Självskadebeteende

Kartläggning och utredning

Kartläggning och utredning stereotypt självskadebeteende

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Kartläggning och utredning stereotypt självskadebeteende

Självskadebeteende hos individer med autism eller intellektuell funktionsnedsättning är ofta självstimulerande eller beror på svårigheter att kommunicera.

Målgrupp eller situation

-

Kunskapsläge

Forskning visar att ca 30% av barn med autism eller intellektuell funktionsnedsättning uppvisar stereotypt självskadebeteende. 

 

Kompetenskrav

-

Sammanfattning

Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende hör ofta samman med autismspektrumstörning eller intellektuell funktionsnedsättning och fyller snarare en självstimulerande roll eller är en konsekvens av svårigheter att kommunicera.

Genomförande

Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende är vanligt hos individer med autism och begåvningsmässiga funktionsnedsättningar (1).

Beteendet fyller inte en känsloreglerande funktion eller hör samman med självmordstankar (se Kartläggning av suicidalt självskadebeteende) utan fyller en självstimulerande eller lugnande funktion, eller kan vara ett resultat av kommunikationssvårigheter (2, 3).

Utredning och kartläggning

Stereotypt och repetitivt självskadebeteende kännetecknas av huvuddunkningar, peta sig i ögonhålan, dra ut hår, och/eller bita sig eller skrapa upp huden. Beteendet är förenat med risker och fara för skada för individen. Stereotypt och repetitivt självskadebeteende bör utredas och bedömas inom habiliteringen eller den verksamhet i vilken individen ingår, gärna med hjälp av en individuell analys av individens sammanhang, funktionsnivå och förmåga.

Kartlägg:

  • i vilka situationer individen självskadar
  • utlösande händelser
  • generell och situationsspecifik stressnivå
  • omgivningsfaktorer, såsom ljud, ljus, social miljö
  • om individen har
    • en lagom grad av aktivering utifrån sin förmåga
    • tillgång till omtyckta aktiviteter och belöningar
    • ett konsekvent och förutsägbart system av anpassade scheman
    • tillgång till så normala sammanhang som möjligt
    • ett effektivt sätt att kommunicera
    • andra sätt att lugna eller avleda sig på

Vid denna typ av självskadebeteende är det viktigaste att försöka förhindra eller förebygga att beteendet uppstår. En strukturerad vardag, där individen med autism eller intellektuell funktionsnedsättning har stimulerande aktiviteter, anpassade till hens förmåga är av vikt (2, 3). Miljön skall organiseras så att förekomsten av obehagliga upplevelser eller situationer minimeras. Sannolikheten att problembeteendet blir förstärkt ska vara så liten som möjligt.

Material

Information och kunskapsstöd om självskada hos individer med AST:
Om autism och självskada (engelsk text, Autism research institute)
Information om självskada och autism (engelsk text, The children's hospital of Philadelphia Research institute)
Kunskapsstöd för att förebygga och minska utagerande beteende  (Autismcenter små barn)
Fakta och kunskapsstöd självskadebeteende (Region Jönköpings län)

Referenser

(1) Soke, G. N., Rosenberg, S. A., Hamman, R. F., Fingerlin, T., Robinson, C., Carpenter, L., et al. (2016). Brief Report: Prevalence of Self-injurious Behaviors among Children with Autism Spectrum Disorder—A Population- Based Study. Journal of Autism and Developmental Disorders, 46(11), 3607–3614. http://doi.org/10.1007/s10803-016-2879-1.

(2) Kurtz, P. F., Chin, M. D., Huete, J. M., Tarbox, R. S. F., OConnor, J. T., Paclawskyj, T. R., & Rush, K. S. (2003). Functional analysis and treatment of self-injurious behavior in young children: a summary of 30 cases. Journal of Applied Behavior Analysis36, 205–219.

(3) Hoch, J., Spofford, L., Dimian, A., Tervo, R., MacLean, W. E., & Symons, F. J. (2016). A Direct Comparison of Self-Injurious and Stereotyped Motor Behavior Between Preschool-Aged Children With and Without Developmental Delays. Journal of Pediatric Psychology, 41(5), 566–572. http://doi.org/10.1093/jpepsy/jsv102

Märkning

  • Verksamhetsgren: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesgrupper: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Psykoterapeut
  • Samordnad insats: Nej
  • Behandlings- eller stödinsats: Behandlings- och stödförlopp, Anpassning | Hjälpmedel, Psykosociala insatser, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Fas/stadie (av tillstånd): Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Funktionsnivå: Lätta problem,Måttliga problem,Stora problem