Tobaksavvänjning – kvalificerat rådgivande samtal

Kvalificerat rådgivande samtal är en insats med KBT-inriktning. Metoden inriktas mot de två viktigaste faktorerna som håller fast individen i sitt beroende: nikotinberoendet och vanan. Ett mål är att lindra nikotinabstinensen, ett annat att avbetinga det starka, närmast reflexmässiga sambandet mellan rökning och olika situationer och sinnesstämningar.

Att sluta använda tobak är många gånger svårt och kan ta lång tid. Fokusera på att lyssna aktivt, informera om rekommenderade metoder och försök att stärka individens tilltro till sin egen förmåga. Undvik restriktioner och att komma med “goda råd”.

Individen rekommenderas att sätta ett stoppdatum och förbereda det. De som inte vill sätta stoppdatum kan rekommenderas att trappa ner, gärna med hjälp av läkemedel, vilket har visat sig öka kunna öka motivationen att sluta röka helt längre fram.

Den rekommenderade metoden är densamma för tobaksanvändning genom rökning eller snusning.

Normalt rekommenderas att man träffar individen minst ett par gånger före stoppdagen för att stärka motivationen och lägga upp en plan. Efter stoppdagen bör man ses 1–2 gånger den första veckan och därefter minst en gång per vecka i cirka tre veckor. Efter det glesas träffarna ut. Täta träffar behövs direkt efter stoppdagen eftersom det är svårast i början och den första tiden är avgörande för hur det ska gå. Sammanlagt 7–12 träffar kan vara ett riktmärke för tobaksavvänjning både individuellt och i grupp.

Skräddarsy intensiteten i behandlingen efter individens behov. Komplettera gärna besöken med telefonkontakt. Det gäller att individen har tillräcklig motivation och under lång tid aktivt arbetar för att inte återfalla innan det nya beteendet är fast integrerat. Det kan för många vara ett stort och energikrävande arbete att lära sig hantera livet utan rökning.

Individer med beroende av alkohol och narkotika kan vara i behov av extra stödinsatser för fortsatt tobaksfrihet, eftersom olika typer av beroende kan förstärka eller avlösa varandra.

Hänsyn kan behöva tas till individens kognitiva funktion (till exempel minne, förmåga att sortera information, exekutiv funktion). Information kan behöva ges både muntligt och skriftligt, och upprepas vid flera olika kontakttillfällen.

De flesta behöver göra flera försök under lång tid innan de blir rökfria för gott. Generellt kan man säga att för varje försök ökar chansen att lyckas nästa gång, eftersom man lär sig något på varje försök. Men man kan naturligtvis också bli uppgiven om man inte lyckas sluta röka trots stora ansträngningar.

Att sluta röka ökar chansen för att bli fri från annat beroende. Tobaksavvänjning bör därför erbjudas samtidigt som insatser för annat missbruk eller beroende. Det kan påbörjas samtidigt som insatser för annat beroende, eller efter stabil nykterhet eller drogfrihet.

Abstinenssymtomen vid tobaksavvänjning kan påminna om abstinenssymtom när man slutar med alkohol och narkotika.

Kvalificerat rådgivande samtal kombineras vanligen med läkemedel, och det finns flera godkända läkemedel för tobaksavvänjning: nikotinläkemedel, bupropion och vareniklin. Stöd för att sluta röka.

Att använda tobak ökar aktiviteten i leverns enzymsystem CYP1A2 som metaboliserar många neuroleptika, särskilt klozapin och olanzapin, och minskar koncentrationen i plasma med upp till 50 %. Individer som tar neuroleptika står därför som regel på högre doser. När man slutar använda tobak bör dosen sänkas och ökas igen om individen återfaller. 

Observera att både användning av läkemedel för rökavvänjning och rökstopp kan påverka koncentrationen och effekten av andra läkemedel.