Boendestöd, vägledning för praktiskt genomförande

Färdighetsträning innebär att träna grundläggande färdigheter för att individen ska bli självständig i sin vardag. Ett arbete med färdighetsträning bör fokusera på aktiviteter i vardagen och socialt samspel.

• Har individen all nödvändig kunskap som krävs för att hantera vardagssysslor? 
• Vad skulle kunna förändras för att individen ska känna sig trygg nog att utföra en aktivitet som framkallar stress?  

Färdighetsträning kan till exempel innebära att lära ut, träna och stödja individen i att

• hantera sysslor i hemmet
• ta sig till aktiviteter och åka kommunalt
• sköta viktiga kontakter
• passa tider.

Att hantera stress kan vara en förutsättning för att klara den grundläggande vardagen. Praktiskt kan stödet innebära hjälp med att skapa ordning och struktur men innefattar även snabb och effektiv krishantering, som när pengar tagit slut, konflikter i relationer eller då det ”kört ihop sig” på något sätt i vardagslivet. Även insatser som syftar till att minska stressen i omgivningen kan ingå.

Stödet utformas tillsammans med individen, som själv får komma med idéer och förslag på lösningar. 

• Vilka situationer och personer utlöser stress? 
• Vilka aktiviteter skänker avkoppling och glädje? 
• Kan vissa sysslor i vardagen underlättas för minskad stress? 
• Vilka förändringar behöver göras för att minska den generella stressnivån?

Stödja de skyddande faktorerna

Vad som skyddar mot stress är olika för olika individer men det kan till exempel vara nära relationer, meningsfull sysselsättning och rätt vård och stöd. Vissa faktorer kan man påverka själv. Till exempel kan stöd ges för att

• följa behandling och läkemedelsordination
• minska alkoholkonsumtionen
• minska användningen av droger
• öka den fysiska aktiviteten och förbättra kostvanorna
• skapa och upprätthålla en god sömnhygien.

Kognitivt stöd kan underlätta vardagen och till viss del kompensera för de begränsningar som kognitiva svårigheter kan medföra. Insatserna kan inkludera anpassningar i den fysiska miljön, stöd för att etablera rutiner samt tips om användbara produkter.

Att gemensamt gå igenom hur man skapar struktur och rutiner kan ge individen redskap att själv träna upp sin förmåga att hantera vardagen. Det kan till exempel innebära att tillsammans:

• göra checklistor för t.ex. tvätt och städning, matinköp, post och ekonomi
• dags- och veckoplanera
• schemalägga och aktivera påminnelser i mobil eller dator.

Öka motivationen innebär att stödja och stärka individens egen drivkraft att genomföra aktiviteter och ta ett större ansvar för sin situation. Ett arbete med att öka motivationen bör fokusera på aktiviteter i vardagen och socialt samspel. 

• Vad tror individen skulle göra det lättare att ta sig an uppgiften? 
• Vilka aktiviteter har individen lätt att motivera sig till? 

Motiverande samtal

Motiverande samtal är en metod som kan användas som stöd för att tillsammans med individen utforska nya syn- och tankesätt och åstadkomma förändring. Den går i korthet ut på att

• hjälpa individen att med egna ord formulera en egen förståelse av sina problem
• hjälpa individen att hitta och formulera egna argument för att göra en förändring
• stödja förändringsprocessen genom att uppmuntra framsteg (även de små).

Kommunikationsträning kan innehålla att lära sig uttrycka sina behov och bekymmer på ett direkt och tydligt sätt. Man tränar på att

• kommunicera på ett konstruktivt sätt, t.ex. en aktuell problemsituation
• lyssna aktivt
• uppmärksamma varandras tillmötesgående och ansträngningar
• visa uppskattning
• be om något på ett positivt sätt
• uttrycka negativa känslor på bra sätt
• se värdet av och att kunna göra kompromisser.

Flera psykopedagogiska program innehåller delar som hjälper individen att utveckla sin förmåga att kommunicera:

• Illness Management Recovery, IMR
• ESL, Ett självständigt liv
• Case management vård- och stödsamordning.

Även om individen själv ansvarar för sin medicinering kan stöd behövas, till exempel genom att skapa struktur och rutiner för hur och när medicinerna ska tas. 

Kognitiva stöd kan vara till hjälp, som till exempel

• larm i mobilen
• medicinlådor med inbyggt larm
• checklistor eller bildstöd för när och hur olika läkemedel ska tas
• påminnelser genom telefonsamtal eller besök. 

Om en läkare har bedömt att en individ inte själv kan ta ansvar för sin medicinering planeras stödet gemensamt med kommunal hälso- och sjukvård och delegering krävs för läkemedelshantering.

Att främja individens delaktighet i samhället kan innebära att ge stöd för att individen ska kunna hitta information om samhällsservice, ha fungerande kontakt med till exempel myndigheter, skola, föreningar, och delta i sysselsättningar och fritidsaktiviteter.

Praktiskt kan stödet innebära att tillsammans med individen

• använda sig av sökvägar och webbplatser
• förbereda sig inför möten
• ta och upprätthålla kontakt med myndigheter och verksamheter
• utforska utbudet av aktiviteter som finns på orten.

Personligt ombud

I kommuner där det finns kan individen kontakta personligt ombud för att få bättre möjligheter att påverka sin situation och vara delaktig i samhället.

Försämring i psykisk hälsa kan gå fort eller ske gradvis över lång tid. Med en överenskommen plan för hur personalen ska agera vid tecken på försämring ökar chansen till rätt vård och stöd i tid. Stödet kan bland annat innebära att

• vara uppmärksam på individens mående vid misstanke om försämring
• ta reda på om det finns en krisplan upprättad av hälso- och sjukvården och ha kunskap om innehållet i den
• beskriva i genomförandeplanen vad som ska göras och av vem vid försämrat tillstånd
• vid försämrat tillstånd agera och se till så att individen får vård.

Krisplan eller handlingsplan

Ta reda på om det finns en krisplan/handlingsplan upprättad. Den bör innehålla individens identifierade tidiga tecken och egna önskemål om vem som ska göra vad vid försämring. Finns ingen plan bör uppgifterna beskrivas i genomförandeplanen. Informationen är ett viktigt stöd för att kunna avgöra vad som är ett “normalt” avvikande beteende och vad som är tecken på försämring.

Var uppmärksam på tidiga tecken

Stäm av med individen hur hen mår även om hen drar sig undan, eftersom det i sig kan vara ett tecken på försämrat tillstånd. 

Om du misstänker att någon är suicidnära, fråga! Att fråga om suicidtankar är en viktig insats och ger inte en ökad risk för suicid. Läs mer på Stöd vid suicidtankar.

Stödet som en boendestödjare ger ersätter aldrig det stöd i föräldraskap som erhålls utifrån barnets och familjens behov vid bristande föräldraförmåga. Vid oro eller misstanke om att ett barn far illa har personalen skyldighet att genast anmäla detta till socialtjänsten.

Att vara förälder är ofta förknippat med förväntningar, krav och starka känslor vilket kan medföra behov av stöd. Stöd i föräldrarollen samordnas med andra boendestödsinsatser och syftar till att underlätta vardagen, minska stressen och stärka individen i sin roll som förälder. 

• Diskutera med individen kring vad som behöver stödjas eller förbättras kring föräldrarollen
• Utforma tillsammans strategier för att stärka och underlätta det individen vill förbättra eller upprätthålla kring sin föräldraroll
• Om individen behöver mer och/eller annat stöd kring sin föräldraroll erbjud och underlätta kontakter och samarbete 

Stöd i föräldrarollen kan till exempel innebära att lyssna och stödja individen i att:

• hantera sysslor i hemmet och skapa struktur
• på ett vardagligt plan hantera egna känslor och ge emotionellt stöd till sitt barn
• ha kontakt med personer runt barnet som skola, fritidsaktiviteter, myndigheter, andra föräldrar med mera
• ge praktiskt stöd med blanketter, myndighetskontakter, skolwebb med mera