Adhd
Behandling och stöd
Läkemedel vid sömnproblem
Vid stora sömnproblem kan behandling med läkemedel vara ett alternativ om andra insatser inte har gett effekt.
Målgrupp eller situation
Individer med adhd och stora sömnproblem.
Kunskapsläge
Läkemedelsverkets kunskapsdokument Sömnstörningar hos barn och Region Stockholms läkemedelskommittés Kloka listan.
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att barn med adhd och allvarlig sömnlöshet (insomni) och som fått stöd för goda sömnvanor med otillräcklig effekt erbjuds, i kombination med andra insatser, regelbundet uppföljd behandling med läkemedlet melatonin (prioritet 3).
Kompetenskrav
Legitimerad läkare
Sammanfattning
Vid sömnproblem bör man alltid börja med kartläggning, sömnhygieniska råd och icke-farmakologiska insatser. Insomni hos vuxna kan behandlas med KBT. Många barn med insomni kan också vara hjälpta av KBT-baserad behandling. I vissa fall kan kortvarig behandling med sömnläkemedel övervägas.
Genomförande
Läkemedelsbehandling av sömnproblem ska vara så kortvarig som möjligt och kombineras med fortsatta sömnhygieniska och icke-farmakologiska insatser. Man ska utreda om det finns bakomliggande orsaker till sömnproblemen, och om det finns ska de behandlas. Det kan vara till exempel
- depression eller ångest
- missbruk och beroende
- epilepsi
- sömnapné
- smärta.
Sömnproblem som biverkan av läkemedel eller orsakade av annat tillstånd
Om sömnproblemen är en biverkan av behandling med adhd-läkemedel bör man pröva att byta läkemedel eller preparat, eller ändra dosering eller beredningsform.
Om sömnproblemen är orsakade av annat behandlingskrävande tillstånd ska det tillståndet behandlas först.
Sömnläkemedel till barn och ungdomar
Vid insomningssvårigheter och förskjuten dygnsrytm kan kortverkande melatonin ges till barn och ungdomar om inte förbättrad sömnhygien eller andra icke-farmakologiska insatser har hjälpt. Alimemazin och prometazin är godkända till barn från 2 år, men bör ändå bara användas i undantagsfall, på grund av risk för biverkningar och kvarstående dagtrötthet.
Behandling med melatonin
- Initialdos: Barn 2–4 år är 0,5 mg–1 mg. Barn över 4 års ålder 1–5 mg.
- Ska ges 30–60 minuter före önskad sovtid.
- Enstaka barn kan behöva upp till 10 mg.
- Lägsta möjliga dos ska eftersträvas.
Barn under 2 år
Barn under 2 år ska inte behandlas med sömnläkemedel.
Melatonin till vuxna
Melatonin kan ges om inte förbättrad sömnhygien eller andra icke-farmakologiska insatser har hjälpt enligt rekommendationerna från Region Stockholms läkemedelskommitté.
Behandling med melatonin
- Normaldosen är 1–10 mg till natten men doseringen är individuell.
- För långverkande melatonin är normaldosen 2 mg till natten, ska tas vid samma tid varje dag för optimal effekt.
- Lägsta möjliga dos ska eftersträvas.
Vid kortvarig behandling tolereras melatonin i allmänhet väl. Effekt och biverkningar vid långtidsbehandling är inte tillräckligt studerat.
Kortverkande melatonin är inte ett registrerat läkemedel, men tillhandahålls numera utan licens. Det registrerade melatoninpreparatet är en depottablett, som gör att effekten av sömnmedlet varar längre. Det kan dock medföra en besvärande sömnighet på morgonen.
Indikationen för långverkande melatonin är kortvarig behandling i monoterapi av primär insomni kännetecknad av dålig sömnkvalitet hos individer som är 55 år och äldre.
Uppföljning
Den som sätter in sömnläkemedel har också ansvar för att följa upp och avsluta behandlingen.
- Behandlingen ska följas upp och omprövas. Sömnläkemedel som inte har effekt ska sättas ut.
- Läkemedelsbehandling av sömnsvårigheter bör vara kortvarig. Trappa ner och sätt ut sömnläkemedlet på försök när sömnkvaliteten har förbättrats och stabiliserats för att se om fortsatt medicinering behövs eller inte.
- Om långvarig behandling ändå bedöms nödvändig kan intermittent behandling prövas, men bakomliggande orsaker ska först utredas och åtgärdas.
Material
Behandling av sömnstörningar hos barn och ungdomar – kunskapsdokument, Läkemedelsverket
Läkemedel vid sömnstörningar, Kloka listan