Depression och ångestsyndrom
Kartläggning och utredning
Kartläggning av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar – primärvårdsnivå
Initial kartläggning av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Vägledande inför diagnostisk utredning, val av stöd- och behandlingsinsatser och remittering.
Målgrupp eller situation
Barn och ungdomar som söker för psykisk ohälsa eller som i samband med annan sökorsak visar tecken på psykisk ohälsa.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso och sjukvården
- bör erbjuda en somatisk anamnes och undersökning samt en relevant utredning utifrån eventuella ytterligare behov av vård till barn och ungdomar med depression eller ångestsyndrom (prioritet 1)
- bör erbjuda en strukturerad klinisk bedömning av självmordsrisk till ungdomar och vuxna med depression eller ångestsyndrom (prioritet 1).
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt verksamhetschefens beslut.
Sammanfattning
En initial kartläggning av livssituation och symtom görs genom ett öppet samtal med barnet eller ungdomen och en grundlig undersökning. Föräldrar och/eller närstående är en viktig resurs i kartläggningen. Suicidriskbedömning ska vara en del i kartläggningen.
Genomförande
En bedömning av symtom på psykisk ohälsa ska göras med ett helhetsperspektiv. Psykiska besvär hos barn och ungdomar beror ofta på yttre faktorer som handlar om kompisar, skolan, familjen och/eller andra eventuella stressorer.
Kartläggning
Eftersom depression och ångest hos barn och ungdomar påverkas av och påverkar vardagslivet bör man göra en övergripande kartläggning den nuvarande livssituationen. Fråga om:
- skolsituation
- kamratrelationer
- fritidsaktiviteter
- familjesituation
- hälsovanor (stress, sömn, fysisk aktivitet)
- omvälvande livshändelser.
Svårigheter på ett eller flera av dessa områden kan dels fungera som vidmakthållande faktorer för en depression eller ett ångesttillstånd, dels vara en möjlighet att hjälpa med psykosocialt eller pedagogiskt stöd. Ta ställning till om symptomen kan vara orsakade av stress i livssituationen och om psykosocialt stöd och information kan vara tillräckligt för att hjälpa ungdomen.
Om det verkar finnas missförhållanden i familjen (våld, misshandel, sexuellt utnyttjande, bristande omvårdnad) ska det anmälas till socialtjänsten. Erbjud enskilt samtal för att barnet eller ungdomen ska få möjlighet att svara uppriktigt på frågor.
Kartlägg tecken på psykisk ohälsa hos barnet eller ungdomen som söker hjälp. Exempel på frågor:
- Hur länge har problemen funnits?
- Hur började det?
- När var det som värst?
- Något som gör det bättre eller sämre?
- Tidigare problem?
Suicidriskbedömning
Det är bra om man har nått en bra allians med patienten innan man tar upp självmordstankar. Försök därför att ställa frågorna sent i samtalet och erbjud möjligheten att göra det enskilt.
Gör alltid en strukturerad suicidriskbedömning.
Anamnesstöd och somatisk undersökning
Ställ sedan frågor kring symtom på psykisk ohälsa (exempelvis):
Depression:
- Har du någon gång under en period om två veckor mestadels känt dig ledsen, tom eller dyster?
- Eller irritabel och sur?
- Eller inte haft lust eller känt dig sugen på nästan någonting?
- Eller känt att livet inte varit värt att leva?
Ångest:
- Besvär av oro? På vilket sätt?
- Rör det sig om oro för att framträda inför folk och riskera att bli granskad?
- Oro och ängslan för småsaker?
- Oro för att vara ensam hemma eller kanske sova över hos någon och vara ifrån sina föräldrar?
- Plötslig oro från ingenstans och kroppsliga symtom?
- Oro för att saker inte blivit ordentligt gjorda och därför gjort om saker om och om igen?
- Behov av att tvätta sig överdrivet eller att överdrivet kontrollera lås, el etc?
Andra psykiska eller somatiska sjukdomar:
- Har det funnits någon period med onaturlig glädje och extra energi? (mani)
- Skulle du säga att du haft genomgående svårt att koncentrera sig och att sitta stilla i klassrummet eller vid matbordet på låg- och mellanstadiet? (adhd)
- Riskbruk (alkohol, tobak, droger)
- Självskadehandlingar.
Ställ också frågor för att utesluta:
- kroppsliga orsaker till psykiatriska symtom (se nedan)
- somatisk samsjuklighet (se nedan)
- ärftlighet för psykisk sjukdom
- pågående eller tidigare medicinering eller behandlingskontakt.
Ta ställning till somatisk undersökning och provtagning vid behov.
Somatisk undersökning och provtagning
Ta ställning till om den psykiatriska problematiken beror på eller kompliceras av kroppsligt tillstånd. Vad som ska ingå i den somatiska undersökningen kan justeras beroende på vad som framkommer i den somatiska och psykiatriska anamnesen och i observation. Se även Somatisk anamnes och somatisk undersökning vid utredning av depression och ångestsyndrom.
Ingår i somatisk status:
- allmäntillstånd
- hjärta och lungor
- puls och blodtryck
- allmänt neurologisk status.
Blodstatus:
- Hb
- Na, K, Krea
- ALAT/ASAT/G-GT
- Albumin
- TSH
- S-Ca
- P-Glukos
- Vid behov tillägg av Kobalamin, Homocystein 25-OH D-vit, PEth/CDT
- Överväg drogscreening.
Bedömning och fortsatta insatser
Ta ställning till om symptomen kan vara orsakade av stress i livssituationen och om psykosocialt stöd och information kan vara tillräckligt för att hjälpa ungdomen. Att bekräfta och begripliggöra barnets eller ungdomens psykologiska eller psykosomatiska reaktioner i kombination med kartläggningssamtalets strukturerande funktion kan ibland vara tillräckligt för att hen ska kunna gå vidare utan att behöva eller önska ytterligare insatser. Innan kontakten avslutas kan man ge individen råd om egenvård och en uppmaning att söka igen om symtomen kvarstår eller förvärras.
Om barnets eller ungdomens symtom beror på stress (helt eller delvis) är det bra att göra en plan tillsammans med barnet eller ungdomen och föräldrar eller närstående för hur skolsituationen och/eller familjesituationen kan förändras eller anpassas. Det kan finnas konflikter med kamrater och vuxna som behöver redas ut. Kuratorsstöd kan erbjudas för att få en neutral part att samtala med och som också kan erbjuda rådgivning och eventuellt ytterligare kontakter.
Riktad utredning
Vid en mer utpräglad funktionsnedsättning och tydliga psykiatriska symtom, kan man gå vidare mer fördjupad utredning för eventuellt fastställande av diagnos. För fördjupad utredning och diagnos, läs vidare om respektive tillstånd:
- depression
- paniksyndrom
- social ångest
- specifik fobi
- posttraumatiskt stressyndrom
- tvångssyndrom
- generaliserat ångestsyndrom
- självskadebeteende.
Remittering
Om patienten bedöms lida av en psykiatrisk problematik av för svår grad att kunna behandlas i primärvården eller förstalinjen bör patienten remitteras till specialistpsykiatrin. Oftast behöver barn och ungdomar som är i behov av läkemedelsbehandling remitteras till BUP för fortsatt handläggning.
En eventuell remiss ska innehålla en sammanfattning av de uppgifter som kommit fram i kartläggningen och en tydlig frågeställning eller preliminär diagnos, samt en redogörelse för redan utförda åtgärder och vad de gett för resultat.
Om barnets eller ungdomens problem har sociala orsaker kan man ta kontakt med socialtjänsten, vid behov kan samverkan initieras med samordnad individuell plan. När misstanke om att ett barn eller en ungdom far illa ska det anmälas till socialtjänsten.
Material
Deplyftet, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Riktlinjer för depression, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri
Riktlinjer för ångest- och tvångssyndrom, Svenska föreningen för barn- och ungdomspsykiatri