Remissversion: Autism
Nivå och process
Samverkan vid frigivning från Kriminalvården
Samverkan mellan kriminalvård, sjukvård och socialtjänst vid villkorlig frigivning minskar risken för återfall i kriminalitet och ökar möjligheterna till återanpassning till samhället.
Målgrupp eller situation
Individer med autism i Kriminalvården i samband med villkorlig frigivning.
Kunskapsläge
Socialstyrelsens nationella riktlinjer (NR) rekommenderar att tidigt etablera en kontakt mellan Kriminalvården, öppenvårdspsykiatrin, socialtjänsten eller beroendevården efter behov när individer med autism ska friges från Kriminalvården (prioritet 1).
Kompetenskrav
Kompetens enligt arbetsgivarens beslut.
Sammanfattning
När individer med autism är intagna i Kriminalvården och närmar sig villkorlig frigivning behöver Kriminalvården och berörda verksamheter, till exempel psykiatri, beroendevård och socialtjänst, samverka. Det kan gälla fortsatt läkemedelsbehandling, stöd i drogfrihet, sysselsättning, boende och tryggad ekonomi.
En obruten vård- och insatskedja minskar risken för återfall i kriminalitet och skadligt bruk och beroende och ökar möjligheterna till återanpassning till samhället och ger en bättre livskvalitet.
Genomförande
Den första tiden efter villkorlig frigivning är kritisk när det gäller återfall i brott. Redan under tiden på anstalten bör man kartlägga individens behov och motivera till att delta i samverkan. För samverkan behöver individen ge sitt samtycke, så att sekretessen mellan myndigheterna upphävs.
Planeringen av samordnat stöd efter villkorlig frigivning bör vara personcentrerad med klientens behov i fokus, präglas av en helhetssyn på individens livssituation och göras i tillräckligt god tid.
Att tänka på vid samverkan
- Ta tidigt kontakt med relevanta samverkansaktörer, helst 4–6 månader innan villkorlig frigivning, och bjud in till samverkan. Även om socialtjänsten inte arbetar aktivt med ärendet kan de initieras tidigt och delta i planeringen.
- Gör en tydlig planering för individens första tid efter frigivning som innefattar boende, sysselsättning och insatser eller stöd utifrån behov.
- Ge individen eget ansvar för det hen kan klara själv.
- Dokumentera tydligt vem som ska göra vad och när.
- Kom överens om kommunikationsvägar och handlingsplan för hur eventuella avvikelser ska hanteras (t.ex. misskötsamhet eller personalomsättning).
- Följ upp planen och dokumentera när uppföljning har gjorts.
- Ha en ömsesidig respekt och förståelse för varandras uppdrag.
- Bygg en struktur baserad på funktioner, inte personal.
- Samverkan är en pågående process som behöver underhållas löpande över tid.
Hänsyn bör tas till individens förutsättningar att förstå och att förmedla sina önskemål. Kognitivt och kommunikativt stöd, till exempel alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), kan underlätta för individen att delta i samverkan.
Kriminalvårdens inslussmodell för samverkan
Kriminalvårdens inslussmodell syftar till en samordnad och effektiv samverkan för klienter som ska friges villkorligt och ställas under övervakning. Modellen kan även användas för skyddstillsynsdömda som har behov av samordning av de insatser som planeras. Skillnaden är att samordningen då inte påbörjas i anstalt.
Inslussningsmodellen innebär ett samordnat stöd från Kriminalvården och lokala samhällsaktörer på individens hemort. Stödet hålls samman av en tjänsteman, en frivårdskoordinator. Individer som ska friges villkorligt med övervakning och som vill sluta begå brott ska erbjudas att få ta del av inslussning.
Inslussningen påbörjas under tiden på anstalten och fortsätter under övervakningstiden. För individen innebär inslussningen
- samordnad och tidig frigivningsplanering
- samordnad planering och uppföljning under övervakningstiden
- insatser under tiden på anstalten fullföljs och följs upp, glappet mellan anstalt och frihet täpps till
- praktisk hjälp och ett schema för första tiden i frihet
- en tydlig fortsättning på inledd men inte avslutad behandling eller utbildning
- sysselsättning i någon form
- skuldrådgivning vid behov
- tillgång till en stödperson från det civila samhället.
Uppföljning
Uppföljning görs kontinuerligt enligt genomförandeplan, vårdplan eller motsvarande. Om individen har behov av insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska uppföljningen göras med en samordnad individuell plan, SIP.