Kognitiv beteendeterapi vid paniksyndrom hos barn och ungdomar

Barnet eller ungdomen och eventuellt föräldrar informeras om paniksyndrom, dess fysiologiska mekanismer och hur panikattacker vidmakthålls av undvikande och katastroftankar. Fokus ligger på att avdramatisera symtomen och förklara att de inte är farliga.

Identifiera de situationer, tankar och kroppsliga sensationer som triggar panikattacker. Utforska undvikandebeteenden och säkerhetsbeteenden som vidmakthåller ångesten.

Barnet eller ungdomen får lära sig att identifiera och ifrågasätta katastroftankar som uppstår under panikattacker, till exempel "Jag kommer att svimma" eller "Jag dör", och ersätta dessa tankar med mer realistiska och hjälpsamma tankemönster.

Exponering för kroppsliga sensationer (interoceptiv exponering)

Barnet eller ungdomen utsätts gradvis för de kroppsliga sensationer som hen upplever under panikattacker, till exempel snabb andning och yrsel, för att minska rädslan för dessa.Övningar kan inkludera hyperventilation, snurra på plats eller springa på stället för att framkalla känslor i en kontrollerad miljö.

Exponering för ångestväckande situationer (in vivo-exponering)

Barnet eller ungdomen exponeras gradvis  för situationer som de vanligtvis undviker på grund av rädsla för panikattacker, till exempel att åka buss eller vistas i folkmassor. Målet är att minska undvikande och öka tryggheten i vardagen.

Barnet eller ungdomen får lära sig enkla andningstekniker som motverkar hyperventilation och som hjälper barnet eller ungdomen att återfå lugn under en panikattack. Dessa tekniker används som stöd men inte som säkerhetsbeteenden.

Om det är relevant arbeta med föräldrar för att minska överdrivet trygghetsskapande och förstärkning av undvikandebeteenden. Föräldrar kan också behöva stöd för att kunna hjälpa barnet eller ungdomen att genomföra exponeringar.

Arbeta med att identifiera varningstecken på återfall och skapa en plan för att hantera dem. Stärk färdigheter för att hantera framtida stress och ångest.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskala rekommenderas vid paniksyndrom:

RCADS med RCADS-panik subskala

Samtidig paniksyndrom och depression

RCADS- 47 – Revised Child Anxiety and Depression Scale med 47 frågor
RCADS är en vidareutveckling av Spence ångestskala (SCAS) med tillägg av en delskala för depression. RCADS med 47 frågor och subskalor korresponderar bra mot flera ångestsyndrom i DSM-systemet (social fobi, paniksyndrom, GAD, tvångssyndrom, separationsångest) och depression. Barnet eller ungdomen ska bedöma hur  hen känner sig för närvarande och skatta på en fyrgradig skala (0=aldrig, 1=ibland, 2=ofta, 3=alltid). Totalpoäng för 47 frågor är mellan 0–141. RCADS finns i föräldraversioner, RCADS-P. Beroende på individens ålder och mognadsgrad används föräldraskattning och/eller självskattning.

Påverkan på funktion rekommenderas följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett  uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning. 

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19 år. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i fem vardagliga områden. 

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.