Tidiga insatser för vuxna

Rådgivande och psykosociala insatser kan ges vid enklare problematik, i väntan på utredning eller som del av stöd och behandling vid diagnos.

Målgrupp eller situation

Individer med

  • lättare svårigheter att styra och reglera uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser
  • förmodad adhd i väntan på utredning
  • fastställd adhd.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att insatser erbjuds efter behov så snart som möjligt till individer med svårigheter som kan bero på en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, utan att först behöva vänta på utredning (prioritet 3).

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar också att närstående ges information om stöd som erbjuds av andra huvudmän (prioritet 3).

Kompetenskrav

Hälso- och sjukvårdspersonal enligt arbetsgivarens beslut.

Sammanfattning

Rådgivande och psykosociala insatser kan och bör ges direkt när behov identifierats. Stödet bör utgå och anpassas utifrån aktuella symtom, funktion och behov och förutsätter inte diagnos.

Vid lättare svårigheter
Det kan vara en tillräcklig hjälp att begripliggöra uppvisade symtom och ge råd för vardagen.

Vid uttalade problem
Information och råd kan ge ökad hanterbarhet i väntan på fortsatta utrednings- eller behandlingsinsatser. Ofta krävs då även riktad information om symtom, orsaker och prognos och vad i miljön som kan påverka. 

Vid diagnostiserad adhd kan rådgivande och psykosociala insatser utgöra en del av den inledande behandlingen.

Genomförande

Insatserna bör föregås av initial kartläggning på primärvårdsnivå eller specialistnivå.

Information och råd ges till både individen och de närstående. Information och råd ska alltid anpassas till individens förutsättningar och förkunskaper.

  • Normalisera och begripliggör reaktioner på livshändelser och svårigheter.
  • Erbjud samtal om copingstrategier.
  • Ge egenvårdsråd och stöd till livsstilsförändring för allmänt välbefinnande. Det kan handla om sömnhygien, kost, fysisk aktivitet, tobak och alkohol. Motiverande samtal, MI, är ett hjälpsamt verktyg för förändring.
  • Ge råd om att anpassa krav, i hemmet och på arbetet, och om närstående deltar också råd om bemötande.
  • Informera om diagnosen adhd, med avseende på orsaker, förekomst, och vanliga behandlingsalternativ och hänvisa till informationsmaterial från t.ex. Attention och Vårdguiden 1177.
  • Lotsa till annan hjälp för stressande faktorer och överbelastning som kan påverka individens mående, till exempel budget- och skuldrådgivning, familjerådgivning och företagshälsovården.
  • Kognitivt stöd kan underlätta vardagen och till viss del kompensera de kognitiva svårigheterna. Det kan handla om anpassningar i den fysiska miljön, stöd för att etablera rutiner eller hjälpmedel.
  • Kartlägg orsaker till och ge insatser vid sömnproblem.
  • Föräldraskapsstöd för stöd i rollen som förälder.
  • Vid psykiska besvär som påverkar föräldraförmåga bör man rekommendera att individen etablerar egen kontakt med sjukvård eller socialtjänst.

Uppföljning

Insatser ska alltid följas upp så att man kan ta ställning till om de varit tillräckliga eller om ytterligare insatser behövs.

I ett uppföljande samtal om aktuell situation och genomförda insatser bör man

  • skatta symtom och funktion
  • bedöma om insatser i hemmet och i studier eller på arbetet är tillräckliga
  • bedöma om det finns ett riskbruk eller skadligt bruk.

Har man gjort en samordnad individuell plan, SIP, ska den följas upp.

Individens funktionsnivå avgör om ytterligare insatser behövs. Om uppföljningen visar att problemen kvarstår eller har förvärrats med ihållande svårigheter med koncentration, och/eller motorisk rastlöshet och impulsivitet bör man ta ställning till behovet av en diagnostisk utredning.

När insatserna ges som del i behandling efter diagnos ger uppföljningen ett underlag för att ta ställning till om ytterligare insatser behövs.

Om det inte behövs ytterligare insatser avslutas kontakten med tydlig information om hur ny kontakt kan tas om svårigheterna återkommer eller tilltar, till exempel i samband med stora förändringar eller livsomvälvande händelser.

Material

Diagnostik och behandling, vårdens organisation och patientens delaktighet, SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (pdf, ny flik)

Material för individen och närstående

1177 om adhd

Känslogrejen – En guide om känslor, Attention

Riksförbundet Attention

Apportalen, Malmö stad

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår