Vuxna som närstående

Gå till huvudsidan: Missbruk och beroende

Missbruk och beroende

Behandling och stöd

Vuxna som närstående

För att förebygga ohälsa hos närstående till individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende så rekommenderas olika stödjande insatser.

Målgrupp eller situation

Vuxna närstående till individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende av alkohol, narkotika eller spelberoende.

Kunskapsläge

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) bör närstående erbjudas

  • Al-anon- och Nar-anon-inspirerade stödprogram för närstående (prioritet 2)
  • Coping Skills training, CST (prioritet 3)
  • Community reinforcement and family training, CRAFT (prioritet 3).

För vuxna närstående till individer med spelberoende saknas nationella riktlinjer.

Sammanfattning

De tre insatserna innehåller färdighetsträning i alternativa copingstrategier, och syftar till ett förbättrat psykiskt mående hos de närstående och i förlängningen även ett minskat missbruk (skadligt bruk) eller beroende hos individen.

I socialtjänsten arbetar man också med Familjeorienterat arbetssätt, där man på ett tidigt stadium uppmärksammar individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende och deras närstående och arbetar med förebyggande insatser och stöd i vardagen.

Al-anon och Nar-anon utgår från grundtanken att den närstående inte kan ta över ansvaret för missbruket (skadligt bruk) eller beroendet, utan måste överlåta ansvaret åt individen själv. Den närstående kan trots det känna empati och ge sitt känslomässiga stöd. Däremot har den närstående ansvar för att ta hand om sig själv och eventuella barn och skydda sig och dem från negativa konsekvenser av missbruket (skadligt bruk) eller beroendet.

Programmet brukar innehålla interaktiva föreläsningar på olika teman, till exempel beroendeproblematik och närståendes copingstrategier, samt gruppbearbetning både med och utan behandlare. Utformningen och omfånget kan variera, men grundvalarna är samma.

Programmet fungerar ibland som ett tillägg till tolvstegsbehandlingen, men det finns också en manualbaserad version. Det bedrivs i gruppformat och är ett stödjande familjeprogram och inte en behandling.

Coping skills training lägger fokus på olika copingstilar, det vill säga sätt att hantera individens missbruk (skadligt bruk) eller beroende. Exempel på teman under behandlingen är roller, sexualitet, isolering, socialt nätverk och familjedynamik.

Insatsen inleds med information om olika copingstilar som brukar förekomma hos närstående till individer med problembeteenden. Det innefattar negativ coping, till exempel tjat, skuldbeläggande, hot och passivitet, och positiv coping, till exempel praktiskt stöd, samtal, familjeaktiviteter och oberoende i relationen. Efter det påbörjar man färdighetsträningen, där alternativa copingstrategier tas fram och tränas på, bland annat genom dagboksskrivande och rollspel.

Insatsen ges oftast i grupp inom öppenvården, men den kan också ges individuellt. Den kan variera i omfång, men brukar pågå i cirka 5–8 veckor, med 1–2 sessioner per vecka. Målet med behandlingen är att förändra copingstilar och förbättra det psykiska måendet hos den närstående.

Insatsen syftar i första hand till att hjälpa närstående att förmå individen med missbruk (skadligt bruk) eller beroende av alkohol och narkotika att söka hjälp och påbörja behandling. Parallellt arbetar man också med att förbättra familjerelationerna och den närståendes mående.

Återkommande inslag är färdighetsträning för att uppmuntra nykterhet och drogfrihet, träning i kommunikationsfärdigheter och träning i att identifiera och hantera potentiellt hotfulla situationer. Vanligtvis består insatsen av 12 sessioner under 6 månader och den kan bedrivas i grupp eller individuellt.

Behandlingen är manualbaserad och bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Den utvecklades ursprungligen från Community reinforcement approach (CRA).

Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har som uppdrag att stödja personer som har en närstående som är långvarigt sjuk eller har ett funktionshinder.

I Socialtjänstlagen 5 kap. 10 § (SoL) står att socialtjänsten ska erbjuda stöd för att underlätta för individer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk, eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Det omfattar närstående till individer med missbruk (skadligt bruk) eller beroende.

I Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) finns ingen motsvarande bestämmelse. Men eftersom närstående själva riskerar att drabbas av ohälsa, har hälso- och sjukvården ett ansvar för att förebygga deras ohälsa.

Uppföljning

Kontinuerlig uppföljning enligt genomförandeplan, vårdplan eller motsvarande. Om individen har behov av samordning mellan flera instanser bör uppföljningen göras med samordnad individuell plan, SIP. Se även systematisk uppföljning på individnivå.

Märkning

  • Utförare: Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering), Ekonomiskt bistånd
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk och beroende