Självskadebeteende (utkastversion, beräknas färdigt nov 2019)

Kartläggning och utredning

Kartläggning och utredning stereotypt självskadebeteende (UTKAST)

Märkning

Skapad: 2019-04-10
Uppdaterad: 2019-05-23
Verksamhetskategori: Hälso- och sjukvård (inkl. kommunal-)
Verksamhet: Barnavårdscentral, Mödravårdscentral, Primärvård, Psykiatrisk specialistvård, sluten, Psykiatrisk specialistvård, öppen, Somatisk specialistvård, öppen, Familjecentral, Beroendevård, Ungdomsmottagning, Psykiatrisk akutsjukvård, Somatisk akutsjukvård, Somatisk specialistvård, sluten
Befattning: Läkare, Psykolog, Psykoterapeut, Sjuksköterska, Skötare
Samordnad insats: Nej
Åtgärdsområde: Förebyggande åtgärder, Omvårdnad, Psykologiska och psykosociala åtgärder, Samverkan och organisation inom vård och omsorg, Uppföljande åtgärder, Utbildning för patienter, brukare och närstående, Utredning och diagnostik, Andra sociala insatser
Fas/stadie: Prodromal, Akut, Kronisk, Remission, fullständig, Remission, partiell, Återfall
Åldersgrupp: Barn, Ungdom, Unga vuxna, Vuxna, Äldre
Svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår
Funktionsnivå: Lätta problem, Måttliga problem, Stora problem

Kort beskrivning

Självskadebeteende kan förekomma hos individer med autism eller intellektuell funktionsnedsättning.

Syfte

Insatsen syftar till att förbättra grundläggande utredning och bedömning av stereotypt självskadebeteende.

Kunskapsläge

Forskning visar att ca 30% av barn med autism eller intellektuell funktionsnedsättning uppvisar stereotypt självskadebeteende. 

 

Innehåll, kortfattat

Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende hör ofta samman med autismspektrumstörning eller intellektuell funktionsnedsättning och fyller snarare en självstimulerande roll eller är en konsekvens av svårigheter att kommunicera.

Innehåll, fördjupat

Repetitivt eller stereotypt självskadebeteende är vanligt hos individer med autism och begåvningsmässiga funktionsnedsättningar.

Beteendet fyller inte en känsloreglerande funktion eller hör samman med självmordstankar (se Kartläggning av suicidalt självskadebeteende) utan fyller en självstimulerande eller lugnande funktion, eller kan vara ett resultat av kommunikationssvårigheter.

Utredning och kartläggning

Stereotypt och repetitivt självskadebeteende kännetecknas av huvuddunkningar, peta sig i ögonhålan, dra ut hår, och/eller bita sig eller skrapa upp huden. Beteendet är förenat med risker och fara för skada för individen. Stereotypt och repetitivt självskadebeteende bör utredas och bedömas inom habiliteringen eller den verksamhet i vilken individen ingår, gärna med hjälp av en individuell analys av individens sammanhang, funktionsnivå och förmåga.

Kartlägg:

  • i vilka situationer individen självskadar
  • utlösande händelser
  • generell och situationsspecifik stressnivå
  • omgivningsfaktorer, såsom ljud, ljus, social miljö
  • om individen har
    • en lagom grad av aktivering utifrån sin förmåga
    • tillgång till omtyckta aktiviteter och belöningar
    • ett konsekvent och förutsägbart system av anpassade scheman
    • tillgång till så normala sammanhang som möjligt
    • ett effektivt sätt att kommunicera
    • andra sätt att lugna eller avleda sig på

Vid denna typ av självskadebeteende är det viktigaste att försöka förhindra eller förebygga att beteendet uppstår. En strukturerad vardag, där individen med autism eller intellektuell funktionsnedsättning har stimulerande aktiviteter, anpassade till hens förmåga är av vikt. Miljön skall organiseras så att förekomsten av obehagliga upplevelser eller situationer minimeras. Sannolikheten att problembeteendet blir förstärkt ska vara så liten som möjligt.

Länkar

Information och kunskapsstöd om självskada hos individer med AST:

https://www.autism.com/symptoms_self-injury

Information om självskada och autism

Kunskapsstöd för att förebygga och minska utagerande i LSS 

 

Referenser

Hoch, J., Spofford, L., Dimian, A., Tervo, R., MacLean, W. E., & Symons, F. J. (2016). A Direct Comparison of Self-Injurious and Stereotyped Motor Behavior Between Preschool-Aged Children With and Without Developmental Delays. Journal of Pediatric Psychology, 41(5), 566–572. http://doi.org/10.1093/jpepsy/jsv102

Kurtz, P. F., Chin, M. D., Huete, J. M., Tarbox, R. S. F., OConnor, J. T., Paclawskyj, T. R., & Rush, K. S. (2003). Functional analysis and treatment of self-injurious behavior in young children: a summary of 30 cases. Journal of Applied Behavior Analysis36, 205–219.

Soke, G. N., Rosenberg, S. A., Hamman, R. F., Fingerlin, T., Robinson, C., Carpenter, L., et al. (2016). Brief Report: Prevalence of Self-injurious Behaviors among Children with Autism Spectrum Disorder—A Population- Based Study. Journal of Autism and Developmental Disorders, 46(11), 3607–3614. http://doi.org/10.1007/s10803-016-2879-1.