Självskadebeteende
Behandling och stöd
Dialektisk beteendeterapi, DBT
Behandlingen syftar till att förbättra känsloreglering samt sociala och kognitiva färdigheter.
Målgrupp eller situation
Vuxna med emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS)/borderline personlighetssyndrom (BPS) och ungdomar med drag av EIPS/BPS (DBT-A). Samsjuklighet med depression, ångest eller andra psykiatriska syndrom är inte ett hinder för deltagande i DBT. Det finns även DBT-behandling anpassad för personer med intellektuell funktionsnedsättning (DBT-SS], se "Material" nedan).
Kunskapsläge
Studier på både ungdomar och vuxna med upprepat självskadebeteende (av både suicidal och icke-suicidal karaktär) och EIPS/BPS indikerar att DBT är hjälpsamt vad gäller att minska självskadebeteende, aggressivitet, depression och symtombörda. Det finns dock inga svenska studier på DBT.
Kompetenskrav
Leg. psykolog eller leg. psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en omfattande, evidensbaserad behandling för vuxna och ungdomar (DBT-A) med emotionell instabilitet, självskadebeeteende, impulsivitet och kronisk suicidalitet. Behandlingen baseras på kognitiv beteendeterapi och zenbuddhistisk teori om acceptans och medveten närvaro.
Genomförande
Insatsen är omfattande och ges både individuellt och i grupp, så kallad färdighetsträning. DBT pågår under minst 12 månader.
Behandlingens fem komponenter
DBT är en omfattande behandling där fem olika komponenter behöver ingå. Således bör individen som erhåller DBT erhålla följande behandlingsinslag:
- Individualterapi, 1 gång/vecka
- Färdighetsträning i grupp, 1 gång/vecka
- Hemuppgifter mellan sessionerna
- Telefonstöd (eller annat strukturerat stöd) för generalisering av färdigheter
Utöver det behöver terapeuten som ger individualterapi eller färdighetsträningen arbeta i ett DBT-team. I DBT-teamet erhåller terapeuterna stöd och handledning.
Många team erbjuder även anhörigstöd, sk Familjeband.
Behandlingens faser
Behandlingen är indelad i fem faser, vilka definieras av en tydlig målbild:
Orienteringsfasen: Grunden läggs för terapiarbetet. En god relation skapas mellan patient och terapeut och problembeteenden, förväntningar, mål samt eventuella hinder kartläggs.
Fas 1: Att uppnå säkerhet och stabilitet. Fokus på självmordsbeteende, terapistörande beteende, livskvalitetsstörande beteende samt att öka färdigheterna.
Fas 2: Att minska effekter av eventuell posttraumatisk stress och bearbeta trauman.
Fas 3: Att öka självrespekten och att uppnå individuella mål.
Fas 4: Att skapa ett liv värt att leva, att vara engagerad i sitt eget livs samt att vara engagerad i sina relationer.
Individualterapin
Individualterapin i DBT ges en gång/vecka, cirka 45–60 min per tillfälle. Individualterapin syftar till att upprätthålla individens motivation och struktureras utifrån en tydlig hierarki där individens mest omfattande/livshotande beteende prioriteras. I individualterapin individanpassas även de färdigheter som lärs ut i färdighetsträningen.
Färdighetsträning
Färdighetsträningen pågår under 2,5 timmar per vecka, i grupper om max 8 individer. Färdighetsträningen är en psykoedukativ insats där nya färdigheter för att hantera känslor, relationer, styra sin uppmärksamhet och hantera kriser lärs ut.
Deltagaren får lära sig följande i färdighetsträningen:
- Medveten närvaro: Strategier för att rikta uppmärksamheten på ett adaptivt sätt
- Relationsfärdigheter: Strategier för att hantera relationer så att goda relationer kan bevaras, egna önskningar och mål kan uttryckas och självrespekt kan hävdas
- Känsloregleringsfärdigheter: Strategier för att identifiera, förstå och förhålla sig till känslor
- Krisfärdigheter: Strategier för att stå ut med och bryta intensiva känslor som kan leda till suicidala och självskadande eller andra destruktiva handlingar.
Uppföljning
Veckovisa skattningar av självskadebeteende ingår i DBT-modellen. Dessa följs upp med detaljerade analyser av vad som föranlett självskadebeteendet. Mer strukturerad skattning av självskadebeteendets frekvens bör göras med skattningsskalor (se till exempel DSHI-9). Frekvens av självskadebeteende bör skattas åtminstone en gång per månad, helst i samband med mottagningsbesök. Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se till exempel MADRS-S).
Material
Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende
Arbetsblad för DBT-SS, DBT för individer med utvecklingsstörning, Nationella självskadeprojektet