Självskadebeteende (utkastversion, beräknas färdigt nov 2019)

Förebyggande arbete för personer med förhöjd risk

Förebyggande insatser och stöd i elevhälsan (UTKAST)

Märkning

Skapad: 2019-04-10
Uppdaterad: 2019-05-23
Verksamhetskategori: Förskola/skola/elevhälsa
Verksamhet: Förskola, Skola, Elevhälsa
Befattning: Barnskötare/Dagbarnvårdare, Elevassistent, Fritidspedagog, Kurator, Logoped, Läkare, Lärare, Psykolog, Sjuksköterska, Specialpedagog
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Förebyggande åtgärder, Psykologiska och psykosociala åtgärder, Utbildning för patienter, brukare och närstående, Andra sociala insatser
Fas/stadie: Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Vid misstanke eller tidig upptäckt av enstaka självskador kan insatser från elevhälsa sannolikt förhindra vidare utveckling av självskadebeteende.

Syfte

Insatsen syftar till att förebygga uppkomst och utveckling av självskadebeteende samt ge råd och strategier för tidig insats vid misstanke om självskadande handling.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Kunskapsområdet för förebyggande insats och tidig upptäckt av självskadande handling/beteende saknar evidens från ett nationellt perspektiv.

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. 

Innehåll, kortfattat

Barn- och elevhälsovården ska ge insatser av hälsofrämjande och förebyggande karaktär till barn och ungdomar.

  • Individer med omfattande självskadebeteende ska lotsas till BUP. Vid lindrig till måttlig självskada kan eleven lotsas till primärvård/första linjen.
  • Om självmordsavsikt finns ska individen och vårdnadshavaren lotsas till BUP´s akutverksamhet.
  • Hälsofrämjande insatser och stöd som stärker individens friskfaktorer kan förebygga utveckling av psykisk ohälsa hos elev med dåligt mående och enstaka självskadande handling.
  • Insatser som utvecklar och stärker individens förmåga till självreglering kan förebygga utveckling av dysfunktionella beteenden.
  • Hos individer som utfört enstaka självskada kan man förebygga framtida självskadebeteende genom att kartlägga dess funktion och vad som lett fram till självskadan.

Hälsofrämjande insatser som i stort kan motverka depression, ångest (se Ångest och depression) och andra psykiatriska tillstånd, kan också antas ha en positiv effekt på självskadebeteende. Det kan exempelvis handla om främjande av goda vanor vad gäller sömn, kost och motion liksom strategier för att hantera stressorer och öka självkänslan (se under “Material”).

Innehåll, fördjupat

Det är svårt att förebygga självskadebeteende på grund av att det är svårupptäckt, har komplexa orsaker och samband. När en individ redan har självskadat bör insatser riktas mot att stärka och stödja individens friskfaktorer. Kartläggning av barnets/ungdomens självskada kan i sig vara en hjälpsam intervention. Faktorer att kartlägga kan vara intention med självskadan, eventuell utsatthet (i skolan/hemmet/fritiden).

Stöd kan bland annat innebära individuella samtal och psykoedukation om exempelvis ångesthantering, känsloreglering och relationsfärdigheter.

Förebyggande insatser kan ges individuellt och i grupp. Individuella samtal utifrån barnets/ungdomens behov kan förebygga utveckling av dåligt mående till psykisk ohälsa samt minska risken för att självskadebeteendet befästs och blir mer omfattande.

Gruppaktiviteter kan ha fokus på exempelvis livsbalans (mat, sömn, aktivitet), känsloreglering och/eller relationsfärdigheter/social träning, likaså kan arbete mot mobbning verka förebyggande av självskadebeteende.

Individen bör ges:

  • Möjlighet att berätta om sin situation i skolan och hemma, sitt mående och varför individen självskadat. Frågan om vad som fått den här individen att självskada i just den här situationen bör utforskas gemensamt.
  • Alternativ till självskadande handling, exempelvis genom ökat socialt stöd och alternativa strategier för att hantera problem, svårhanterliga känslor och situationer.
  • Stöd och avlastning som riktas mot de problemområden som identifierats, exempelvis hemma, i skolan eller bland kamrater. Det kan röra sig om hjälp med att minska konflikter i familjen, stöd att hantera kamratrelationer eller anpassningar och ökat stöd från skolan.
  • Hjälp med att minska allmän sårbarhet och generella riskfaktorer som oregelbundna mat- och sömntider, låg fysisk aktivitet och konflikter.
  • Upprättande av riskhanteringsplan (se Riskhanteringsplan) för att förhindra nya självskadehandlingar i liknande situationer.
  • Ökat stöd från personal i skolan, såsom lärare, lärarassistent, fritidspedagog och skolsköterska.
  • Om denna insats inte bedöms tillräcklig ska bör barnet/ungdomen och vårdnadshavare lotsas till hälso- och sjukvården (se Vårdnivåer).

Stöd till personal och kompisar till individer med självskadebeteende kan också behöva ges, då självskadebeteende väcker mycket känslor (rädsla, ilska, frustration) i omgivningen.

Lotsning/remiss till Primärvård/Första linjen ska göras när självskadebeteendet inte är lindrigt. Om barnet/ungdomen uttryckt självmordsavsikt med självskadan ska kontakt tas omgående med Barn- och Ungdomspsykiatrins akutverksamhet (se Vårdnivåer; se Kartläggning/utredning).

 

Länkar

Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats vid självskadebeteende:

Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende

Metodstöd självskadebeteende

Vägledning för elevhälsan

Utredning vid självskadebeteende

Riskhanteringsplan

DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende

Kartläggning med händelseanalys

 

 

Referenser

SBU:s rapport om förebyggande insatser vid självskadebeteende

Vägledning för elevhälsan. Socialstyrelsen och Skolverket; 2014. ISBN 978-91-7555-167-8

Vad vet vi om flickor som skär sig själva? Socialstyrelsen; 2004.

Gould MS, Greenberg T, Velting DM, Shaffer D. Youth suicide risk and preventive interventions: a review of the past 10 years. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 2003; 42(4):386–405.