Fördjupad bedömning vid specifik fobi hos vuxna

Nedan listas vanliga differentialdiagnoser vid specifik fobi.

Social ångest: Vid social ångest är ångesten kopplad till en rädsla för att bli granskad, kritiserad eller förödmjukad i sociala sammanhang. Detta kan leda till undvikande av sociala situationer och en stark oro inför att interagera med andra.

Paniksyndrom: Paniksyndrom kännetecknas av återkommande, oväntade panikattacker och en rädsla för att få fler attacker. Det kan finnas en överlappning om individen med specifik fobi får panikattacker vid exponering för det fruktade objektet eller situationen, men vid paniksyndrom är rädslan ofta mer generell och inte kopplad till ett specifikt objekt eller situation.

Agorafobi: Agorafobi innebär rädsla för att vara i situationer där det kan vara svårt att ta sig undan eller få hjälp om ångest uppstår. Detta inkluderar öppna platser, offentliga transporter, eller att vara utanför hemmet ensam. Vid agorafobi är rädslan bredare och involverar flera olika typer av platser, till skillnad från den mer avgränsade rädslan vid specifik fobi.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD): Om den specifika fobin har utvecklats som ett resultat av ett tidigare trauma (till exempel en bilolycka som leder till rädsla för att köra bil), kan det vara relevant att överväga PTSD som diagnos. Vid PTSD upplever individen ofta flashbacks och undvikande kopplade till traumat, medan specifik fobi inte har dessa symptom. Båda tillstånden involverar undvikande, men vid PTSD är undvikandet mer specifikt kopplat till traumarelaterade minnen och triggers, snarare än en isolerad rädsla för ett specifikt objekt.

Tvångssyndrom (OCD): Individer med tvångssyndrom  kan ha tvångstankar kring specifika objekt eller situationer, vilket kan likna en specifik fobi. Skillnaden är att vid tvångssyndrom utför individen tvångshandlingar för att neutralisera sin ångest, medan individer med specifik fobi vanligtvis inte har dessa ritualer.

Utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser Både utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser, såsom autism och adhd, och specifik fobi kan inkludera stark ångest och undvikandebeteenden. Ångesten vid neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) är dock ofta bredare och relaterar ofta till svårigheter med förändringar, oförutsägbarhet eller sensoriska överbelastningar. Ångesten uppstår i situationer som utmanar individens förmågor eller överväldigar hens  sinnen, snarare än i enbart en specifik kontext. Svårigheterna berör flera områden i livet, såsom social interaktion, problemlösning eller sensorisk bearbetning.

Personlighetssyndrom: Individer med personlighetssyndrom, särskilt ängslig personlighetsstörning, kan visa fobiska reaktioner i sociala eller andra specifika sammanhang. Jämfört med ångest vid specifik fobi är den emotionella responsen mer varierad och ofta kopplad till långvariga mönster av maladaptiva beteenden, såsom undvikande av nära relationer eller impulsiva reaktioner på stress.

Vanlig förekommande samsjuklighet

• Andra ångestsyndrom: paniksyndrom, agorafobi, social ångest, GAD.
• Depression.
• Substansmissbruk.
• Somatiska sjukdomar.

Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.

Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.

Strukturerade diagnostiska intervjuer

M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview)

SCID- Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård)

Validerad skattningsskala

GAD-7 för generell ångestnivå
För närvarande finns inget generiskt formulär tillgängligt i svensk översättning.

För de vanligaste specifika fobierna finns självskattningsskalor som underlättar utredning och uppföljning, till exempel för emetofobi och injektionsfobi.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret  WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad.

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad.

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Specifik fobi kännetecknas av en uttalad och överdriven rädsla eller ångest som så gott som alltid uppträder inför en viss avgränsad situation eller ett bestämt föremål (exempelvis närhet till vissa djur, att flyga, höjder, slutna rum, åsynen av blod eller skada) som inte står i proportion till den faktiska faran. De ångestframkallande objekten eller situationerna undviks eller uthärdas under intensiv rädsla eller ångest. Symtomen kvarstår i flera månader och är tillräckligt allvarliga för att orsaka kliniskt betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

F40.2 Specifika (avgränsade) fobier.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD

• Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
• Överväg om individen behöver sjukskrivas.
• Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan.

• Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
• Kvarvarande  psykiska besvär som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå .

Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.