Behandling vid tvångssyndrom (OCD) hos barn och ungdomar

Psykopedagogisk behandling (PB) erbjuds under cirka fyra veckor. Behandlingen syftar till att ge barn eller ungdomar och föräldrar kunskap om sjukdomstillståndet och strategier att hantera symtom. I behandlingen anpassas antalet sessioner  efter barnet eller ungdomens och familjens  behov. Vid svårare sjukdomstillstånd bör den psykopedagogiska behandlingen begränsas för att inte fördröja andra adekvata behandlingsinsatser. Vid utebliven/otillräcklig effekt genomförs en förnyad bedömning och eventuellt byte av behandlingsstrategi.

Vid tvångssyndrom ska KBT med exponering och responsprevention erbjudas. KBT vid tvångssyndrom kan förmedlas via internet (video, chatt, app), så kallad internetförmedlad KBT (IKBT). 

De huvudsakliga behandlingskomponenterna i KBT är 

• exponering, vilket innebär att närma sig det som väcker ångest och obehag 
• responsprevention, vilket innebär att individen övar på att avstå från de tvångshandlingar som syftar till att minska obehaget. 

Exponering med responsprevention (ERP) sker i många fall i hemmet eller i den miljö där tvångsproblematiken uppstår.

Läkemedelsbehandling med SSRI-preparatet Sertralin bör erbjudas om symtomlindring inte uppnås med KBT med ERP. Vid tvångssyndrom finns god evidens för måttlig till stor effekt för läkemedelsbehandling med SSRI.

Vid svåra tvångssyndrom med uttalad funktionsnedsättning och högt lidande hos barnet eller ungdomen kan man för att få snabb lindring också inleda behandlingen med kombinationen KBT och läkemedel.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger fler rekommendationer för behandling vid tvångssyndrom  hos barn och ungdomar. Följande åtgärd kan i undantagsfall ges vid depression inom hälso- och sjukvården:

• risperidon eller aripiprazol som tillägg till antidepressiva läkemedel (SSRI-preparat) (prioritet 10).

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer bör hälso- och sjukvården sluta använda följande åtgärd:

• korttids-PDT.

Symtom- och funktionsskattningar är olika användbara beroende på barnets eller ungdomens ålder och mognadsgrad. Man använder ofta kompletterande föräldraskattningar. Val av skalor görs utifrån den kliniska bilden.

Följande symtomskattningsskalor rekommenderas vid tvångssyndrom:

OCI-CV – Obsessive Compulsive Inventory – Child Version
OCI-CV är ett formulär som skattas av barn och ungdomar. Formuläret innehåller 21 frågor om tvångssyndrom. 

RCADS med RCADS tvångssyndrom subskala

Klinikerskattad CY-BOCS – Children Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale
CY-BOCS är en klinkerintervju som är guldstandard för uppföljning av tvångssyndrom. Den kräver utbildning och kalibrering för att vara tillförlitlig. Symtomchecklistan kan användas för kartläggning. Skattningen bör reserveras för skattning före och efter behandling vid tvångssyndrom.

Påverkan på funktion rekommenderas att följas med det/de instrument som är adekvat/a utifrån den kliniska bilden.

CGAS – klinikerskattad Children Global Assessment Scale
CGAS är väl etablerat i Sverige och ett uppföljningsmått i kvalitetsregistret för barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), Qbup. För att skattningen ska vara tillförlitlig krävs att klinikern har specifik utbildning och kalibrerat sin bedömning.

WSAS-Y/P – ungdoms- och/eller föräldraskattad Work and Social Adjustment scale, youth version
WSAS-Y är avsedd för barn och ungdomar 6–19. WSAS-P fylls i av föräldrar för att skatta deras barns svårigheter. Respondenten skattar hur mycket upplevda problem påverkar funktion i 5 vardagliga områden.

SDQ – Strengths and Difficulties Questionnaire
SDQ består av 25 frågor och finns för flera åldersgrupper. För barn två–fyra år skattas SDQ av föräldrar/lärare. Föräldra- och självskattning finns för barn och ungdomar 4–17 år och barn och ungdomar 11–17 år. 

För skattning av hälsorelaterad livskvalitet rekommenderas följande:

KIDSCREEN-10
Ett kort index med tio frågor som mäter allmän hälsorelaterad livskvalitet hos barn och ungdomar.