Läkemedelsbehandling vid generaliserat ångestsyndrom hos vuxna

SSRI är förstahandsbehandling vid GAD. Sertralin eller escitalopram rekommenderas i första hand. Effekt ses vanligen inom två–fyra veckor, men effekten kan öka ytterligare över tid och vid doshöjning.

Om behandlingen inte ger tillräcklig effekt eller om biverkningar blir besvärande bör man i andra hand pröva ett annat SSRI. De olika SSRI-preparaten betraktas kliniskt som relativt likvärdiga i effekt, även om vissa är bättre studerade än andra. Övergående biverkningar är vanliga under de första en–två veckorna efter insättning eller dosändring.

Tredjehandsalternativ är SNRI-preparaten venlafaxin eller duloxetin, samt tricykliska antidepressiva. Dessa läkemedel har generellt högre frekvens av biverkningar än SSRI. Särskilt venlafaxin kan ge uttalade utsättningssymtom, vilket kräver försiktig nedtrappning.

Tillägg av atypiska antipsykotika (till exempel olanzapin, risperidon eller quetiapin) kan förstärka effekten av antidepressiv behandling vid otillräckligt behandlingssvar. 

Behandlingen medför en ökad risk för biverkningar, framför allt sedering, viktuppgång, metabola förändringar och extrapyramidala symtom. Biverkningsprofilen bör därför noggrant beaktas vid val av preparat och effekter och biverkningar ska följas regelbundet. Behandlingen sker främst inom specialistpsykiatrin.

Hydroxizin

Hydroxizin bör inte användas i kombination med antidepressiva läkemedel relaterat till risk för QTC-tidförlängning. Vid behov kan till exempel prometazin användas som har en lägre risk.

Pregabalin och gabapentin 

Pregabalin och gabapentin bör i normalfallet inte användas vid GAD. Pregabalin finns med i Socialstyrelsen riktlinjer (prioritet 10) och kan därmed ges i undantagsfall. Det finns mer effektiva behandlingsmetoder som alltid bör ha prövats i första hand. Pregabalin är sedan 2018 narkotikaklassat. Beroendeutveckling ses framför allt hos individer med aktuellt eller tidigare beroende av andra substanser, såsom bensodiazepiner och alkohol. Man bör undvika förskrivning om individen har en historik av substansbruk. Pregabalin subventioneras enbart om behandling med SSRI och SNRI har misslyckats. Medlet kan ses som ett sistahandsalternativ i utvalda och svåra fall där andra rekommenderade åtgärder varit otillräckliga.

Bensodiazepiner

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda bensodiazepiner till vuxna med generaliserat ångestsyndrom, paniksyndrom, social fobi, akut stressyndrom eller posttraumatiskt stressyndrom (icke-göra).

Uppföljning av antidepressiva läkemedel bör göras tätt inledningsvis med en första uppföljning efter sju–tio dagar. Vidare frekvens av uppföljning kan variera beroende på svar på behandling och förlopp av symtom och funktion. 

Eftersom risken för biverkningar både på kort och lång sikt är betydande bör man kontinuerligt utvärdera effekt och biverkningar och övervaka suicidrisk och maniska tendenser. Misstänker man att läkemedlet ger en uppvarvning bör man överväga att sätta ut det. Om behandlingen inte ger tillräckligt stor effekt kan man behöva ompröva dos, läkemedelsval eller diagnos. Bestämning av plasmakoncentration av läkemedel sker vid behov.

Individer som behandlas med läkemedel vid depression och ångestsyndrom rekommenderas ett uppföljande besök fysiskt, digitalt eller via telefon sex månader efter att individen är återställd. Läkemedelsbehandling följs då upp avseende indikation, effekt och biverkningar och en dialog förs om fortsatt läkemedelsbehandling eller avslut. Om så bedöms lämpligt erbjuds stöd för utsättning av SSRI.

Uppföljning av ångestsyndrom stöds av skattningsskala och följande mått är rekommenderat för generaliserat ångestsyndrom:

GAD-7 – Generalized Anxiety Disorder scale – 7 items
GAD-7 består av sju frågor om ångestsymtom (oro, anspänning, rastlöshet, irritabilitet, rädslor och svårigheter att kontrollera detta) de senaste två veckorna. 

Påverkan på funktion rekommenderas följas med skattningsformuläret WHODAS (World Health Organization Disabililty Assessment Schedule). 

• WHODAS 2.0 med 36 frågor, självadministrerad

Vid kartläggningen kan med fördel den längre versionen med 36 frågor användas för att få en bild av vilka livsområden som påverkas. 

• WHODAS 2.0 med 12 frågor, självadministrerad

Vid uppföljning kan den kortare versionen med 12 frågor underlätta att skattningen besvaras vid fler tillfällen.

Inför avslut av läkemedelsbehandling med SSRI bör individen informeras om eventuella symtom vid utsättning av antidepressiva. I de allra flesta fall kan man undvika utsättningssymtom genom att långsamt trappa ner läkemedlet.