Kommunikation och delaktighet vårdnadshavare och närstående

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Självskadebeteende

Kommunikation och delaktighet

Kommunikation och delaktighet vårdnadshavare och närstående

Vårdnadshavare och närstående ska bemötas med medkänsla, respekt och tydlighet. De kan reagera med bland annat oförstående, ilska, skuld och oro.

Målgrupp eller situation

Insatsen riktar sig till samtliga individer som är i behov av insatser från hälso- och sjukvård och/eller socialtjänst.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Det finns ingen forskning om anhörigstöd till individer med endast icke-suicidalt självskadebeteende, men det finns visst stöd för att deltagande i anhörigutbildning för anhöriga till individer med självskadebeteende och emotionell instabilitet kan leda till minskad upplevelse av börda och sorg hos de anhöriga. För ungdomar med både suicidala och icke-suicidala självskadebeteenden gav anhörigutbildning som tillägg en ökad behandlingseffekt avseende minskning av självskadebeteende hos ungdomen.  

Insatsen bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.

Kompetenskrav

Kompetens enligt arbetsgivarens bedömning. 

Sammanfattning

För närstående kan självskadebeteende vara svårt att förstå samt väcka starka känslor. Det är därför viktigt att giltigförklara dessa känslor, vara tydlig, ha ett icke-dömande förhållningssätt samt i möjligaste mån inkludera anhöriga och närstående i behandlingen.

Genomförande

Självskadebeteende väcker mycket känslor hos vårdnadshavare, anhöriga och närstående. Då beteendet kan vara svårbegripligt kan både ilska, rädsla, skuld och sorg vara vanliga reaktioner. Likaså kan vårdnadshavare, anhöriga eller närstående ge uttryck för att “det är bara att låta bli”, då självskadebeteende kan uppfattas som något individen väljer att göra, snarare än något individen har svårt att låta bli att göra.

Personal som möter vårdnadshavare/anhöriga/närstående till individer med självskadebeteende bör:

  • Vara tydliga och sakliga. Sträva efter att normalisera och beskriva funktionen med självskadebeteende.
  • Visa en vilja att förstå och bemöta den oro, rädsla eller ilska. vårdnadshavare/anhöriga/närstående uppvisar.
  • Ha ett förstående och icke-dömande förhållningssätt.
  • Försäkra sig om att vårdnadshavare/anhöriga/närstående är fullt involverade i beslut som rör behandling och omvårdnad.
  • Vara medvetna om stigmatiseringen och diskrimineringen som kan vara förknippad med självskadebeteende, både i samhället, inom sjukvård och stödverksamhet.
  • Informera om att det finns vård att få.

Det är av yttersta vikt att bemöta vårdnadshavare/anhöriga/närstående till individer med självskadebeteende med en icke-dömande, och bekräftande hållning, som tillåter att deras känslor ges uttryck. Målet är att informera och hjälpa vårdnadshavare/anhöriga/närstående att stödja barnet/ungdomen och att lotsa dem vidare till primärvård/psykiatri.

Det är av yttersta vikt att bemöta vårdnadshavare/anhöriga/närstående till individer med självskadebeteende med en icke-dömande, och bekräftande hållning, som tillåter att deras känslor ges uttryck. Det är också av vikt att ge information om självskadebeteendets funktion (se material nedan), och sträva efter att normalisera individens vilja att bli av med känslomässig smärta, utan att tappa fokus på att självskadebeteendet innebär stora risker för individens mående. Målet är att informera och hjälpa vårdnadshavare, anhöriga och närstående att stödja barnet/ungdomen.

Om vårdnadshavare/anhöriga/närstående är för upprörda för att kunna stödja sitt barn/ungdom, bör de även informeras om möjlighet/hjälpas till att få eget stöd, förslagsvis inom primärvård eller psykiatri.

Material

Resurser för anhöriga/närstående:

Nationella självskadeprojektets rekommendationer för bemötande, Nationella självskadeprojektet

Stöd för närstående, SHEDO

Stöd för anhöriga till personer med självskadebeteende, 1177

Självskadebeteende, barn- och ungdomspsykiatrin, BUP Stockholm

Stöd för kommunikation och delaktighet:

Delat beslutsfattande, SKR

Riskhanteringsplan, Nationella självskadeprojektet

Märkning

  • Utförare: Mödra- och barnhälsovård, Primärvård | Första linje, Psykiatrisk öppenvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk akutvård, Somatisk öppenvård, Somatisk heldygnsvård, Somatisk akutvård, Kommunal hälso- och sjukvård, Förskola | Pedagogisk omsorg, Skola | Elevhälsa, Familjecentral, Ungdomsmottagning
  • Yrkesroll: Läkare, Psykolog, Sjuksköterska, Undersköterska | Behandlingsassistent | Skötare, Vårdbiträde, Dietist, Kurator, Psykoterapeut, Socialsekreterare | Biståndshandläggare, Stödpedagog | Stödassistent | Boendestödjare, Lärare | Förskollärare | Fritidspedagog, Barnskötare | Elevassistent | Fritidsledare, Specialpedagog, Tandvårdsyrke
  • Typ av behandling/stöd: Behandlings- och stödförlopp, Planering | Handläggning (inkl. myndighetsutövning) | Samordning, Psykoedukation med eller utan övningsmoment, Anpassning | Hjälpmedel, Omsorg | Omvårdnad, Psykosociala insatser, Psykologisk behandling, Läkemedelsbehandling, Medicinteknisk behandling, Hälsofrämjande insatser, Familj- och närståendestöd, Stöd i boende | Boendestöd, Stöd för arbete och sysselsättning (inkl. rehabilitering)
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår