Socialtjänst

Socialtjänstlagen, SoL är en målinriktad ramlag. Den reglerar socialtjänstens arbete med att stödja barn, unga, vårdnadshavare, äldre, individer med funktionsnedsättningar och de som har problem med missbruk eller beroende genom olika insatser. De övergripande målen i portalparagrafen kompletteras med bestämmelser för arbetet med vissa grupper. Det gäller till exempel barn och unga (5 kap. 1–3 §§), individer med funktionshinder (5 kap. 7, 8 och 8a §§) och individer med missbruk eller beroende (5 kap. 9 §).

Socialtjänstlagen styr hur kommunens socialtjänst ska arbeta med att ge stöd, omsorg och ekonomiskt bistånd till de individer som behöver det. Socialtjänsten utgår inte från diagnos utan från individens behov och förmåga att själv tillgodose behoven. Biståndsinsatser ska vara anpassade till individens behov samt utformas och genomföras tillsammans.

Försörjningsstöd

Individer som inte kan försörja sig på annat sätt har rätt till försörjningsstöd från socialtjänsten. Bestämmelser om rätten till bistånd för enskilda finns i 4 kap.1 §. Den som inte själv kan tillgodose sina behov kan efter behovsbedömning anses ha rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och sin livsföring i övrigt.

Insatser som inte kräver samtycke

Frivillighet är en vägledande princip i socialtjänstlagen. Men det finns särskilda regler som rör barn och unga som inte kräver samtycke. Vid anmälan som rör barn och unga ska omedelbar skyddsbedömning göras (11 kap. 1 a §) och vid utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd har socialtjänsten vissa befogenheter (11 kap. 2 §). Socialtjänsten får också utan samtycke, under vissa förutsättningar och under kortare tid, fatta beslut om uppföljning efter avslutad utredning och avslutad vård (11 kap. 4 a och 4 b §§).

Planer och hälsoundersökning inför placering av barn och unga

Inför en placering av barn och unga finns särskilda regler om att en vårdplan och en genomförandeplan ska upprättas (11 kap. 3 §) samt att en hälsoundersökning ska genomföras (11 kap. 3 a §).

Överenskommelse mellan kommun och hälso- och sjukvården

Kommunen ska ingå en överenskommelse med hälso- och sjukvården om ett samarbete i fråga om barn och unga som vårdas i det egna hemmet (5 kap.1 d §), individer med psykisk funktionsnedsättning (5 kap. 8 a §) respektive individer med missbruk eller beroende (5 kap. 9 a §).

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, innehåller tio olika typer av insatser. LSS är ett komplement till andra lagar och innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som andra lagar ger, till exempel kan man få samtidigt stöd utifrån socialtjänstlagen, SoL.

Insatser enligt LSS kan ges till individer som tillhör personkrets 1, 2 eller 3.

Insatser som kan erbjudas enligt LSS

• Rådgivning och annat personligt stöd
• Personlig assistans
• Ledsagarservice
• Kontaktperson/kontaktfamilj
• Avlösarservice i hemmet
• Korttidsvistelse utanför det egna hemmet
• Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år
• Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn eller ungdom
• Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad
• Daglig verksamhet

Barn kan vårdas utanför hemmet mot vårdnadshavarnas vilja enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Det görs om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas på grund av barnets hemmiljö eller egna beteende och om vårdnadshavarna inte går med på det stöd som socialtjänsten erbjuder.

För att lagen om vård av unga, LVU, ska vara tillämplig måste tre förutsättningar vara uppfyllda:

• Ett missförhållande ska föreligga med anknytning till den unges hemmiljö (2 §, de så kallade miljöfallen) eller till den unges beteende (§ 3, de så kallade beteendefallen).
• Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
• Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.

Efter en ansökan från socialnämnden kan förvaltningsrätten besluta om vård enligt LVU.

Vård kan enligt 2 § ges till den som ännu inte fyllt 18 år. Vård enligt 3 § kan även ges till den som fyllt 18 år men inte 20 år och ska upphöra senast när individen fyller 21 år (1 och 21 §§).

De missförhållanden som nämns i 3 § är missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Socialt nedbrytande beteende

Med socialt nedbrytande beteende menas att individen beter sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Varken lagtext eller praxis ger stöd för att enbart självskadebeteende kan hänföras till socialt nedbrytande beteende.

Det får avgöras från fall till fall om LVU kan anses tillämplig när unga till följd av en psykisk störning uppvisar socialt nedbrytande beteende beteende (prop. 1989/90:28 s. 67).

Att det finns en psykiatrisk grundproblematik utgör enligt Högsta förvaltningsdomstolen inget hinder mot att tillämpa LVU men är heller inte en tillräcklig förutsättning.

Socialtjänsten kan ansöka hos förvaltningsrätten om att en individ ska få missbruksvård mot sin vilja enligt lagen om vård av missbrukare, LVM. Det sker om en individ på grund av sitt missbruk är i behov av vård och utsätter sin hälsa för allvarlig fara, riskerar att förstöra sitt liv eller allvarligt skada sig själv eller närstående och vården inte kan tillgodoses på annat sätt.

Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för uppgifter i socialtjänsten om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att individen själv eller individens närstående tar skada av det. Sekretessen gäller inte mot individen själv och individen kan samtycka till att socialtjänsten lämnar ut sekretessbelagda uppgifter till exempelvis hälso- och sjukvården inom ramen för arbetet med SIP. Inom verksamhetsgrenar i en kommuns socialtjänst gäller normalt inte sekretessen, men uppgifter får bara delas om det behövs.

Sekretessen får brytas enligt 26 kap. 9 § om det behövs för att ge individen nödvändig vård, behandling eller annat stöd och hen fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. I det fallet får uppgifter lämnas ut inom socialtjänsten, eller från socialtjänsten till hälso- och sjukvården.

Samordnad individuell plan

När en individ behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården, ska socialtjänsten och vården, tillsammans med individen, upprätta en samordnad individuell plan, SIP. SIP:en ska tydliggöra vilka insatser som behövs, vem som ansvarar för vilken insats och vem som har det övergripande ansvaret för SIP:en.

SoL 2 kap. 7 §
HSL 16 kap. 4 §

Regional samverkansöverenskommelse

I socialtjänstlagen, SoL, och hälso- och sjukvårdslagen, HSL, finns en bestämmelse om att kommuner och regioner ska ingå en överenskommelse om ett samarbete i fråga om:

• individer med psykiska funktionsnedsättningar
• individer med missbruk
• barn och unga som vårdas utanför det egna hemmet.

I överenskommelserna kan man ange hur kommunens socialtjänst och hälso- och sjukvården ska samverka för att kunna ge ett bra stöd till dessa grupper.

SoL 5 kap. 9 a §
HSL 16 kap. 3 §