Remissversion: Autism
Uppföljning på individnivå
Uppföljning i hälso- och sjukvård
Stegvisa insatser behöver följas upp för ställningstagande till kompletterande utredning eller behandling.
Målgrupp eller situation
Individer som utreds eller får insatser för autism inom hälso- och sjukvård.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att insatser för individer med misstänkt eller fastställd autism följs upp på ett strukturerat sätt (för barn oftast minst en gång per år) (prioritet 3) och att bedömningen, diagnostiken, insatserna och uppföljningen hålls samman genom hela vårdkedjan (prioritet 3).
En skriftlig plan för uppföljning ska ingå i individens vårdplan enligt hälso- och sjukvårdslagen.
Kompetenskrav
Enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
Autism medför ofta behov av varaktigt stöd, men hur omfattande och intensiva insatser som behövs kan variera över tid. Systematisk uppföljning av symtom, funktion och livskvalitet ökar möjligheten att justera insatserna utifrån behov.
Genomförande
Stegvisa insatser förutsätter kontinuerlig uppföljning. Uppföljning fokuserar på insatsens effekt på symtom och funktion. Även livskvalitet och relationer för individen med autism och närstående bör följas upp. Det bör också göras i samverkan med förskola/skola när det gäller barn och ungdomar eller i samverkan med andra verksamheter.
Följ upp insatser genom samtal med individen och eventuellt närstående. Utvärdera gemensamt om insatserna varit tillräckliga. Vid otillräcklig effekt eller nytillkomna problem kan kompletterande utredning eller behandling vara motiverad. En överenskommelse görs tillsammans med individen och närstående om fortsatta insatser och hur de ska följas upp.
Vårdplan och samordnad individuell plan, SIP
Kontinuerlig uppföljning ska göras enligt vårdplan. Om individen har insatser som ges av flera verksamheter och dessa behöver samordnas bör uppföljning göras genom en samordnad individuell plan, SIP.
Checklista för uppföljning
Uppföljning bör innefatta
- samtal om aktuell situation
- samtal om genomförda insatser
- skattning av symtom och funktion
- bedömning av om insatser i en eller flera miljöer är tillräckliga.
Om problemen kvarstår eller förvärras
Om uppföljningen visar att problem kvarstår, förvärras, eller om ytterligare problem uppkommer, bör man utesluta att det handlar om
- fel diagnos
- missad samtidig psykisk eller somatisk sjukdom
- missade kognitiva svårigheter
- otillräckligt kartlagda exekutiva svårigheter
- bristande stöd i skolan eller på arbetet
- skadligt bruk eller beroende
- otillräckligt individanpassade insatser.
Hos barn och ungdomar behöver man också överväga
- otillräcklig föräldrafunktion
- psykisk störning, skadligt bruk eller beroende hos förälder
- misshandel eller att barnet eller ungdomen far illa på annat sätt.
Misstänker man att barnet far illa ska man göra en anmälan till socialtjänsten.
Material
Nationell formulärsamling, Nationell patientenkät, SKR
Skattningsskalor, Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri
Skattningsskalor, Kunskapsstöd för vårdgivare, Region Stockholm
Systematisk uppföljning – beskrivning och exempel, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)
MOS – Målinriktad och systematisk utvärdering av insatser för enskilda personer, Socialstyrelsen (pdf, ny flik)