Förebyggande insatser inom hälso- och sjukvård

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Självskadebeteende

Förebyggande insatser

Förebyggande insatser inom hälso- och sjukvård

Vid misstanke om eller tidig upptäckt av självskadebeteende kan insatser från hälso- och sjukvården förhindra vidare utveckling av självskadebeteende.

Målgrupp eller situation

-

Kunskapsläge

Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer men tidiga interventioner innehållande strukturerad kartläggning, riskhanteringsplan samt ett gott bemötande kan för individer med självskadebeteende vara det avgörande för behandlingsutfall och prognos. 

Forskning och klinisk erfarenhet ger stöd för att validering av en individ med självskadebeteende har effekt på individens självbekräftande, de ökar omsorgen om sig själva samt minskar sin benägenhet att kritisera sig själva. För ungdomar med emotionell instabilitet och suicidalt- och icke-suicidalt självskadebeteende tycks anhörigutbildning som tillägg ge en ökad behandlingseffekt avseende minskning av självskadebeteende hos ungdomen.  

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård och gott stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor. 

Kompetenskrav

-

Sammanfattning

Hälsofrämjande insatser som i stort kan motverka depression, ångest (se Depression och ångestsyndrom) och andra psykiatriska tillstånd, antas också ha en positiv och förebyggande effekt på självskadebeteende. Främjande av goda vanor vad gäller sömn, kost och motion liksom strategier för att hantera stressorer och öka självkänslan är några exempel.

Hos individer som redan börjat självskada kan man förebygga framtida självskadebeteende genom att kartlägga dess funktion och vad som lett fram till självskadan och identifiera alternativa strategier att hantera liknande situationer.

Likaså kan föräldrastöd fokuserat på att öka vårdnadshavarnas förmåga till ett bekräftande och validerande förhållningssätt ha en skyddande effekt.

Genomförande

Det är svårt att förebygga självskadebeteende eftersom  det är svårupptäckt, och har komplexa orsaker och samband. När en individ redan har självskadat bör en första intervention innehålla information om självskadebeteendets funktion och konsekvenser. Man behöver också fråga om individen självskadat tidigare (se Kartläggning). Förebyggande och skyddande insatser vid tidig upptäckt av självskadebeteende kan vara:

En noggrann genomgång bör göras av varför personen självskadat. Frågan om vad som fått den här individen att självskada i just den här situationen bör utforskas gemensamt (se Kartläggning med händelseanalys). Denna genomgång bör präglas av empati där individens upplevelser giltigförklaras.

Undersök alternativ till självskadebeteendet tillsammans med individen, exempelvis genom ökat socialt stöd av närstående eller snabbt återbesök vid vårdenhet, eller andra strategier för att hantera problem, svårhanterliga känslor och situationer (se SHEDOS Färdighetslista). Insatser som utvecklar och stärker barns/ungdomars förmåga till självreglering kan förebygga utveckling av dysfunktionella beteenden.

Självskada kan uppstå som respons på förhöjd och långvarig stress. Om stöd och avlastning kan riktas mot de problemområden som identifierats kan detta vara av förebyggande eller skyddande karaktär. Stöd kan bestå av hjälp att minska konflikter i familjen, minskade krav eller ökat stöd från skolan, anhöriga och närstående, detta är särskilt viktigt hos minderåriga.

Risken för självskada ökar när individen brottas med mycket negativa känslor och tankar. Genom att minska den allmänna sårbarheten för negativa känslor kan risken för självskada minska. Detta görs genom att se till att individen - så gott det går - äter, sover, undviker alkohol och andra droger, tar förskriven medicin, håller dagliga rutiner och är fysiskt aktiva.

Tillsammans med individen, kan en riskhanteringsplan upprättas i syfte att förhindra nya självskadebeteenden i liknande situationer (se Riskhanteringsplan, pdf ny flik).

Man kan, om möjligt, ge en kort individbaserad intervention med fokus på ett gemensamt kartläggande av de problem och situationer som leder till självskada. Den kan t ex innehålla:

  • ett undersökande som präglas av empati där individens upplevelser giltig förklaras
  • träning av färdigheter att bli medveten om känslor och känslomässig reglering
  • en tydlig behandlingsstruktur som skapar förutsägbarhet och kontinuitet för individen. Bemötande, kontinuitet och relativt täta återbesök är av stor vikt.

Om detta inte räcker kan en kortare psykoterapeutisk insats (3–12 sessioner) (se Grundläggande behandling) eller remiss till högre vårdnivåer vara lämplig (se Vårdnivåer).

Självskadebeteende kan uppstå som en reaktion på stress och överbelastning. Därför kan en förebyggande åtgärd vara att minska stress och öka återhämtning. Grunden i återhämtning är bra och tillräckligt mycket sömn. Vid stressbesvär behöver man också se över vilka andra aktiviteter som bidrar till återhämtning.

Stress är kroppens och hjärnans sätt att möta en utmaning. Det är en uråldrig och livsviktig reaktion som innebär en ökad handlingsberedskap i kroppen och hjärnan.  Vi blir starkare, mer fokuserade och får kraft att klara en utmaning. Problemet med stress uppstår när vi inte får tid att återhämta oss, när stressen blir långvarig. En god balans mellan vila och aktivitet är därför viktigt. Följande kan vara hjälpsamt när det gäller att såväl förebygga som hantera långvarig stress:

  • god sömnhygien
  • fysisk aktivitet
  • regelbundna pauser under dagen
  • umgås med personer man tycker om
  • vara i naturen
  • avslappningsövningar/mindfulness/medveten närvaro
  • information om stressens fysiologiska mekanism och funktion
  • avstå från alkohol och droger.

Mer information kring förebyggande insatser vid stressbesvär.

God sömn ger bättre förutsättningar att minska och hantera starka känslor. Därmed skapas även bättre förutsättningar att avstå självskadebeteende, till förmån för alternativa färdigheter (se rutan Alternativa färdigheter ovan). Sömnbesvär i form av insomningssvårigheter, nattliga uppvaknanden eller för tidiga uppvaknanden på morgonen går ofta att både förebygga och behandla utan läkemedel. Grunden till god sömn är god sömnhygien. Följande är exempel på hur god sömnhygien kan skapas:

  • Hjälp dygnsrytmen genom ljus på morgonen, fysisk aktivitet under dagen och mörker på kvällen.
  • Var försiktig med nikotin, kaffe, energidrycker och alkohol, särskilt sent på dagen.
  • Ha en fast kvällsrutin och försök hålla en regelbunden dygnsrytm alla veckans dagar.
  • Se över miljön i sovrummet - svalt, mörkt, tyst är ofta att föredra och gärna med så lite elektronik som möjligt.
  • Var försiktig med tupplurar.
  • Initiera nedvarvande aktiviteter timmarna före läggdags.
  • Se upp med oro eller problemlösning före läggdags eller i sängen.
  • Använd passande avslappningsteknik för att minska psykisk och/eller fysisk uppvarvning.

Se Material nedan. 

Överkonsumtion av alkohol kan leda till ökad risk för självskadebeteende. Att tillsammans med individen på ett respektfullt sätt utforska hur alkoholkonsumtion påverkar dennes psykiska hälsa och självskadebeteende kan därför vara en viktig del i det förebyggande arbetet.

Om individens alkoholbruk ökar risken för självskada eller om individen har ett allmänt riskbruk eller skadligt bruk, kan man erbjuda en kort rådgivning med information anpassad efter individens önskemål och förkunskaper.

Stöd för att minska alkoholkonsumtionen eller för att sluta dricka utformas tillsammans med individen som själv får berätta om sina styrkor och svagheter och komma med förslag till lösningar. I vilka situationer är det svårt att avstå alkohol? Finns det andra aktiviteter som kan ge glädje och avkoppling? Samtalet genomsyras av respekt för individens integritet. Be alltid om att lov att få ta upp ämnet och utgå ifrån var individen befinner sig. Ta hänsyn till:

  • Om individen inte är beredd: väck intresse och erbjud information.
  • Om individen är osäker/tveksam: ta reda på vad osäkerheten handlar om.
  • Om individen är beredd: ge stöd för individen att agera.

Mer information om överkonsumtion av alkohol.

Individer med självskadebeteende har generellt en förhöjd suicidrisk. Att ställa konkreta frågor och ge praktiskt stöd till en individ som uttrycker suicidtankar, visar tecken på att vara suicidnära eller har en suicidrisk, kan rädda liv.

Allt tal om suicid måste tas på allvar. Att fråga och samtala om suicidtankar är en viktig insats och ger inte en ökad risk för suicid. Tänk på att:

  • Uppmärksamma varningstecken på suicidrisk.
  • Våga fråga och samtala med individen om suicidtankar.
  • Ge individen stöd och förmedla hopp.
  • Involvera närstående.
  • Lämna inte någon som är suicidnära ensam.

Den som tänker på suicid som en lösning på en outhärdlig situation känner sig ofta isolerad, ensam och kan uppleva att inget eller ingen kan hjälpa eller förstå lidandet och den psykiska smärtan. Många som har det svårt kan tänka på döden som enda utväg, men suicidnära individer är alltid ambivalenta. Visa acceptans för tankar om suicid som en möjlig utväg och undvik att i en akut situation argumentera med individen. Lyssnande utan ord uppfattas ofta som en trösterik och känsloreglerande åtgärd. Det är vanligt att tänka på suicid när man har det svårt, men det kommer att bli bättre.

Mer information om att förebygga suicid.

Stöd till närstående och/eller vänner till framförallt unga, individer med självskadebeteende kan också behöva ges, då självskadebeteende väcker mycket känslor (rädsla, oro, ilska) i omgivningen. Se Kommunikation och delaktighet.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende: 

www.nationellasjalvskadeprojektet.se, Nationella självskadeprojektet

Kunskapsguiden om självskadebeteende, Socialstyrelsen

Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats vid självskadebeteende:

Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende, Nationella självskadeprojektet (pdf, ny flik)

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:

DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende, Nationella självskadeprojektet

Annan utredning och kartläggning vid självskadebeteende:

Utredning vid självskadebeteende, Nationella självskadeprojektet (pdf, ny flik)

Kartläggning med händelseanalys, Nationella självskadeprojektet

RiskhanteringsplanNationella självskadeprojektet (pdf, ny flik)

Sömn:

Sov gott, 1177 (pdf, by flik)

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Mödra- och barnhälsovård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Logoped, Dietist, Fysioterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår