Kognitiv beteendeterapi vid posttraumatiskt stressyndrom hos barn och ungdomar

Föräldramedverkan rekommenderas, särskilt för yngre barn eller om trauma har påverkat familjedynamiken. Syftet är att träna föräldrafärdigheter och samspel samt att bemöta föräldrars egna känslor kring  det som hänt. Om föräldrar saknas eller inte är känslomässigt tillgängliga, inkludera andra  vuxna som står barnet eller ungdomen nära.

Traumafokuserad KBT (TF-KBT) är specifikt anpassad för barn och ungdomar 3–17 år med PTSD. TF-KBT är den traumafokuserade KBT-metod som har bredast forskningsstöd och är förstahandsval för de flesta barn och ungdomar, med anpassningar utifrån utvecklingsnivå. 

Komponenter som ingår i TF-KBT:

• Psykoedukation: Information om vanliga reaktioner vid trauma, hur det kan påverka skola, relationer och familjedynamik, om behandling och prognos. Gärna skriftlig och muntlig information. 
• Avspänning och medveten närvaro: T.ex. progressiv avslappning, kroppsskanning eller övningar med riktad uppmärksamhet.
• Förstå och hantera tankar: Tankars koppling till känslor och beteenden samt kognitiv omstrukturering utifrån till exempel skuldkänslor och ansvar.
• Känsloreglering och bemästringsstrategier: Att identifiera känslor, förstå deras koppling till trauma och träna färdigheter att hantera starka känslor, till exempel acceptans och att söka stöd i relationer. 
• Exponering, imaginär: Att gradvis närma sig traumatiska minnen känslomässigt, till exempel genom muntligt berättande, skrivande eller ritande av vad som hänt. 
• Exponering in vivo: Minska undvikande av neutrala saker såsom platser, ord, personer som kopplats ihop med traumat, så kallade traumatriggers. 
• Gemensamma sessioner föräldrar och barn: Delande av barnets eller ungdomens traumahistoria, träna bemästrandestrategier tillsammans och förbättra samspel för att stärka barn och föräldrarelationen.

Säkerhet och framtida skydd: Kunskap om våld och övergrepp, identifiera risksituationer och träna bemästrandestrategier för dessa, träna sociala färdigheter för positiv utveckling av relationer.

Prolonged Exposure (PE-A) är en KBT-metod utvecklad för tonåringar. Jämfört med TF-KBT läggs mindre fokus vid inledande bemästringsstrategier och föräldraarbete, och mer på imaginär exponering.

KID-NET är en KBT-metod för barn och ungdomar som i mindre studier har använts för barn med flyktingbakgrund, och genomförs ofta utan föräldramedverkan. Barnet eller ungdomen skapar ett narrativ av sin livshistoria i skrift eller genom andra uttrycksmedel, med fokus på traumatiska händelser.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid PTSD:

CTS – Child Trauma Screen
CTS är ett screeningformulär med tio frågor om traumaexponering och PTSD-symtom för barn i åldern 6–17. CTS kan administreras som en intervju eller självrapportering. Versioner för både barn- och föräldraskattning finns tillgängliga.

CATS-2 – Child and Adolescent Trauma Screen-2
CATS-2 innefattar 16 frågor om symtom på PTSD och 20 frågor om hur symtomen påverkar livet. Den är lämpad både för att stödja diagnostik och att följa upp traumafokuserad behandling för åldersgruppen 7–17.

CRIES-8 – Children’s Impact of Events Scale-8
CRIES kan användas från åtta år och består av åtta frågor. CRIES-8 har subskalor för återupplevande och undvikande.

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P  ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden. 

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med 10 frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.