Bemötande och förhållningssätt vid självskadebeteende

Personal som möter individer med självskadebeteende bör:

• Fråga om självskadebeteende. Självskadebeteende är ofta förenat med skam och kan leda till att individer med självskadebeteende undviker att berätta om det. Det finns ingen risk för att trigga självskadebeteende genom att ställa frågor om detta. Däremot finns risker för att individen inte får hjälp om man inte frågar. 
• Lyssna till individen och ställa frågor i syfte att förmedla sin vilja att försöka förstå dennes upplevelser.
• Sträva efter att utveckla en förtroendefull, stödjande relation.
• Vara medvetna om stigmatiseringen och diskrimineringen som kan vara förknippad med självskadebeteende, både i samhället och inom sjukvården.
• Utveckla ett icke-dömande förhållningssätt.
• Ha beredskap för att försöka behålla ett lyssnande, icke-dömande förhållningssätt även i ”svåra” situationer.
• Försäkra sig om att individer med självskadebeteende (och hos minderåriga även vårdnadshavare) är fullt involverade i beslut som rör behandling och omvårdnad.
• Anpassa sin kommunikation språkligt och kulturellt till individen med självskadebeteende.
• Ta hänsyn till eventuell fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning.
• Informera om att det finns effektiv behandling att få (se Allmänt om behandlingar).

Strategier för samtal om självskada bör baseras på följande:

Acceptera den andres reaktioner: Giltigförklara

Syfte: Att få individen att känna sig sedd och förstådd samt minska det känslomässiga påslaget.

• Bekräfta det lidande du uppfattar hos individen som skadat sig själv och visa att du är intresserad av intressera dig för hur det är att vara i individens situation just nu. Beskriv exempelvis att "jag anar att du måste vara mycket pressad/ha det mycket svårt, om det är så att du inte vet hur du ska hantera dig själv annat än genom att göra dig själv illa". Visa att du vill förstå hur individen upplever sin situation just nu/hamnade i detta just nu.
• Fokusera på att försöka förstå individens perspektiv, och bekräfta det du kan förstå. Be individen förklara det du inte förstår, t ex; "jag förstår inte riktigt hur du gjorde den kopplingen, men jag vill gärna förstå. Vill du försöka förklara?"

Acceptera egna reaktioner: Reflektera

Syfte: Att öka individens benägenhet att känna tillit genom att den som bemöter är vara genuin i kontakten samt förmedlar tydlighet och öppenhet

• Ta din egen upplevelse av situationen i beaktande. Beskriv exempelvis att du blir orolig eller rädd för att något allvarligt ska hända. Spegla vad du uppfattar/känner. 
• Var tydlig och uppriktig utan att beskylla individen med självskadebeteende för dina känslomässiga reaktioner. Utgå från att individen vill ha hjälp samt och gör så gott den kan.

Förändra: Uppmuntra nya/alternativa förhållningssätt och beteende

Syfte: Visa tilltro till individens egna förmågor att bryta negativa beteendemönster och minska hopplöshetskänslor.

• Rikta fokus och erbjud konkreta förslag om så behövs, mot andra och mer långsiktigt fungerande sätt att hantera känslor/relationer. Ge konkreta förslag konkreta förslag om så behövs. Ställ rimliga krav som du kan stödja individen och familjen i att klara. Inge hopp – det går att ha ett intensivt lidande och hantera det på andra sätt än att skada sig själv.
• Stärk individens egen motivation av upphöra med självskadebeteendet.

För individer med intellektuell funktionsnedsättning och självskadebeteende kan ovanstående principer för kommunikation användas men de behöver anpassas till individens intellektuella kapacitet enligt följande:  

• En individ med intellektuell funktionsnedsättning har nedsatt förmåga att kommunicera och därför kan språket behöva kompletteras med olika hjälpmedel såsom exempelvis tecken, bildsystem eller föremål. Ett exempel på en sådan insats är att använda AKK, alternativ och kompletterande kommunikation. AKK är ett samlingsnamn för insatser som är till för att förbättra en persons möjlighet att kommunicera.
• Använd ett rakt, enkelt och entydigt språk och kombinera detta med de hjälpmedel som passar bäst för individen.
• Avsätt tid; Individer med intellektuell funktionsnedsättning behöver ofta mer tid för att kommunicera och förstå.

Begränsa mängden information och upprepa flera gånger.

• Försäkra dig om att individen med intellektuell funktionsnedsättning har förstått och är delaktig i den information och vård som ges.

Involvera stödpersoner som känner individen väl (anhöriga, närstående och boendepersonal). Det underlättar kommunikationen.