Schizofreni och liknande tillstånd

Behandling och stöd

Tvångsåtgärder - fysiska ingripanden i akuta situationer

Tvångsåtgärder - fysiska ingripanden i akuta situationer

Individen avskiljs från andra, ges läkemedel med tvång eller bältesspänning. Insatserna ska genomföras med största möjliga hänsyn till integriteten. Syftet är att undvika skada eller försvårad vård för individen eller omgivningen.

Målgrupp eller situation

Insatsen riktar sig till individer som bedöms vara i akut fara för sig själv och/eller andra, genom sitt beteende kraftigt försvårar vården av andra patienter eller motsätter sig behandling som bedöms vara absolut nödvändig.  Exempelvis individer som i en akut fas av psykossjukdom kan lida av en förvrängd verklighetsuppfattning, bristande sjukdomsinsikt, aggression och stark ångest.

Kunskapsläge

Prioritering saknas. Insatsen behandlas inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer/nationella riktlinjer saknas för tillståndet.
Insatsen är lagstadgad och bedöms vara förenlig med god vård/stöd utifrån en sammanvägning av flera kunskapskällor.
Avsnittet ska kompletteras.

Kompetenskrav

Specialistläkare i psykiatri vid enheten där patienten vårdas fattar, på uppdrag av chefsöverläkaren,  beslut om tvångsåtgärder. En legitimerad sjuksköterska utför medicineringen

Övriga som deltar i vården ska ha kompetens enligt arbetsgivarens bedömning.
Avsnittet ska kompletteras.

Sammanfattning

  • Försök alltid att hantera situationen på ett annat sätt, se insatsen Förebygga och hantera hot och våld.
  • En akut bedömning görs av en legitimerad läkare. Denne bedömer med hjälp av personal som är nära involverad i individens vård, om en tvångsåtgärd är motiverad och vilken åtgärd som är aktuell. Användning av fysiska ingripanden måste stå i proportion till hur farlig situationen är.  
  • Tre olika tvångsåtgärder som kan vara aktuella i akuta situationer:
    • Avskiljning
    • Behandling under tvång, till exempel tvångsmedicinering
    • Fastspänning

Genomförande

Ansvarig sjuksköterska är tillsammans med läkare och annan omvårdnadspersonal ansvariga för att följande görs när en tvångsåtgärd tillämpas

  • Säkerställa att olika alternativt har prövats innan tvångsåtgärder tillämpas.
  • Att individen har blivit lyssnad på
  • Se till att någon ansvarar för att lyssna till och prata med individen under ingripandet.
  • Se till att någon ger individen stöd för att kunna återta kontrollen över sitt eget beteende.
  • Se till att någon ansvarar för att leda situationen och ser till att behålla en fungerande ordning för att försöka undvika kaos.
  • I efterhand gå igenom händelsen för att stämma av rutiner och prata om egna reaktioner.
  • Ge individen möjlighet att prata med någon i personalen om sin upplevelse av ingripandet i efterhand. Se Uppföljningssamtal efter tvångsåtgärd
  • Se till att någon informerar och tar hand om medpatienter under ingripandet
  • Se till att berörd personal går igenom händelsen i efterhand

Avskiljning

En patient får hållas avskild från andra patienter endast om det är nödvändigt på grund av att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna.Insatsen innebär att individen isoleras från övriga patienter genom inlåsning eller på annat sätt hindras från att lämna ett rum. Patienten ska under avskiljning stå under fortlöpande uppsikt av vårdpersonal. Avskiljningen får inte fortgå längre än åtta timmar annat än om det finns synnerliga skäl då ytterligare bedömning och anmälan till IVO (inspektionen för vård och omsorg) ska göras.

Tvångsmedicinering

Tvångsmedicinering får ges om det är nödvändigt för att uppnå syftet med tvångsvården.
Insatsen innebär att individen tvingas att ta medicin i syfte att behandla  tillståndet. Det finns oftast möjlighet att erbjuda valmöjligheter till individen trots att det bedömts att tvångsmedicinering är nödvändigt såsom om typ av läkemedel och administrationssätt.

Fastspänning

Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning. Fastspänning får aldrig fortgå mer än vad som anses vara absolut nödvändigt och vanligen inte mer än fyra timmar. Mer än fyra timmar kräver att specialist i psykiatri på chefsöverläkarens delegation gör en personlig undersökning. och en anmälan till IVO (inspektionen för vård och omsorg) ska göras. Någon ska alltid finnas i samma rum medan en patient är fastspänd. Personens uppgift är att finnas som en trygghet för patienten och ska kontinuerligt observera att;   

    • andning och cirkulation inte är påverkad
    • fastspänningen är så skonsam som möjligt (undvika skador) om inte justera
      • om patienten har ont
      • om något kan göras för att undvika onödigt obehag

Bergenmodellen

Som stöd i arbetet att förebygga och hantera hot och våld kan Bergenmodellen användas. Den har utvecklats vid universitetssjukhuset i Bergen och fokuserar framför allt på det förebyggande arbetet men innehåller även tydliga riktlinjer för hur personalen ska agera vid hot och våldssituationer för att behålla lugnet och förhindra fysisk och psykisk skada. Flera program som utformats för att förebygga och hantera hot och våld utgår ifrån denna modell men kan kallas för olika saker till exempel TERMA. Nivå 3 berör situationer där patienter/brukare är tydligt aggressiva eller våldsamma. Här bör personalen:

  • Känna till och vara väl insatt i rutiner för hur man ska genomföra fysiska ingripanden såsom bältesläggning, tvångsmedicinering osv
  • I efterhand gå igenom händelsen för att stämma av rutiner och prata om egna reaktioner.
  • Ge patienten/brukaren möjlighet att prata med någon i personalen om sin upplevelse av ingripandet

Mer material om att förebygga och hantera våldsamma situationer, checklistor mm, finns i avsnittet nedan, under länkar. Se även insatsen Lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Uppföljning

Samtal - uppföljning efter tvångsåtgärd

Avsnittet ska kompletteras.

Märkning

  • Verksamhetsgren: Psykiatrisk heldygnsvård, Psykiatrisk öppenvård
  • Yrkesgrupper: Specialpedagog
  • Samordnad insats: Nej
  • Behandlings- eller stödinsats: Behandlings- och stödförlopp
  • Fas/stadie (av tillstånd): Prodromal, Återfall
  • Åldersgrupp: Vuxna (18-64 år), Äldre (65- år)
  • Tillståndets svårighetsgrad: Svår
  • Funktionsnivå: Måttliga problem,Stora problem