Depression

En depressiv episod kännetecknas av sänkt stämningsläge eller minskat intresse för aktiviteter så gott som dagligen i minst två veckor tillsammans med andra symtom, till exempel 

• koncentrationssvårigheter
• värdelöshetskänsla
• överdrivna eller obefogade skuldkänslor
• hopplöshetskänslor
• återkommande tankar på döden eller självmordstankar
• aptit- och sömnstörningar
• psykomotorisk agitation eller hämning
• minskad energi eller uttalad trötthet.

Svårighetsgraden kan variera från lindrig, med liten påverkan på funktionsförmågan, till svår, med hög suicidrisk och psykotiska symtom.

Depression ger ofta symtom som kan misstolkas som kroppsligt orsakade. Detta gäller särskilt för äldre individer där somatiska symtom som trötthet och värk kan vara tecken på depression, liksom oföretagsamhet.

Orsaker

Orsaken till insjuknande i depression är inte helt känd men sannolikt multifaktoriell. Oftast bidrar en kombination av faktorer till insjuknandet, till exempel 

• biologisk sårbarhet
• psykosocial situation
• livskriser
• livsomställningar
• andra sjukdomar
• stress.

Depression är en av de stora folksjukdomarna och en vanlig anledning till ohälsa och funktionsnedsättning. Andelen individer i den vuxna befolkningen som vid ett bestämt tillfälle har en pågående depression uppskattas till mellan fem och åtta procent. Ungefär 20–30 procent av alla depressioner har ett ihållande förlopp, det vill säga varaktighet på minst två år.

Livstidsprevalensen för depression är omkring 35 procent för kvinnor och 25 procent för män. Depression efter förlossning, så kallad postpartumdepression, drabbar upp till 15 procent av alla nyblivna mödrar i Sverige. Förekomsten av depression i befolkningen är högre hos äldre och samvarierar med somatisk sjuklighet och funktionsnedsättning.

Utan behandling varar depressiva episoder vanligtvis tre till fyra månader. Nästan hälften av de drabbade individerna upplever symtomminskning inom tre månader och majoriteten upplever remission inom ett  år. Remissions- och återfallsfrekvensen varierar kraftigt. Det är vanligt med fler än en depressionsepisod under livet. Episoderna blir ofta djupare, mer långvariga och tätare ju fler depressioner en individ går igenom.  Återkommande depressioner kan vara en del i en bipolär sjukdom. 

Det är vanligare med suicid hos äldre jämfört med gruppen yngre. Den grupp där suicid är vanligast är bland män 80 år och äldre. Identifiering och behandling av depression är därför centrala mål för suicidprevention hos äldre.

Majoriteten av alla vuxna med depression- eller ångestsyndrom söker vård i primärvården, cirka 20 procent av dessa remitteras vidare till specialistpsykiatrin.

Dystymi

Dystymi (persistent depression) är en ihållande depression med en duration på  mer än två år. (Hos barn och ungdomar mer än ett år). Uppskattningsvis har 10–20 procent av individer med kvarstående symtom efter två år ofta flertalet behandlingsförsök bakom sig. Dessa brukar också definieras som TRD (treatment resistant depression) om behandlingsförsök har gjorts med minst två olika antidepressiva. 

Samsjuklighet med somatiska sjukdomar, inklusive kognitiva funktionsnedsättningar, och andra psykiska sjukdomar, inklusive ångest, är vanligt, liksom skadligt substansbruk. Depression är förknippad med en förhöjd psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, förhöjd mortalitet och höga samhällskostnader. Vanlig samsjuklighet är

• adhd
• alkoholberoende
• emotionellt instabil personlighetsstörning
• kroppslig sjukdom (t.ex. stroke)
• ångestsyndrom.

• Ärftlighet
  Egentlig depression har en tydlig genetisk komponent.
• Kön
  Kvinnor drabbas oftare av depression än män.
• Långvarig stress
  Kan vara orsakad av olika livshändelser av privat och arbetsrelaterad natur.
• Annan kroppslig eller psykisk sjukdom
  T.ex. ångesttillstånd, personlighetsstörning, kroniska smärttillstånd, kroppslig sjukdom (t.ex. stroke) och adhd.
• Läkemedel
  T.ex. kalciumantagonister, systemisk kortisonbehandling, interferon och bensodiazepiner.
• Skadligt substansbruk
  Användning av både alkohol och cannabis ökar risken för depression.
• Sömnbrist
  Sömnstörning kan förvärra depression och ökar risken för suicid vid depression.

Risk för återinsjuknade

Risken för återinsjuknande i nya depressiva episoder är stor. Återfallsförebyggande behandling minskar risken för återinsjuknande men trots detta är återinsjuknande vanligt.

Tecken och symtom hos barn skiljer sig något jämfört med vuxna. Depression hos späd- och småbarn har ett starkt samband med svåra upplevelser, vanvård och misshandel. Den kliniska bilden domineras av gnällighet, brist på nyfikenhet, likgiltighet, självförsjunkenhet, sömnproblem och stagnation eller tillbakagång i psykomotorisk utveckling. 

I förskole- och skolåldern (före puberten) förekommer depression hos en till två procent och är lika vanlig hos pojkar som hos flickor. Föräldrars psykiska hälsa kan utgöra både en ärftlig sårbarhet och bidra till stress i miljön. Nedstämdhet och brist på lust och intresse är ofta mindre framträdande i dessa åldrar. Däremot är utagerande beteende inte ovanligt och irritation kan vara tydligare än nedstämdhet. Magont och huvudvärk är mycket vanligt. Viktnedgång ovanligt men förväntad viktökning kan utebli.

Efter puberteten ökar förekomsten av depression till fem till åtta procent. Depression är tre gånger vanligare hos flickor än hos pojkar. Under tonåren kännetecknas depression ofta av ledsenhet och irritation, nedstämdhet, gråt i ensamhet, ständig trötthet och nedsatt förmåga att känna glädje. Ofta uppfattar inte omgivningen depressionen eftersom individen  kan maskera symtomen och uppvisa en bekymmersfri fasad. Kombinationen av irritation och nedstämdhet är vanlig, vilket man tar hänsyn till i den diagnostiska processen där utsträckning av nedstämdhet och irritation räknas ihop. Sömnproblem är vanligt, framförallt insomningsproblem. Aptitnedsättning är mindre vanligt hos ungdomar.

För depression finns effektiv behandling, både för vuxna och för barn och ungdomar. Vilken behandling man väljer beror främst på hur allvarlig depressionen är. Psykopedagogisk behandling och psykologiska insatser har effekt vid lindrig till medelsvår depression, medan läkemedelsbehandling rekommenderas vid medelsvåra till svåra tillstånd. Återfallsförebyggande insatser är av stor vikt vid depression.