Depression och ångestsyndrom
Kartläggning och utredning
Kartläggning av psykisk ohälsa hos vuxna – primärvårdsnivå
Initial kartläggning av psykiatriska symtom hos vuxna. Vägledande inför diagnostisk utredning, val av stöd- och behandlingsinsatser och remittering.
Målgrupp eller situation
Vuxna som söker för psykisk ohälsa eller som i samband med annan sökorsak visar tecken på psykisk ohälsa.
Kunskapsläge
Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) för depression och ångestsyndrom kan MINI erbjudas som komplement till den kliniska bedömningen i primärvården vid diagnostik till vuxna personer med misstänkt depression eller ångestsyndrom (prioritet 4).
Kompetenskrav
Hälso- och sjukvårdspersonal enligt verksamhetschefens beslut.
Sammanfattning
En initial psykiatrisk kartläggning görs genom ett öppet samtal med individen, psykiatrisk anamnes och kroppslig undersökning. Användning av strukturerade bedömningsinstrument och suicidriskbedömning ska vara en del i kartläggningen.
Genomförande
Bedömning av psykiatriska symptom på primärvårdsnivå ska göras med ett helhetsperspektiv. Psykisk ohälsa och uttryck för psykisk funktionsnedsättning beror ofta på flera faktorer i kombination – till exempel egen sårbarhet, somatisk sjukdom, problem i viktiga relationer, skadligt substansbruk och arbetssituation.
Ett öppet samtal med utgångspunkt i individens berättelse och önskemål
Den psykiatriska anamnesen är grunden i utredningen. Utgångspunkten är individens egen sökorsak. Det finns ämnen som kan vara svåra att ta upp spontant, till exempel missbruk eller våld i familjen, övergrepp, suicidalitet eller självskadebeteende. Att ställa frågor kring dessa ämnen rutinmässigt och explicit är generellt det bästa tillvägagångssättet.
Observera att symtombild för olika tillstånd kan skilja sig hos äldre.
Strukturerad diagnostisk intervju
För att öka den diagnostiska tillförlitligheten kan den kliniska bedömningen kompletteras med strukturerad diagnostisk intervju. Exempel på instrument är den intervjumallen MINI.
Exempel på instrument som kan användas vid misstanke om ett visst diagnosområde är:
Somatisk undersökning och provtagning
Ta ställning till om den psykiatriska problematiken beror på eller kompliceras av kroppsligt tillstånd. Vad som ska ingå i den somatiska undersökningen kan justeras beroende på vad som framkommer i den somatiska och psykiatriska anamnesen och i observation.
Ingår i somatisk status:
- allmäntillstånd
- hjärta och lungor
- puls och blodtryck
- allmänt neurologisk status
Blodstatus:
- Na, K, Krea
- ALAT/ASAT/G-GT
- Albumin
- TSH
- S-Ca
- P-Glukos
- Vid behov tillägg av Kobalamin, 25-OH D-vit, PEth/CDT
- Överväg drogscreening
Suicidriskbedömning
Gör alltid en strukturerad suicidriskbedömning.
Förslag på sonderande frågor för att värdera suicidrisk:
- Har du tankar om att livet inte är värt att leva?
- Har du tänkt ut hur och när du ska begå självmord?
- Har du tillgång till medel eller tänkt skaffa dig medel för att utföra din plan?
- Har du någon gång gjort ett självmordsförsök?
Vid akut eller hög suicidrisk eller behov av psykiatrisk heldygnsvård ska individen remitteras för akut bedömning inom specialistpsykiatrin. Vid mycket hög suicidrisk i samband med allvarlig psykisk störning där individen motsätter sig vård ska vårdintyg enligt LPT övervägas.
Riktad utredning
Fördjupad utredning
Vid misstanke om depression eller ångestsyndrom se följande om utredningsförfarande för att fastställa diagnos:
Anamnesstöd för psykiatrisk anamnes
Sökorsak
- Symtom och problem (enligt individen/omgivningen/inremitterande)
Påverkan
- Hur och när problemet/symtomen märks
- Konsekvenser för individen och personer i dess närhet (familj, sysselsättning, fritid)
Historia och förlopp
- Debut
- Varaktighet
- Förlopp, utlösande faktorer/händelser
- Tidigare episoder/svårigheter.
- Behandlingskontakter (pågående/avslutade)
- Ärftlighet – psykisk sjukdom hos första- eller andragradssläktning
- Utvecklingsrelaterade avvikelser under barndomen (övergripande)
Livssituation
- Familj och relationer
- Sysselsättning
- Hälsovanor (stress, sömn, fysisk aktivitet)
- Omvälvande livshändelser
Aktuell psykisk ohälsa
- Allmäntillstånd, psykiska symtom
- Medicinering, psykofarmaka och/eller annan medicin (pågående/tidigare)
- Substansbruk
Socialt
- Boende, familjesituation, barn, utbildningsnivå, sysselsättning, fritid
- Psykosociala stressorer, till exempel sjukdom eller missbruk i familjen, problem på arbetsplatsen, mobbning, ekonomiska problem eller omvälvande livshändelser
- Traumatiska erfarenheter
- Våldsutsatthet
- Utsätter andra för våld
Kroppslig hälsa
- Allmäntillstånd, kroppsliga symtom/ohälsa/funktionsnedsättning
- Vårdkontakter och behandling med anledning av för kroppslig ohälsa
- Allergier eller överkänslighet
Psykiskt status
- Yttre observationer
- Emotionell och formell kontakt
- Kognitiv funktion
- Minnessvårigheter
- Grundstämning
- Psykotiska symtom (hallucinationer, tankestörning)
- Psykomotorik
- Affekter
- Suicidalitet
Önskemål
- Önskemål om förändring, mål, förhoppningar om framtiden
- Önskemål om typ av hjälp
Bedömning och fortsatta insatser
Sammanväg all tillgänglig information från anamnes och kartläggning och ta ställning till eventuell diagnos. Ta gärna hjälp av anhöriga om patienten godkänner detta samt tidigare journalhandlingar.
Vid fastställd diagnos bör en behandlingsplan göras tillsammans med individen där psykoedukativa åtgärder, självhjälp, psykologisk och farmakologisk behandling diskuteras. Diskutera också behov av sociala åtgärder. Ta särskild hänsyn till behov av stöd för minderåriga i hemmet. Planera för utvärdering av behandlingen och uppföljning. Se behandling av respektive tillstånd för mer information.
Att bekräfta och begripliggöra individens psykologiska eller psykosomatiska reaktioner i kombination med kartläggningssamtalets strukturerande funktion kan ibland vara tillräckligt för att individen ska kunna gå vidare utan att behöva eller önska ytterligare insatser. Innan kontakten avslutas kan man också ge individen råd om egenvård och en uppmaning att söka igen om symtomen kvarstår eller förvärras.
Om patienten bedöms lida av för stora svårigheter för att kunna behandlas i primärvården bör patienten remitteras till specialistpsykiatrin.
Remittering
En eventuell remiss ska innehålla en sammanfattning av de uppgifter som framkommit i anamnesen och en tydlig frågeställning eller preliminär diagnos samt redogörelse för redan utförda åtgärder och resultat av dessa. Individen ska tillfrågas om hen accepterar besök/vård på annat sjukhus, informeras om att remiss skrivs till psykiatrisk specialistvård och att journalen kommer att överföras dit.
Om individens problem har sociala orsaker kan hen lotsas till socialtjänsten, vid behov kan samverkan initieras med samordnad individuell plan.