Tvångsvård LVM genomförande (lag om vård av missbrukare i vissa fall)

Socialtjänsten kan få kännedom om att det kan finnas skäl för tvångsvård på olika sätt.  Exempelvis om individen redan är aktuell inom socialtjänsten och har en pågående utredning eller insatser, eller genom att information kommit till socialtjänsten från till exempel läkare eller närstående. 

Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med individer med missbruk och beroende samt läkare är skyldiga att anmälan till socialtjänsten om en individ kan antas vara i behov av tvångsvård till följd av missbruk, se Anmälan enligt 6 § LVM.

Socialtjänsten ska inleda utredning enligt LVM om det kommit till kännedom att en individ kan antas vara i behov av tvångsvård till följd av missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Under utredningstiden är det viktigt med samverkan mellan olika huvudmän, t ex i form av SIP (individens samtycke krävs). 

Förhandsbedömning

Om informationen fås genom en anmälan eller på annat sätt görs först en s.k. förhandsbedömning. En förhandsbedömning är inte en mindre utredning utan en bedömning av om socialtjänsten ska inleda en utredning eller inte utifrån exempelvis inkomna uppgifter i anmälan, tidigare kännedom eller genom kontakt med individen. 

Socialtjänsten måste försöka ta kontakt med individen för att kunna ta del av individens syn på anmälan och behov av vård och behandling, och om hen samtycker till vård och behandling. Därefter bedömer socialtjänsten om. utredning ska inledas enligt LVM eller enligt Socialtjänstlagen (se även text “utreda och bedöma behov av insatser för vuxna enligt SoL”) Socialtjänsten kan även bedöma att inte inleda utredning.

Utredning av behov av tvångsvård 

Om utredning enligt LVM inleds, samlar handläggaren in information och dokumenterar individens situation. Socialtjänsten fattar beslut om läkarundersökning för bedömning om aktuellt hälsotillstånd (om det inte är uppenbart obehövligt). 

I utredningen ska det framgå:

• individens förhållanden; exempelvis aktuell situation, hur länge missbruket pågått, sannolikhet för fortsatt missbruk och konsekvenser av det. 
• tidigare och planerade åtgärder; exempelvis vilka tidigare insatser som varit aktuella och vilka effekter de haft
• i vilket LVM-hem intagning kan göras; om möjligt tas kontakt med Statens institutionsstyrelse (SiS) för att undersöka detta
• om intagning på LVM-hem görs; en översiktlig plan över vilken vård som planeras under och efter LVM-vården. 

Socialtjänsten har långtgående möjligheter att hämta in information från hälso- och sjukvård och andra myndigheter enligt sekretessbrytande regler i offentlighets- och sekretesslagen.

Utredningen kan avslutas utan åtgärd eller med någon annan åtgärd, till exempel att individen medverkar till frivillig vård eller om annan information om individens pågående missbruk, situation eller bedömning av hälsotillstånd framkommit.

När en person är i behov av vård enligt LVM finns i vissa situationer en möjlighet för socialtjänsten att ingripa akut och omedelbart omhänderta personen, utan att behöva avvakta förvaltningsrättens beslut om vård. 

Om det är nödvändigt med ett omedelbart omhändertagande är det socialnämndens ordförande (eller motsvarande enligt delegationsordning) som kan fatta ett sådant beslut.  Socialtjänsten förbereder  

• bedömning och beslut
• underställan till förvaltningsrätten
• ansökan om plats hos Statens institutionsstyrelse (SiS)
• handräckning av Polisen vid behov. 

Om socialnämnden fattar beslut om omedelbart omhändertagande ska detta meddelas till förvaltningsrätten utan dröjsmål, förvaltningsrätten ska sedan fastställa beslutet inom fyra dagar. 

Efter att beslutet är fastställt ska socialnämndens ansökan om vård vara hos förvaltningsrätten inom sju dagar. I förvaltningsrätten har individen rätt att begära muntlig förhandling, yttra sig och få ett offentligt biträde.

Tvångsvård ska inledas på sjukhus, eller på LVM-hem. Om det inte längre finns skäl för omhändertagande ska nämnden omedelbart fatta beslut om att det genast ska upphöra. Ett sådant beslut får även meddelas av förvaltningsrätten.

Läkares bedömning

På sjukhus gör läkare bedömning av individens hälsotillstånd och skriver ett läkarintyg. Vid behov kan individen läggas in för avgiftning och abstinensbehandling. Socialtjänsten är ansvarig för att hålla kontakt med individen och sjukvården. 

Socialtjänsten färdigställer utredningen och socialnämnden ansöker om vård enligt LVM till förvaltningsrätten. 

Individen har rätt att ta del av utredningen. Förvaltningsrätten kallar till en muntlig förhandling där individen kan delta tillsammans med ett eventuellt biträde. Efter att förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut  har individen tre veckor på sig att överklaga domen till kammarrätten. Vården inleds trots överklagan om förvaltningsrätten säger att beslutet ska gälla omedelbart.

Motivera till behandling i annan form

Syftet med vård enligt LVM är att motivera till behandling i annan form. Det kan till exempel vara placering på behandlingshem, i familjehem eller i det egna hemmet med behandling i öppenvård. Vård enligt LVM kan som längst pågå i sex månader men den ska upphöra tidigare om syftet med vården är uppnått. Verksamhetschefen på det aktuella LVM-hemmet beslutar om inskrivning, placering och avslut för vården. Under hela vårdperioden pågår ett motivationsarbete i nära kontakt med individen parallellt och nya bedömningar kan göras regelbundet.

Socialnämnden ska arbeta aktivt för att individen får arbete, utbildning, bostad, stöd och behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk efter att vården enligt LVM har upphört. En samordnad individuell plan, SIP ska upprättas om individen behöver insatser från både socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Anmälningsskyldighet enligt 6 § LVM

En läkare ska genast göra anmälan till socialnämnden, om hen i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande och läkaren bedömer att individen inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

Läkarintyg enligt 9 § LVM

När utredning enligt LVM har inletts ska socialtjänsten fatta beslut om läkarundersökning av individen (om det inte är uppenbart obehövligt) samt utse läkare för undersökningen. Ibland finns lokala rutiner eller överenskommelser mellan kommun och region som tar upp frågor om läkarintyg enligt LVM. I läkarintyget ska aktuellt hälsotillstånd anges, vilket även innefattar bedömning om individen är i behov av vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Intyget ska utformas med noggrannhet och omsorg samt vara tydligt utformat. 

Om individen vill lämna sjukhuset trots beslut

Om individen är omhändertagen eller vårdas enligt LVM har sjukvården skyldighet att kvarhålla  individen. Om individen vill lämna eller redan har lämnat sjukhuset ska verksamhetschefen för enheten omedelbart underrätta socialnämnden eller Statens institutionsstyrelse, SiS. Verksamhetschefen ska ta beslut om att individen ska förhindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att individen kan föras över till ett LVM-hem. Socialtjänsten eller SiS begär transport från sjukhuset hos Nationella transportenheten som utför transporten.

Polishandräckning får begäras för att föra den enskilde till en beslutad läkarundersökning, till LVM-hem eller till sjukhus. Handräckning får också begäras av SiS för att efterforska, hämta eller förflytta någon som ska tas in i LVM-hem eller som vårdas där med stöd av LVM. Handräckning får dock endast begäras om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att vissa särskilda befogenheter behöver användas. Det är därför viktigt att begäran om handräckning föregås av noggranna överväganden och inte görs slentrianmässigt. Om det inte finns behov av vålds- eller tvångsanvändning vid transporten ska den myndighet där personen är placerad själv utföra transporten.