Återfallsprevention och upprättande av krisplan

Sammanfattning

En krisplan är ett dokument där man skrivit ner vilka individens tidiga tecken på försämring är och vem som ska göra vad om de uppträder. Krisplanen gör det möjligt att sätta in individanpassade insatser tidigt vid tecken på återfall. Det minskar också risken för slutenvård och tvångsvård. 

Att upprätta en krisplan innebär att:

• Identifiera händelser och situationer (triggers) som har framkallat återfall tidigare 
• Bestämma hur man ska agera på tidiga varningstecken och vem som ska göra vad vid svår försämring eller återfall
• Uppdatera krisplanen eller handlingsplanen kontinuerligt.

Säkerställ att både individen själv och närstående har planen och att den är tillgänglig för alla som kan tänkas möta individen om hen försämras i sin sjukdom, till exempel på psykiatrisk akutmottagning, i psykiatriska öppenvården, slutenvården och i socialtjänsten.

Genomförande

Vid svårare former av depression och ångesttillstånd kan individens psykiska tillstånd försämras hastigt. När sjukdomen väl har brutit ut kan individen sakna förmåga att själv uppsöka vård. Att skapa en kris- eller handlingsplan ger individen större egenmakt och möjlighet att påverka sin situation även under perioder av mycket svår sjukdom. 

Upprepade återfall riskerar att försämra individens funktion och förmåga till återhämtning. Genom att individen och de närstående lär sig identifiera tidiga tecken på försämring (triggers) kan återfall förebyggas och förhindras. Om individen får hjälp innan sjukdomen försvåras kan också tvångsåtgärder undvikas. Tvångsåtgärder försvårar framtida kontakt och behandling och behöver därför undvikas så långt som möjligt. 

Identifiera individens tidiga tecken

Att identifiera tidiga tecken innebär att individen själv får berätta om sina tidigare erfarenheter. Vad har kunnat trigga ett återinsjuknande tidigare? Har individen ändrat sitt beteende i samband med det? Ibland kan det vara svårt att själv känna igen sina tidiga tecken, därför är närstående och personal i vård- och omsorg ett viktigt stöd i arbetet.

Vanliga tecken är att

• känna sig mer spänd eller nervös
• äta mer eller mindre
• sova för lite eller för mycket
• känna sig ledsen, irriterad eller arg
• dra sig undan från närstående
• bli misstänksam mot andra
• ha svårt att koncentrera sig
• känna sig rädd, orolig, ängslig
• känna sig förvirrad och osäker på omgivningen.

Faktorer som kan bidra till försämring eller återfall

Risken för försämring och återfall ökar generellt när man 

• slutar med sin medicin
• stressar mer 
• använder alkohol eller droger.

Andra exempel på vanliga triggers är konflikter, oro för ekonomi, ensamhet, svåra händelser och sömnbrist. För att identifiera individens specifika tidiga tecken på försämring finns flera manualer och formulär att använda som stöd, se Material nedan.  

Rubriker i en krisplan eller handlingsplan

Exempel på rubriker i krisplanen eller handlingsplanen

• Händelser eller situationer som har triggat återfall eller försämring tidigare
• Tidiga varningstecken som visats sig tidigare
• Så ska jag göra när jag upptäcker ett tidigt varningstecken
• Vad jag vill ha hjälp med och av vem
• Vem ska göra vad vid ett fullskaligt återfall
• De ska kontaktas i en akut situation

Ange tydligt i planen vad som är hälso- och sjukvårdens ansvar, och vad som ska ingå i socialtjänstens handlingsplan.

Uppföljning

Krisplanen ska uppdateras kontinuerligt.

Material

Återfallsprevention och upprättande av krisplan ingår i vissa psykopedagogiska program som:

• Ett självständigt liv (ESL)
• Illness Management Recovery (IMR)