Fördjupad bedömning av tvångssyndrom (OCD) hos vuxna

Nedan listas vanliga differentialdiagnoser vid tvångssyndrom (OCD).

Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Vid GAD är ångesten fritt flytande och fokuserad på många olika områden i livet, såsom hälsa, arbete, relationer och ekonomi. Individer med GAD engagerar sig i konstant oro utan att utföra repetitiva beteenden eller ritualer för att minska ångesten, som vid tvångssyndrom.

Paniksyndrom: Vid paniksyndrom har individen oväntade och återkommande panikattacker. Rädslan är ofta relaterad till kroppsliga sensationer och en oro för att få nya panikattacker. Det finns ingen koppling till tvångstankar eller tvångshandlingar.

Specifik fobi: Vid specifik fobi är ångesten kopplad till ett specifikt objekt eller en situation (till exempel spindlar, flygning). Det finns inget mönster av tvångstankar och tvångshandlingar, utan individen undviker det fruktade objektet eller situationen. Vid tvångssyndrom är rädslan ofta mer abstrakt eller irrationell (till exempel rädsla för att skada någon, eller att något hemskt ska hända om en ritual inte utförs), och individen utför tvångshandlingar för att minska ångesten.

Depression: Vid depression är det nedstämdhet, trötthet och brist på intresse som dominerar, även om oro och ångest också kan förekomma. Tvångssyndrom kan förekomma tillsammans med depression, men de två tillstånden är distinkta.

Hälsoångest: Vid hälsoångest är individen orolig för att ha en allvarlig sjukdom, trots att medicinska undersökningar inte visar några tecken på sjukdom. Individen kan ständigt söka försäkringar eller undersöka sin kropp efter symtom. Vid tvångssyndrom kan det förekomma tvångstankar relaterade till hälsa (till exempel en irrationell rädsla för att bli smittad), men dessa är kopplade till specifika ritualer (till exempel överdriven handtvätt) snarare än allmän oro om att vara sjuk.

Autism: Individer med autism kan ha repetitiva beteenden eller intressen som ytligt sett kan likna tvångshandlingar. Dock är dessa ofta annorlunda i syfte och inte för att minska ångest, utan snarare en del av rutiner eller intressen. Tvångshandlingarna vid tvångssyndrom utförs för att minska ångest kopplad till specifika tvångstankar, medan repetitiva beteenden vid autism oftare är relaterade till ett behov av ordning eller förutsägbarhet. Repetitivt beteende vid tvångssyndrom är typiskt ego-dystont, det vill säga uppfattas som ovälkommet, medan det vid autism är ego-syntont, uppfattas som något som man önskar göra.

Tics och Tourettes syndrom: Vid tics och Tourettes syndrom har individen ofrivilliga, repetitiva rörelser eller ljud (tics). Dessa skiljer sig från tvångshandlingar, eftersom de inte är kopplade till ångestlindring eller tvångstankar.

Schizoaffektiva och psykotiska störningar

Vanföreställningar och hallucinationer: Vid psykotiska störningar kan individen ha vanföreställningar eller hallucinationer, vilket kan inkludera irrationella tankar. Dessa är dock inte relaterade till tvångstankar som vid tvångssyndrom, där individen ofta inser att hens tankar är överdrivna eller orealistiska.

Vanlig förekommande samsjuklighet

• Depression: Många individer  med tvångssyndrom utvecklar depression som ett resultat av de långvariga påträngande tankarna och det tvångsmässiga beteendet.
• Andra ångestsyndrom: social ångest, GAD och paniksyndrom. 
• Tourettes syndrom. 
• Ätstörningar. 
• Personlighetssyndrom. 

Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.

Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.

Strukturerade diagnostiska intervjuer

M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview)

SCID- Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård)

Validerade skattningsskalor

OCI-R - Obsessive–Compulsive Inventory-Revised
OCI-R består av 18 frågor om obehag förknippat med tvångstankar och tvångshandlingar. Utöver totalsumma kan man också räkna ut summa för sex delskalor. Information och formulär finns i Material.

Y-BOCS - Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale
Y-BOCS är en klinkerintervju som är guldstandard för uppföljning av tvångssyndrom . Den kräver utbildning och kalibrering för att vara tillförlitlig. Symtomchecklistan kan användas för kartläggning. Skattningen bör reserveras för skattning före och efter behandling vid tvångssyndrom.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret  WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Obsessivt kompulsivt syndrom är ett tvångssyndrom som kännetecknas av kvarstående tvångstankar och tvångshandlingar, eller en av dessa. 

Tvångstankar kännetecknas av återkommande och kvarstående tankar eller inre bilder eller oönskade, påträngande impulser eller infall som ofta associeras med ångest. Personen försöker att ignorera eller undertrycka tvångstankarna eller neutralisera dem genom tvångsbeteenden. 

Tvångshandlingar är återkommande beteenden som innefattar återkommande mentala handlingar som personen känner sig tvingad att utföra till följd av en tvångstanke, i enlighet med regler som strikt måste följas eller för att uppnå "den rätta känslan”. 

För att ställa diagnosen obsessivt kompulsivt syndrom ska tvångstankarna och tvångshandlingarna vara tidskrävande (till exempel ta mer än en timme per dag) eller orsaka kliniskt betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

ICD-10: F42 Tvångssyndrom.

ICD-10: F42.0 Tvångssyndrom präglat av tvångstankar.

ICD-10: F42.1 Tvångssyndrom präglat av tvångshandlingar, tvångsritualer.

ICD-10: F42.2 Tvångstankar med tvångshandlingar.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

• Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
• Överväg om individen behöver sjukskrivas.
• Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan. 

• Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
• Kvarvarande  psykiska besvär, som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå. 

Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.