Läkemedelsbehandling

Gå till huvudsidan: Självskadebeteende

Självskadebeteende

Behandling och stöd

Läkemedelsbehandling

Läkemedel rekommenderas inte som behandling vid självskadebeteende om det inte finns underliggande problematik.

Målgrupp eller situation

Individer med självskadebeteende och samsjuklighet. Vid enbart självskadebeteende rekommenderas inte läkemedelsbehandling.

Kunskapsläge

Vetenskapligt stöd för läkemedelsbehandling specifikt riktad mot självskadebeteende saknas. Studier visar att SSRI-preparat ordinerade till vuxna i primärt syfte mot ångest/depression har effekt när det gäller t.ex. impulsivitet och dysfori. Minskad impulsivitet och minskad dysfori minskar i sin tur antal självskadehandlingar.

Läkemedelsverket rekommenderar försiktighet gällande SSRI-preparat till ungdomar eftersom studier visar på risk för ökad självmordsbenägenhet och ökat självskadebeteende.

Observera att rekommendationerna skiljer sig mellan vuxna och ungdomar beträffande preparatval.

Kompetenskrav

Legitimerad läkare.

Sammanfattning

Det saknas vetenskapligt stöd för läkemedelsbehandling specifikt riktad mot självskadebeteende, men det kan ibland vara hjälpsamt vid akutisering och som förebyggande behandling beroende på underliggande problematik.

Genomförande

Läkemedel som behandling mot självskadebeteende rekommenderas inte då det saknas vetenskapligt stöd för att något enskilt läkemedel skulle minska självskadebeteende i sig. I fall där individer med självskadebeteende har annan samtida psykiatrisk sjuklighet eller neuropsykiatrisk funktionsvariation, kan väl inställd läkemedelsbehandling vara gynnsam för individens mående i stort. Detta kan minska risken för självskadehandlingar. För individer med svår ångest kan dämpande medicinering under pågående slutenvård vara hjälpsamt, såsom antihistaminer och i vissa fall kortverkande antipsykotiska preparat. Bensodiazepiner bör undvikas. Ordination av dämpande preparat i slutenvård ska ske i överenskommelse med individen och förutsättningarna ska vara tydliga. Undvik begreppet “vid behov” i dialogen med individen, eftersom behovet ofta är svårt att definiera.

Material

Information, kunskapsstöd, diskussionsmaterial och filmer rörande bemötande och vård av individer med självskadebeteende: 
www.nationellasjalvskadeprojektet.se (Nationella självskadeprojektet)
Kunskapsguiden om självskadebeteende (Socialstyrelsen)

Referenser:
(1) Hawton, K. K. E., Townsend, E., Arensman, E., Gunnell, D., Hazell, P., House, A., & van Heeringen, K. (2000). Psychosocial versus pharmacological treatments for deliberate self harm. The Cochrane Database of Systematic Reviews, (2), CD001764. http://doi.org/10.1002/14651858.CD001764.

(2) Kavoussi, R. J., Liu, J., & Coccaro, E. F. (1994). An open trial of sertraline in personality disordered patients with impulsive aggression. The Journal of Clinical Psychiatry, 55(4), 137–141.

(3) Markovitz, P. J., Calabrese, J. R., Schulz, S. C., & Meltzer, H. Y. (1991). Fluoxetine in the treatment of borderline and schizotypal personality disorders. The American Journal of Psychiatry, 148(8), 1064–1067. http://doi.org/10.1176/ajp.148.8.1064

(4) Cornelius, J. R., Soloff, P. H., Perel, J. M., & Ulrich, R. F. (1990). Fluoxetine trial in borderline personality disorder. Psychopharmacology Bulletin, 26(1), 151–154.

(5) Socialstyrelsen publikation. Vad vet vi om flickor som skär sig? 2004.

(6) Smith, BD. Self-Mutilation and Pharmacotherapy. Psychiatry 2005 Oct; 2(10): 28–37.

Märkning

  • Utförare: Primärvård | Första linje, Psykiatrisk akutvård, Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård, Kommunal hälso- och sjukvård
  • Yrkesroll: Läkare, Ledning | Administration
  • Typ av behandling/stöd: Läkemedelsbehandling
  • Åldersgrupp: Barn (0-17 år), Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Lindrig, Medelsvår, Svår