Uppföljning av antipsykotisk läkemedelsbehandling

Följande kan vara tecken på biverkningar:

• muskelstelhet 
• trötthet
• ändrade sömnvanor (sömnstörning) 
• viktökning 
• ökad aptit
• utebliven mättnadskänsla
• rastlös, svårt att vara stilla (akatasi )
• ofrivilliga muskelrörelser, t.ex. i ansiktet (tardiv dyskinesi)
• nedsatt minnesfunktion 
• minskad koncentrationsförmåga
• förändrat beteende
• låg motivation
• nedstämd
• upplever sig känna mindre (flack affekt)
• känner sig lätt irriterad
• minskad libido 
• dålig synskärpa
• spända bröst
• flytning från bröst
• menstruationsrubbning

Observera att om individen plötsligt ändrar sitt beteende, till exempel uppträder agiterat under justering av läkemedel, kan det vara en biverkning och ett tecken på en för hög dos. Det är då av största vikt att inte tolka detta som en otillräcklig effekt och höja dosen. Se om malignt neuroleptikasyndrom under Allvarliga biverkningar nedan.

Vid uppföljning av läkemedelsbehandling ska en fysisk hälsokontroll göras som inkuderar somatiskt status, provtagning och hälsosamtal.   

Vid nyinsättning eller byte av preparat

• Följ vikt minst efter 4, 8 och 12 veckor.
• Kontrollera midjemått, blodtryck, fasteglukos, blodfetter (totalkolesterol, HDL, LDL, triglycerider) efter 12 veckor.

Vid årliga uppföljningen görs även en läkemedelsgenomgång.

Strukturerade skattningar med hjälp av standardiserade formulär minskar risken för att information missas och kan användas vid uppföljning av läkemedelsbehandling. För en del är det lättare att vara öppen i formulär än i samtal. Generellt är standardiserade formulär dock förenade med brister i specificitet och sensitivitet (falskt positiva respektive falskt negativa resultat). 

Livskvalitet 

• EQ-5D-5L

Sjukdomens svårighetsgrad

• CGI-S
• CGI – tolkningsmall
• CGAS (barn och ungdomar 4–20 år)
• CGAS miniguide

Symtom

• GAF-symtom 
• CRDPSS – symtomdimensioner vid psykos (DSM-5) 
• RS-S  – SCI-SR - Structured Clinical Interview for Symptoms of Remission (ibland kallad PANSS remission)

Funktion

• GAF- funktion

Biverkningar 

• SAS – bedömning av extrapyramidala symtom och biverkningar
• UKU – självskattningsskala för värdering av läkemedelsbehandling
• Barnes akatisi skala – bedömning av läkemedelsinducerade akatisi

Insatser vid vanliga biverkningar

Insatser vid biverkningar:

• Läkare och/eller sjuksköterska informeras och tar ställning till lämplig handläggning och åtgärd. 
• Ställ frågor om när, var och hur individen tar sitt läkemedel. Avbrott i intag av läkemedel eller att man tar fel dos kan bidra till ökade problem med biverkningar.

• Dosminskning eller byte av preparat ska övervägas istället för att förskriva antikolinergika eller andra läkemedel.
• Ge stöd till rutin kring läkemedelsintag.
• Informera om hjälpmedel för läkemedelsintag vid behov.
• Om individen samtycker, samarbeta med närstående, boendestödjare och/eller boendepersonal.

För vägledning i stöd och information kring läkemedel se behandling med antipsykotiska läkemedel.

Muntorrhet 

Informera om och ge stöd till god munhygien. Salivstimulerande sugtabletter från apoteket kan vara bra att använda. Informera om vikten av regelbundna besök hos tandläkare och tandhygienist och ekonomiskt tandvårdsstöd. 

Viktuppgång

Informera, motivera och ge insatser för hälsosamma mat- och rörelsevanor. Kontrollera blodvärden, midjemått och vikt regelbundet. 

Yrsel 

Ge råd om att undvika snabba lägesförändringar för att undvika yrsel, till exempel sitta på sängkanten en stund innan man reser sig.

Förstoppning

Ge råd om att dricka vatten regelbundet, ca 6–8 glas/dag, att äta fiberrik kost och att röra på sig vid eventuell förstoppning. Läkemedel mot förstoppning kan ibland vara nödvändigt.

Försämrade blodfetter, blodsockervärden och diabetes 

Särskilda åtgärder ska vidtas se Fysisk hälsokontroll.

Läkemedelskoncentration ska alltid tas om det finns misstanke om allvarliga biverkningar. Allvarliga biverkningar vid behandling med antipsykosläkemedel är mycket sällsynta, men de förekommer. Vid misstanke kontakta alltid läkare omgående. Vissa tillstånd kan vara livshotande. 

Akut dystoni

Symtom: 

• muskelspasm i tunga
• muskelspasm i nacke (cervikal muskel)
• ofrivilliga ögonrörelser. 

Tillståndet kräver omedelbart omhändertagande.

Malignt neuroleptikasyndrom

Malignt neuroleptikasyndrom kan utlösas av samtliga neuroleptika. Syndromet kan drabba individen under hela behandlingstiden men kommer oftast i början av behandling och vid snabb doshöjning. 

Symtom:

• feber
• muskelstelhet 
• snabb puls
• oregelbundet blodtryck (labilt blodtryck)
• urininkontinens 
• förvirring (konfusion) 
• aggressivt beteende 
• slutar att prata (mutism)
• takykardi
• svettning
• snabb andning (takypné)
• andnöd (dyspné)
• sväljningsbesvär

Insatser:

• Sätt ut neuroleptika.
• Ta kontakt med neurolog och narkosjour.
• Behandla symtomen med snabb nedkylning, livsupprätthållande åtgärder och övervakning på intensivvårdsavdelning.
• Farmakologisk behandling med dantrolen och bromokriptin kan prövas.
• Behandling med ECT kan prövas.
• Bensodiazepiner kan ges i lugnande och muskelavslappnande syfte
• Sätt inte in neuroleptika igen tidigare än efter två veckor.

Förlängt QT- intervall på EKG 

Förlängt QT intervall på EKG med risk för allvarlig arytmi kan inträffa vid behandling med de flesta antipsykotiska läkemedel, framför allt vid behandling med sertindol och ziprasidon. Risken att drabbas av förlängt QT intervall är dosberoende. Risken ökar vid farmakodynamisk interaktion där flera läkemedel med samma biverkning används samtidigt (till exempel haloperidol, escitalopram och hydroxyzin). För att undvika biverkningar bör man undvika att kombinera flera läkemedel som har förlängt QT intervall som biverkning och iaktta extra försiktighet för högriskgrupper.

Riskfaktorer:

• bradykardi
• hypokalemi
• låg puls
• medfödda hjärtsjukdomar
• lågt kalium
• elektrolytrubbning
• hög ålder
• kvinnligt kön
• tidigare episoder av Torsade de pointes.

EKG:

• Förlängt QT intervall med > 50 ms från ursprungsvärdet eller QT intervall längre än 500 ms vilket ger ökad risk för arytmier och Torsade de pointes. 

Insatser:

• Sätt ut läkemedel med förlängt QT intervall som biverkning.
• Kontakta kardiolog för konsultation och vidare insatser.

Agranulocytos

Klozapin kan orsaka agranulocytos (lågt antal vita blodkroppar) som kan inträffa när som helst under behandlingen, men oftast i början av insättningen (de första 18 veckorna). 

Symtom:

• feber
• ont i halsen.

Insatser:

• Sätt ut klozapin.
• Överväg att lägga in individen eftersom det kan uppstå allvarliga utsättningsbesvär.
• Ta kontakt med hematolog för vidare handläggning.

Frekvensen för återinsjuknande vid re-exponering är cirka 40 %. Klozapin ska inte ges igen till de individer som insjuknat. Det kan vara lämpligare att ersätta klozapin med läkemedel med liknande receptorprofil, som till exempel olanzapin.

Kraftiga psykossymtom vid utsättning

Individen kan få kraftiga psykotiska symtom vid utsättning av klozapin. Det kan hålla i sig upp till en månad till flera månader. 

Symtom:

• förvirring (konfusion)
• beteendeförändring
• rastlöshet och agitaion
• hallucinationer
• vanföreställningar
• diffus stelhet
• katatoni 

Insatser:

• Ge god omvårdnad.
• Undersök om individen dricker dåligt, varför och hjälp hen att dricka mer.
• Sätt in klozapin igen om orsaken till tillståndet är att individen på eget bevåg avslutat behandlingen tvärt. Det bör göras gradvis om uppehållet varit längre än någon vecka.