Läkemedelsbehandling vid alkoholberoende

Gå till huvudsidan: Missbruk och beroende

Missbruk och beroende

Behandling och stöd

Läkemedelsbehandling vid alkoholberoende

Flera läkemedel har god effekt som behandling för att upphöra med eller minska alkoholkonsumtion.

Målgrupp eller situation

Individer som är beroende av alkohol.

Kunskapsläge

Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) anger att hälso- och sjukvården:

bör erbjuda individer med alkoholberoende behandling med

  • disulfiram, akamprosat eller naltrexon (prioritet 1)

kan erbjuda individer med alkoholberoende behandling med 

  • nalmefen (prioritet 4)
  • baklofen, topiramat (prioritet 7).

Kompetenskrav

Legitimerad läkare. Går utmärkt att behandla inom exempelvis primärvård och psykiatri och bör inte förbehållas specialiserad beroendevård.

Sammanfattning

Läkemedel för alkoholberoende kan förskrivas i alla delar av sjukvården. Akamprosat, naltrexon och nalmefen sköts i regel helt självständigt av individen, medan disulfiram ska följas upp 2–3 gånger per vecka, för att optimera följsamheten i behandling.

Genomförande

Läkemedelsbehandling av alkoholberoende syftar till att alkoholkonsumtionen ska upphöra eller minska. Det är vanligt att individer med alkoholberoende vill minska sin konsumtion men inte sluta dricka helt. För individer med ett uttalat beroende är möjligheterna att på ett stabilt sätt uppnå ett måttligt drickande små, medan de med mer begränsat beroende oftare kan klara det.

Valet av preparat beror i viss mån på syftet med behandlingen – helnykterhet eller icke riskfylld konsumtion. Samtliga tre preparat har en låg kostnad per effekt.

Prioritet 1
Disulfiram

Väldokumenterat och beprövat preparat med snabbt insättande och god effekt. Behandlingen ska följas upp eftersom risken för leverskada är hög. Rekommendationen är att det tas leverstatus (blodprover) innan insättningen och sedan uppföljning av leverstatus under behandlingstid.

Akamprosat

Ger god effekt i form av minskad konsumtion och antal återfall, men tycks inte vara lika effektivt som disulfiram för helnykterhet.

Naltrexon

Snabbt insättande effekt och ger framför allt färre tunga dryckesdagar.

Akamprosat och Naltrexon i kombination

Kombinationsbehandling som ger en ökad effekt för att nå en minskad alkoholkonsumtion än preparaten var för sig.

Prioritet 4
Nalmefen

Kan jämföras med naltrexon och har god effekt. Dock har det sämre vetenskapligt stöd och det saknas klinisk erfarenhet.

Prioritet 7
Baklofen och topiramat

Är godkända för annan indikation men har visat goda resultat avseende alkoholkonsumtion och nyktra perioder. Otillräckligt utvärderade.

Uppföljning

Behandlingen ska följas upp enligt en individuell plan. Regelbunden kontroll av alkohol- och drogvanor bör ingå i uppföljningen, och en bedömning av risken för abstinenskomplikationer såsom abstinenskramper och delirium tremens. Se också Systematisk uppföljning på individnivå.

För de individer som får behandling eller stöd för andra psykiatriska tillstånd eller har komplexa behov ska uppföljningen ge en överblick över behandlingarna som helhet, ofta finns det behov av en samordnad individuell plan, SIP.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Mariamottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Sjuksköterska
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
  • Tillstånd: Missbruk/beroende av alkohol