Självskadebeteende
Behandling och stöd
Emotionsregleringsbehandling i grupp, ERGT
16-veckors gruppbehandling för att minska självskada öka kunskap om och färdigheter i känsloreglering. Ges som en tilläggsbehandling till ordinarie vård.
Målgrupp eller situation
Vuxna som självskadar, med och utan annan aktuell behandling. Behandlingen ska inte erbjudas individer som redan går i behandling med fokus på känsloreglering och självskada såsom Dialektisk beteendeterapi eller Mentaliseringsbaserad terapi. Samsjuklighet med depression, ångest eller andra psykiatriska syndrom är inte ett hinder.
Kunskapsläge
Studier på individer med upprepat självskadebeteende och drag av emotionell instabilt personlighetssyndrom (EIPS) indikerar att självskadebeteende, impulsiva destruktiva beteenden, depression och ångest kan minska, samt att förmåga till känsloreglering och livskvalitet kan öka. En svensk utprovning av metoden visade goda resultat i linje med amerikanska studier.
Behandlingen har också visat goda effekter på andra impulsiva och destruktiva beteenden, depression, ångest, stress, relationsproblem och livskvalitet hos individer med självskadebeteende och EIPS (eller drag av detta).
Klinisk erfarenhet talar för att insatsen inte hjälper vid stereotypt självskadebeteende som vid autismspektrumstörningar, dermatillomani eller vid trichotillomani.
Kompetenskrav
Leg psykolog eller leg psykoterapeut med relevant psykoterapiinriktning eller hälso- och sjukvårdspersonal med grundläggande psykoterapiutbildning (tidigare steg-1) med relevant inriktning under kvalificerad handledning.
Sammanfattning
Emotionsreglerande behandling vid självskadebeteende (ERGT) är en gruppbehandling som syftar till att minska självskadebeteende och andra destruktiva beteenden genom att öka färdigheter i känsloreglering. ERGT utgår från att självskadebeteende fyller en känsloreglerande funktion och att bättre färdigheter för att reglera svåra känslor minskar behovet av självskada och andra impulsiva eller destruktiva beteenden.
Genomförande
Insatsen är avsedd att ges som tillägg till sedvanlig behandling (kontakt med läkare, psykolog, sjuksköterska eller liknande) i psykiatrisk öppenvård i syfte att minska självskadebeteende. Insatsen ges i grupp och är 16 sessioner lång. Sessionerna innehåller såväl psykoedukation som övningar i grupp. Hemuppgifter mellan sessionerna utgör en viktig del av behandlingen.
Behandlingens innehåll
- Psykoedukation och motivationsarbete kring självskadebeteendets för- och nackdelar
- Psykoedukation om känslor
- Övningar i att bli mer medveten om och bättre förstå och acceptera känslor
- Psykoedukation om den paradoxala effekten av att försöka kontrollera känslor
- Övningar i att vara villig att ha känslor, även de smärtsamma
- Strategier för att reglera känslors intensitet och varaktighet
- Strategier för att hantera impulsiva beteenden
- Psykoedukation om och övningar i att identifiera sina värden i livet och att röra sig mot dem
Behandlingens upplägg
- Vecka 1: Fokus på självskadebeteendet och dess funktion; deltagarna får hjälp att identifiera funktionen av det egna självskadebeteende
- Vecka 2–6: Fokus på att öka medvetenheten om emotioner och deras funktionalitet. Deltagarna får bl.a. lära sig att emotioner ger viktig information om omgivningen som kan tjäna som vägledning för beteende och val av handlingssätt. De får också hjälp att förbättra sin förmåga att identifiera, benämna och differentiera mellan emotionella tillstånd, liksom också att lära sig vilken typ av tankar, kroppssensationer och handlingstendenser som är förknippade med olika typer av emotioner.
- Vecka 7–8: Fokus på konsekvenser av att acceptera respektive att undvika emotioner.
- Vecka 9–10: Fokus på strategier för emotionsreglering och impulskontroll.
- Vecka 11–14: Fokus på att identifiera och klargöra vad i livet som är av betydelse och upplevs som meningsfullt för individen), samt hur man kan handla i enlighet med dessa riktningar.
- Vecka 15–16: Fokus på avslut och vidmakthållande av känsloregleringsfärdigheterna efter avslutad behandling.
Uppföljning
Kontinuerlig skattning av frekvens av självskadebeteende bör göras med skattningsskalor (se till exempel DSHI-9). Frekvens av självskadebeteende bör skattas åtminstone en gång per månad, helst i samband med mottagningsbesök. Då självskadebeteende är en stark riskfaktor för framtida suicidförsök är det viktigt med kontinuerlig monitorering av självskadebeteende och livslust (se till exempel MADRS-9).
Material
Skattningsskalor för bedömning och upptäckt av självskadebeteende:
DSHI och ISAS: skattningsskalor för självskadebeteende