Fördjupad bedömning av posttraumatiskt stressyndrom hos vuxna

Nedan listas vanliga differentialdiagnoser vid PTSD.

Depression (egentlig depression): Både PTSD och depression kan involvera nedstämdhet, hopplöshet, minskat intresse för aktiviteter, socialt tillbakadragande, och sömnproblem. Vid depression saknas den traumakopplade ångesten och påträngande minnen, och tillståndet handlar mer om ihållande nedstämdhet och anhedoni (förlust av intresse eller glädje).

Akut stressreaktion (ASD): Akut stressreaktion uppstår kort efter ett trauma (inom tre dagar till fyra veckor) och kan involvera liknande symtom som PTSD, såsom flashbacks och undvikande. Om symtomen kvarstår längre än en månad och orsakar funktionsnedsättning, övergår diagnosen vanligtvis till PTSD.Huvudskillnaden ligger i varaktigheten. PTSD kan diagnostiseras om symtomen pågår i minst en månad efter traumat.

Anpassningsstörning: Anpassningsstörning innebär att individen utvecklar emotionella och beteendemässiga symtom som en reaktion på en identifierbar stressfaktor (till exempel arbetsförlust, skilsmässa), men dessa symtom är inte lika allvarliga eller specifikt traumarelaterade som vid PTSD. PTSD kräver att ett tydligt trauma har inträffat, och symtomen inkluderar specifika traumarelaterade reaktioner som flashbacks, undvikande och hypervigilans. Anpassningsstörning är en mildare och mer kortvarig reaktion på livshändelser som inte nödvändigtvis är traumatiska.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Vid GAD är ångesten bredare och involverar en konstant, överdriven oro över flera livsområden (arbete, hälsa, relationer), utan direkt koppling till ett trauma. Individen har inte flashbacks och undviker inte specifika traumarelaterade triggers som vid PTSD.

Paniksyndrom: Vid paniksyndrom upplever individen plötsliga och oväntade panikattacker, ofta med intensiv rädsla för kroppsliga sensationer (hjärtklappning, andnöd). Individen kan undvika situationer av rädsla för att få nya attacker. Paniksyndrom involverar ångest över att få en panikattack, snarare än att vara relaterad till trauma.

Tvångssyndrom (OCD): Vid tvångssyndrom har individen påträngande, obehagliga tvångstankar som inte nödvändigtvis är kopplade till ett trauma. Dessa tankar följs ofta av tvångshandlingar för att minska ångesten. PTSD involverar påträngande minnen och flashbacks från ett trauma, medan tvångssyndrom  handlar om tvångstankar och ritualer som inte är kopplade till traumatiska upplevelser.

Dissociativa störningar: Vissa individer med PTSD kan uppleva dissociation (känsla av att vara frånkopplad från sig själv eller verkligheten). Dissociativa störningar, såsom dissociativ identitetsstörning, innefattar mer genomgripande dissociativa symtom, som upplevs oberoende av ett trauma.

Personlighetssyndrom: Emotionellt instabil personlighetssyndrom (EIPS) kan innebära intensiv emotionell instabilitet, impulsiva beteenden och starka reaktioner på stress, vilket kan förväxlas med PTSD. Individer  med EIPS kan också uppleva dissociation eller stark ångest i relation till mellanmänskliga konflikter. EIPS handlar mer om långvariga mönster av instabila relationer och känsloreglering, snarare än reaktion på ett specifikt trauma.

Vanligt förekommande samsjuklighet

• Depression.
• Ångestsyndrom: GAD, social ångest och paniksyndrom. 
• Substansmissbruk. 
• Dissociativa störningar såsom depersonalisation eller dissociativa episoder.
• Personlighetssyndrom: Individer  med personlighetssyndrom hamnar ofta i svåra relationella situationer som kan öka risken för trauma.
• Somatiska sjukdomar: kronisk smärta, hjärt-kärlsjukdomar och gastrointestinala problem är ofta kopplade till PTSD.

Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.

Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.

Strukturerade diagnostiska intervjuer 

M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview).

SCID- Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård).

Clinician Administered PTSD Scale (CAPS) (Strukturerad klinisk intervju)

Validerade skattningsskalor

PCL-5  - Posttraumatic Stress Disorder Checklist för DSM-5
PCL-5 består av två delar, del A med inledande frågor som kartlägger trauma, och del B som består av 20 frågor om svårighetsgrad av kärnsymtom för PTSD. Del B används för uppföljning. 

Impact of Event Scale- Revised (IES-R)
IES-R är en självskattningsskala som mäter i vilken grad man har besvärats av posttraumatiska stressreaktioner under de senaste sju  dagarna. Skalan består av tre delskalor som kan vara kliniskt användbara för att identifiera en individs specifika problemområden och följa förändringar i behandlingsarbetet.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret  WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Posttraumatiskt stressyndrom kan uppstå efter att en person utsatts för en exceptionellt hotande eller skrämmande händelse eller återkommande traumatiska händelser. Posttraumatiskt stressyndrom kännetecknas av följande: 

1. Återupplevande av den traumatiska händelsen i nutid i form av livliga påträngande minnen, flashback eller mardrömmar. Återupplevandet kan ske via flera sinnesmodaliteter och åtföljs vanligen av starka känsloreaktioner såsom rädsla eller skräck och påtagliga kroppsliga symtom. 
2. Undvikande av tankar och minnen av den traumatiska upplevelsen, eller undvikande av aktiviteter, situationer eller människor som är associerade med upplevelsen. 
3. Kvarstående förhöjd alarmberedskap, såsom påtagligt ökad vakenhet eller förstärkt skrämselreflex (startle-reflex) på ett stimuli som till exempel oväntade ljud. Symtomen kvarstår under flera veckor och orsakar betydande funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. 

Det finns ofta ett tillstånd av autonom irritabilitet, ökad vaksamhet och förhöjd alarmberedskap samt insomnia. Ångest och depression är ofta förenade med tidigare nämnda symtom och tecken och självmordstankar är inte ovanliga. Tillståndet utvecklas efter traumat med en latenstid som kan variera från några veckor till månader. Förloppet är fluktuerande men full remission kan ses i de flesta fall. Hos en minoritet av patienterna kan tillståndet bli kroniskt och pågå i många år, vilket så småningom leder till en varaktig personlighetsförändring.

Komplex posttraumatiskt stressyndrom (Komplex PTSD) är en störning som kan utvecklas efter exponering för en händelse eller en serie händelser av extremt hotfull eller fruktansvärd karaktär, oftast långvariga eller upprepade händelser där flykt är svår eller omöjlig (t.ex. tortyr, slaveri, folkmordskampanjer, långvarigt våld i nära relationer, upprepade sexuella eller fysiska övergrepp under barndomen). Alla diagnostiska kriterier för PTSD är uppfyllda.

Utöver detta kännetecknas Komplex PTSD av svåra och ihållande

• problem med känsloreglering
• föreställningar om sig själv som förminskad, besegrad eller värdelös, ofta åtföljt av känslor av skam, skuld eller misslyckande kopplade till den traumatiska händelsen
• svårigheter att upprätthålla relationer och att känna närhet till andra.

Dessa symtom orsakar betydande försämring i personliga, familjära, sociala, utbildningsrelaterade, yrkesmässiga eller andra viktiga områden i livet.

F43.1 PTSD.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

• Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
• Överväg om individen behöver sjukskrivas.
• Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan.

• Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
• Kvarvarande  psykiska besvär, som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå. 

Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.