Diagnostik av adhd vid skadligt bruk och beroende

Individens status i stunden avgör om det går att genomföra olika moment. Vissa delar kan behöva förberedas med närstående, som till exempel inhämtning av information från skola eller barndom. Målsättningen är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en säker diagnostik och att samtidigt ha en tolerans och beredskap för osäkerhet i diagnostiken. 

Individer som har skadligt bruk eller beroende, misstänkt adhd och en komplex livssituation behöver ofta stöd för att genomföra utredningsprocessen på ett bra sätt. Samverkan med andra vårdgivare, kommunal verksamhet eller närstående är då nödvändig för att genomföra utredningen. Insatser riktade mot beroendeproblematiken ges parallellt. 

En noggrann genomgång av när symtomen börjat, om och hur de visat sig före debut av skadligt bruk och under drogfria perioder är ett sätt att avgöra om problemen är relaterade till beroende eller till adhd. Tidslinjer är hjälpmedel som förtydligar hur olika problem förhåller sig till varandra. Anamnes tas upp från individ och närstående. Även andra kan bidra med information, till exempel arbetsgivare eller tidigare eller nuvarande lärare.

Bedömning av aktuell funktionsförmåga innefattar hur både adhd-symtom och skadligt bruk eller beroende påverkar individens fungerande i vardagen. Man behöver undersöka om de svårigheter som framkommer är tillfälliga eller varaktiga. Ta reda på hur funktionen såg ut före debuten av skadligt bruk. Värdera också funktionen under perioder av skadligt bruk eller beroende. Tänk på att de funktionsnedsättningar som funnits under perioder av skadligt bruk eller beroende inte enbart måste vara konsekvenser av det skadliga bruket i sig. Information från individen, närstående och eventuella andra informanter kan kompletteras med strukturerade formulär avseende funktionsförmåga.

Tidigare studie- och yrkesprestationer eller annan anamnestisk information kan ge en uppfattning om individens intellektuella nivå. Tidigt debuterande och långvarigt skadligt bruk eller beroende av alkohol, droger och i synnerhet lösningsmedel kan dock medföra både påverkad skolgång och kognitiv funktionssänkning senare i livet. En fördjupad funktionsbedömning inkluderande kognitiva tester kan ge ökad kunskap om kognitiv funktion och underlag för riktade insatser och stöd.  

Testning av kognitiva funktioner görs med fördel när de akuta effekterna av bruket har klingat av. Tiden för detta kan variera med brukets intensitet och vilken substans som används. Ibland behöver man förstå mer om den kognitiva funktionen trots pågående substansbruk. Testning kan då genomföras ändå, så länge inte aktuellt status i stunden hindrar. 

Information om aktuell funktion och förmåga kan utgöra en baslinje och vara till hjälp vid utformning av insatser även om det rör sig om en tillfälligt sänkt funktion. Kognitiv testning kan också göras i ett senare skede efter att adhd-diagnos är ställd och behandlingen har inletts. Det kan då ge stöd för långsiktiga anpassningar.

När förutsättningarna är så osäkra att man trots en grundlig utredning inte kan ta ställning till om diagnoskriterierna möts behöver man väga nyttan med en diagnos mot riskerna med att inte ställa diagnosen. Att ställa en ospecificerad adhd-diagnos, inleda behandling och planera en omprövning av diagnostiken kan vara ett alternativ i dessa lägen. Det förutsätter att det finns ett team runt individen och att utredning och behandling görs sammanhållet. Vid allvarlig beroendeproblematik kan adhd också utredas inom ramen för heldygnsvård.

Sammanfatta utredningen och bedömningen med återföring till individen, närstående och eventuellt inremitterande. Ta tillsammans med individen och närstående ställning till lämpliga insatser och kom överens om en vårdplan. Det ska göras oavsett om utredningen lett fram till en diagnos eller inte. Informera tydligt om hur utvärdering och uppföljning ska gå till.

Vid adhd och samtidigt skadligt bruk eller beroende bör adhd-läkemedel erbjudas efter behov och efter en individuell bedömning, samtidigt med annat stöd för både adhd och beroendeproblematiken. Det ställer krav på nära samverkan mellan berörda verksamheter. Fast vårdkontakt, vård- och stödsamordnare, case-manager eller motsvarande funktion är av särskilt stor vikt för individer med adhd och komplexa vårdbehov.