Diagnostisering av generaliserat ångestsyndrom (GAD) hos barn

Gå till huvudsidan: Depression och ångestsyndrom

Depression och ångestsyndrom

Kartläggning och utredning

Diagnostisering av generaliserat ångestsyndrom (GAD) hos barn

Diagnosen är vägledande för val av behandling och andra insatser.

Målgrupp eller situation

Barn eller ungdomar som misstänks ha diagnosen generaliserat ångestsyndrom efter genomförd kartläggning i primärvården eller i specialistpsykiatrin.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att:

  • BUP bör använda K-SADS-PL eller MINI-KID som komplement till klinisk bedömning vid diagnostik vid misstänkt depression eller ångestsyndrom (prioritet 3)
  • primärvården kan använda MINI-KID som komplement till klinisk bedömning vid misstänkt depression eller ångestsyndrom hos barn och ungdomar (FoU).

Kompetenskrav

Läkare och annan vårdpersonal som är utbildad för uppgiften enligt verksamhetens riktlinjer.

Sammanfattning

En fördjupad utredning med misstanke generaliserat ångestsyndrom görs efter en initial psykiatrisk kartläggning på primärvårdsnivå eller en initial psykiatrisk kartläggning i specialistpsykiatrin. Därefter tar man ställning till eventuell differentialdiagnoser, värderar kriterierna enligt DSM-5. Om patientens bedöms lida av generaliserat ångestsyndrom klassificerar man enligt ICD-10.

Generaliserat ångestsyndrom (Generalized Anxiety Disorder, GAD) kännetecknas av oro eller ångest gällande vardags- eller rutinsaker, och ska pågå större delen av dagen under minst sex månaders tid. Oron ska upplevas som svår eller omöjlig att distrahera sig från, samt medföra lidande och funktionsnedsättning i det vardagliga livet. Till syndromet hör även kroppsliga och kognitiva spänningssymtom till följd av oron.

Genomförande

Central frågeställning för den anamnestiska intervjun: “Oroar du dig större delen av tiden för olika vardagssaker? Kan du bryta oron på egen hand?”

Barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom har en oro och ångest större delen av den vakna tiden inför flera olika situationer och aspekter i sitt liv. Oron upplevs som omöjlig att bryta eller distrahera sig från. Besvären är ofta långvariga och orsakar svårigheter med att sköta arbete, skola och att fungera socialt. Den svårhanterliga oron med katastroftankar leder till spänningar, sömnstörningar och smärtor, som ofta misstolkas som kroppslig sjukdom. Barn och ungdomar med generaliserat ångestsyndrom har ofta sin oro knuten till sociala relationer och prestationer i skolan. De mest framträdande fysiska symtomen varierar men omfattar ihållande nervositet, skakningar, muskulär spänning, svettningar, svimningskänsla, hjärtklappning, yrsel och oro i magen. Rädsla för att själv eller att någon närstående snart ska bli sjuk eller råka ut för en olycka anges ofta.

För att kunna ställa diagnos på ett tillförlitligt sätt måste informationsinsamlingen göras systematiskt från flera källor:

  • diagnostisk intervju
  • fördjupad anamnes
  • tidigare medicinsk och psykologisk behandling
  • psykisk och somatisk status
  • observation och information från närstående och skolpersonal.

I utredningen bör man särskilt kartlägga:

  • Symtom: debut, situationer, barnet och föräldrarnas beteende i dessa situationer, konsekvenser.
  • Familjeförhållanden, skolsituation, ärftlighet, trauma, tidig utveckling, sömn.
  • Familjens, förskolans eller skolans och kamratrelationernas roll för problemens uppkomst och vidmakthållande.
  • Uteslut att ångesten beror på att barnets grundläggande behov inte är tillgodosedda.

Vid många psykiatriska sjukdomstillstånd kan ångest utgöra ett betydande inslag i sjukdomsbilden, och generaliserat ångestsyndrom är ofta en uteslutningsdiagnos. Diagnosen generaliserat ångestsyndrom bör inte användas om inte ångesten uppträder med den oro inför framtida förväntade katastrofer som är typiska för syndromet. 

Somatisk utredning

Om det inte gjorts tidigare gör man en somatisk utredning.

  • Hjärta och lungor, blodtryck samt riktad neurologisk bedömning.
  • Blodprov: Blodstatus Na, K, Krea, ALAT/ASAT/G-GT, Albumin, TSH, S-Ca, P-Glukos. Vid behov tillägg av Kobalamin, 25-OH D-vit, PEth/CDT.
  • Överväg alltid urinscreening för droger.

Instrument för strukturerad diagnostisk intervju och skattningsskalor

  • K-SADS-PL, strukturerad intervju, 6–18 år
  • MINI-KID, strukturerad intervju, för barn och ungdomar
  • GAD-7, symtomskattningsskala
  • Penn State Worry Questionnaire, barnversion (PSWQ-C)
  • Spence children’s anxiety scale (SCAS), barn- och föräldraversion

Möjliga differentialdiagnoser:

  • normal och verklighetsanpassad oro
  • paniksyndrom
  • social ångest
  • tvångssyndrom
  • anpassningsstörning
  • ätstörning
  • dysmorfofobi
  • PTSD och akut stressreaktion (relaterat till specifikt trauma)
  • sjukdomsångest
  • separationsångest
  • psykossjukdom
  • funktionshinder som autismspektrumtillstånd/intellektuell funktionsnedsättning
  • substans-/läkemedelsbetingat ångestsyndrom
  • egentlig depression
  • ångest relaterad till somatisk sjukdom (t.ex. hypertyreos).

Ångesten är generaliserad och ihållande men inte begränsad till eller ens mest uttalad i vissa situationer eller omständigheter (dvs är fritt flytande). De mest framträdande symtomen varierar men omfattar ihållande nervositet, skakningar, muskulär spänning, svettningar, svimningskänsla, hjärtklappning, yrsel och oro i magen. Rädsla för att själv eller att en anhörig snart ska bli sjuk eller råka ut för en olycka anges ofta.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Kurator
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår
  • Tillstånd: Generaliserat ångestsyndrom (GAD)