Fördjupad bedömning av social ångest hos vuxna

Nedan listas vanliga differentialdiagnoser vid social ångest.

Agorafobi: Vid agorafobi är individen rädd för att vara på platser eller i situationer där det kan vara svårt att fly eller få hjälp om en panikattack eller annan ångestreaktion uppstår. Rädslan kan omfatta att vara på allmänna platser, använda kollektivtrafik eller vara utanför hemmet ensam. Social ångest handlar mer om rädslan för att bli negativt bedömd av andra människor.

Paniksyndrom: Vid paniksyndrom upplever individen plötsliga och oväntade panikattacker, ofta med intensiv rädsla för kroppsliga sensationer (som hjärtklappning eller andnöd). Individen undviker situationer där hen  tidigare har upplevt panikattacker av rädsla för att få nya attacker. Vid social ångest är ångesten specifikt kopplad till rädslan för att bli bedömd eller bortgjord i sociala situationer.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Vid GAD är ångesten mer utbredd och generaliserad, med oro över flera livsområden, såsom arbete, hälsa och relationer. Ångesten är inte begränsad till sociala situationer, vilket den är vid social ångest.

Specifik fobi: Vid specifik fobi är rädslan kopplad till ett specifikt objekt eller en situation (till exempel  spindlar, flygning), medan vid social ångest är det sociala interaktioner eller prestationssituationer som utlöser ångest.

Selektiv mutism: Selektiv mutism är ett tillstånd där en individ, vanligtvis ett barn, inte kan tala i vissa sociala situationer trots att de kan tala i andra sammanhang, såsom hemma med familjen. Även om selektiv mutism ofta förekommer tillsammans med social ångest, är huvudproblemet oförmågan att tala i vissa sociala sammanhang, snarare än den bredare rädslan för social bedömning som vid social ångest.

Autism: Individer med autism kan också undvika sociala situationer, men detta beror oftast på svårigheter med social kommunikation och förståelse för sociala signaler, snarare än en specifik rädsla för att bli negativt bedömd.

Depression: Individer med depression kan också undvika sociala situationer, men detta beror ofta på brist på energi, intresse eller hopplöshet snarare än specifik rädsla för social bedömning.

Schizofreni eller andra psykotiska störningar: Individer med schizofreni eller psykotiska störningar kan också dra sig undan socialt, men detta beror ofta på vanföreställningar eller paranoia snarare än rädsla för social bedömning. Vid social ångest är individen vanligtvis medveten om att rädslan är överdriven och orealistisk, medan vid psykotiska störningar kan individen ha en felaktig uppfattning om verkligheten och tro att andra faktiskt vill dem illa eller förföljer dem.

Vanlig förekommande samsjuklighet 

• Depression.
• Andra ångestsyndrom: Paniksyndrom, GAD och specifika fobier. Substansmissbruk.
• Ätstörningar.
• Personlighetssyndrom.
• Utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser: Samsjuklighet med autism och ADHD är vanligt, och kan uppstå på grund av svårigheter med socialt samspel och missförstånd i sociala situationer.

Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.

Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.

Strukturerade diagnostiska intervjuer

M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview)

SCID- Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård)

Validerade skattningsskalor

LSAS-SR (Liebowitz Social Anxiety Scale)
LSAS-SR består av 48 frågor - frågor om grad av ångest och frågor om grad av undvikande i 24 typsituationer. Formuläret lämpar sig mycket bra för kartläggning och bedömning av svårighetsgrad av social ångest.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med Skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Social ångest kännetecknas av en uttalad och överdriven rädsla eller ångest som så gott som alltid uppträder i en eller flera sociala situationer, såsom samspel mellan människor (till exempel att föra en konversation), att bli iakttagen av andra (till exempel att äta eller dricka i andras närvaro) eller att framträda inför andra (till exempel att hålla tal).

Individen är orolig att hen kommer att agera på ett visst sätt eller uppvisa symtom på ångest som framkallar negativa omdömen. Sociala situationer undviks konsekvent eller uthärdas under intensiv rädsla eller ångest. Symtomen kvarstår i åtminstone ett flertal månader och är tillräckligt allvarliga för att orsaka kliniskt betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

F40.1 Social ångest.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

• Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
• Överväg om individen behöver sjukskrivas.
• Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan.

• Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
• Kvarvarande  psykiska besvär, som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå. 

Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.