Remissversion: Depression och ångestsyndrom (2025)
Kartläggning och utredning
Fördjupad bedömning av tvångssyndrom (OCD) hos vuxna
En fördjupad bedömning är en förutsättning för eventuell diagnostisering och val av insatser.
Målgrupp eller situation
Fördjupad bedömning genomförs vid misstanke om tvångssyndrom efter bedömning inom primärvård eller specialistpsykiatri.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) för vård vid depression och ångestsyndrom anger att
- individer med symtom på depression eller ångestsyndrom bör erbjudas hög tillgänglighet till en primär bedömning av vårdbehov (prioritet 1)
- vuxna och ungdomar med depression och ångestsyndrom bör erbjudas en strukturerad klinisk bedömning av suicidrisk (prioritet 1)
- strukturerade intervjuer med MINI och SCID rekommenderas som stöd i den diagnostiska processen och bör användas i specialistpsykiatri (prioritet 3) och kan användas i primärvård (prioritet 4).
Kompetenskrav
Läkare och/eller psykolog. Eventuellt i teamsamverkan med annan vårdpersonal som är utbildad för uppgiften enligt verksamhetens riktlinjer.
Sammanfattning
En fördjupad bedömning av tvångssyndrom kan göras i samband med den initiala bedömningen, men kan också genomföras vid ett senare tillfälle. Om strukturerade diagnosinstrument används i den primära bedömningen finns det sällan anledning att använda dem igen.
Genomförande
En fördjupad bedömning innebär en mer detaljerad och kunskapsmässigt välinformerad klinisk kartläggning av individens utvecklingshistoria, debutålder och förlopp samt symtombild under besvärsperioder, inklusive differentialdiagnostik. I bedömningen behövs ofta information från närstående och tidigare journaler. Det är vanligtvis fördelaktigt att den fördjupade bedömningen sker inom ramen för samma vårdkontakt för att undvika informationsförlust mellan den initiala och den fördjupade bedömningen.
Vid misstanke om tvångssyndrom finns vägledning enligt nedan. Man tar ställning till eventuella differentialdiagnoser och värderar kriterierna enligt DSM-5. Om individen bedöms lida av paniksyndrom klassificerar man enligt ICD-10.
Centrala frågeställningar för den anamnestiska intervjun vid tvångssyndrom:
- Har du upplevt återkommande, påträngande tankar eller tvångstankar som är svåra att ignorera eller kontrollera?
- Utför du upprepade handlingar eller ritualer för att minska ångest, även om du vet att de inte är rationella?
- Påverkar dina symtom hur du fungerar i skolan/arbetet, på fritiden och i relationer?
Tvångssyndrom är en diagnos som såväl primärvården som specialistpsykiatrin bör känna igen och aktivt efterfråga då individer inte sällan söker för relaterade tillstånd såsom depression eller hudeksem, snarare än för tvångssymtom.
Skattningsskalor och bedömningsinstrument
Bedömningsinstrument är ett komplement till den kliniska bedömningen, och ska inte ensamt användas i ett diagnostiskt syfte. Skattningsformulär kan även vara ett stöd för symtomuppföljning under, och för utvärdering efter behandling.
Differentialdiagnostik och samsjuklighet
Nedan listas vanliga differentialdiagnoser vid tvångssyndrom (OCD).
Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Vid GAD är ångesten fritt flytande och fokuserad på många olika områden i livet, såsom hälsa, arbete, relationer och ekonomi. Individer med GAD engagerar sig i konstant oro utan att utföra repetitiva beteenden eller ritualer för att minska ångesten, som vid tvångssyndrom.
Paniksyndrom: Vid paniksyndrom har individen oväntade och återkommande panikattacker. Rädslan är ofta relaterad till kroppsliga sensationer och en oro för att få nya panikattacker. Det finns ingen koppling till tvångstankar eller tvångshandlingar.
Specifik fobi: Vid specifik fobi är ångesten kopplad till ett specifikt objekt eller en situation (till exempel spindlar, flygning). Det finns inget mönster av tvångstankar och tvångshandlingar, utan individen undviker det fruktade objektet eller situationen. Vid tvångssyndrom är rädslan ofta mer abstrakt eller irrationell (till exempel rädsla för att skada någon, eller att något hemskt ska hända om en ritual inte utförs), och individen utför tvångshandlingar för att minska ångesten.
Depression: Vid depression är det nedstämdhet, trötthet och brist på intresse som dominerar, även om oro och ångest också kan förekomma. Tvångssyndrom kan förekomma tillsammans med depression, men de två tillstånden är distinkta.
Hälsoångest: Vid hälsoångest är individen orolig för att ha en allvarlig sjukdom, trots att medicinska undersökningar inte visar några tecken på sjukdom. Individen kan ständigt söka försäkringar eller undersöka sin kropp efter symtom. Vid tvångssyndrom kan det förekomma tvångstankar relaterade till hälsa (till exempel en irrationell rädsla för att bli smittad), men dessa är kopplade till specifika ritualer (till exempel överdriven handtvätt) snarare än allmän oro om att vara sjuk.
Autism: Individer med autism kan ha repetitiva beteenden eller intressen som ytligt sett kan likna tvångshandlingar. Dock är dessa ofta annorlunda i syfte och inte för att minska ångest, utan snarare en del av rutiner eller intressen. Tvångshandlingarna vid tvångssyndrom utförs för att minska ångest kopplad till specifika tvångstankar, medan repetitiva beteenden vid autism oftare är relaterade till ett behov av ordning eller förutsägbarhet. Repetitivt beteende vid tvångssyndrom är typiskt ego-dystont, det vill säga uppfattas som ovälkommet, medan det vid autism är ego-syntont, uppfattas som något som man önskar göra.
Tics och Tourettes syndrom: Vid tics och Tourettes syndrom har individen ofrivilliga, repetitiva rörelser eller ljud (tics). Dessa skiljer sig från tvångshandlingar, eftersom de inte är kopplade till ångestlindring eller tvångstankar.
Schizoaffektiva och psykotiska störningar
Vanföreställningar och hallucinationer: Vid psykotiska störningar kan individen ha vanföreställningar eller hallucinationer, vilket kan inkludera irrationella tankar. Dessa är dock inte relaterade till tvångstankar som vid tvångssyndrom, där individen ofta inser att hens tankar är överdrivna eller orealistiska.
Vanlig förekommande samsjuklighet
- Depression: Många individer med tvångssyndrom utvecklar depression som ett resultat av de långvariga påträngande tankarna och det tvångsmässiga beteendet.
- Andra ångestsyndrom: social ångest, GAD och paniksyndrom.
- Tourettes syndrom.
- Ätstörningar.
- Personlighetssyndrom.
Standardiserade instrument tvångssyndrom
Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.
Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.
Strukturerade diagnostiska intervjuer
M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview)
SCID- Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård)
Validerade skattningsskalor
OCI-R - Obsessive–Compulsive Inventory-Revised
OCI-R består av 18 frågor om obehag förknippat med tvångstankar och tvångshandlingar. Utöver totalsumma kan man också räkna ut summa för sex delskalor. Information och formulär finns i Material.
Y-BOCS - Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale
Y-BOCS är en klinkerintervju som är guldstandard för uppföljning av tvångssyndrom . Den kräver utbildning och kalibrering för att vara tillförlitlig. Symtomchecklistan kan användas för kartläggning. Skattningen bör reserveras för skattning före och efter behandling vid tvångssyndrom.
Funktion/hälsorelaterad livskvalitet hos vuxna
Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule).
- WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad
Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas.
- WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad
Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.
Diagnostisering och fortsatt handläggning
När tillräcklig information har samlats in sammanfattas bedömningen och ställning tas till följande:
- art och grad av symtom och funktionsnedsättning inom olika områden
- om dessa motsvarar diagnoskriterier (för ett eller flera tillstånd)
- eventuell tilläggsproblematik/psykiatrisk samsjuklighet
- eventuellt behov av ytterligare kompletterande undersökningar.
Sammanfattning av bedömningen dokumenteras i journalen. Återföring görs till eventuella inremitterande verksamheter.
ICD-11; R620 Tvångssyndrom (preliminär svensk översättning)
Obsessivt kompulsivt syndrom är ett tvångssyndrom som kännetecknas av kvarstående tvångstankar och tvångshandlingar, eller en av dessa.
Tvångstankar kännetecknas av återkommande och kvarstående tankar eller inre bilder eller oönskade, påträngande impulser eller infall som ofta associeras med ångest. Personen försöker att ignorera eller undertrycka tvångstankarna eller neutralisera dem genom tvångsbeteenden.
Tvångshandlingar är återkommande beteenden som innefattar återkommande mentala handlingar som personen känner sig tvingad att utföra till följd av en tvångstanke, i enlighet med regler som strikt måste följas eller för att uppnå "den rätta känslan”.
För att ställa diagnosen obsessivt kompulsivt syndrom ska tvångstankarna och tvångshandlingarna vara tidskrävande (till exempel ta mer än en timme per dag) eller orsaka kliniskt betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
ICD-koder
ICD-10: F42 Tvångssyndrom.
ICD-10: F42.0 Tvångssyndrom präglat av tvångstankar.
ICD-10: F42.1 Tvångssyndrom präglat av tvångshandlingar, tvångsritualer.
ICD-10: F42.2 Tvångstankar med tvångshandlingar.
Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.
Vid ställd diagnos
- Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
- Överväg om individen behöver sjukskrivas.
- Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan.
Om diagnos inte ställs
- Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
- Kvarvarande psykiska besvär, som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå.
Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.
Material
ICD-11 – preliminär arbetsversion av den svenska översättningen
Internationell klassifikation av sjukdomar (ICD-11), Socialstyrelsen
Tvångssyndrom, Kunskapsstöd för vårdgivare