Självskadebeteende
Kartläggning och utredning
Kartläggning och utredning barn under 10 år
Självskadebeteende är ovanligt hos yngre barn. Det är viktigt att bedöma funktionen av självskadebeteende hos barn.
Målgrupp eller situation
Insatsen riktar sig till barn under 10 år som har ett självskadebeteende.
Kunskapsläge
Det är ovanligt med självskadebeteende hos små barn, och det finns väldigt lite forskning på området.
Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Insatsen bedöms vara förenlig med god vård och gott stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Kompetenskrav
Enligt arbetsgivarens bedömning.
Sammanfattning
Självskadebeteende kan förekomma hos barn under 10 år, även om det är mindre vanligt. Självskadebeteendet är oftast lindrigare och de slår sig snarare än skär sig. Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende hos barn under 10 år hör ofta samman med neuropsykiatriska funktionshinder och fyller snarare en självstimulerande roll eller är en konsekvens av svårigheter att kommunicera, se Stereotypt självskadebeteende. Bedömning av suicidal avsikt med självskadebeteendet ska alltid göras.
Genomförande
Självskadebeteende hos barn under 10 år kan förekomma och fyller ofta samma funktion som hos äldre - en önskan att komma bort från smärtsamma känslor och tankar eller som ett sätt att hantera relationskonflikter. Det kan vara associerat med självmordstankar, se Strukturerad suicidriskbedömning. Diagnostik och utredning av barn behöver bedömas med hjälp av samtal med barnet, vårdnadshavare/anhöriga/närstående, intervju med skolpersonal/förskolepersonal och observation. En orosanmälan ska övervägas (se Orosanmälan).
Utöver detta kan det behövas stöd till familjen att hjälpa barnet hitta mer hjälpsamma strategier att hantera känslor/impulser. Likaså kan interventioner riktade mot problem i familj/kamratrelationer, stresshantering, stärkt självkänsla, och lindriga problem med nedstämdhet/ångest behöva sättas in.
Kartläggning
Kartläggning av självskadebeteende ska fokusera på:
- när och hur barnet självskadar
- funktion, dvs vilket problem löser självskadan i stunden för barnet
- hur självskadan påverkar omgivningen (konsekvenser)
- utsatthet i hem/familj
- bristande stöd eller missförhållanden i hem eller skola
- mobbning
- socialt stöd (vänner, familj, anhöriga andra närstående)
- impulskontroll svårigheter
- funktionsnivå (språk, motorik, utvecklingsnivå, annat)
- om beteendet tycks vara regelstyrt eller vanemässigt (stereotypt) se Stereotypt självskadebeteende.
Material
Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende
MINI KID för screening av psykiatrisk diagnostik hos barn:
MINI Kid 6.0 Sverige, (pdf ny flik)
Stöd för upprättande av krisplan vid självskada:
Riskhanteringsplan, (pdf ny flik)