Fördjupad bedömning av paniksyndrom hos vuxna

Panikattacker kan förekomma som en del i de flesta psykiatriska syndrom. Nedan listas exempel på vanliga tillstånd som man bör differentiera mellan vid frågeställning kring paniksyndrom.

Agorafobi: Vid agorafobi är individen rädd för att vara på platser eller i situationer där det kan vara svårt att ta sig undan eller där hjälp inte är tillgänglig om en panikattack eller annan ångestreaktion inträffar. Exempel på situationer kan vara att åka kollektivtrafik, vara på en bro, eller vara ute i stora folksamlingar.

Social ångest: Vid social ångestsyndrom är ångesten kopplad till rädsla för att bli negativt bedömd eller förlöjligad i sociala sammanhang. Individen kan uppleva panikattacker eller ångestreaktioner i dessa situationer, men ångesten är specifikt kopplad till sociala interaktioner eller prestationer.

Specifik fobi: Vid specifik fobi är ångesten kopplad till ett specifikt objekt eller en situation, såsom höjder, flygning eller djur. Individen  kan uppleva panikattacker i samband med att de utsätts för den fruktade situationen eller objektet.

Generaliserat ångestsyndrom (GAD): Vid GAD präglas ångesten av en ständig, överdriven oro över flera livsområden (till exempel  hälsa, arbete, relationer). Ångesten är mer ihållande och inte kopplad till plötsliga panikattacker som vid paniksyndrom.

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD): Vid PTSD är ångesten ofta kopplad till ett tidigare trauma, och individen kan uppleva panikattacker i samband med triggers som påminner om traumat. Individen  kan uppleva flashbacks, mardrömmar och undvikande av traumarelaterade situationer, medan paniksyndrom kännetecknas av oväntade panikattacker utan koppling till en specifik traumatisk händelse.

Somatiska tillstånd (exempelvis hjärtproblem, hypertyreos): Vissa medicinska tillstånd, som hjärtproblem (till exempel hjärtarytmi) eller hormonella tillstånd (till exempel  hypertyreos), kan ge fysiska symtom som liknar panikattacker, såsom hjärtklappning, svettningar och andfåddhet.

Tvångssyndrom (OCD): Vid tvångssyndrom är ångesten kopplad till tvångstankar (inträngande, obehagliga tankar) och tvångshandlingar (upprepade beteenden som utförs för att minska ångesten). Individen  kan uppleva panikattacker om de inte kan utföra sina tvångshandlingar. Vid paniksyndrom utan panikattackerna kommer oväntat och är inte kopplade till specifika tvångshandlingar.

Depression: Vid depression är ångesten långvarig och diffus, medan paniksyndrom kännetecknas av plötsliga, intensiva panikattacker med symtom som hjärtklappning, andnöd och en överväldigande känsla av rädsla.

Utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser: Vid utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser, såsom adhd  eller autism, handlar svårigheterna mer om grundläggande mönster av uppmärksamhetssvårigheter, sociala utmaningar eller rigiditet i tankar och beteenden. Även om ångest kan förekomma vid utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser är den ofta kopplad till specifika situationer eller krav, snarare än den plötsliga, intensiva ångest som kännetecknar panikattacker.

Personlighetssyndrom: Vid personlighetssyndrom handlar problemen mer om långvariga och stabila mönster av tanke-, känslo- och beteendestilar som påverkar relationer och självbild. Även om ångest kan vara en del av ett personlighetssyndrom är den ofta situationsbunden och kopplad till interpersonella konflikter eller känslor av övergivenhet, snarare än de plötsliga, intensiva och episodiska ångestreaktionerna som är typiska för panikattacker.

Vanligt förekommande samsjuklighet

• Agorafobi: Samsjuklighet med agorafobi är mycket vanligt, eftersom individer med paniksyndrom ofta utvecklar en rädsla för att vistas på platser där de inte kan få hjälp vid en panikattack.
• Andra ångestsyndrom: GAD, social ångest och specifika fobier.
• Depression.
• Personlighetssyndrom. 
• Utvecklingsrelaterade funktionsavvikelser. 
• Substansmissbruk.
• Somatiska sjukdomar.

Strukturerade instrument kan komplettera den kliniska intervjun, men det kräver utbildning och medvetenhet om instrumentens begränsningar, samt att de utförs på ett korrekt sätt. En begränsning är att de inte tar med alla syndrom, samt att de bara tar upp symtom som definieras i de diagnostiska kriterierna enligt DSM-5. När instrumenten används ska de ses som ett komplement i den diagnostiska bedömningen. Resultaten behöver vägas samman med hela den kliniska bilden, annars finns risk för över- eller feldiagnostik.

Validerade skattningsskalor bör användas vid ställd diagnos för att skatta svårighetsgraden samt för att följa upp behandling.

Strukturerade diagnostiska intervjuer

M.I.N.I. (Mini International Neuropsychiatric Interview)

SCID-Intervju (används ofta bara inom specialistpsykiatrisk vård)

Validerad skattningsskala

PDSS-SR - Panic Disorder Severity Scale – Self-rated
PDSS-SR består av sju frågor om förekomst och grad av panikattacker eller begränsade attacker, om oro för att få attacker, om undvikande/rädsla för platser eller situationer som skulle kunna utlösa en attack, samt i vilken mån besvären stört arbetsförmåga eller socialt liv.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret  WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad.

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad.

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Paniksyndrom kännetecknas av återkommande oväntade panikattacker som inte är begränsade till specifika stimuli eller situationer. Panikattackerna tar sig uttryck i avgränsade attacker med intensiv rädsla eller obehag som utvecklas snabbt och kännetecknas av symtom såsom hjärtklappning eller hög puls, svettningar, darrningar, känsla av att tappa andan, bröstsmärtor, svindel eller matthet, frossa eller värmevallningar och dödsskräck.

Paniksyndrom kännetecknas dessutom av en kvarstående oro för att få ytterligare attacker eller för följderna av panikattackerna, eller beteendeförändringar för att undvika att få ytterligare panikattacker och orsakar kliniskt betydande lidande eller funktionsnedsättning med avseende på personliga aktiviteter i det dagliga livet, familj, sociala kontakter, studier, arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. Symtomen kan inte tillskrivas något annat medicinskt tillstånd och beror inte på effekter av någon substans eller medicin som påverkar det centrala nervsystemet.

F41.0 Paniksyndrom.

Kodning sker fortsatt med ICD 10-koder tills övergången till ICD 11, 2028.

• Överväg tillsammans med individen vilka insatser och behandlingar som ska sättas in (se kapitel 6 Behandling och stöd).
• Överväg om individen behöver sjukskrivas.
• Upprätta en vårdplan och vid behov en krisplan.

• Vid misstanke om annan diagnos görs fortsatt utredning inriktad mot den.
• Kvarvarande  psykiska besvär, som inte uppfyller kriterier för diagnos, bör erbjudas insatser på adekvat vårdnivå. 

Hänvisa eller lotsa till socialtjänst om individen har behov av socialt stöd.