Självskadebeteende

Kommunikation och delaktighet

Bemötande och förhållningssätt vid självskadebeteende

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Bemötande och förhållningssätt vid självskadebeteende

Individer med självskadebeteende kan upplevas som svåra att bemöta, men ett bra bemötande kan vara avgörande för behandlingsutfallet.

Målgrupp eller situation

-

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet. Ett gott och respektfullt bemötande är viktigt för alla. Personalens förhållningssätt och bemötande kan ha en avgörande betydelse för individens möjligheten till delaktighet och återhämtning.

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

-

Sammanfattning

Personer som möter individer med självskadebeteende bör:

  • Fråga om självskadebeteende. Självskadebeteende är förenat med mycket skam, varför individer med självskadebeteende inte självmant berättar om det. Det finns ingen risk för att trigga självskadebeteende genom att ställa frågor om detta. Däremot finns risker för att individen inte får hjälp om man inte frågar. Hänvisa gärna till att det är en rutinfråga som alla får, för att minska stigma.
  • Lyssna till individen och ställa frågor i syfte att förmedla sin vilja att försöka förstå dennes upplevelser.
  • Sträva efter att utveckla en förtroendefull, stödjande relation
  • Vara medvetna om stigmatiseringen och diskrimineringen som kan vara förknippad med självskadebeteende, både i samhället och inom sjukvården.
  • Utveckla ett icke-dömande förhållningssätt.
  • Ha beredskap för att försöka behålla ett lyssnande, icke-dömande förhållningssätt även i ”svåra” situationer.
  • Försäkra sig om att individer med självskadebeteende (och hos minderåriga även vårdnadshavare) är fullt involverade i beslut som rör behandling och omvårdnad.
  • Anpassa sin kommunikation språkligt och kulturellt till individen med självskadebeteende.
  • Ta hänsyn till eventuell fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning.
  • Informera om att det finns effektiv behandling att få (se Allmänt om behandlingar)

Genomförande

Självskadebeteende är ofta ett uttryck för att en individ gör allt vad den för tillfället kan för att stå ut med sina känslor.

Individer med självskadebeteende har ofta en erfarenhet av att bli bemötta med oförståelse från sin omgivning, exempelvis i familjen, bland vänner, på skolan/arbetsplatsen och/eller inom sjukvården. Arbete med individer med självskadebeteende är känslomässigt svårt och skapar ofta ångest och frustration hos personal. Individer med självskadebeteende uppfattas ofta som ”svåra”, vilket kan leda till att personal försöker kontrollera och därmed begränsa deras autonomi eller känsla av egenmakt (1, 2). 

För individer med självskadebeteende är ett gott bemötande avgörande för behandlingsutfall och prognos. Ett negativt bemötande från vårdpersonal kan leda till förvärrat självskadebeteende eller minskad tilltro till personal. Om exempelvis vårdpersonal inte ger ett gott bemötande riskerar individer med självskadebeteende att dra sig undan från sjukvården. Om man ofta arbetar med/möter individer med självskadebeteende bör man ha utbildning, handledning och stöd i syfte att bibehålla ett gott bemötande (1, 2).

Strategier för kommunikation
Hjälpsamma strategier för samtal om självskada bör baseras på följande:

Acceptera den andres reaktioner: Giltigförklara
Syfte: Att få individen att känna sig sedd och förstådd samt minska det känslomässiga påslaget.

  • Bekräfta det lidande du uppfattar hos individen som skadat sig själv och intressera dig för hur det är att vara i individens situation just nu. Beskriv exempelvis att "jag anar att du måste vara mycket pressad/ha det mycket svårt, om det är så att du inte vet hur du ska hantera dig själv annat än genom att göra dig själv illa". Visa att du vill förstå hur individen upplever sin situation just nu/hamnade i detta just nu.
  • Fokusera på att försöka förstå individens perspektiv, och bekräfta det du kan förstå. Be individen förklara det du inte förstår, t ex; "jag förstår inte riktigt hur du gjorde den kopplingen, men jag vill gärna förstå! Kan du försöka förklara?"

Acceptera egna reaktioner: Reflektera
Syfte: Att öka individens benägenhet att känna tillit genom att vara genuin i kontakten samt förmedla tydlighet och öppenhet

  • Ta din egen upplevelse av situationen i beaktande. Beskriv exempelvis att du blir orolig eller rädd för att något allvarligt ska hända. Spegla vad du uppfattar/känner. 
  • Var tydlig och uppriktig utan att beskylla individen med självskadebeteende för dina känslomässiga reaktioner. Utgå från att individen vill ha hjälp och att hen gör så gott hen kan.

Förändra: Uppmuntra nya/alternativa förhållningssätt och beteenden
Syfte: Visa tilltro till individens egna förmågor att bryta negativa beteendemönster och minska hopplöshetskänslor.

  • Rikta fokus och erbjud konkreta förslag om så behövs, mot andra och mer långsiktigt fungerande sätt att hantera känslor/relationer. Ställ rimliga krav som du kan stödja individen och familjen i att klara. Inge hopp – det går att ha ett intensivt lidande och hantera det på andra sätt än att skada sig själv.
  • Individen som skadat sig själv ska dock inte ändra sitt beteende på grund av att du tycker att beteendet är upprörande eller fel, utan utifrån egna motiv.

Strategier för kommunikation för individer med självskadebeteende och intellektuell funktionsnedsättning

För individer med intellektuell funktionsnedsättning och självskadebeteende kan ovanstående principer för kommunikation användas men de behöver anpassas till individens intellektuella kapacitet  enligt följande:  

  • En individ med intellektuell funktionsnedsättning har nedsatt förmåga att kommunicera och därför kan språket behöva kompletteras med olika hjälpmedel såsom exempelvis tecken, bildsystem eller föremål. Ett exempel på en sådan insats är att använda AKK, alternativ och kompletterande kommunikation. AKK är ett samlingsnamn för insatser som är till för att förbättra en persons möjlighet att kommunicera.
  • Använd ett rakt, enkelt och entydigt språk och kombinera detta med de hjälpmedel som passar bäst för individen.
  • Avsätt tid; Individer med intellektuell funktionsnedsättning behöver ofta mer tid för att kommunicera och förstå.

Begränsa mängden information och upprepa flera gånger.

  • Försäkra dig om att individen med intellektuell funktionsnedsättning har förstått och är delaktig i den information och vård som ges.

Ofta behöver stödpersoner som känner individen med intellektuell funktionsnedsättning väl (exempelvis anhöriga och boendepersonal) involveras i samtalet för att underlätta kommunikationen.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende
www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)
Kommunikation vid utvecklingsstörning (Habiliteringen)

Rapporter om bemötande vid självskadebeteende:
Nationella självskadeprojektets rekommendationer för bemötande (Nationella självskadeprojektet)
Rapport om bemötande vid självskada  (SBU)
Patientupplevelser vård vid självskada (Nationella självskadeprojektet)
Trans people’s health and experiences of healthcare in Sweden (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter)

Stöd för kommunikation och delaktighet:
Delat beslutsfattande (SKL)
Riskhanteringsplan (Nationella självskadeprojektet)

Referenser:
(1) Kendall, T., Taylor, C., Bhatti, H., Chan, M., & Kapur, N. (2011). Longer term management of self harm: summary of NICE guidance. British Medical Journal, 343:d7073. http://doi.org/10.1136/bmj.d7073

(2) Saunders, K. E. A., Hawton, K. K. E., Fortune, S., & Farrell, S. (2012). Attitudes and knowledge of clinical staff regarding people who self-harm: a systematic review. Journal of Affective Disorders, 139(3), 205–216. http://doi.org/10.1016/j.jad.2011.08.024

Märkning

  • Verksamhetsgren: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Individ- och familjeomsorg, Funktionshinderomsorg | Socialpsykiatri, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning, Mariamottagning
  • Yrkesgrupper: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Dietist, Arbetsterapeut, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke, Ledning | Administration
  • Samordnad insats: Nej
  • Behandlings- eller stödinsats: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Diagnos (ICD): X60, X60, X61, X61, X62, X62, X63, X63, X64, X64, X65, X65, X66, X66, X67, X67, X68, X68, X69, X69, X70, X70, X76, X77, x78, x79, x83
  • Fas/stadie (av tillstånd): Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Funktionsnivå: Lätta problem,Måttliga problem,Stora problem