Missbruk och beroende
Behandling och stöd
Motivationshöjande behandling (MET)
Kort och effektiv metod för att väcka individens motivation till förändring, genom insikt i de fysiska och psykiska konsekvenserna av ett missbruk (skadligt bruk) eller beroende.
Målgrupp eller situation
Individer som inte fullt ut insett konsekvenserna av sitt missbruk (skadligt bruk) eller beroende av alkohol och narkotika och som har en vacklande motivation till förändring.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda MET
- till individer med missbruk eller beroende av alkohol (prioritet 1)
- i kombination med kognitiv beteendeterapi till ungdomar med alkohol- eller narkotikaproblem (prioritet 3).
Kompetenskrav
Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Motivationshöjande behandling är en manualbaserad insats. Den består av kartläggning av missbruket (skadligt bruk) eller beroendet, kartläggning av den fysiska och psykiska hälsan, återkoppling av resultaten samt tre MI-samtal.
Genomförande
MET är en kort och kostnadseffektiv behandling som består av fem samtalstillfällen. Insatsen grundar sig på principerna för samtalsmetoden Motiverande samtal men med tillägget att det finns en manual att följa. Det finns en särskild MET-manual anpassad för ungdomar.
Grundpelarna i metoden kan sammanfattas i sex punkter:
- Ge återkoppling på alkoholens eller narkotikans fysiska och psykiska konsekvenser.
- Betona individens eget ansvar för att genomföra en förändring.
- Erbjud råd om individen önskar.
- Erbjud flera olika alternativa strategier för förändring.
- Upprätthåll ett empatiskt förhållningssätt gentemot individen.
- Uppmuntra individens tilltro till sin egen förmåga att genomföra en förändring.
MET kan delas upp i tre olika faser:
- kartläggning
- återkoppling
- motiverande samtal.
Kartläggning
Den inledande kartläggningen har individens fysiska och psykiska hälsa i fokus. Kartläggningen består av:
- klinisk intervju
- självskattningsformulär
- övervakad provtagning.
Provtagningen görs för att mäta omfattningen av missbruket (skadligt bruk) eller beroendet och för att mäta leverstatus.
Kartläggningsinstrument
För att kunna kartlägga individens missbruk (skadligt bruk) eller beroende används ett antal olika instrument.
AUDIT
Används för att kartlägga intag av alkohol.
DUDIT
Används för att kartlägga intag av narkotika.
Short Index of Problems (SIP)
Tio frågor som berör konsekvenserna av alkoholbruket.
ICD-10
Beskriver kriterierna för missbruk (skadligt bruk) eller beroende av alkohol.
ALCOHOL-E och DUDIT-E
Alternativ till Short Index of Problems och ICD-10. De berör just konsekvenserna av alkohol- och narkotikabruket och undersöker vad individen upplever som fördelar respektive nackdelar med det.
GAD 7
Kartläggningsverktyg med 7 frågor för att kartlägga individens psykiska hälsa och skatta ångestsymtom.
MADRS-S
Kartläggningsverktyg med 9 frågor för att kartlägga individens psykiska hälsa och skatta depressionssymtom.
Biologiska markörer
För att få en uppfattning om individens alkoholkonsumtion används CDT och B-PEth, och för att mäta hur individens lever påverkats används GT, ASAT och ALAT.
Urinprov och salivprov används för att upptäcka pågående eller nyligt intag av narkotika.
Återkoppling
Det rekommenderas att en närstående är med på ett av MET-samtalen, andra samtalet passar bäst för det. Då är den närstående med och lyssnar på återkopplingen av kartläggningen. Syftet är att individen och den närstående ska få en gemensam bild av hur missbruket (skadligt bruk) eller beroendet påverkar den fysiska och psykiska hälsan. Det ska i sin tur ska leda till att individen blir motiverad att påbörja sitt förändringsarbete.
Det är avgörande att hela tiden hålla sig till de grundläggande principerna i MI och inte pressa fram förändringstankar hos individen. Ett sätt kan vara att låta individen själv sammanfatta sessionen och fråga vilka delar hen tycker var särskilt viktiga. Ett annat kan vara att ställa frågor om hur individen själv vill gå vidare och vad som kan bli nästa steg i behandlingen.
Motiverande samtal
De tre uppföljande samtalen har samma tema. Med hjälp av MI-tekniker hjälper behandlaren individen att stärka sin egen motivation till förändring och planera och påbörja förändringsarbetet. Om individen vill ha en skriftlig förändringsplan ska det göras. Det ska vara tydligt att ansvaret för förändringsarbetet och förmågan att genomföra det ligger hos individen själv. Sista sessionen handlar om framtiden. Där får individen fokusera på hur förändringarna ska vidmakthållas, hur arbetet ska utvecklas och vilken hjälp individen behöver framöver.