Självskadebeteende
Kartläggning och utredning
Kartläggning och utredning inom elevhälsan
Självskadebeteende bör kartläggas med hjälp av strukturerade samtal och självskattningsformulär. Vid behov ska eleven lotsas vidare till vård.
Målgrupp eller situation
-
Kunskapsläge
Forskning och beprövad erfarenhet beskriver att kartläggning av självskadebeteende med stöd av skattningsskalor kan underlätta identifikationen av självskadebeteende. Att enbart ställa frågan “Självskadar du?” ger ett avsevärt lägre resultat än om individen själv skattar sina självskador med en skattningsskala.
Kompetenskrav
-
Sammanfattning
Inom elevhälsan bör man rutinmässigt fråga om förekomst av självskadebeteende, då det är mycket vanligt förekommande bland skolelever. Om eleven självskadat så bör frekvensen kartläggas med självskattningsskalor som ställer specifika frågor om självskadebeteende. Uppdrag Psykisk hälsa/Nationella självskadeprojektet har utvecklat ett samtalsstöd för elevhälsan i syfte att identifiera och åtgärda stressfaktorer, brist på stöd eller missförhållanden i skola, i kamratrelationer eller i hemmet/familjen (se rubriken Material nedan).
Det är också viktigt att fråga om suicidavsikt vid självskade tillfället. Om suicidavsikt föreligger eller har förelegat bör eleven hänvisas vidare till primärvård eller specialistpsykiatri.
Genomförande
Det är viktigt att personal inom elevhälsan och skolan ställer frågor om självskada (exempelvis vid hälsosamtal), då de flesta som självskadar annars inte berättar om det. Lindrigt till måttligt självskadebeteende kan kartläggas med hjälp av skattningsskalor och samtal med syfte att identifiera och åtgärda stressfaktorer, brist på stöd eller missförhållanden i skolan eller på arbetet, i sociala relationer eller i hemmet/familjen (se Bakgrund om tillståndet). Vid behov ska ungdomen lotsas vidare till hälso-och sjukvården.
Att använda strukturerade självskattningsskalor har visat sig vara ett effektivt sätt att ta reda på omfattningen av självskadebeteende. Som hjälp finns skattningsskalor att använda som ställer specifika frågor om självskadebeteende som DSHI-9 och ISAS (se Material nedan). Om självskadebeteendets omfattning överstiger elevhälsans kompetens, eller är av suicidal art ska individen remitteras vidare (se Vårdnivåer).
Kartläggning
Personal som möter en individ med tecken på självskadebeteende behöver ställa frågor med respektfull nyfikenhet, till exempel:
- Hur mår du just nu?
- Vad brukar du göra när du inte mår bra?
Det är också bra att ställa specifika frågor, till exempel:
- Har du medvetet skurit, rispat eller bränt dig?
- Har du någonsin överdoserat läkemedel i syfte att komma bort från en smärtsam känsla?
Material
Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende:
www.nationellasjalvskadeprojektet.se, Nationella självskadeprojektet
Kunskapsguiden om självskadebeteende, Socialstyrelsen
Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats för elevhälsan vid självskadebeteende:
Metodstöd självskadebeteende, SKR
Vägledning för elevhälsan, Specialpedagogiska skolmyndigheten (pdf, ny flik)
Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende, Nationella självskadeprojektet
Annan utredning och kartläggning vid självskadebeteende:
Utredning vid självskadebeteende, Nationella självskadeprojektet (pdf, ny flik)
Kartläggning med händelseanalys, Nationella självskadeprojektet
Riskhanteringsplan, Nationella självskadeprojektet (pdf, ny flik)
Skattningsskalor för bedömning av depressionssymtom och aktuella suicidtankar:
MADRS-S, (pdf, ny flik)
Exempel på telefonlinjer att hänvisa till: