Kartläggning och utredning av särskilt stöd i skolan

Kartläggningen ska ge information om elevens  förutsättningar att tillgodogöra sig undervisning i relation till lärmiljön och undervisningens nuvarande utformning. 

Exempel på underlag i kartläggningen på individ-, grupp- och skolnivå

Individnivå:

• resultat från nationella prov och betyg
• lärarnas och skolpersonalens observationer av eleven i olika situationer och lärmiljöer i verksamheten
• genomgång av eventuella extra anpassningar som hittills har gjorts i undervisningen och vad de har lett till
• uppgifter från eleven och elevens vårdnadshavare
• den skriftliga individuella utvecklingsplanen
• eventuella tidigare åtgärdsprogram
• frånvarorapporter
• information från eventuella tidigare skolor
• underlag från elevhälsan
• psykologiska, sociala eller medicinska bedömningar och utredningsunderlag om det finns
• information om elevens fungerande och behov inom fritidshemsverksamhet.

Gruppnivå:

• vilka pedagogiska metoder som används
• hur den aktuella elevgruppens sammansättning påverkar undervisningssituationen
• hur elevens lärmiljöer är organiserade
• generella anpassningar som redan finns i gruppen.

Organisationsnivå:

• hur skolans organisation och resursfördelning påverkar elevens förutsättningar i undervisningen.

Samråd med elevhälsan

Den som utför utredningen ska samråda med elevhälsan inför utredningen, om det inte är uppenbart att det inte behövs. Behovet av samarbete varierar, men i de allra flesta fallen är det rekommenderat. Elevhälsan kan ofta bidra med information som är av värde både i kartläggningen och i bedömningen av behov av särskild stöd.

Elevhälsan kan bidra med information om elevers medicinska, psykosociala och psykologiska status i relation till den pedagogiska miljön. Vilka professioner som medverkar beror både på frågorna, men också på lokala förutsättningar. Vissa skolhuvudmän har idag tillgång till till exempel arbetsterapeuter och logopeder, utöver de professioner som krävs enligt skollagen.

Vid misstanke om neuropsykiatriska svårigheter

I vissa fall kan en psykologisk utredning eller bedömning leda till misstankar om svårigheter av neuropsykiatrisk karaktär ( till exempel adhd, språkstörning eller autism). Eleven kan då behöva utredas av specialister inom vården ( till exempel barn- och ungdomspsykiatrin eller logopedmottagning). Skolpsykologen kan då med vårdnadshavarnas medgivande skicka remiss till lämplig specialistenhet. Utlåtanden från de utredningar som görs inom de specialistenheterna bör tas i beaktning när man gör bedömningen av elevens behov av särskilt stöd.

Bedömning av rätt att läsa i särskola

Om kartläggningen väcker frågor om elevens utvecklingsnivå i relation till kraven i grundskolans kursplan, kan den pedagogiska bedömningen kompletteras med en psykologisk, en psykosocial och en medicinsk bedömning. Det är nödvändigt som underlag för eventuell bedömning av rätten att läsa efter grundsärskolans kursplan. Även här krävs medgivande från vårdnadshavarna.

Bedömningen ska bygga på en sammanvägd analys av den information som framkommit i kartläggningen och svara på frågan om behov av särskild stöd.

Om utredningen kommer fram till att eleven är i behov av särskilt stöd ska skolan i samråd med elev och vårdnadshavare utforma ett åtgärdsprogram där det tydligt framgår vilka anpassningar som behöver göras och hur. Om bedömning istället är att elevens behov av stöd kan säkerställas utan särskild stöd behövs inte heller något åtgärdsprogram. Däremot dokumenteras eventuella extra anpassningar som behöver göras i elevens individuella utvecklingsplan i de årskurser där sådana upprättas.

Skolan ska dokumentera sina utredningar avseende särskilt stöd. Av dokumentationen ska det framgå när utredningen gjordes, vem som var ansvarig och vilken befattning den ansvariga har. Det bör också framgå om eleven, elevens vårdnadshavare och/eller extern kompetens har varit involverade i utredningen. När utredningen är klar ska  skolan se till att elevens vårdnadshavare får ta del av den. 

Elevens vårdnadshavare och elever som har fyllt 16 år har rätt att överklaga ett beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram, liksom innehållet i ett beslutat åtgärdsprogram.