Kartläggning och utredning inom elevhälsan

Sammanfattning

Inom elevhälsan bör man rutinmässigt fråga om förekomst av självskadebeteende, då det är mycket vanligt förekommande bland skolelever. Om eleven självskadat så bör frekvens kartläggas med självskattningsskalor som ställer specifika frågor om självskadebeteende (se “Länkar”). Uppdrag Psykisk hälsa/Nationella självskadeprojektet har utvecklat ett samtalsstöd för elevhälsan i syfte att identifiera och åtgärda stressfaktorer, brist på stöd eller missförhållanden i skola, i kamratrelationer eller i hem/familj (se “Länkar”).

Det är också viktigt att fråga om suicidavsikt vid självskadetillfället. Om suicidavsikt föreligger eller har förelegat bör eleven hänvisas vidare till primärvård eller specialistpsykiatri.

Genomförande

Det är viktigt att personal inom elevhälsan och skolan ställer frågor om självskada (exempelvis vid hälsosamtal), då de flesta som självskadar annars inte berättar om det. Lindrigt till måttligt självskadebeteende kan kartläggas med hjälp av skattningsskalor och samtal med syfte att identifiera och åtgärda stressfaktorer, brist på stöd eller missförhållanden i skola/arbete, i sociala relationer eller i hem/familj (se Bakgrund om tillståndet). Vid behov skall ungdomen lotsas vidare till hälso-och sjukvården.

Personal som möter en individ med tecken på självskadebeteende behöver ställa frågor med respektfull nyfikenhet, som till exempel:

• Hur mår du just nu?
• Vad brukar du göra när du inte mår bra?

Det är också bra att ställa specifika frågor, till exempel:

• Har du medvetet skurit, rispat eller bränt dig?
• Har du någonsin överdoserat läkemedel i syfte att komma bort från en smärtsam känsla?

Att använda strukturerade självskattningsskalor har visat sig vara ett effektivt sätt att ta reda på omfattningen av självskadebeteende. Som hjälp finns skattningsskalor att använda som ställer specifika frågor om självskadebeteende som DSHI-9 och ISAS (se under “Länkar”). Om självskadebeteendets omfattning överstiger elevhälsans kompetens, eller är av suicidal art ska individen remitteras vidare (se Vårdnivåer).

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende: 
www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)

Information och kunskapsstöd till stöd för förebyggande/tidig insats för elevhälsan vid självskadebeteende:
Metodstöd självskadebeteende (SKL)
Vägledning för elevhälsan (Specialpedagogiska skolmyndigheten)

Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)

Annan utredning och kartläggning vid självskadebeteende:
Utredning vid självskadebeteende (Nationella självskadeprojektet)
Kartläggning med händelseanalys (Nationella självskadeprojektet)
Riskhanteringsplan  (Nationella självskadeprojektet)

Skattningsskalor för bedömning av depressionssymtom och aktuella suicidtankar:
MADRS-S (pdf, ny flik)

Exempel på telefonlinjer att hänvisa till:

• Självskadechatten SHEDO
• Hjälplinjen. Nås på telefon 0771-22 00 60.
• Bris - Barnens rätt i samhället. Nås på telefon 116 111.
• Jourhavande medmänniska Nås på telefon 08-702 16 80.
• Jourhavande präst. Nås via 112.
• Mind Självmordslinjen chatt via mind.se eller på telefon 90101

Informationsmaterial för individen själv och närstående/anhöriga:

• Fakta och råd (1177 Vårdguiden)
• Att ge stöd till någon med självmordstankar, för närstående/anhöriga och personal (1177 Vårdguiden)
• Suicidstegen-ett sätt att identifiera sucidrisk (Nationellt kliniskt kunskapsstöd): 
• SuicideZero (ideell organisation)  
• Mind (ideell förening)

Referens:
(1) Bjärehed, J., & Lundh, L.-G. (2008). Deliberate self-harm in 14-year-old adolescents: how frequent is it, and how is it associated with psychopathology, relationship variables, and styles of emotional regulation? Cognitive Behaviour Therapy, 37(1), 26–37. http://doi.org/10.1080/16506070701778951